Skidlärarpodden

Joel (00:04.111)
Så välkommen till skidlarepodden med Joel och Anna. Och jag är här som vanligt. Anna. Och på... Perfekt. Och på... Vad ska man säga? Publikens val så har vi även med oss Eva Ruder Thuren. Varmt välkommen till skidlarepodden.

Anna (00:11.735)
Ja, jag har också loggat in i datorn idag.

Anna (00:22.711)
Mm?

Eva Ruder Thoren (00:24.598)
Jättetack.

Anna (00:26.007)
Det är så här att vi hade en fråga i sociala medier. Vem vill du att vi intervjuar i skildrapodden? Och du fick allra flest röster.

Eva Ruder Thoren (00:35.374)
Det var ju fantastiskt. Undrar vem det var som ville höra det.

Anna (00:36.855)
Det är bara flera stycken, var det. Så vi är superglada att du har tid att vara här med oss.

Eva Ruder Thoren (00:46.286)
Jag känner mig ärad. Tack alla de som har önskat.

Anna (00:48.279)
Ja.

Min bild av dig Eva är att du håller till i sälen, bor där och åker skidor så det gnistrar om stålkanterna. Det här är min bild av dig varje gång jag har fått åka skidor med dig.

Joel (00:51.567)
Mm.

Eva Ruder Thoren (00:57.454)
Stämmer bra?

Eva Ruder Thoren (01:07.374)
Det har gått lite i vågor. I maj gjorde jag min 19-knäoperation. Jag fick min andra konstgjorda knäled. Det har varit lite till och från. Men häromdagen åkte jag mina fyra första och åk för den här säsongen- för att testa min nya knäled. Det gick faktiskt bra. Jag hade med min bästa vän Patrik Johansen, kollega, sen 34 år. Han åkte bakom och sa att han inte kunde se någon skillnad på höger- och vänstersväng. Så jag var nöjd.

Anna (01:37.559)
Gud vad roligt! Ja, men Eva hur startade din skidbakgrund? Hur hamnade du i skidåkning och skidskola?

Eva Ruder Thoren (01:38.702)
Mm-mmm.

Eva Ruder Thoren (01:47.886)
Min mamma och pappa gick en alpin skidlärarutbildning typ 1950. Jag är sladdbarn, så sen födde de mina bröder på 50-talet. Båda två sattes på skidor ganska tidigt. Hela familjen är förälst, och sen är jag sladdbarn. När jag kom var det inget att välja på, utan på skidor. När jag väl hade fastnat för det, tyckte jag också att det här med...

Att jobba med skidläreri och att jobba med att lära ut och få andra att upptäcka det här, det var det allra roligaste. Jag kanske fick till Spans och gick en främja kurs när jag var 14. Så jobbade jag hemma i Stockholm. Båda mina bröder var sin skidskola i Sälen. Så jag var uppe och praktiserade hos dem på Högfjällshotellet och på Sälenstugan.

Det var inte det jag skulle jobba med, utan jag skulle bli idrottslärare. När jag gick ut i gymnasiet hade de ändrat på inta Man fick inte söka till idrottshögskolan direkt från gymnasiet. Man måste ha ett yrkesarbetsår innan. Då tänkte jag att jag gör en säsong i Sälen. Då hade min äldstebror Kjelle precis fått kontrakt på att driva skidskola i Stöten.

Anna (03:00.407)
Mmhmm.

Eva Ruder Thoren (03:13.902)
Så där gjorde jag mina första säsonger. Jag gjorde en säsong först och sen kom jag in på GH som jag ville. Men jag längtade tillbaks hela tiden. Det fanns ett sug där, så jag var uppe och jobbade på loven. Men när jag fick mitt första idrottslärajobb- så sökte jag tjänstledigt från jullovet fram till slutet på april. Och det fick jag.

Så då åkte jag upp och gjorde en hel säsong till för jag tänkte en till. Jag måste göra en till. Och sen så började jag jobba igen i maj som idrottslärare och så hade jag sommarlov och så på hösten så jobbade jag och så tänkte jag när man måste göra en säsong till och då gick jag till min rektor och hon var en väldigt klok rektor så hon sa så här Eva om du söker känsligt varje vinter. Det är inte bra för barnen men om det här är sista.

Då är det helt okej, då får du tjänstklädigt. Så tänk efter. Och då så tänkte jag, kan jag lova att jag slutar med det här efter en säsong, men då hade jag liksom fått så mycket sug. Så att jag sa upp mig från den tjänsten och på den vägen är det. Så att egentligen min första helsäsong gjorde jag 83-84. Och sen så har jag inte kunnat sluta.

Anna (04:36.023)
Men du har ju drivit skidskola länge också. Du var i Kläppen många år. Var det den första skidskolan du drev?

Eva Ruder Thoren (04:40.974)
Tillsammans med min äldste bror Kelle.

Eva Ruder Thoren (04:49.166)
Det var den första skitskolan jag var chef på. Och jag kanske var det de sista tio åren vi var där.

Anna (04:51.191)
Ja, precis.

Anna (04:56.663)
Du har ju också tagit skilder i examen.

Eva Ruder Thoren (04:59.342)
Japp 87

Anna (05:01.207)
87. Och nu har det ju gått några år sedan dess. Och jag vet ju att du från skidrådets sida har varit ansvarig mot examen. För examen via skidrådet. Så vad ser du för skillnad på examen 87 år idag?

Eva Ruder Thoren (05:18.222)
Jag tycker att examen har blivit mer anpassad till yrket och mindre skidåkarexamen. Det var mycket viktigare att skäret satt rätt än att undervisningen var på topp. Jag tycker att vi har utvecklat hur vi testar undervisningskunskap och analyskunskap.

Det är på en helt annan nivå idag. Så det är roligt för det har gått åt rätt håll. Sen fick vi ändra en del i vår examen i samband med att Isia gjorde om sina regler. Då pratade vi mycket om, för då satt jag som ordförande i skidlärarföreningen och pratade väldigt mycket om hur ska vi göra det här? Ska vi trycka in allting? Det här med off-pist och den delen snö och lavin i svensk skidlärarexamen eller

Ska vi separera det helt och så får de som har intresse för det- –göra det efteråt för att få sin ISIA-nivå? Det var ganska höga krav just på det. Den förändringen gjordes. Det var lite mer snö och lavin och lite innan. Men jag tycker det är på rätt sätt i dag kontra ISIAs krav.

Anna (06:41.847)
Det är jättebra att det belyser det här för vi får väldigt, vi i examensnämnden, får mycket frågor kring just de delarna. För att få ICIA när jag har gjort klarat själva block 1 och block 2 och teoriprovet, vad krävs då? Och att det inte är någonting vi hittat på utan det är en ICIA krav. Så det är superbra att du tar upp det. Jag hade precis faktiskt ett helt gäng mailfrågor om det i min inkorg.

Eva Ruder Thoren (07:05.134)
Vi har inte varit helt överens med ISIAs krav. Vi tycker att det är andra saker som är viktigare- som man inte har speciellt höga krav på från ISIAs sida. Till exempel undervisningen. Därför tyckte vi att vi måste lyssna till vår skidskolorbransch. Den svenska, nordiska eller skandinaviska branschen har för krav därute. Vad våra gäster vill ha för behov.

Utifrån det utformar en examen som täcker så mycket som möjligt av det som är grunden. Sen kan man specialisera sig på saker utifrån sin eget intresse– –eller specialefterfrågan som finns på ens ort.

Anna (07:31.895)
Jag pratar till dig.

Anna (07:46.871)
Du har ju också jobbat med skidskola jättelänge. Det är många av dina skidlärare som stannar väldigt många år.

Eva Ruder Thoren (07:58.254)
Jag har haft privilegiet att få jobba med jättemånga jättelänge.

Anna (08:01.303)
Ja, men precis. Och då är det så intressant att få höra hur man jobbar som ledare. För när man är skidlare är man ju också ledare, så det är speciellt att leda ledare. Hur gör man för att hålla gruppen samlad och motivationen uppe och så vidare?

Eva Ruder Thoren (08:16.078)
Det är fantastiskt!

Eva Ruder Thoren (08:26.126)
Utvecklingen får aldrig stangera. Man måste alltid fortsätta utvecklas. Det finns många sidor man kan utvecklas på. Det är väl en av de saker. Varje individ måste hitta sin lite hunger. Det tycker jag är himla kul. Vad kan den här bli ännu bättre på? Vad kan den här ta för ansvar? Vad kan den här tillföra som kanske är speciellt för den här individen?

Det finns så mycket hos varje individ. När man får möjlighet att jobba med folk länge och hitta gnistan i människor och den gemensamma viljan att ta nånting vidare. Jag har jobbat många år och de sista 21 åren har varit i Trysil. Där har vi haft förmånen att utveckla vårt bolag, Trysilguiderna, mot att bli ett helårigt bolag där folk skulle ha möjlighet att jobba kvar.

och att folk skulle ha möjlighet att utvecklas på bitar som de har styrkor inom. Det är jättemånga som har blivit fantastiskt duktiga cykelguider och som är säkert några av Skandinavis absolut vassaste raftingguider. Många som har kompletterat sina alpina kunskaper med snowboard eller som ni pratade med Cissi ganska nyligen.

Hon är ju duktig både på skidor och på snowboard. Det har vi många som blev. Vi har flera som har specialiserat sig på längd. Många som har blivit jätteduktiga på handikapp-biten. Det finns ju mycket både på vintern, men även året om att utvecklas i. Då byggde vi bland annat en klätterpark för ganska många år sen nu- för att kunna behålla ännu fler som kanske inte var intresserade- av att bli raftingguider, eller som till och med blev det-

krävande och obehagligt för det är ett ganska tufft jobb. Och då liksom att det finns andra saker som gör att man kan helårsanställda folk så att man känner sig trygg att jag kan stanna här och vidareutveckla så länge som jag vill. Och sen så får jag möjlighet att vara med och utveckla bolaget. Vi har jobbat med jättemånga eller jättemånga men med flera riktigt duktiga konsulter. Den svenska konsult som vi har jobbat.

Eva Ruder Thoren (10:46.798)
Det är Anders Langgren, Lampan. Han har tillfört vår organisation massor. Han är som en uppslagsbok vad gäller ledarskap. Där har vi hämtat mycket. Vi har haft många långa projekt- som har gått över flera år där vi har jobbat med honom. Vi har haft en fantastisk konsult i Norge- som heter Hedwig Rognerud, som vi fick under covid.

Anna (11:13.751)
Ha!

Eva Ruder Thoren (11:13.966)
Då gick staten in och bidrog för att företag skulle kunna göra projekt- –även fast det var riktig lågkonjunktur. Vi tappar 90 procent i ett av covidåren. Men då hade vi fått öronmärkta pengar till att jobba med henne. Hon var in och hjälpte oss att vidareutveckla bolaget och hela ledarskapsbiten. Det har varit det som jag jobbade mest med, just ledarskapet. Alla ska ha en gemensam syn på vad ledarskap är.

Anna (11:44.823)
Hur många är det som har... Om du har 100 skilar ibland, vissa veckor. Men hur många är det som har en uttalad ledarroll förutom...

Eva Ruder Thoren (11:56.462)
140-150 år.

Anna (12:05.751)
Storchefen liksom. Är det någon som ansvarar för barnområde och bl.a. Vi vet sådana där eller hur många.

Eva Ruder Thoren (12:08.366)
Vi gör det egentligen.

Ja, vi har väl sagt att vi har ändrat det genom åren mot att bli så att alla som jobbar helår har ett ledaransvar och jobbar med leda och kliver in på vintern när vi blir så många och vet mycket och kan mycket och följer upp mycket. Så vi har varit 20 som har liksom haft roll en ledare för ledarna.

Anna (12:39.959)
Joel, du som inte känner dig av ava får några roliga frågor.

Joel (12:45.231)
Ja, men jag funderade det är så olika där. Ni byggde upp en väldigt stor organisation. Om man går tillbaka, hur? Vad skulle du ta med dig för lärdomar när ni började när ni byggde det från början? Hur tänkte ni när ni skulle rekrytera era första skidlärare? Vad söker ni efter när ni. Hittar skidlärare eller eller ledare.

Eva Ruder Thoren (13:07.47)
bra människor. Det har varit mitt motto och det fightades jag med på 80-talet. När jag började rekrytera, det var väl någon gång där i slutet på 80, början på 90-talet, som jag började vara ansvarig för rekryteringen. Och då sa jag att det var mycket lättare att göra en bra skidåkare av en bra människa än att göra en bra människa av en bra skidåkare. Och att då hitt...

Att man hittar någon lite mer på djupet. Det finns ju jättemycket trevliga människor. Men om man bara anställer de här som nästan som är den perfekte skidläraren. Den ser ut som en skidlärare, den låter som en skidlärare. Då blir organisationen ändå ganska... smal. Så vi har haft många konstiga människor hos oss. Jag tror att de kan skriva under själva att de är konstiga.

Men många av dem har, efter att ha formats lite grann, kunnat bidra jättemycket för att deras personlighet sticker ut mycket. Att just hitta de här... Ibland kan det vara de tystaste och blygaste som kanske knappt får chansen att komma på en intervju. Men helt plötsligt har man tränkt igenom skinnet och sett att här... Här finns det nånting som... Det kanske om två år den här personen...

Det börjar bli en bra skidlärare, men det är okej för att den här personen vill satsa på det här. Och vi ska ge möjligheterna att hjälpa till. Och så ser vi vad som händer. Och i jättemånga fall så har det varit helt fantastiskt. Att man verkligen... Folk har sagt, men hur kunde ni anställa den här? Väntar du bara? Och så kommer det helt plötsligt, så säger det poff och så blommar de här människorna. Och det blir ju ofta vi långvariga och trogna.

Joel (14:37.007)
Mm.

Joel (14:47.151)
Mm.

Eva Ruder Thoren (15:02.094)
personer i organisationen. Sen så är naturligtvis de som är de här allra mest perfekta skidlärarämnena och som verkligen brinner för det och som ser på det långsiktigt från början och som de SM får man ju inte missa de är ju viktigast av alla naturligtvis för att utan dem går det inte de blir då några av de bästa, så är det bara när de har haft den här längtan och förståelsen för att det här vill jag göra och det här

Joel (15:20.655)
Mm.

Eva Ruder Thoren (15:30.862)
kanske jag till och med kan satsa på och det här kan nog bli bra.

Anna (15:34.391)
Men du som också har jobbat med examen som examinator under många år. Hur ser du att examen gör skillnad för aktiva skilärare genom resan? Är det en motivationshöjare? Är det något som skrämmer? Hur kan man använda det? Eller hur används det?

väl på plats ute i skid. Jag vet ju bara min egen resa och mina egna tankar men hur liksom ser hur ser man som ledare i en skidskola på just den delen.

Eva Ruder Thoren (16:15.406)
Vi har ju alltid försökt peppa folk mot det målet. Och att det har varit en... Jag ska säga. Men den moroten gör ju att man vidareutvecklas till en viss nivå. Vi brukar säga att när man väl har nått den nivån, då förstår man att nu har jag basen. Men det förstår man inte förrän man har nått dit. Men att det... Jag tror att det skrämmer. Absolut. Jag tror att det peppar ännu mer. Och...

Anna (16:17.623)
Mm.

Eva Ruder Thoren (16:42.286)
Jag tror att den utveckling man genomgår när man tränar inför examen, att man verkligen vässar sin kompetens och att man verkligen funderar igenom vad man håller på med, det gör att det inte blir slentrian. När man har lärt sig att träna sig själv på det sättet och att träna sina vänner runt omkring, då blir ju det också ett sug. Det var roligt att vara ute tillsammans och hjälpa varandra att utvecklas.

Det vill jag inte sluta med så att examen inte blir ett slutmål. För det är väldigt många som har tagit examen och sen lagt av. Och det är trist tycker jag. Men att man ser... För vissa passar det ju att jobba som instruktörer på kurs och så där. Men det gör det inte heller för alla. Men att använda den kunskapen man har till att komma ytterligare vidare, det tror jag vi ska bli ännu bättre på i branschen. Förståelsen för...

Anna (17:19.83)
Mm.

Joel (17:22.895)
He.

Anna (17:38.007)
Jag håller helt med, men du, jag tänker så här, berätta lite om NSA. Det är en ganska ny utbi trots allt.

Eva Ruder Thoren (17:48.558)
Ja, som inte längre heter den NSA, den heter NIG. Men den heter NSA, men nu heter den NIG och det är Norska instruktörer och guider. Som det står för. Och egentligen var det så här att min mellanbror som heter Uffe, han kom till Trysil för 31 år sedan, 10 år innan jag kom dit. Och när han kom dit tillsammans med...

Anna (17:49.751)
Nej, förlåt. En EG.

Eva Ruder Thoren (18:16.046)
Några som är kvar i branschen, Putte Gottlieb, Hannefinns, fortfarande jobbar i Norge.

Jag vet inte, Toni Koning var inte riktigt på gång till Tysil ännu, men han kom där efter några år. Men det man insåg var att Norge och Sverige skildes sig ganska mycket åt. I Norge var målsättningen att det var ett fritidsintresse att vara skidlärare. Man gjorde det som någonting bredvid. Det finns väldigt få norska yrkesskidlärare som håller på med det länge och mycket på heltid.

Och sen så var deras examen, deras utbildningar och deras examen. Alltså, ursäkta, men för mig känns det som 1800-talet. Det känns som det var som det som mina föräldrar röd på mig på 50-talet typ. Så att det... Det skar sig ganska mycket för man hade ganska olika syn. Och det man i Norge gjorde...

Anna (19:14.743)
Du kände inte att sova i bivack var rimligt.

Eva Ruder Thoren (19:20.206)
Det gjorde jag på GH. Det var jättespännande. Men kanske inte det som alla skiljare behöver gå igenom för att kunna lära våra gäster och stränga höger och vänster. Det är också såna här specialkundskap som är kul att ha. Efteråt kanske. Nej, så att du vet det. Det var... Jag tror att det var en väldig schism redan då.

Anna (19:21.111)
Jag behöver inte.

Anna (19:29.015)
Hej!

Anna (19:34.231)
Ja, kul erfarenhet.

Joel (19:38.223)
Mm.

Eva Ruder Thoren (19:46.638)
Det som norska skid mycket gjorde– –var att de som jobbade som kursinstruktörer skodde sig på det här. Pengarna gick inte till organisationen. Pengarna som man betalade för kursen gick primärt till kursledaren. Sen betalade kursinstruktören en liten summa till organisationen. Mer än en symbolisk summa per deltagare.

Därför fanns det inte pengar till att utveckla på det sättet som vi har gjort här i Sverige. Även om man tycker att man gör mycket på sin fritid och att man har gjort sig ideellt- –så har folk fått möjligheter att jobba en del med det här i SLAO, eller SBS– –och i friluftsfrämjandet och i skiföbundet och i skidlärarföreningen. Man har haft möjligheter att avlöna människor...

till en viss del för att göra nånting vidareutveckla. Men här var det intressant att hålla kurs för att få pengar för det. Och så har de inte kommit vidare. Tyvärr tycker jag att det är mycket så idag också. Och därför efter många... Men alltså startade då det som var NSA, en egen professionell skidlärar- och skid Och...

Det ledde till att vi senare bytte namn och slog ihop lite och så där. Och det blev NIG. Men det är fortfarande så att det skiljer sig ganska mycket. Den norska utbildningen som Norska skitläroföreningen håller i och den skitläroutbildningen som NIG håller i. Det är ganska exakt vad vi håller på med i Sverige inom alla våra utbi

Anna (21:32.471)
Vi har ju väldigt många svenskar som bland annat jag har examinerat och känner igen som jobbar i NNG. Men jag tänker att det borde ju finnas norskar också numera för nu är organisationen så etablerad. Okej.

Eva Ruder Thoren (21:48.014)
Ja, men inte många. Det är väldigt få fortfarande. Det finns ett antal små skidskolor som håller på sina norska traditioner- –och som vänder sig till den norska skidlärarföreningen- –för att utbilda sina skidlärare. De stora i Norge är ju Trysil, Hemsedal, Gejl och... Vad heter det? Det var bytt namn.

Anna (22:18.103)
Ja.

Eva Ruder Thoren (22:18.19)
Oslobacken och några till som använder sig av norska instruktörer och guider. Flertalet utbildas i den vägen i Norge ändå, men inte alla och väldigt få norrmän.

Anna (22:31.031)
Välkomna!

Eva Ruder Thoren (22:42.222)
Det är väldigt många danskar som går den utbildningen nu. Det rekryteras väldigt mycket danskar till norsk skidskola. Och sen så lite holländare och lite engelsmän och lite blandat. Jag tror att det är ännu mer internationellt än utbildningarna i Sverige.

Anna (22:43.319)
Just det.

Anna (22:58.455)
Men hur har din motivation... Du pratar hela tiden om att det är kul att hjälpa andra att utvecklas. Men din motivation ligger just där. Att se andra utvecklas. Hur har den förändrats nånting?

Eva Ruder Thoren (23:21.198)
Ja, den gick ifrån att se andra utvecklas på skidor till att inse att det var roligt att komma på djupet på människor och att se individer växa. Och att få göra det tillsammans. Att liksom vi ska se till att vi blir bättre genom att var och en av oss blir bättre med hjälp av varandra.

Anna (23:23.895)
Mm.

Anna (23:48.599)
Mm.

Eva Ruder Thoren (23:50.318)
Det har nog varit den allra största drivkraften. Och sen att jag har haft lite min egen lilla målsättning. Att jag skulle vilja skapa världens bästa arbetsplats. Och att det ska vara där folk vill bli kvar och där folk trivs och där folk känner sig hemma. Och det är många som har känt sig hemma. Det är folk som kanske slutade för 20 år sedan. Som fortfarande kommer in och säger, åh nu är jag hemma igen, vad skönt. Det har varit väldigt mycket att komma hem.

Anna (24:12.535)
Mm.

Eva Ruder Thoren (24:20.046)
Eftersom jag har slutat i Tysil känns det jättekonstigt. Jag vet inte om de kommer hem när de kommer till Tysil. Jag hoppas att de fortsätter känna den känslan. Men Putto och jag som inte är kvar där och inte är med– –och Leruff är min bror. Vi känner en stor saknad. Det jag saknar mest med att inte jobba kvar är individerna.

Anna (24:42.455)
Så klart.

Eva Ruder Thoren (24:49.998)
Definitivt inget annat. Resten kan jag... Det kan vara skönt att ha tid över och inte behöva stressa jämt och jobba för mycket som jag har gjort i många år. Men avsaknaden av den här nära kontakten med människor det är... och många människor. Jag tycker det är rätt roligt med många människor. Det behöver inte vara många på en gång, men... att det är... att man har många människor runt omkring sig som man tycker om och är nära. Det har varit drivkraften tror jag.

Anna (25:15.319)
Ja. Man skulle kunna säga att du har ervt det här intresset lite av dina föräldrar. Att de har fört dig in i det här, att den här motivationen är invävd. Hur är det i din familj? Du har ju två barn. Har du lyckats väva in dem i skidbranschen också så att de älskar att vara på berget? Eller hur funkar det? Hur har du gjort?

Eva Ruder Thoren (25:45.966)
Ja, de älskar att vara på berget. Ingen har visat något stort intresse för skidlärerit. Det vill jag inte tvinga dem till, det måste komma inifrån. Men de är bara 16 och 17, så man vet inte. Min dotter som är 17 är ännu bättre på snowboard än hon. Hon är duktig på båda, men har åkt mycket snowboard. Och fastnat för det. Och är ingen tävlingsmänniska eller nånting sånt.

Anna (25:57.143)
Mm.

Eva Ruder Thoren (26:15.79)
Väldigt duktig skidåkare och snobbordåkare, måste jag säga, utan några tävlingsambitioner. Min son har blivit en parkrotta. Han har verkligen blivit duktig. Han drivs av vidareutveckling och brinner för det. Jag brukar alltid berätta om att han är adopterad från Nepal. Han kom till oss när han var tre år.

Ungefär efter ett halvår blev det vinter och då åkte vi till Trysil. Han skulle prova första gången. Jag ställde honom bara bredvid mig. Han hade så bra balans och var en extremt motorisk människa. Så jag tänkte att vi ställde oss bara här och så tar jag honom i handen. Så åker vi utför här i äventyret i Trysil.

glädj vi där och så visar han nu gör du så här gör man en glas strut och det funkar allting direkt så han hade bra kontroll och allting. Och så efter kanske 20 30 40 meter inte speciellt långt men med lagen fart och kontroll och balans och allting så tittar han upp i mitt ansikte och så bara strålar det från hela honom och så säger han det är jätteroligt mamma. Jag kan säga att det var liksom att det var helt magiskt.

Anna (27:31.511)
Hehehehe

Eva Ruder Thoren (27:37.614)
Det var helt magiskt. Han tycker det fortfarande. Han lever för skidåkning och går på Freeridegymnasiet i Malung. Därför är jag på väg till Italien nu. Jag ska precis åka och han ska tävla här i veckan. Ja, och det har varit fantastiskt. Vi har åkt till Alperna med våra barn och åkt hela dagarna ända sen. De var fem, sex, sju år.

Anna (27:47.863)
Ahh

Anna (27:53.079)
Skåp och köl.

Eva Ruder Thoren (28:07.63)
Och de har verkligen njutit av det de också. Så ja, de har fått det men inte skidläreri än så länge.

Anna (28:14.679)
Tid finns ju. Du är superkul att prata med dig. Vi hade kunnat sitta här i fyra timmar till men vi ska börja avrunda och vi har en fråga som vi brukar ställa. Eller Joel.

Eva Ruder Thoren (28:18.478)
Ja. Ja.

Joel (28:31.151)
Jajamän. Det där var ju ett fantastiskt minne. Det kanske är ditt bästa minne. Men vi brukar be om alla våra skidlärare och vänner som kommer hit- –och dela med sig av sitt bästa, favorit, skidlärareminne. Det kan vara egentligen i alla olika typer av kontexten, men ett skidlärareminne.

Eva Ruder Thoren (28:55.054)
Oj vad svårt, det är så många. Det är 40 år i branschen drygt. Vad ska jag välja?

Anna (28:56.151)
Så klart.

Joel (29:03.407)
Mm.

Eva Ruder Thoren (29:10.766)
Jag tror faktiskt att jag ska välja ett år när jag jobbar på examen.

Eva Ruder Thoren (29:22.83)
På den tiden fick man bara godkänt eller underkänt. Man var G eller I eller G eller U på svängarna. Och man var... Och så vidare. Till slut fick man ett godkänt eller icke godkänt på hela examen. Man hängde upp en lista och sprang alla och tittade. Det här året var Tobbe på SLAO.

uppe på examen och nu kan jag ju kanske ljuga Tobbe men det var ju i alla fall tredje eller kanske fjärde försöket eller det hade varit ett antal försök och han hade inte gett upp men han hade liksom hängt sådär på tråden och blivit underkänt och hängt på tråden och blivit underkänt och vi var väldigt glada i alla examinatorer för att han hade han hade definitivt passerat ribban och var godkänd den här gången och

När vi hängde upp den här listan i korridoren så stod jag i korridoren och väntade på allra mest på att han skulle gå och titta på den här listan men han kom inte. Men det kom en annan kille från Tandådalen. Tobbe jobbade i Tandådalen då. Han gick ner längs korridoren. Han läste på listan, inte på sitt eget namn. Bara på Tobbe. Och så läste han godkänt.

Och så sprang han tillbaks genom korridoren och nästan bara vrålar liksom. Han slängde upp dörren och så bara skrek han. Du är godkänd. Och jag hade följt efter. Så jag liksom såg hans reaktion och den lycka som liksom formligen bara. Det var det var liksom. Nej, då grät nog inte bara Tobbe och jag. Så kan jag säga att det var många som var glada med honom.

Anna (30:58.487)
Ja, okej, fint.

Eva Ruder Thoren (31:19.118)
Jag tror att det är det starkaste. Och att se någon kämpa och inte ge upp och komma tillbaka och göra det här igen. Och verkligen... Jag ska klara det. Då fanns det inte rest och så där, så att man kunde göra en bit. Och kanske klara det man var bra på. Utan man kunde ju falla på en detalj. Så kunde man vara körd.

Anna (31:39.607)
Ja, det är tur att det inte är någon typ av tv här för jag sitter blank på ögonen. Det var ett underbart minne och det är jag tänker sig Joel han ska ju. Gå upp på block 1 här om ett litet tag igen.

Eva Ruder Thoren (31:47.566)
Hehehehe

Joel (31:47.567)
Mm. Haha. Wow.

Joel (32:00.335)
Ja, det slog an. Det drog i känslan och nerven här också. Det var ett jättefint mindre.

Anna (32:01.847)
Hehehehe

Eva Ruder Thoren (32:09.07)
Jag har sett så många som har varit milsvitt bättre än vad examen kräver. Men som inte har lyckats förmedla det på plats. Det är väldigt svårt att testa människor. Jag tycker inte alltid att examen är rättvis. Det beror inte på examinatorer. Det är svårt att testa nåt som inte är ett tiddtagning.

skidlärare genom åren har fått underkänt på examen. Och man har liksom tänkt hur är det möjligt när de kommer tillbaka hem? Hur är det möjligt att den här människan inte har klarat det? Men ge inte upp Joel. Ja verkligen inte det för du kommer klara det. Förr eller senare skulle du missa en gång till så får det fan vara så. Kör. Lycka till.

Joel (32:50.351)
Nej.

Anna (32:55.831)
Det här är ett jättebra sätt för honom att peppa lite tänker jag. Att sitta och lyssna på det här.

Joel (32:56.751)
Absolut. Nej, men det var fighten.

Joel (33:03.951)
Ja men verkligen. Vilket fantastiskt exempel på hur mycket det här engagerar. Det är ju så många som bryr sig så mycket. Det är så himla häftigt.

Eva Ruder Thoren (33:09.742)
Ja, ja det gör det verkligen.

Eva Ruder Thoren (33:16.718)
Det är en ganska unik grej, svensk skidlärerexamen. Det är inte så många som gör det på det sättet vi gör det på. Jag tycker inte vi ska förändra det här konceptet att man ser så, att man håller på i flera dagar tillsammans. Att man har höga krav. Vi kan vara väldigt stolta för vår examen utomlands. För vi är duktiga. De som har tagit svensk skidlärerexamen håller en hög klass.

Joel (33:19.823)
Hmm.

Anna (33:40.439)
Det är fantastiska avslutningsord, det va? Det kunde inte bli bättre tänker jag. Det är nästan som att det är recensierat. Eller vad det heter.

Joel (33:51.311)
Mm, väl... Ja... Men tack så... Tack så jättemycket för att du tog dig tid att prata med oss. Hoppas du får det fantastiskt bra i Italien och lycka till till Zonen på tävlingen.

Anna (33:52.855)
Åh...

Eva Ruder Thoren (33:53.326)
och nästan regisserat. Men det var det inte.

Anna (34:05.719)
Ja, men alltså och sen så en annan sak som vi måste prata om en annan gång. Men det är så här. Hur känns det att se sina barn så där högt upp i luften? Nu både huvudet neråt åt sidan i samma åk. Men det är en annan.

Anna (34:20.247)
Ja, lite jobbigt. Okej, det är så. Okej. Tack för... Verkligen, med det nya knät och allt. Det här blir toppen. Stort tack.

Eva Ruder Thoren (34:21.581)
Det är magiskt. Rädslan har gått över. Nej, den har gått över.

Eva Ruder Thoren (34:31.181)
Tack för att ni ville prata med mig. Vi ses i backen, hoppas jag.

Joel (34:31.535)
Jag är lite... Ja... ..väll.

Eva Ruder Thoren (34:38.606)
Ja.

Joel (34:40.27)
Ha det bra! Hej då!

Eva Ruder Thoren (34:41.262)
Tack till samma. Hej då!