Från Kittelfjäll till OS: En Skidlärares Berättelse med Carl Johan Evers
Joel Baudin (00:35)
Varmt välkommen till ett nytt avsnitt av Skidlärarpodden med mig och Anna. Idag har vi den stora äran att ha med oss Carl-Johan Evers direkt från Stockholm. Välkommen!
Carl Johan Evers (00:48)
Ja. Tack.
Joel Baudin (00:50)
Hur är läget med dig idag?
Carl Johan Evers (00:51)
Ja, men det är alldeles utmärkt. Jag har varit runt på stan lite granna och fixat en del saker. Jag undervisar också fjärde årets teknikprogram. Först går de tre år, tar studenten och sedan ger jag dem efter ett år den första ingenjörsexamen. Så jag jobbar fortfarande.
Anna Norlin Berg (01:14)
Mm-hmm.
Vilken skola.
Carl Johan Evers (01:19)
Det är Rudd Beck i Solentuna, så det fungerar som ett college kan man säga. Teknik college där ute där jag undervisar fjärde årets teknik program. Yes.
Anna Norlin Berg (01:26)
Mm.
Vad intressant.
Joel Baudin (01:33)
Men du gillar ju åka skidor också.
Carl Johan Evers (01:36)
Ja, det började ju väldigt tidigt egentligen. Det finns ju filmer på mig när jag är fem år åker utför Rosendalsbacken på Södra Djurgården i Stockholm. Sedan flyttade pappa ett gammalt hus från Lilla Nyckelviken ut till Stora Skuggan och då hamnade jag precis vid Fiska torpsbacken. Där var jag varje kväll och la banor och körde på både under skoltid och...
till och med gymnasiet. När jag hade gått ut naturvetenskapligt gymnasium då tänkte jag att jag skulle göra lumpen upp i kiruna men jag tänkte att jag var ju född sen på året så jag hade ett år ledigt och jag tog då och köpte det första interrailkortet 350 grunder och så drog jag ner med några kompisar och vi åkte tåg genom hela Europa och jag stannade kvar.
i österrike och det här var väl 1972. Jag tänkte det vore ju kul att ta någon skidlärerexamen. Jag kan väl börja med att ta den österrikiska. jag åkte in till Zellamse och så gick jag upp till Åpman där Chile är saltbögerförbant och där träffade jag en herre.
Jag frågade om jag kunde få gå deras skidlärarkurs under hösten 1972. Det tyckte han lät mycket trevligt och jag blev också antagen. Sen vet jag att jag låg och tränade i Kaepron både hela dagarna, augusti, september och kursen skulle börja i oktober. Jag tänkte att nu ska jag ju...
jobba tillsammans med österrikes, blivande österrikisk skiljare. Så jag måste ju vara vältränad. Sen visar det ju sig det att när de här österrikarna kom då var jag ju väldigt vältränad för de stod första dagen på skidor. Jag hade ju tränat ett par månader där innan. Så det gick väldigt bra och jag fick då det slutade med att jag tog examen med höga betyg.
Anna Norlin Berg (03:46)
Mm.
Carl Johan Evers (03:57)
Och fick också välja skidor att arbeta på och då valde jag Åbergtårn där man kunde köra igång redan i november. Vi körde ända till i början på maj. Så där kan man väl säga att.
Anna Norlin Berg (04:10)
Det var anledningen till att du valde den orten att det var så lång säsong.
Carl Johan Evers (04:15)
Ja just det, den ligger ju högt va och det gjorde det att skidsäsongen började redan i slutet på november och jag kunde köra ända till i början på maj. Det var väldigt trevligt. Yes!
Anna Norlin Berg (04:16)
Mm. Mm.
Men du, Carl-Johan, vad kul att få höra din start på skidlärarresan. är nyfiken. För mig, vi har inte snackat jättemycket, och jag. Jag kanske hälsat lite på dig på nåt årsmöte Skidlärarföreningen som har haft. För du brukar ju ofta höja din röst där och säga vad du tycker. Vad betyder Skidlärarföreningen för dig?
Carl Johan Evers (04:34)
Ja.
Nej.
Ja.
Skidlärföreningen har ju varit en viktig del. Jag gick ju den första utbildningen då 72 och sen åkte jag upp till Kiruna och gick den andra utbildningen 73 och fick ledigt av försvaret för att åka ner under hösten och göra då min andra del av skidlärutbildningen.
Och sen hade jag kontakt med Ronald Crawford Curie som var nere i Stockholm. Och jag berättade då att jag hade tagit både första och andra delen av den östrikiska skidlärarxamen. Och jag funderade hur jag kunde bli medlem i Svenska skidlärföreningen. Jo, men det tyckte han ju lät ju väldigt bra. Så att lämna in dina papper du så...
så ska vi se till att du blir medlem. Jag blev medlem i Svenska skidlärarföreningen på mitt österrikiska skidlärar-papper. Jag hamnade sedan ganska tidigt. Jag var ju bara 19-20 år här. Sedan blev jag till och med invald i styrelsen ganska snabbt. Jag satt då i Svenska skidlärarföreningens styrelse
tillsammans med Olle Rimfors. Jag var 20 och han var runt 80. Han var lite hedersmedlem i styrelsen. Vi hade många möten och han berättade om hur skidlärarföreningen startades på 50-talet. Det började som en kameratförening. Vi hade många trevliga diskussioner under den här perioden.
Anna Norlin Berg (06:17)
Hej
Carl Johan Evers (06:42)
Så att ja, det var så börjar det.
Anna Norlin Berg (06:43)
Ja.
Du brukar ju vara på årsmötena. Är det för att du går fortbildning eller åker upp enkom för årsmötena?
Carl Johan Evers (06:48)
Ja.
Jag brukar ju gå fortbildningen vartannat år. Jag är fortfarande aktiv och jag guiderar fortfarande helikopterskidåkning upp i Kittelfjäll. Men jag brukar också, som i år då åker jag bara på årsmötet och åker lite skidor på egen hand. Nästa år är det dags igen att förlänga medlemskapet med ISIA-statusen.
Anna Norlin Berg (06:59)
Mm?
Nu har det gått ett par år sedan 1972 när det började. Typ 50. Vad har hänt där emellan då?
Carl Johan Evers (07:24)
Ja?
Ja, det är ju ganska 52. Ja, som sagt, efter jag hade då varit och suttit i styrelsen i skidlärarföreningen så träffade jag i Riksgränsen. Jag började plugga på Luleå tekniska till bergsingenjör och på vårarna där så jobbade jag upp i Riksgränsen.
från början på maj till och med midsommar i skidskolan där uppe. Och träffade då också Felix St. Clair Renard och Peter Broms. Och de drev ju agenturen EAB. Och som var då generalagenten för Dynastar. Och jag hade ju kontrakt med Atomic som låg väldigt nära Obertauern. Jag fick ju skidor av dem. Och jag fick tydligen, jag hade en...
Tjej i skidskolan där, Lena Medin som var tillsammans med Felix St. Clair. Hon berömde mig så väldigt mycket och tyckte jag var en så duktig skidlare. Felix St. Clair, han frågade om jag inte kunde börja åka på Dynastar. Så det gjorde jag. Så blev det. De var också revisorer i skidlärföreningen och hade hittat...
har hittat ett ställe i Västerbotten, Kittelfjäll. Det här var hösten 1976. Så hade vi årsmöte på Storligens Högfällshotell. De funderade om jag inte kunde åka dit och titta på det här stället. Om det var någonting de kunde göra någonting av. Jag tog min gamla Saab och körde från Luleå till Kittelfjäll. Och äntligen en Alptopp i Sverige!
Och där började hela äventyret med Kittelfjäll
Joel Baudin (09:27)
Carl Johan, vilka är dom i det här fallet? Vilka var dom i det här fallet som hade...
Carl Johan Evers (09:30)
Vad sa du? Ja, det var Felix St Clair-Renard är och Peter Broms som hade tänkt på köpa Kittelfjäll och de gjorde de också. Efter att jag kom dit och sa att det här kan jag göra som ett examensarbete på Luleå tekniska och så blev det också så att 78 hade jag det hela klart och låg och pendlade mellan Kittelfjäll och Luleå.
Joel Baudin (09:41)
Okej.
Carl Johan Evers (09:59)
Ja, under ett par år egentligen.
Joel Baudin (10:02)
Du sa att du pluggade lite bergsingenjör. Vad är det för typ av utbildning?
Carl Johan Evers (10:05)
Ja. Bergström Ingenjör är ju egentligen en gruv byggnads linje där man då flyttade upp ifrån KTH från tekniska högskolan i Stockholm så flyttade man upp i början på 70 talet själva gruv linjen som mineral och geogruv byggnad och sånt här flyttade man upp till Luleå tekniska för att komma närmare Malmfälten.
Och för mig då som var väldigt intresserad av berg och så vidare så var det ju det närmaste jag kunde komma för att rita skidanläggningar. var att gå bergslinjen. Jag ville ju bygga uppåt, inte neråt. Men jag fick göra det och det var en väldigt trevlig utbildning.
Joel Baudin (10:55)
Men vad innebär det, om du kommer till Kitefjäll då, hur går processen till att börja rita en skidanläggning från scratch?
Carl Johan Evers (11:01)
Ja, när jag då ser ett berg så börjar jag ju med att titta på skidåkningen först. Så att jag tittade hur ska vi lägga lifterna och jag ritade då både på framsidan men även baksidan av fjället. det började ju med att jag ville upp på topp.
där vi kallar för sadeln mellan Kittelfjällstopparna vilja upp ganska snabbt. Jag la upp det i tre etapper. En första etapp som motsvarade ungefär vad som är gjort idag. Jag förlängde den första liften. Jag byggde en parallelllift. Sen i nästa etapp var det en lift lite närmare affären i Kittelfjäll som skulle gå upp mot saden.
Det är den som kallas för Jan Express idag och sedan skulle man upp från den liften upp i saden. Sedan hade jag en tredje etapp med en helt ny anläggning nere vid Borkasjön som skulle möta borta väster ut i det vi kallar för Björnfällan idag. De lifterna skulle mötas upp i Flygarskalet.
Det vill säga i det passet som vätter ner mot Borkasjön. att det ligger kvar som en områdesplan idag, även idag. Så att alla möjligheter finns att fullfölja det här. Så idag kan man väl säga att det är byggt ungefär en och en halv etapp av mina tre etapper som jag ritade då mellan 70-60... 78, ja.
Anna Norlin Berg (12:48)
Vad spännande.
Carl Johan Evers (12:49)
Ja.
Joel Baudin (12:50)
Jag är nyfiken. Vad är det stora... är en spännande tanke med en lift upp på sadeln. Vad är det som utöver ekonomiska själva? Vad det som gör det svårt eller varför har det inte skett?
Carl Johan Evers (12:57)
Ja.
Jag kan ju säga att det har med ekonomin. var väldigt nära efter jag hade slutat i Kittelfjäll. Jag jobbade där 76-86 och sen blev jag headhuntad upp till Tärnaby Hemavan nere ett par år. Men i den vevan så hade en herre som heter då Fredrik Bil hittat...
en begagnad lift som vi skulle lägga upp i saden och det var väldigt nära och jag skulle hålla ett första maj tal och så skulle liften köras upp och den var i Vilhelmina. Men då hade på den tiden hade då Janne Forsgren och P.B. Patrik Berg tagit över.
Och de hade tyvärr inte pengar att köpa in den där liften. Så vi fick sälja den vidare till Bydalen istället. Men där var det väldigt nära i alla fall. Så det hade med ekonomin att göra egentligen.
Anna Norlin Berg (14:11)
Mmhmm.
Joel Baudin (14:16)
Skulle det vara, var det tänkt med backar också ner från sadeln eller var det mer av offpiståk?
Carl Johan Evers (14:20)
Ja, det var det ju. Jag hade hela världseliten där under mina sista år i Kittelfjäll. Vi körde vi speed skiing. Vi fottrampade hela Sadelbacken. Vi hade också sponsring av Hägglunds i Övik. Vi hade en Prenomaskin som körde ända upp i sadeln.
med en av granarna körde dit upp. Det gick ju att köra upp och den här branta backen ner från sadeln fotrampade vi. I två år i rad hade vi speedskringtävlingar där.
Anna Norlin Berg (15:05)
Du pratar ju väldigt mycket i stockholmska och du ju född uppvuxen i Stockholm och du förefaller ju bo där nu men det känns som du har levt ganska mycket norr om Dalälven om man säger så.
Carl Johan Evers (15:09)
Ja? Ja?
Ja, det kan man ju säga. Eftersom jag var 18 år levde jag väldigt mycket i norr och Västerbotten. Absolut. Fram från jag var 18 till jag var ja till 88 egentligen. Från 72 till 88 levde jag mycket där uppe.
Anna Norlin Berg (15:28)
Och när flyttar det därifrån?
Och vad hände 1988 då?
Carl Johan Evers (15:47)
Ja, 86 så blev jag då headhuntad av kommunalrådet i Storuman upp till Tärnaby Hemavan. Man hade skapat ett byggconsortium där, Tärnaby Fjäll, som en lite ohelig allians mellan BPA och ABV, och man ville bygga ut Tärnaby Hemavan. Och jag blev då anlitad.
som konsult för att dels bygga kungslift, bygga centrumlift, centrumanläggningar och sen var det en väldig massa lägenheter som skulle byggas nedanför Högfjällshotellen. ja, jag kan väl säga så här, jag var inte så intresserad.
Då ringer Runnar Frum kommunalrådet först och jag sa det att nu har jag varit tio år i Kittelfjäll så jag tänker mig nog att göra något annat. Men tre dagar senare ringer han igen. Carl-Johan, kom upp till Umeå. Vi behöver dig. Och jag drog ju till då ganska ordentligt med arvoden och flyg och fria bilar och allt möjligt och jag tänkte att det här kan de ju aldrig ta. Och jag var väl i 30-årsåldern då och
Anna Norlin Berg (16:51)
Mm-hmm.
Carl Johan Evers (17:11)
Där satt herrarna runt ett bord, Västerbottens arkitekt och byggnadskontor och massa olika byggare och konsulter. Där jag lämnade fram mina papper och alla herrar nickade. Ja, då börjar vi på måndag då. Så jag hade inget val, det var bara att köra igång då. Så jag blev där under två år och var med och byggde de här.
Sålde en väldig man sålde hundrafemtio lägenheter ganska snabbt och man släppte också kreditrestriktionerna där så att man kunde då belåna till hundra procent. Och dessutom så köpte man var man i varje huskropp hade tio lägenheter så var man ett kompis gäng som köpte alla tio lägenheterna så fick man då köpte man en lägenhet för 500.000.
Och så hade de belånat i hundra procent. Och så fick de 10 procents rabatt. Så köpte du en lägenhet fick du 50 000 i handen. Om ni förstår vad jag menar. Det där var lite trögt i början men sen när alla förstod hur bra det var. Då gick det ganska fort. Men där uppe var jag i två år. Och efter det så blev jag headhuntad till OS i Lillehammer.
Anna Norlin Berg (18:24)
Jag förstår.
Mm, berätta om OS.
Carl Johan Evers (18:34)
Ja, jag hade ju då varit ute och sålt rätt mycket kittelfjäll på höstarna nere i Europa tillsammans med ett företag som heter Hamanskandinavia som hade incoming tourism då i till Skandinavien ifrån övriga Europa och även ifrån övriga världen. Så vi hade sådana här turer där vi åkte på olika mässor nere i Europa.
både Tyskland, Österrike, Holland och andra länder. Vid ett tillfälle så var vi i Köln. Vi hade då hyrt en spårvagn på kvällarna och vi hade en restaurangvagn i den här spårvagnen och vi hade då några...
Mexikanska damer som var incoming arrangörer från Mexiko till Europa. Och det fanns. Vi hade ingen tequila i baren. Jag tänkte att det här måste vi ju lösa. Jag såg att spårvagnet vände ju och kör runt och tillbaka. Jag såg en restaurang på andra sidan vägen. Jag rusar ut. Köper två flaskor tequila. Går på igen.
Anna Norlin Berg (19:38)
Vilken katastrof.
Carl Johan Evers (19:55)
och servera damerna varsin tequila. Och där var ju bland annat en kille från en norskt företag Hans Jul Mikkelsen. Han berömde mig mycket för att jag var en riktig doer. Och när jag sen arbetar uppe i Tärnaby Hemavan så ringer han mig hösten 1988. Carl Johan, nu har vi fått OS i Lillehammer.
Du må komma över, vi har icke en eneste hejs. Och vad det handlade om var ju att de hade ingen riktig störtloppsbacke. Och man hade då byggt ut Hafjell, men det var inte tillräckligt utslagsgivande. Höjdskillnaden 800 meter fanns, men det var en så kallad deilig löpa. Det var för flakt.
Anna Norlin Berg (20:29)
Hehehehehe
Nej.
Carl Johan Evers (20:52)
Så att mitt uppdrag var att hitta ett störtlopp. Det här skulle vara Compact Games. Jag åkte upp längs Gudbrandsdalen och hittade Kvitfjäll. Det var ett fjäll som såg väldigt bra ut. var bara fjäll, skog och en bonde som bodde längst ner.
tog med mig ordförande i Ringeby kommun och så åkte vi till den här gubben längst ner som var fårbonde och sa det att här skulle vi kunna tänka oss att bygga en herrar utför. Han tittade på oss lite förskräckt så där men han visste att han kunde ju inte sälja marken för det i Norge så säljer man inte marken utan den ska gå i arv.
Och vi kunde få hyra marken då på 80 år. Han skulle dels få en ganska ordentlig slant för att han hyrde ut marken och sedan skulle han ju få ett årligt arrende Så att det blev av och det var många som försökte att konkurrera då både Oppdal och gamla Norefjäll där OS gick 52 försökte att konkurrera ut det här för att.
Anna Norlin Berg (21:58)
Mm.
Carl Johan Evers (22:12)
Jag sa att det här backen kommer att kosta ungefär 200 miljoner för ett. Herrar utför. Ordföranden han var en ganska driftig kille, så han tog 30 tusen ur kommunalkassan, tog med sig sina gamla skogshuggar kompisar och gick ut och började att såga ut backen. Och då kom ju NRK och alla media och sade att här blir det OS och så blev det också.
Sedan blev ju hela första veckan under OS var ju både herrar och damer utför. Det var herrar och damer Super G det var herrar och damer. Kombinationsstörtlopp var och under OS då det här var ju 88 men under OS 94 så tog ju faktiskt Pernilla det ena guldet i detta OS i kombinationsstörtlopp slalom.
Och stört lopp och det var en fantastisk upplevelse.
Anna Norlin Berg (23:14)
Men jag tänker så Kvitfjäll blomstrar ju nu och är ju jättefin anläggning. Vad händer när de är 80 åren i slut då?
Carl Johan Evers (23:18)
Ja!
Ja.
Ja, men då tror jag man förlänger det hela. Nu har det ju... Ja, det har ju gått nu. Vi firade ju... Förra året var det ju 30 år. Så då firar vi det. Och det är ju 50 år kvar, så där hittar man absolut en lösning. Och... Det jag tog hem det där på, var att jag inte bara ritade för OS.
Anna Norlin Berg (23:41)
Ja, det löser sig.
Carl Johan Evers (23:52)
Utan jag såg möjligheten att få det här till en bra, intressant turistisk skidanläggning. Så jag hade byggt ut flera dalgångar bortöver. Både den här östra sidan, västra sidan och ytterligare en sida på nästa fjäll. Och det där är ju förverklat idag. Och för ett par år sedan så blev Kvitfjäll utsett till Norges förnämsta.
Anna Norlin Berg (24:21)
Härligt. Det är ju fantastisk historia. Vet du Carl Johan, är en annan sak som jag vet om dig som jag alltid har velat fråga om. Ja, gissar du ämnet eller?
Carl Johan Evers (24:27)
Ja. Ja.
Ja, jag kan gissa, jag kan gissa. Säger du? Ja. Och det är ju också en rätt intressant sak det där för att jag har ju arbetat och undervisat på teknikprogrammet och det gjorde också att de som gjorde sina bästa examensarbeten
Anna Norlin Berg (24:35)
Det här med Nordkorea. Ja.
Carl Johan Evers (25:00)
De kunde då få följa med mig till Shanghai för att visa upp då på en studentmässa sina examensarbeten och. Det här var lite speciellt. Tjugo hundra. Tjugo hundra åtta var jag i Shanghai med ett gäng på den här studentmässan och. Man.
Jag hade träffat en amerikan i Stockholm som undrade om vi inte kunde bygga ut skidåkning i Kina. där finns ju stora möjligheter. Jag gjorde en skrivbordundersökning och tittade var man bygga skidåkning i Kina. Himalaya, där är ju snögränsen först på 5000 meter. Alltså att syretrycket är lite lågt.
Sen tittade jag norr ut på gränsen både mot Ryssland och mot Nordkorea. Det finns en bergskedja som heter Shangbai Shan, de evigt vita bergen. Där såg jag att där skulle man kunna få ut tillräckliga fallhöjder för att... Kina ville söka OS 2022, det här var redan 2008, så var man inne på det här.
Så jag började med att åka runt och titta på de här bergen. Första gången jag var där, efter den här studentmässan, så åkte jag norrut upp till Harbin som är den nordligaste provinshuvudstaden. Och jag tog också en buss ut till de här bergen och det var ju rena medeltiden egentligen.
Harbin är en ganska modern stad men sen åker ut på landet. då är det oxkäror och allt möjligt. Jag fick tag i en bussresa. Sen fick jag ta på en taxi som tog mig upp till det här området. Jag vill ju mäta hur stor höjdskillnad man kunde få ut. Den här orten hette Jaboli. Där fick jag... Kineserna sa att det 800 meter. Det inga problem.
Men jag fick upp det till 721. Det räckte inte. Och sedan åkte jag lite söderut mot den här bergskedjan. Changbai-bergen och en skidort som hette Beidahu. Och det var samma sak där kineserna säger. Det är 800. Nej, det var under 800 meter. Men sedan hade vi en bergskedja då som gick på gränsen mot Nordkoreas. Changbai bergen.
Där såg jag att där skulle man kunna få ut 1500 meters fallhöjd. Jag hade möte med provinsregeringen där. Jag hade assistans av exportrådet på den tiden. Jag hade simultantolk. De sa bara, Evers, det är bara rita. Vi ställer upp med flygplatser, med tåg och...
Motorvägar är inga problem. Man gör inga miljökonsekvenser där borta. Det där skulle gå alldeles utmärkt. Så blev det också. Vi ritade de där bergen. Nu blev inte OS där utan den flyttades ju längre söderut till Beking. Men byggnationerna gick i alla fall igång där borta.
Och jag kom ju hem och sa att jag måste lägga Bergstation på nordkoreanska sidan. Jag hade en kompis på Swedfund som var diplomat och han sa det. jag ordnade det här. Vi får träffa Nordkoreas ambassadör. Du får gärna vara med. Jag trodde det Algeriets självständighetsdag.
Och Nordkoreas ambassadör var där. jag fick träffa honom och jag berättade om den här idén om att bygga ihop. Att lägga Bergstationen på den nordkoreanska sidan. Och han blev ju eld och lågor att bygga ihop Kina och Nordkorea med skidåkning. Det tyckte han var helt fantastiskt. Så att sen blev jag inbjuden och jag hade ju ofta en större delegation med mig. Första året...
Då var det ebola karantän. Då ska vi sitta i karantän i Pyongyang i huvudstaden. Vi skjuter det till nästa år. Året därpå så fick vi inga visum i Stockholm på ambassaden utan vi skulle åka till Nordkorea eller till Peking först för att hämta våra visum där och sen vidare till Nordkorea. Vi åkte dit.
Jag vaknade på morgon. Obama hade blivit president. Det var ett CNN-reportage där Kim Jong-un hade bränt av ett vätebombsprov. Vi åker till ambassaden i alla fall, sa jag, till mitt gäng. Det hade både arkitekter och vi hade även tränare med oss.
Så vi åkte dit och jag går in på ambassaden. visste ju vem jag var. Mr. Evers, we have some technical problems. Så det blev ingenting den gången heller. Men vi åkte sedan till Sydkorea där OS skulle gå då 2014. att det var inte helt bortkastat. Och ja, var sedan tredje gången gillt. Då kom vi dit.
Och möttes av Koryo Airlines. är ju ett speciellt flygbolag som då flyger på Nordkorea. Det är ju inte alla som får flyga på Nordkorea. Det Koryo Air China som får flyga där men inga andra. Jag vet att vi skulle då få lite mat på flyget där.
Det var som en kall hamburgare och jag bytte plats för att slippa den där hamburgaren. Men då kom flygvärdinaren direkt efter och sa Mr. Evers, varsågod. Ja, jag fick äta min kalla hamburgare. Men i alla fall så kom vi ner då till Pyongyang och tas emot av två väldigt trevliga guider som aldrig har varit utanför Nord Korea. De talar mycket bra engelska.
De väl ser ut när de är små, här gossarna. Jag försökte förklara för mina, jag hade Åka Skidor med mig. Felix Oppenheim, hade Niklas Sjögren som idag är chefredaktör på Åka Skidor. De var med och jag sa att nu måste ni hålla er, vi är inbjudna som gäster i det här landet. Vi får inte förstöra det här på något sätt.
Nu är vi här som gäster och vi är inbjudna av den okorianska staten. Vi åker sedan i två minibussar söderut mot Masikryong som är deras skidanläggning. Där blir vi mottagna. Väldigt fint. Ett väldigt stort och fint hotell. Skidanläggningen är också mycket bra.
Inte riktigt 800 meter men ändå en bra skidanläggning. Jag hade en liftbyggare från Doppelmayr med mig och han sa att den där gondolbanan där, den är ju från Arlberg från 80-talet. är ju sådana sanktioner som man får ju inte köpa in någonting. Den hade väl gått i och blivit omlastad i stilla havet och så vidare för att sedan kunna komma till nog.
Men allting fungerar väldigt bra, fint hotell och vi var där en vecka. jag och träaren som jag hade med mig vi träffade skiförbundets ledare varje kväll och gjorde upp morgondagen om träning och ja det var ju också så att
Även om vi hade suttit på kvällen och planerat hela kommande dag så ringer alltid min telefon på morgon. Mr. Evers, are you busy? Nej, sa jag. Jag är ledig. And see you at the elevator in five minutes. Och sen var det nya direktiv för dagens övningar. Men vi tränade de nordkoreanska åkarna varje dag och...
Jag hade föreläsningar om hur man bygger skidanläggningar på kvällarna med simultantolk. Jag berömde också Masikryong, som faktiskt var bättre än de kinesiska anläggningarna i Jabolio och Beidahu, som jag hade varit på tidigare. Och det var de ju väldigt glada över naturligtvis. Där har vi äventyret då. Det fortsatte lite granna sen också, kan jag säga.
För att när jag kommer hem då så året efter så ringer då den här skid. Ambassaden ringer och frågar vad gör jag på söndag? Ja, jag är ju i Stockholm och har ni möjlighet att komma till ambassaden? Vi har en hög potentat som ska komma och hälsa på.
Jaha, det ska nog gå bra ja. Och på morgon så ringer ambassadören och frågar hur jag tänker ta mig ut till Lidingö på norra Kungsvägen där ambassaden ligger. tar väl bilen? Nej, gör inte det, gör inte det säger han. Så jag tog taxi. Och där var då hela världspressen. Alla var där. Det var amerikansk, det var CNN, det var japansk TV.
Alla var där. För det här var då en tanke att Stockholm, Geneve, demilitariserade zonen och även Singapore var med som alternativ för att Trump och Kim Jong Un skulle träffas. Och den jag skulle träffa var deras utrikesminister, Ri Yong-ho
Jag blev insmugglad via köksvägen och in och sen träffade Ri Yong-ho med massa tolkar och allt möjligt. Vi sitter och pratar säkert i en och en halv timme. Ri Yong-ho är en väldigt vältalig herre som startade sin karriär många år tidigare just i Stockholm. hade lite känsla för det.
Vi talar dels om skidåkning och även sommar. Man är nära stilla havet med surfmöjligheter och allt möjligt. Vi talar om utbildningar och så vidare i hospitality och allt möjligt. Så det hela slutade med att Mr. Evers, är en av landets goda vänner.
Vi räknar med att ni blir vår rådgivare i framtiden. Vi ska bygga fem nya skidanläggningar. Så har det.
Anna Norlin Berg (37:30)
Och vilket år är det här då?
Carl Johan Evers (37:32)
Det här bör vara någon gång. 2014, 2015 någonstans där ja, just det. 2014 hade vi varit i Sydkorea och sen var det 2015 där ja.
Anna Norlin Berg (37:42)
Hur har det gått med de här anläggningarna?
Hur har det gått med de här anläggningarna?
Carl Johan Evers (37:50)
Ja, nu vet ni ju vad som har hänt med krig och allt möjligt. Det där har gått i stå lite granna nu. Men när jag då träffade Ri Yong-ho så hade jag med mig en inbjudan till Kittelfjäll. Jag hade tagit ut de tre bästa åkarna som få komma till Kittelfjäll och träna. Vilket de också gjorde idag.
Det var ju också en fantastisk upplevelse. De hade ju aldrig varit utanför Nordkorea och de fick ligga och träna i i en vecka då i tidigt på säsongen, så det var inte speciellt mycket folk, utan vi kunde rå oss själva. Och Sveriges Radio. Alla var ju där och försökte följa med och se vad som hände och gick i sammanhanget. Och ja, det var jättespännande i alla fall. Ja.
Anna Norlin Berg (38:48)
Gud, vad roligt att få höra dig berätta om det här. Det är sånt man bara hört om lite på omvägar. Jättekul.
Carl Johan Evers (38:50)
Ja.
Jajamän, det vore bra.
Joel Baudin (38:59)
Jag tänker om vi tar det tillbaka till skidskolan. Du startade upp Kittelfjäll under tio års tid och drev även skidskolan. Hur var det att starta på 70- 80-talet och rulla igång en skidskola? Hur var den upplevelsen? Vad lärde du därifrån?
Carl Johan Evers (39:07)
Ja just det från början
Jo, det var ju 70-tal när vi drog igång Kittelfjäll. På den tiden hade man skidskola hela veckan. Man startade på brukar lediga lördagar. Så körde man en gång söndag. Söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag. Vi hade i princip bara veckogäster på den tiden.
Så alla gick i skidskola förmiddag och eftermiddag. Och så hade man avslutning på fredag kväll. Och så var det lediga lördagar. Det här var ju så man gjorde i Riksgränsen och så här gjorde man också i Österrike. Man hade skidskola hela veckan med sina gäster. Så var det då på 70 och bra bit in på 80-talet. Innan man gick över till lång helg och kort vecka och så vidare.
Här var det hela. Man gick hela veckan och jag vet att jag åkte alltid ner med bussar till tåget i Östersund och hämtade gäster då i på nattåget. Så var det.
Joel Baudin (40:30)
Hur många skidlärare var när var skidskolan som störst?
Carl Johan Evers (40:34)
Jag skulle tro att den var som störst under den här perioden när jag drev anläggningen för att då var skidskolan en väldigt viktig del av det totala utbudet. De flesta gick i skidskola. Det var som en social grej. Både hade jag lärt mig österrike och jag hade lärt mig upp i Riksgränsen. Det var söndag till fredag man gick i skidskola.
Joel Baudin (41:00)
Tänk er om skidskola idag då 2024.
Carl Johan Evers (41:03)
Ja, idag så är ju man... Idag köper man privatlektioner. Och det är mycket barnskidskola, så är det. Men det är ju inga som går en hel vecka idag. Utan man går ett antal timmar. Några kanske bara kör ett par tre timmar och några går längre. Så det är stor skillnad på hur skidskolan fungerar idag och hur den fungerade på 70- 80-talet.
Joel Baudin (41:33)
Jag kan väl tänka mig att så som ni betrev det då att det kan vara mer av en istället för lärare var det mer av en guide roll. Hur hur? Hur la man upp en vecka? Hur såg det ut?
Carl Johan Evers (41:41)
Ja.
Nej, alltså det var ju beroende alldeles. Man hade ju uppkörning då på söndagen och man delade in grupperna efter hur duktiga de var helt enkelt. sen körde man Kittelfjäll, är ju mycket off-pist. Vi hade ju på den tiden kanske två eller tre backar som preparerades. Resten var ju off-piståkning.
Och sen så startade vi även helikopterskidåkningen i den här vevan då, 1976-1977. Då hyrde jag in en stor helikopter från Norrlands flyg. En Joks helikopter som tog tio man i buken. så hade jag pilot och mekaniker en trappa upp i cockpit. Så att, ja... Så var det på den tiden.
Joel Baudin (42:38)
Häftigt. Finns det något ställe i Sverige som du tänker kan bli nästa storapplidanläggning? Är det något du har drömt om eller till och ritat på som inte finns här nu?
Carl Johan Evers (42:49)
Ja, när jag då höll på med Kittelfjäll hade jag mycket samarbete med Tärnaby Hemavan. Det var Stig Strand och Toni Olofsson. De hade ju idéer på att man skulle bygga ut Ryfjället som ligger strax söder om Tärnaby. Där skulle man ju få ut 1000 meters fallhöjd. Vi gjorde faktiskt en ritning på hela det fjället.
med stöttlopp och superg backar och vi presenterade i några olika sammanhang. Men det fanns ingen som var beredd att finansiera det där. Men ritningarna finns kvar i alla fall och den ligger ju nära Europa vägen om absolut att det skulle kunna gå att göra någonting där. Absolut.
Så det finns projekt att ta tag i om man skulle vilja.
Joel Baudin (43:44)
Det är häftigt nu om man tänker vad status som sitter för hela idag är det är lite nybyggare anda igen.
Carl Johan Evers (43:51)
Ja, det stämmer det.
Joel Baudin (43:53)
Så vi ska behövt ut och se vad som händer.
Carl Johan Evers (43:55)
Sen var jag ju inne i Stoligen också för att se vad man kunde göra där och där ritade jag också backar på norska sidan där det också finns stora möjligheter. Vi ritade ju ner mot Tälvetunet på norska sidan och där det skulle kunna byggas ihop. Och idag är ju Stoligens högfrydshotell precis nyrenoverat.
med hela anläggningen och vi hoppas att man också där kan tänka sig att bygga ut och ner mot norska sidan. Bara där skulle man i Möllersbacka ha 191 fallhöjd och på komma ner på norska sidan får man ut 500 för att helvetunneln ligger betydligt lägre och sedan kan man bygga vidare in på norska sidan också. Så där finns också stora möjligheter.
Anna Norlin Berg (44:51)
Det är så himla härliga, roliga historier. tänker att du har varit med ett tag och en annan sak institution eller vad man så kallar det som också funnits med länge det är det här med Demoteam och Interski. Hur ser du på det och hur ser du att det har förändrats genom de här 50 åren?
Carl Johan Evers (45:03)
Ja.
Ja, jag var väl då på den tiden när jag var ju mycket ihop med Ronald Crawford Curie, Ingrid Fremberg, Malin Jonsdotter. Vi var ett ganska stort gäng som åkte runt och jag vet att jag var ju även skidföreningens internationella delegat och
Vi var ju bland annat i Banff i Kanada och bodde på Banff Springs Hotel. Där var jag nog den som visade upp Svensk skidskola. Jag var ju yngst i det här gänget. Det var jag som fick visa upp Svensk skidskola. Både friåkning och typsvängar och så vidare. Så där var väl lite granna början.
Det här måste jag ha varit någon gång i mitten på 70-talet, någon gång som jag var runt. Sedan har det här växt och blivit ett riktigt demo-teamet. Men jag var nog en av de första som var med och visade upp Svensk skidskola utomlands.
Anna Norlin Berg (46:22)
Vad kul. Vad härligt att höra och få en bild av hur det började.
Carl Johan Evers (46:29)
Ah just den. Sedan har ju Kjelle Ruder och andra tagit över och kört på det där under alla år egentligen.
Anna Norlin Berg (46:36)
Precis. Vi hade förmånen att få åka till Interski när det var i Sydkorea.
Carl Johan Evers (46:42)
Ja!
Anna Norlin Berg (46:43)
Ja, och det var ju en alldeles extraordinär upplevelse tyckte jag, att få åka skidor i Asien.
Carl Johan Evers (46:51)
Vilket år var det nu då?
Anna Norlin Berg (46:52)
Ehh... 2007? Ja? Ja? Var det...
Carl Johan Evers (46:55)
2007,
Ja va roligt. Jag har varit mycket i Sydkorea.
Anna Norlin Berg (47:01)
Det var kul. Bara att stå på toppen och titta in i Nordkorea var för mig lite omvälvande. Det var lite kul. Kul att få höra från någon som har åkt på andra sidan.
Carl Johan Evers (47:07)
Ja.
Absolut. Där är man.
Nu har vi legat lite lågt med Nordkorea här på grund av att de stödjer Ryssland i kriget mot Ukraina. Jag blir inbjuden lite då och då. Jag har varit på några möten men jag åker inte dit nu så länge. Kriget pågår.
Anna Norlin Berg (47:24)
Ja, rimligt.
Hej.
Åh, vad spännande, vad kul att höra.
Joel Baudin (47:40)
Jag är nyfiken av alla nedfarter där du har ditt fingeravtryck på.
Carl Johan Evers (47:45)
Ja.
Joel Baudin (47:47)
Om du fick välja en av dem, vilken skulle du välja då?
Carl Johan Evers (47:50)
Är det i Sverige eller i världen?
Joel Baudin (47:53)
Nej, du får väl ta i världen, i och att du har varit...
Carl Johan Evers (47:55)
I världen ja, och där kan jag... Ja, jag kan väl ta i världen då. Då kan jag ju säga att när jag då pluggade i Luleå så var jag också nere och byggde Europas högsta kabinbana. Och det här var ju någon gång 1976. Och då var jag nere och byggde i Zermatt. Byggde ihop Cervinia och Zermatt. Vi sprängde en tunnel på 4 000 meters höjd.
Anna Norlin Berg (47:55)
Kan vi inte ta en av varje då? En i världen och en i Sverige.
Joel Baudin (48:00)
Mm.
Anna Norlin Berg (48:23)
Har du sprängt den?
Carl Johan Evers (48:23)
för att komma över och få en bra åkning ner mot Cervinia. Det gjorde jag då. Det där Zermatt i en av mina absoluta favoriter. Är det dina barns favoritställe?
Anna Norlin Berg (48:34)
Det är ju mina barns favoritställe.
Ja, de tycker om den där tunneln, dom pratar så mycket om den. Fan vad coolt.
Carl Johan Evers (48:42)
Ja, vad härligt. Den var jag med och sprängde faktiskt på 70-talet. På 90-talet var jag i en sväng med Ski Unlimited. Vi hittade en skidort i Alagna som ligger längst österut i Monterosa ski-området. Där fanns en gammal kabinbana som gick på despans. Sedan hade man en dieseldriven lift uppe på höjden.
Där ritade jag om hela berget med Gondolbana och sedan en bra förbindelse upp så att man skulle kunna koppla ihop Gressoney och Alagna. Det gjorde jag på 90-talet. Sen under 2000-talet var på i fem år med Champoluc-Cervinia för att kunna åka skidor. Zermatt Cervinia, Champoluc...
Anna Norlin Berg (49:34)
Ja.
Carl Johan Evers (49:40)
Gressoney och Alagna och hela vägen tillbaka. Men sedan är det stopp då i Champoluc och där satt jag med då precis före pandemin med miljörörelsen i Val d'Aosta Jag bjöd in ordförande i miljörörelsen och frågade Vad är problemet? Varför kan vi inte bygga ihop Champoluc med Cervinia? Och då sade han det att de hade demonstrerat emot The Alpine Link som var tanken där då och det var att
Det är en gammal medeltida handelsväg mellan norra alperna och södra alperna. Det vanns kvartergeologiska fenomen och att jag är gammal bergsman så kunde jag ju förstå det där. Jag sa det att om vi lägger upp och ritar liften går det direkt upp mot Testa Gritschen.
Då kan man ju åka direkt ner till Zermatt därifrån. Det blir lite längre, lite dyrare. Då tittade han på mig och såg att jag hade hittat något. Jag ringde då till Monterosa Ski och sa att jag trodde att hittade en lösning som Miljörörelsen går med på. Sedan kom ju pandemin. Nu var jag nere och drog igång det här igen i våras. I januari.
Sen tog jag dit investerare i mars och då sa man ja nu kör vi. Så nu är tanken då att inom två år så ska som på luck och testa gridja varje hundet med en drag s band. Alltså tre vajrar två bär varje drag och flera gondoler som går upp efter varann och det blir i tre etapper. Den går från 1500 upp till 3 5.
Som två år har vi världens största skidområde. Det är min favorit där nere. Det är Zermatt, Cervinia med de övriga områdena. Om vi tittar i Sverige så är det naturligtvis... Du frågar vilken pist som är bäst.
Anna Norlin Berg (51:36)
Kul!
Joel Baudin (51:39)
Amen, Gud vad heftigt.
Carl Johan Evers (51:59)
Ja, jag brukar säga, mina favoriter är ju Kittelfjäll och Riksgränsen. Kittelfjäll har du skogsåkning, Riksgränsen är ju kalfjäll och du har mycket bra åkning där också. Så att på försäsongen och fram till i april så gärna Kittelfjäll och de skogsbackarna där och det finns ju många.
Kålårado och Sällan och allt vad de heter som vi namngav på 70-talet. Och sen har du ju Riksgränsen med all off-piste-åkning där. Så jag kan säga att Kittefjäll Riksgränsen, beroende på säsong, är det bästa i Sverige.
Anna Norlin Berg (52:42)
När gör du skidpremiär för den här säsongen Eller har gjort det redan?
Carl Johan Evers (52:45)
Ja, för mig blir det nog nu upp i Idre på årsmötet. Så det brukar bli Idre eller Vemdalen i slutet av november, början december. Och sen avslutar jag alltid i Riksgränsen andra veckan i maj då jag tar alla tekniker upp. Först Luleå tekniska, vi är på Esrange, raketbasen.
Vi är en halv dag i gruvan och sedan får de åka skidor i Riksgränsen. Sedan börjar alla plugga i Luleå efter det.
Anna Norlin Berg (53:19)
Fin.
Joel Baudin (53:20)
Ja, vilket häftigt, händelserik liv.
Carl Johan Evers (53:23)
Aj, men... Jag går ner på heltid när jag fyller 90, som han sa, Leif Silbersky.
Anna Norlin Berg (53:24)
Men till alla som lyssnar nu då... Men till lyssnaren som kanske funderar på sin första skidlärarutbildning eller kanske har gått sitt första steg. är det största nyttan i livet med att ge sig in i den här yrkesrollen? Skidor, snowboard, telemark, allt som har med besöksnäring och fjäll att göra.
Carl Johan Evers (53:37)
Ja.
Ja, nej men det är ju så att att undervisa är ju alltid en jättetrevlig roll att ha. Att kunna förmedla skidåkning till sina adepter på ett bra sätt och där man ser hur de utvecklas dag för dag. Och jag vet ju när jag kom till Österrike, man fick ju börja med die grosse specialisten.
Det var ju holländare som aldrig hade sett skidor. De fick börja med att bära skidor. Sen fick man gå på plan mark. Efter en vecka var de uppe och åkte i liften. Fantastiskt att se. Sen när det gäller off-piståkning, lössnö och bristande skare och allt det här. Alltid roligt att kunna hjälpa till. det. Att vara lärare och skidlärare har alltid varit en stor sak för mig.
Joel Baudin (54:48)
Från hela den här karriären har du något minne som värmer lite extra i hjärtat.
Carl Johan Evers (54:54)
Ja... Jag funderar lite grann där ja... Ja... Det var nog när jag var i... Jag var ju inbjuden i Sydkorea för att då se OS. Och jag hade också fått med mig de tre bästa åkarna.
till Sydkorea. Där sitter jag på läktarn. Jag är inbjuden av den sydkoreanska UD. Snett till höger sitter vår nuvarande kung, Carl Gustav. Myhrer ligger väldigt bra till efter första åket.
Anna Norlin Berg (55:24)
ifrån.
Carl Johan Evers (55:48)
De här nordkoreanerna jag har fått med, de har inga FIS-punkter, de startade från 107, 108 och 109. Bakom mig sitter väl kanske närmare 100 nordkoreanska tjejer och sjunger i takt när de här nordkoreanerna åker i banan. Hans majestät Konungen vänder sig om och tittar, vad är det här för någonting?
Och då har jag med mig en tidning, tidningen Café, där man har gjort ett reportage om, det var väl Niklas Sjögren som hade gjort den här reportaget och sålt tidningen Café när vi hade tränat om några år tidigare i då Nordkorea. Och jag går fram till hans majestät Konungen och lämnar fram den här tidningen.
Ers Majestät, jag kan vara lite skyldig till det här att de sitter och sjunger bakom så lämnar jag fram tidningen och så drar jag mig tillbaka va. Men då var ju kungen så nyfiken så han vinkar ju in mig igen och så fick jag berätta ungefär historien för er som jag berättat för er. Hur jag hamnade i Nordkorea han sa det bara bra gjort. Vi är ju ett alliansfritt land sa han. Och sen så. Sen.
Var ju faktiskt så att sen vinner ju Myhrer i hela tävlingen och tar då guld i slalom. Det här är första gången som Sverige har ett eget hus. Så vi har Sweden House och där finns det. Jag hade en person, en tjej som var med och dokumenterade vad jag hade för mig och där finns bilder på när kungen och jag står och spelar bordshockey in i Sweden House efter att Myhrer har.
Anna Norlin Berg (57:36)
Mm, cute.
Carl Johan Evers (57:39)
tagit guld. Ja, det var ett roligt minne i alla fall. Ja. Ja, verkligen.
Anna Norlin Berg (57:42)
Det var ett fint minne. Det inrymde väldigt mycket i det minnet, tänker jag. Det var som en wrap-up av väldigt många andra minnen.
Carl Johan Evers (57:52)
Absolut.
Joel Baudin (57:53)
Vad häftigt. Vad händer den här säsongen för dig?
Carl Johan Evers (57:55)
Ja.
Ja, här säsongen börjar jag ju som sagt i november i Idre och sen går vi igång i Kittelfjäll i början på december. Sen är jag i Kittelfjäll i mellan dagarna. Sen har jag en son i Kanada som bor på en skidort. jobbar på BRP Bombardier Recreationals Production och de gör ju...
Skidoo, gör, de har ju lynx, de har ja de har ju fyrhjulingar, de gör motorcyklar och allt möjligt så att där brukar ju vara nyårsveckan i alla fall och de har fått ett litet barn också, Oscar som fyller två år nu då och bor i ett fint hus i Bromant.
Där världscupfinalen gick 1986 så både Stig Strand och Ingemar Stenmark har kört och tävlat där. Det är Nordamerikas största belysta anläggning. 144 nerfarter, 111 är belysta. De öppnar 08.30 på morgon, stänger 02.30 på natten. Det är 40 minuter utanför Montreal. Det är väldigt nära och bra.
Anna Norlin Berg (59:14)
Wow!
Joel Baudin (59:19)
Tack
Anna Norlin Berg (59:23)
Det gott.
Carl Johan Evers (59:25)
Jättetrevligt. Sedan fortsätter säsongen. Det blir nog en liten alpssväng. Sedan blir det mycket helikopter i mars-april i Kittelfjäll. Sedan avslutar jag i Riksgränsen med teknikerna i mitten på maj. Så ser det ut.
Anna Norlin Berg (59:44)
Vad roligt!
Joel Baudin (59:45)
Då får vi hålla tummarna att vi får lampor i Wärdshusbacken också i Kittefjäll.
Carl Johan Evers (59:49)
Ja, precis. Absolut, är på gång.
Joel Baudin (59:53)
Ja, men du, tack så jättemycket för att du tog dig tid att prata med oss, Carl-Johan. Och så får vi se till att åka lite tillsammans i vinter i Kittelfjäll.
Carl Johan Evers (59:56)
Ja, tack.
Det ska vi göra, absolut.
Anna Norlin Berg (1:00:02)
Ja, verkligen.
Joel Baudin (1:00:03)
Tack till alla er som lyssnar också. Kom ihåg att prenumerera, gilla, dela till alla så att det fler som får höra de här fascinerande historierna. Jag tycker det är så häftigt. Vad ett liv kan innehålla.
Så, till nästa gång. Tack så mycket.
Carl Johan Evers (1:00:21)
Tack så mycket! Hej då!
Anna Norlin Berg (1:00:21)
Ses sen, hej då!