Skidlärarpodden

Joel (00:00)
Välkommen till ett nytt avsnitt av Skidlärarpodden. Idag är det bara jag här från den regelbundna styrkan. Men jag har stark hjälp av tre andra kära gäster. Vi har med oss Maja, Mikaela och Sara. Varmt välkommen till Skidlärarpodden.

Vaiho (00:18)
Tack så mycket.

Maja (00:18)
Tack.

Joel (00:19)
Vi fick ju möjligheten att lära känna varandra under en vecka i Åre. En varm vecka i Åre där vi gick igenom ISIA Safety utbildningen. Ja, och det är vad ska man säga? Ämnet för dagens avsnitt. Vi ska prata lite grann om kanske en liten vad varför hur på ISIA Safety för alla där ute som funderar på att gå.

Vaiho (00:31)
Samman.

Joel (00:45)
Inom dess tänker jag att våra kära lyssnare ska få en möjlighet att lära känna er. Så Sara, vill du börja att berätta lite grann vem du är och hur du hittade in i skidlärar världen?

Vaiho (00:46)
Hehehe

Det kan jag göra, jag kan börja med att säga att jag åker snowboard och inte är en klassiker som jag alltid får säga. Speciellt när man kommer på en podd som är det skidlärapodden och blir såhär, grrr.

Joel (01:02)
Ja.

I snö -sportvärlden. Snö -sportsledarvärlden.

Vaiho (01:13)
Ja, precis. Nej, men jag hittade väl in här i utbildningsvärlden, snö -sportvärlden, vad vi nu ska kalla den, snobborgristruktör i min lokala hemmabacke. Min pappa var med i främjandet och på det sättet hittade jag in. Sen har det bara fortsatt sedan jag var femton och utbildade mig.

Jag har blivit ännu mer utbildad. Anna bor i Sundsvall, är 29, jobbar som programmerare.

Joel (01:47)
På det här samtalet är det ju en trend. Vi kanske kan gå vidare till Mikaela. Vill du berätta vem du är?

Vaiho (01:52)
Ha ha ha!

Mikaela (01:54)
Jag jobbar också med programmering. Jag tror att vi var först in på sian. När det började in så sa jag, en programmerare, två, tre. Så var det här lyriskt. Då kunde vi bli allstekniska support hela veckan tyckte han. Ja, jag heter Mikaela. Jag skidor 6 -7 år. När min pappa tog med oss upp till Tändalen.

Joel (02:06)
Ja.

Vaiho (02:07)
Ja.

Haha

Mikaela (02:23)
en vintersemester och åka skidor. Då satt det så och så gick skidtskola. Men det var ganska kallt, så det var kanske 20 -25 minus. Alla andra föräldrar drog ur sina barn förutom mina föräldrar. Så vi var själva. Jag och Sarah hade två skidlärare. Vi fick en privat lektion hela veckan. Jag tyckte det var jättekul. Jag var den jobbiga eleven som gärna åkte rakt ner och sen stannade jag. Och så skulle jag upp igen. Jag hade också fått för mig att jag var tvungen att åka anka -lift själv.

för att få vara med på den alpina träningen hemma där mina kompisar var med. Så då hamnade jag liksom in på race då för att mina kompisar gjorde det. Och så fortsatte jag att rejsa ganska länge och sen så lade jag av men sen nu när jag var 30 och då hade jag liksom pluggat på universitet och börjat jobba som med programmering och allt. Då kände jag att för då hade jag flyttat upp till Åre för att jobba just med lite men bo i fjällvärlden. Och så har jag alltid tyckt att det vore kul att ha lite mer förståelse.

Jag kände att jag vet hur fin blir tekniken men hur förklarar jag för någon som åker lite plog hur man ska börja åka parallella? Ingen aning. Alltså så. Det hade man ju bara gjort. Så då när det varit lite coronapandemi då tog jag chansen att plugga det på åreskyddlärare linje. Och där så liksom tyckte jag det var jättekul. Så sen Åre efter så fortsatte jag och tog examen och sen dess har jag jobbat både i åre och tryssylt lite extra då. Parallellt med att jobba.

Med programmeringen. Det är min story.

Maja (03:52)
Ja, intressant. Jag får väl fortsätta då. Maja heter jag. Jag har också hållit på med racing uppväxt i Vemdalen. Så det var väl en ganska naturlig väg in till skidåkningen där. Det var det alla mina kompisar höll på med och jag också. Så jag resade länge men tyckte ändå att det var kul att åka skidor på hela berget.

kom på att bli lite heddhantad i skidskolan där på Vända Skalet av några klubbföräldrar som också arbetade åt ski staden. Så det blev mitt extra jobb på helger och lov från att jag var ganska ung och sen när jag väl beslutade att jag skulle sluta tävla i skidåkning så var det ett väldigt naturligt steg att ta att börja jobba som skidlärare på skidåkning.

Ner på heltid tänkte jag säga, men hela säsongen i alla fall. När jag inte jobbar som skidlärare så bor jag i Östersund och jobbar med järnvägen. Så det är mitt komplement till säsongandet.

Joel (05:10)
Med en bra kontrast. Vars befinner du dig nu? Ja.

Maja (05:12)
Mm. Man jobbar med människor. Så båda. Men ja.

Joel (05:19)
Vars befinner du dig just nu?

Maja (05:21)
I riksgränsen. Vår säsong är inte riktigt över än. Så jag ska ut och hålla en lektion i eftermiddag faktiskt. Sen så stänger vi på söndag. Så vi kör ända in i Kaklet. Men vi har öppet framsidan av berget nu. Det har börjat bli lite varm väder och öppnats upp en del bäckar på baksidan av berget. Men fortfarande en hel del snö.

Joel (05:23)
Mm.

Vaiho (05:31)
Kul.

Maja (05:50)
God släschåkning har vi i strålande sol idag.

Joel (05:53)
Tjur vänligt.

Vaiho (05:55)
Wow.

Joel (05:55)
Ja, det var härligt. Tack så mycket. Men jag tänker att vi kan väl börja hoppa in på ämnet, så att säga.

Nu är det frågan hur vi ska ta oss an det här, men kanske vi ska börja bara, ska vi gå laget runt och fråga vad tog man med sig? En grej man tog med sig från veckan och utbildningen.

Finns det någon sådan?

Mikaela (06:18)
Alltså en vet jag inte, det känns som om det finns massa. Men ja.

Joel (06:20)
Ja.

Vaiho (06:21)
Ha ha!

Mikaela (06:24)
För mig var känslan av ökad kunskap. Jag har känt att jag mer själv kan ta beslut. Att jag själv har mer koll på vad jag ska kolla på och hur jag ska kolla på. Hur kan jag bedöma? Öka kunskap i både lavin men också var jag hittar en bra snön.

Generellt kände jag när man hade gått och provlat ett där. Jag ville bli lavintechniker. Senare veckan när vi gick på tur, jag ville bli guide också. Det är alltid när man börjar få lära sig, kan jag få mer?

Joel (07:07)
Om du skulle förklara ICS -SATY för någon som inte har någon kunskap om det, hur skulle du förklara den? Vad är det för någonting?

Mikaela (07:15)
En påbyggnad kurs då egentligen då, om vi ser till examen då, där vi ändå har med oss mycket ledarskap, pedagogik och liksom den egna skidåkningen som vi testas på, så bygger man ju på här med lite grann det Maj också sa, att vi behöver hela berget, att inte bara röra sig i backarna, utan hur kan vi ta med vår gäst utanför pisterna. Och liksom då på något sätt, den kunskap om behöver det, man behöver kunna liksom...

och kolla på hur lavinläget, lavinprognos, men man måste också kunna ha koll på vilka vägval man gör, men också kolla på, men jag som guida om jag ser till gruppen, både hur kan jag läsa av den, men hur ska jag också anpassa mig. Det är väl det, en påbyggnad för att röra sig på hela början.

Joel (08:06)
Sara, har du någonting du tar med dig?

Vaiho (08:09)
Men jag bygger på lite det Mikael sa. Det jag tar med mig mest tror jag är alla väderprognoser vi gjorde. För vi gjorde ju dem varje morgon. Och sen så utvärderade vi dem varje eftermiddag. Och det är ju något som man aldrig gjort tidigare men som var väldigt lärorikt och också helt helt nytt. Och vi fick olika verktyg för att hitta saker och verkligen djupt duka i det. Och det är också en grej som jag tycker är...

Det kan vara lite läskigt på berget, det kan vara strående sol och så en timme senare är det full storm. Så det är det jag tar med mig specifikt.

Joel (08:48)
Mm. Men ja.

Maja (08:49)
Ja, men det var absolut. Jag instämmer mycket som ni har sagt med nya verktyg kring navigering, lavin säkerhet och omhändertagande som gäster. Och mycket det här att backa tillbaka och ifrågasätta sina beslut. Som du berättade om, Sara, att man gör en säkerhetsplan på morgonen och sen så får man reflektera kring den.

Efter att man också har följt den ändratiden, varit ute en dag tillsammans. Och också fått nya verktyg. Man lärde sig sjukt mycket varje dag. Gjorde väldigt olika typer av turer. Om man säger så. På olika berg runtom i Årefjällen. Så ja, väldigt lärorikt.

Joel (09:40)
Jag håller med. För den som inte har koll... Eller, det var ju som du sa. De första tre dagarna på utbildningen gick vi igenom Svela Pro 1. Som egentligen handlade om... Vad ska man säga det då? Lavin... Ja. Och hur du inte hamnar i laviner.

Vaiho (09:58)
Bra trädning.

Joel (10:02)
Och det är väl, som jag förstått, det är väl en lavinutbildning för de som ska professionellt jobba i lavintereng. Så det finns ju, och det är inte bara skildlärare som går deras utan det är alla som befinner sig i den miljön. Och sen de sista fyra dagarna var ju då guidning. Hela den biten. Och jag kommer ihåg att det som jag tar med mig som har sett det starkast var när vi... Det var någon dag när vi gick på baksidan av Åre. Det kändes verkligen som att det var skit.

Och, alltså, om man säger på framsidan, eller alla andra sidor, och så tog vi oss tillbaksidan och så hittade vi ett magiskt bra åk. I liksom bårslask. Och det var, det slog mig då att det är det här som är jobbet. Att det är det som gäller grejen att hitta någonting som man inte trodde fanns och skapa upplevelser.

Det var så här det här vill man göra. Vill jag man lite som du så mycket? Det vill man göra mer av. Så jag har ju mycket. Jag har ju precis som du är så här nu. En jag känner upp i Kitefjäll så har vi ska köra. Jag ska köra alla de utbildningarna nästa säsong, så det är liksom jag måste väl ha prov 2. Lavin räddning, Lavin räddning, prov. Vad är perfekt? Kan göra det på hemmaplan.

Mikaela (11:12)
Ja.

Joel (11:19)
Så man vart ju väldigt peppad och det var väl det för mig att det hela veckan gav en smakbit där. Alltså man skrapade på ytan, man fick mycket verktyg. Men det känns verkligen som att det är en livstid av... ...eller ett yrkesliv av utveckling.

Maja (11:36)
Jag har lite lyxen att få komma tillbaka till jobbet efter att ha gått den här kursen. Här i Riksgränsen har vi två skidlärare och två toppdursguider. Att få diskutera kursupplägget, vad vi gjorde och lärdomar - och sen få vara ute och följa med kollegor på jobbet och se hur de jobbar - har varit väldigt lärorikt. Det kändes lite som en intensiv kurs i...

Vaiho (11:42)
Mm.

Maja (12:05)
Ja, men lavin säkerhet och guidning då. Men det krävs otroligt mycket erfarenhet för att känna sig trygg i det sen. Det är nog bara att vara ute och vara med mycket. Diskutera det man gör.

Joel (12:09)
Mm.

Vaiho (12:15)
Mm.

Joel (12:17)
Vart är den?

Vaiho (12:22)
Har du tagit någon guidning nu då?

Maja (12:26)
Inte själv men jag har gått som tailguide då på en grupp.

Det känns som en bra start.

innan man reflekterar mycket.

Joel (12:37)
En.

Det var. Jag hade en liknande upp. Jag har guidade. Det var inte officiellt skitskolan, men det var mer med Sverige. Svärfar och en kompis till honom. Så vi tog en tog en guidning här under påsk. Tror jag. Eller om det var Kristian med det. Eller nej, det var första maj. Det var tusen första maj. Då fick vi också. Det var också en snäll. Det här trodde vi aldrig skulle bli bra. Så tog vi några i svängningskittas. Det här var magiskt bra. Hela vägen ner. Det var en till sådana upplevelser. Gud vad roligt det var. Och då var det ju privata. Men då var det.

Mikaela (13:01)
Mm.

Joel (13:08)
Det var lite igenom att man fick live skillsen igen. Men det är ju den där funderingen hur skapar man sina träningstillfällen för de här förmågorna. Det finns ju inte över... Det är inte som i skitskolan där det är i princip ganska mycket av ett marschögivri på många ställen i fjällvärlden.

Men Mikaela, skulle du kunna förklara hur ungefär en dag såg ut under de första tre dagarna? Vad vi gjorde och hur det var strukturerat?

Mikaela (13:34)
Mm.

Ja, för nu när vi gick så var vi ju i Åre. Vi gick ju då ifrån Rökullen där vi började oftast förmiddagen inne med teori. Och då gick igenom både, vi gick igenom snö men vi gick också igenom vilka faktorer vi jobbar med. Och sen så fick vi på eftermiddagen ut och praktiserade hela. Och då första dagen så var vi ju mer ute bara i Åre.

och fick öva lite grann och börja skrapa grunderna med kameraträddningen. Hur ska man söka av? Hur ska man göra finsöket? Kommunikationen där också. Det är också en viktig del i, om man är flera, att vi ska kommunicera kring den här sökationen som pågår. Det och också att kolla lite granna på terrängen. Hur brant är det här? Är det här lavinträng? Och diskutera just det som vi hade pratat på förmiddagen. Ser vi hur terräng fälla?

Så att man kan börja tänka kring sina val på berget också. Och så var det lite granna. Och sen dag två så var vi ju då på lite längre tur. Där vi återigen gick och pratade vägval upp först. Och vi fick liksom prata trängval. Och sen då fick vi ju också göra en liten större kamratredning. Efter vi hade fått gräva våra... Vårt rutschblock. Som vi grävde där de tyckte väl att vår...

Vaiho (14:56)
Rutsch, plockt!

Mikaela (15:02)
Shaping var väl inte det bästa. Till tvåan där fick vi jobba lite på shaping och rutschblocket. Rutschblocket är när man gör ett riktigt stort block som en del kanske har sett när folk står och hoppar sedan uppe på för att se om man får någon lager. Innan man går på och hoppar så gör man gräver ut och känner lite granna. Så lite granna med det här för att kunna se om man har lager och var för tid på snö. När vi har gjort det så var det så att vi sa att nu ska vi skida så fick vi gå upp.

Och så fick vi ta på oss att vara skidredo och sen då när vi stod där uppe så de bara, ja, vi har just fått larm om att det har gått en lavin säger de där de ser fyra spår in och då var det ju att då när vi hade gått upp med en guide så hade de ju varit där bort och gräfft ner då fyra transvivers som vi då och helt plötsligt hade vi då en liveövning och det tycker jag också var så bra att få göra för där lärde man sig tycker jag jättemycket på det här okej just det här nu ska vi ju organisera oss för då hade vi ju

känt varandra i en och en halv dag och liksom väldigt olika personer. Men att göra det att både själv få se hur andra jobbar men också hur man själv reagerar och så och att sedan återigen det värde i att sedan reflektera efteråt. Okej men vad skedde och få lite feedback på vad gick bra vad kunde man tänka på. Det var ju superkul. Så det var det och lite teori och sen sista dagen så var det ju då.

Vaiho (15:59)
Kals.

Mikaela (16:27)
att vi också fick prövas på kamratledning en och en dag som en liten examination. Då hade de återigen gjort ett område där vi visste att det var två transgivare som vi skulle söka efter. Man skulle göra det på fem minuter för att bli godkänd. Vi startade en bit upp och när man ropade att man fick signal första, då startade tiden. Och så skulle man hitta dem och gå igenom. Förhoppningsvis så gjorde man det enligt boken och gjorde rätt.

Joel (16:42)
Mm.

Mikaela (16:56)
Jag fick att jag hade en liten ortodox tillvägagångssätt. Jag kanske inte var enligt boken men jag var på tid. När man bara, ja vi hör dig. Men återigen så lär man sig så mycket på att 2 -3 var ju då en reell situation. Och just där innan har man ju tänkt att det och det och det. Men ändå när man är där så bara gör man. Och det är ju det som är det viktiga som de poängterar så mycket att det är därför man behöver träna mycket.

Joel (16:59)
Nu.

Vaiho (17:01)
Ja, just det där jag glömt.

Mikaela (17:23)
För varje gång man tränar så kommer man ju på att nej, nu fick jag inte med det här men man kanske fick med sig något annat. Och så, det är verkligen vikten av att träna och att träna... För det är också så lätt när man är med vänner att man begraver en eller att man begraver dem väldigt långt ifrån men det är att de ibland också är ganska tajt för vikten av att då inte röra sig för fort så att man håller liksom en som du får signal från och håller den.

Men också det här att ha olika djup, att ha dem att de inte heller alltid är liksom rakt ner utan de kan ligga liksom. För det är också det mycket det är med sånningen. För jag är van att alltid ha dem begravt liksom rakt ner. Och då är det ju skitlätt att bara sonda rakt ner. För det ska ju vara 90 mot underlaget. Men så fort det då hamnar i liksom en slänt automatiskt vill jag ju sonda rakt ner. Men då är det ju så mycket lättare att missa det. Och där liksom en sådan sak där att, ja men jag måste ju träna mer på att det är begraft så för att det bara ska sitta liksom.

Joel (18:08)
Mm.

Mikaela (18:21)
Det var så många saker som man bara, här är så bra och jag vill bara göra mer och mer. Det var lite plus att vi också examinerades i vägval och terräng där vi satt inne och fick se bilder. Vi fick antingen vilken väg man skulle ta ner och där man skulle markera ut var till lavinområdet, var till terrängfällor, hur skulle du åka. Så gick vi igenom och pratade igenom det. Det var lite de första dagarna.

Vaiho (18:26)
Ha ha!

Joel (18:48)
Har ni något att tillägga kring den svela Pro 1? Svara över mig.

Maja (18:53)
Nej, jag tycker att det är en väldigt bra kurs jag har gått och man kan göra den även tidigare i sin karriär. Är man ute och åker mycket off -pist så tycker jag att man ska antingen gå en fri åkarkurs eller den här prov om man vill satsa på att hålla off -pist -guidningar inom skidsystemets gränser. Men ja, för att utvecklas som skidlärare helt enkelt så...

Joel (19:02)
Mm.

Maja (19:23)
Och...

Joel (19:24)
Tycker vi fick man fick mycket. Man fick lära sig mycket om snö, alltså att strukt snö, alltså hur snö är och hur det fungerar och vad är det som påverkar det? På olika sätt. Det fann jag väldigt intressant. Det känns ju det känns ju också att man skapar trygghet att man fattar hur hur det fungerar i teorin och även att vara ödmjuk för att du tror att du fattar. Men det kan se väldigt annorlunda ut.

Mikaela (19:41)
Mm.

Joel (19:49)
som du berättade om, snötesterna, där gjorde vi lite olika varianter, det där var det stora och det fanns mindre men att du inte ska lita för mycket bara för att man tror att man kan. Här ser det säkert ut.

Mikaela (20:03)
Mm.

Det var väl det de skickade med varje gång att alla de här föds och sagt då roots block och sen hade vi då compression test och extended column test och alla de här är ju det enda de kan säga säkert det om det är no go. Alltså om du märker att det liksom du får utslag väldigt lätt. Det kan ju varit väldigt tidigt no go men det kommer ju aldrig vara att du kan köra på grund av att det ser stabilt ut där. För det fick ju också se bilder på just hur de hade gjort. Alltså vad var det? Typ 70. Alltså det var ju hur många gränningar som helst.

Joel (20:04)
Mm.

Mm.

Vaiho (20:32)
och vi har ett salsvart.

Joel (20:33)
Mm.

Mikaela (20:34)
och att det var så otroligt olika vad de hade fått för resultat. Så att bara för att det ser stabilt ut. Ja, precis. Ja. Att bara för att det ser stabilt ut, ja, till liksom, så kan det ju vara tre meter till höger, så är det helt annat. Så att ja, det kan aldrig säga att du ska köra, men det kan säga till dig, kör absolut inte.

Joel (20:37)
Mm.

Vaiho (20:38)
Jag ska säga i samma slänt. Vad var det här?

Maja (20:43)
Och att man då...

Joel (20:54)
Exakt. Om vi... Om vi går vidare till de resterande fyra dagarna, för då var det ju vi fyra och sen så hade vi en till skitlärare med oss då, Andreas. Hur såg de dagarna ut, Maja? Vad tänker du?

Maja (21:16)
Vi inledde väl med mycket övning, karta och kompass. Jag lärde mig mycket om att det finns många olika typer av kompasser. Väldigt många olika funktioner. Det var lite samma upplägg där som under de första dagarna. Teori, inledningsvis och sen ta med det ut och praktisera. Vi har gått igenom.

För att sen summera och reflektera i slutet av dagen. Det var mycket navigering där i början. Det kändes som att det inledde med det. För att sen... Vad ska man säga? Det var väl att gå över lite mer mot vägval och grupphantering. Så. Vill ni hjälpa mig?

Vaiho (22:06)
Det var också längre turer de dagarna än vad det var på Pro 1. På Pro 1 så gjorde vi en tur och den var ju inte alls så lång. Det var ju liksom vi var ute mer de dagarna än vad vi var på Pro 1. Det var inte lika mycket så här ser teorin ut utan vi tar ute på berget och så kör vi teorin när vi är ute också och kollar på saker.

Mikaela (22:29)
Och så fick vi ju rädda Sara också.

Vaiho (22:32)
Just det. Det är projekt.

Joel (22:32)
Mm.

Mikaela (22:34)
som en del. Jag äter också lite provsmak på om det skiter sig att röda ute. Och som de också säger, oftast är det ju bäst att kunna se om man kan få hjälpen att komma ut. Men om man då inte kan få hjälpen ut, utan man måste få ut en skadade, då fick vi öva på att bygga en liten bår och försöka dra Sara. Vilket resulterade vi drog ner henne typ i en bäck. Men vi skadade henne mer i vårt jobb att ta hem henne.

Vaiho (22:56)
Det var kul. Vi fick fler skadade där också tror jag. Som rökt fram.

Mikaela (23:03)
Ja.

Joel (23:05)
Det där byggde ju bara på den här respekten för att de behöver träna på det och de som har tränat på det liksom att kunna... Det är inte bara i de här typen av miljöer och vi hade ju liksom strålande sol, det var varmt och skönt.

Och lite närmast att han...

Mikaela (23:20)
Och vi hade nej, och så hade vi också urbansmak som också hade med sig liksom ändå ett litet kit att få göra en bår av. Alltså annars ska man också då försöka göra en bår av det man har. Det är inte det lättaste tror jag heller. Den här guidesäcken kände man bara byggdes på också för varje dag om man ville ha med sig.

Vaiho (23:21)
Låsa knappt.

Joel (23:28)
Mm.

Pussigt.

Mm. Mm.

Maja (23:43)
Ja, men det fick vi också öva på, som jag tyckte var väldigt vettigt att packa ryggsäcken för att ni också ska kunna omhändert ha någon eller förvara någon under två timmar ute i snön. Ta med nog med kläder och ett lite större siktunderlag eller ett halvt liggunderlag eller nåt sånt och varmt att dricka och bara tänka efter. Okej, men jag ska kunna förvara någon i två timmar här som inte mår bra och är väntad på hjälp.

Mikaela (23:57)
Mm.

Maja (24:13)
Det får du nog tänka till lite extra.

Vaiho (24:16)
Ja, och sen under hela utbildningen så fick vi massa anekdoter om saker som hade hänt. Det var ett genomgående tema. Det här har skit i sig, det här har skit i sig, så här löste vi det. Vilket också var väldigt kul att få berätta. Det känns som att det inte är roliga grejer som händer. Men man tar ju åt sig, så är det bara att det kan verkligen skita sig ordentligt. Och det är bra att vi lär oss av varandra genom att berätta det här. Det var ju urbans om.

Joel (24:23)
Mm.

Mikaela (24:44)
Mm. Mm.

Vaiho (24:46)
som hade dem.

Joel (24:47)
Ja.

Precis, Urban, det kan man ju bara säga att kursledaren under veckan var ju Urban Axelsson. Det var ju en bergshet med mycket erfarenhet. Vad tar ni med er från hans ledarskap av veckan?

Vaiho (24:58)
Oj ja.

Mikaela (25:03)
Har alla fått sina böcker än? Nej, det var också lite skämt. Super där, men där administrativa innan var väl vi skulle få böcker som en del har fått tror jag en del fortfarande inte fått. Men vi fick de där. Men annars just det som var kul och som man märkte att han använde på oss ibland var ju också det här. Men hur pratar med en så som han berättade här just att ibland prata med folk.

Vaiho (25:06)
Oj, vad stödd.

Joel (25:17)
Mm.

Mikaela (25:31)
Och medvetet väljer hur man pratar med dem, vad man pratar om för att kunna på något sätt distratera folk som kanske upplever att det är lite läskigt eller obehagligt. Och som han sa, att få dem att prata om någonting som de är passionerade över. Oftast så kan de då bara prata på och tåga på och så försvinner lite det andra. Så mycket där med hanteringen och som han sa att få folk att gå i den delen. Det var kul att han kunde...

och prata om sina anekdoter där man inte bara pratar om så här har löst saker praktiskt utan också så här gjorde jag med den här människan rent psykiskt.

Det är ju lite gärna skillar i det också. Man jobbar inte enbart med att prata teknik. Mycket är också trygghet, förståelse. En del är rädda. Det är inte att de inte kan åka, men de är rädda. Samma blir på guidning ibland. Hur man då kan hantera det. Det tycker jag var väldigt kul.

Joel (26:32)
Hörrni med, det var han.

Maja (26:32)
Ja, jag kan bara instämma.

Joel (26:34)
Det var också det jag tycker är häftigt. Något jag reagerar på ibland var att det var det där liksom ganska. Ja, men det avslappnade snacka, dra och liksom bara köta runt och sen så blev det liksom. Det kanske blev lite mer.

som kallar det lite mer high stakes, lite mer beslut. Nu blir det lite. Nu måste vi ta lite beslut och vara liksom på det tycker jag var ganska inspirerande att man kan vara. Men han var duktig på att låta gruppen vara och ligga liksom. Eller vad ska man säga? Dela ut ledarskapet till exempel. Det var ju de här löpande examineringen också. Man visste ju inte ens att växa med er, men det var typ examinering. Men också sedan när det behövdes så var ändå där.

Vaiho (27:12)
Mm.

Joel (27:18)
Men skapa en trygghet utan att vara liksom domderande på något sätt. Det tycker jag är ganska ett fint, ett fint uppvisning av ledarskap. Trygghet.

Vaiho (27:32)
Mm. Verkligen. Man märker att han har gjort det mycket.

Joel (27:37)
Exakt.

Men, ehh...

Vad... Hur ska man säga det här då? Jag tänker, vad har ni för planer för nästa säsong då? Vad...

Vad händer? Hur tar ni det vidare?

Maja (27:54)
Jag tänker väl lite som du, det vore skitkul att fortsätta gräva snöprofiler och lära sig mer om snö. Men också blir man ju sugen på omhändertagande biten och lite akut medicin tycker jag. Och känner att där skulle man kunna bygga på med fler verktyg och skaffa sig mer.

Joel (28:03)
Mm.

Maja (28:23)
mer lärdomar och kunskap. Man kommer ju hitta bättre skidåkning också, tänker jag, ju mer man bara lär sig om terräng och snö.

Vaiho (28:40)
Mm. Och jag tycker väl också... Nej, kör du Joel?

Joel (28:41)
Har du hittat någon bra? Förlåt förbastade har du hittat någon bra just kring akut medicin och hittar någon bra kurs kring det som är liksom potential att gå om.

Maja (28:51)
Nej, nu har jag mer försökt hitta... Vad ska man säga? Det finns väldigt bra folk runt omkring mig. Jag har försökt med lite internutbildningar och lite klinik. Gå den vägen. Men annars är de första hjälpen i terrén, tänker jag. Jag är väldigt matnyttig att gå.

Joel (29:07)
Mm.

Maja (29:21)
Så får man väl höra runt lite till nästa säsong så där. Om man kan få följa med ut. Se hur patrullen jobbar. De jobbar ju väldigt mycket med i alla fall transport och skadade. Första förband och första omhändertagandet. Mer till ambulans och sjukvårdspersonal.

Joel (29:44)
Ja, det var det. Jag tänkte att vi rollen som skidlärare att vi känner som att man fick en. Men vad ska man säga? Perspektivet öppnades upp för vad det kan innebära också vad man kan göra, vad man kan bidra med på en anläggning och man kanske framför allt dess mer erfaren du blir. Hur kan man både tänka innan när det kommer till säkerhet, men också sedan vad gör man om det händer? Sara är avbröt sig.

Vaiho (30:09)
Jag tänkte bara tillägga att jag kommer vilja vara ute mycket och liksom faktiskt prova på det vi gjorde. Vi var ju sent på säsongen som vi gjorde den här kursen. Så man har inte fått göra så mycket av det igen om man inte borde arbeta i riksgränsen. Så jag vill bara fortsätta vara ute mycket för det är så jag i alla fall lär mig bäst när man är i den miljön och utsätts för grejer.

Joel (30:16)
Mm.

Mm.

Mm.

Maja (30:28)
Mm.

Vaiho (30:39)
får lösa det.

Mikaela (30:40)
Jag håller nog med. Både i vardagen, just det som vi pratade om med vädret, att kontinuerligt göra väderprognosen och också då kunna lite läst när man är på Hemmerberget och åka ut och kolla det. Det tycker jag för att nöta in alla verktyg. Just det, vart? Kolla dilutningen. Okej, jag vill kolla vind. Okej, målbas. Få in det.

Joel (30:40)
Det här är att lära sig av att göra.

Mikaela (31:09)
Men också gärna ta någon lite längre. Jag gillar ju att gå ut på fulkan och kanske vintertälta och liksom vara ute då när man verkligen är ute mitt i ingenting. Att där också använda dem lite mer skarpt. Alltså då när man är i en miljö som man kanske inte heller brukar vara i. Så det ser jag fram emot. Annars tror jag inte. Jag tror faktiskt inte det blir någon kurs för mig nästa år. Jag vill ju gå snowboard tvåan. Jag tror det blir min kurs.

Joel (31:15)
Mm.

Mikaela (31:38)
Nästa år det blir att öva snowboard och gå snowboard tvåan. Sara fick ju vara med. Jag är ju nöjd för man måste ju... Snowboard är ju lite mer park än skiddelen. Så på tvåan nu så ska man ju 360 på glåhopp. Så det har jag känt här. Men så träffar vi på Sara uppe på sessions nu. Efter i sidan här. Så då... Så nu har Sara varit med och hjälpt mig. Så nu kan jag göra en 360. Så nu känner jag okej.

Vaiho (31:42)
Låt alles utmärkt.

Joel (31:44)
Mm -mm.

Mm.

Mm.

Mikaela (32:07)
Det här kan sken gå.

Vaiho (32:08)
Ja, det är klart det kommer gå.

Joel (32:08)
Snyggt!

Mikaela (32:10)
Ja, så jag är inne på snowboard spåret.

Joel (32:15)
Men skulle jag skulle ha gjort en rätt tolkning att ni alla skulle rekommendera våra kära lyssnare att kolla upp i Seasafety och gå.

Mikaela (32:26)
Ja, verkligen.

Vaiho (32:26)
Absolut. Och speciellt om man inte har gått en lavin -kurs innan, då är den jätte -jättenyttig.

Mikaela (32:30)
Mm.

Joel (32:30)
Mm. Mm.

Mikaela (32:33)
Har vi sagt vilka som får gåden?

Joel (32:36)
Jag tror jag nämnde det i ett tidigare avsnitt men vi kan gärna ta det igen.

Mikaela (32:38)
Ja, det är ju då antingen examinerade eller om du har klart block ett är det ju också godkända att gå den. Så det är ju för folk som är i examinations svängen i och med att det är en påbyggnad.

Vaiho (32:53)
Det var ju väldigt trevligt att gå med andra examinerade. Det var jättekul. Jag kände Maja innan, men inte er två. Det var jättekul att få lära känna er under den här veckan. Vi hänger inte på samma berg. Eller, ja... Vi har inte gjort det i alla fall. Vi har inte stött på varandra tidigare. Det är ett kul sätt att träffa andra examinerade.

Joel (32:53)
Vi ses.

Mikaela (33:16)
Mm.

Joel (33:17)
Ja, verkligen. Jag håller med. Det var väldigt inspirerande. Och... Vad tänkte jag på? Jo, sen har vi också pratat om att det är ju... För den som inte har koll på det så ingår det ju i det man behöver göra för att få sin ISIA... Vad ska man säga? Sitt ISIA -kart. Och då tänkte jag så här, ja... Om man ska rekommendera... Ja, du måste göra det.

för att göra den bit. Jag måste nå hela min certifiering. Men egentligen, jag tänkte såhär, men du bör vilja göra det här för du lärde sjukt mycket. Så det borde ju vara den stora motivationen, tänker jag. Men det här brukar ju min favoritfråga på slutet. Jag tänkte vi ska börja runda av här. Så att nu ska jag köra här då. Maja, har du något favorit skidlärarminne som du skulle vilja dela med dig av?

Maja (34:10)
Just det. Det brukar ställa den här frågan. Ja, men... Favorit och favorit, men nånting jag tänkt på mycket senaste veckan i alla fall. Det var en kille jag åkte med nyligen. Han var väl sex, sju år gammal. Han hade inte stått på skidor innan. Och så fick jag skjuta han runt berget tillbaksidan till våran knapplyft.

Joel (34:10)
Varsära lyssnare.

Mikaela (34:13)
Hehehe

Maja (34:40)
och bara ta han upp till toppen av den liften och han var han var så frälst av utsikten och att vara liksom på toppen av ett berg. Så där, sex sju år gammal och han tyckte att det var livet liksom. Att han var uppväxt här i trakterna men hade aldrig varit på en topp. Så och sen att kunna ta sig ner själv på skidor det var liksom, ja det var det bästa han hade upplevt.

Gick han och berättade på sina föräldrar och jag fick åka med honom en dagen efter för att han tyckte det var så kul. Så bara att kunna ge en liten människa en upplevelse som kanske ändå förändrar deras vardag på ett sätt. Det ger mig väldigt mycket i alla fall.

Joel (35:10)
Ja.

Vaiho (35:14)
Wow!

Mikaela (35:16)
Åh.

Joel (35:32)
Det tror jag jättemånga känner igen sig. De där tillfällen och hur mycket man får tillbaka.

Maja (35:38)
Välkän.

Joel (35:39)
Svaret har du när snowboard lärar minne.

Vaiho (35:43)
Ja, det har jag. Nu när du sa att en sån här liten... Så tänker jag direkt tillbaka på minsta eleven som jag någonsin har haft i Vemdalen. På snowboard är det sexårsgräns oftast. Oftast är man kanske åtta. Det är väldigt sällan jag har nån som är sexår på snowboard, speciellt i grupp. Men då fick jag en privat lektion med en liten flicka.

Joel (35:47)
Mm.

Vaiho (36:10)
Man måste ändå säga att hon var tre och ett halvt eller fyra. Det är första och enda gången jag har haft en så unge elev. Då hade jag henne några dagar i streck. Pappans enda mål var att hon hade en sån här bärton som man bara stoppade in fötterna i och så satt hon fast. Hon ville inte onekicka. Det var bäst. Man fick ju alltid putta henne. Hon var jättelätt så det var inga problem.

Men i slutet på den veckan så tyckte väl hon att jag var så cool så att då spände hon upp och så började jag om Kikäl liksom själv. Det är nog ett ganska favoritminne för mig.

Maja (36:49)
Men.

Joel (36:51)
Det är en tidig start.

Vaiho (36:52)
Ja, det var riktigt tidigt.

Joel (36:56)
Ibland ser man de där små knoddarna som bara står på en bräda. Då är det verkligen passionerade snowboardföräldrar som sätter barnen på... Jag tror jag har sett någon typ där omkring två -tre år innan. De är lättkolas till backen i alla fall.

Vaiho (37:11)
Ja, riktigt coola.

Joel (37:14)
Mikael, vill du knyta upp säcken?

Mikaela (37:17)
Jag kan väl ha en till då, en liten ändå. Men som också är bland de svåra selektionerna kan jag tycka är när man inte pratar samma språk alls. Jag hade en som kom ifrån Island tror jag hon var. Och jag kan ingen insländska och hon kunde inget svenska liksom så. Och tre år. Och det är ju också så här. Och då hade jag tur i att jag hade tidigare varit med på praktik på en som hade. Och då var det två stycken vi hade som var från Litauen och sådana där.

Joel (37:20)
Mm.

Mikaela (37:45)
och ändå fått sätta hur viktigt det blir med kroppsspråket. Man kom in med 110 procent energi. Jag hade också en tull av Valle som hon gillade. Hon kunde åka med Valle och så kunde vi använda det. Men hur man åker runt och man pratar fortfarande och låter. Vi hittills lärde oss att peka så att hon kunde ta val. Någon skidlärare var så här, prata med henne. Jag pratade med henne. Jag bara, nej, hon förstår ingenting.

Jag bara pratar för att vi kommunicerar och liksom vi hade kul och liksom så. Det är så kul, liksom sen föräldrarna kommer att säga så här. Hon har haft det så bra och jag tycker så kul. Hon har liksom sagt att ni pratar, fast ingen av oss förstår varandra. Och så där. Men återigen det här liksom att, ja men skitläriet är ju så mycket. Alltså så här är det jättekul att få med hela kunskap då i att kunna prata med folk. Men där att bara då så här, okej, men nu är det bara mitt kroppsspråk och liksom energi och liksom.

Vaiho (38:31)
Åh!

Mikaela (38:45)
Ja, korrekta med dig på en annan plan. Och det är ju så givande även om man då, som sagt, man går ju också från lektionen när lite, lite halvt död i huvudet.

Vaiho (38:45)
Mm.

Jag har haft det.

Joel (38:54)
Men vilket bra exempel ändå på att vi är... Att man ofta jobbar med att bara kanske skapa situationen. Det här är klassiker, att de får lära sig själv. Vi sätter bara i situationen. Och då behöver man inte berätta hur man ska göra det utan man kan bara... Vi åker här för det kommer vi teoretiskt att få den effekten.

Vaiho (38:54)
HNNNN

Mikaela (39:06)
Mm. Mm.

Ja, jag vill där och kolla på mig och försöka visa att jag kollar på mig och fattar det. Man är ju ändå så van att kunna frita sig på språket och ha det som en pelare i hela. Och så bara nej, nu har jag inte det. Men samtidigt som det är så kul när man ändå säger att vi gör kul ihop. Fast vi inte förstår varandra.

Joel (39:18)
Mm.

Exakt.

Mm.

De är ju, ja, ibland tycker jag en treårig. Det var treåring va? Även om det är en svensktalande treåring kanske man inte alltid förstår varandra ändå. Men hörrni, om man vill, om man vill liksom följa er resa eller ta kontakt med er, var skulle ni vilja att vi riktar in våra lyssnare?

Mikaela (39:45)
Mm.

Vaiho (39:51)
Nej.

Mikaela (39:51)
Nej.

Joel (40:02)
Pitcha ett Instagramkonto kanske.

Vaiho (40:03)
Jag tror Instagram är väl bäst Jag heter Atvajo, enkelvaiho Det är bara att höra av sig

Mikaela (40:15)
Jag heter Micaela Westring.

Maja (40:17)
Jag heter Maja Malmgren.

Joel (40:21)
Bra, då har vi pitchade viktiga och så kommer vi att länka allting i avsnittsbeskrivningar. Tack så jättemycket. Det var jättehärligt att lära känna er under utbildningen. Jag hoppas att vi får åka skidor igen.

Mikaela (40:21)
Blyt.

Vaiho (40:34)
Vad kul det här var.

Maja (40:35)
Tack själv.

Mikaela (40:37)
Ja.

Vaiho (40:37)
VARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVARVAR

Mikaela (40:40)
Ja, för det kan man väl ändå pitcha med i sidan. Kunskapen med, jag tyckte också mötet med alla er och Andreas. Det var ju så otroligt givande. Jag lärde mig så mycket av er utöver det. Plus att man kände att man nu har fått nya skyddkomsar.

Vaiho (40:41)
Det ska vi.

Joel (40:48)
Mm.

Verkligen.

Exakt.

Vaiho (41:00)
Det är snabbt vårt kompisar.

Mikaela (41:01)
Ja snabbord kompisar.

Maja (41:01)
Ja!

Vaiho (41:02)
Varje gång. Varje gång. Hela veckan.

Joel (41:03)
Tack så jättemycket. Och tills vi ses igen. Tack till alla er som lyssnar och vi hörs i nästa avsnitt. Hejdå!

Mikaela (41:04)
Ja, bra Zora.

Kanske.

Vaiho (41:19)
Hejdå!

Maja (41:19)
Hejdå!

Mikaela (41:20)
Hejdå!