Ledarskap, utveckling och gemenskap med Fredric Ericsson
Så där då. Välkommen till ett nytt avsnitt av skyddad podden med mig och Anna och som vanligt gör vi ju det här I samarbete med våra vänner på oss signal och idag har vi den stora glädjen att välkomna för första gången till podden Fredrik Eriksson.
Speaker 2:Så mycket.
Speaker 1:Hej K ej Freddan.
Speaker 2:Exakt, det är väl ingen som vet vem Fredrik är tror jag. Nej.
Speaker 1:Hur mår du idag? Precis.
Speaker 2:Jag mår bra. Har ju den sista veckan innan jul så har vi lite utmaningar med vädret. Det har varit lite varmt som många vet. Så vi sitter och håller på med det just nu för att försöka få upp en bra start på vintern här nästa vecka.
Speaker 1:Var I landet befinner du dig just nu?
Speaker 2:Jag sitter på kontoret I Stöten där jag jobbar som ansvarig för skidskolan till vardags och annars bor jag ju I Sälen året runt.
Speaker 1:För för mig som är vad ska man säga, geografiskt? Norlänning. Okej, jag som är norrlänning. Hur förhåller sig Vad är liksom förhållandet mellan stöten och Sälen?
Speaker 2:Det var ju 3 och en halv mil ungefär från anläggningen. Bor ju Sälenby så åker man förbi Lindvallen och högersandrasamhället på vägen hit. Alltså vi ligger väl som lite som ramenbarget ligger på vägens ände så ligger stöten också här uppe vid ändan på vägen.
Speaker 1:Just det. Hur om du skulle hisspitcha stöten, vad skulle du säga då?
Speaker 2:Jag skulle säga att det är den ultimata anläggningen för barn och nybörjare, speciellt när det kommer till off-fiståkning. Jag tycker att vi har en en anläggning med väldigt lättillgänglig off-fiståkning, långa åkt och fin både brant och flack terräng. Så för att undervisa skidåkning så är det här ett fantastiskt berg med stora möjligheter.
Speaker 3:Ni har en hyffsad bil Tidlag också, eller hur?
Speaker 2:Jajamän. Byggdes för 2 år sen tror jag, med trehundraförtionio sängar som ligger mitt utanför där jag sitter. Fantastiska möjligheter. Kul.
Speaker 1:Länge har du varit? Man
Speaker 3:vill
Speaker 3:komma
Speaker 3:och provbo där gång.
Speaker 2:Säger du Anna?
Speaker 3:Man vill ju komma och provbo där någon gång.
Speaker 2:Du är välkommen. Vi ska ta väl hand om dig.
Speaker 1:Kan vi inte se till att göra Vi får göra en gemensam sajt I.
Speaker 2:Precis. Ni är välkomna med.
Speaker 1:Ta med familjerna för att åka lite skidor.
Speaker 2:Exakt.
Speaker 1:Men hur länge har du drivit skidskolan I Strötan?
Speaker 2:Men jag har väl jobbat här I Det är mitt sjätte år nu. Jag har varit biträdande arbetsledare och arbetsledare här. Jag har varit fastanställd här I 4 år nu ungefär. Jag vill bli en del. Jag började inte här.
Speaker 2:Jag var mina första år på Idrefjäll 2012 Innan jag flyttade till Trysill och jobbade Trysiegaginash, Eva Ruder och Patrik och Hansen där under 6 år. Jag också bodde på helår ett par år.
Speaker 3:Jag vet ju att du är hockeyspelare från början, visst är det så?
Speaker 2:Det stämmer. Vi hade ju, har
Speaker 3:du lyssnat på, vi pratade ju med Dave. Ja. Drog ju mycket paralleller mellan skridskor och all teknik.
Speaker 2:Det ligger något I det. Jag tror att man har lite förspänt om man har åkt mycket skridskor eller spelat hockey innan med tanke på att man kan reglera ganska likadant. Samma typ av rörelse. Jag tror att man har lite nytta av att åkt mycket skridskor förut. Precis.
Speaker 2:Det var nog I alla fall mail till fördel när jag började.
Speaker 3:Han
Speaker 1:Dave kom ju åter från att han hade börjat, som jag förstod det I alla fall börja åka skridskor I vuxen ålder och hade börjat se paralleller därifrån. Jag tog själv, jag växte ju också upp med att spela hockey. Jag hade nog aldrig, jag hade aldrig tänkt på det på det sättet förrän. För sig I det samtalet.
Speaker 2:Nej, tror jag fick det är klart för mig när jag gick min min steg ett-utbildning att det syntes tror jag han. Han beskrev det som Kalle Kax, som ni har pratat med författaren till den fantastiska boken om, om. Du har spelat hockey, va? Ja, det syns. Nånting gör det I alla fall.
Speaker 3:Precis. Det måste vara balans på ett ben så att benen verkligen jobbar oberoende av varandra.
Speaker 2:Ja precis, det är ju väldigt likt I hela rörelsen egentligen. Kanterna är lite kortare bara, men annars är det väldigt likt.
Speaker 3:Lite mindre
Speaker 2:Lite understödsyta, lite mer friktion.
Speaker 1:Det var ju så roligt Men efter det där samtalet med David så var det och så har ju våran yngsta son har ju börjat pröva. Inte numera, men I alla fall genom åren här senaste åren så var det på hockeyskola som har varit på ishogskridskor och liksom bara det här är men att försöka skapa stora kantvinkrar på skridskor var ju så här som inte jag tänkt på det förut. Men med skidåkningen I bakhuvudet så var det ju jättekul och liksom. Alltså jag varför? Ja, då var det ju också som en lampa som tändes.
Speaker 1:Jag tänker det är upp. Men sen nu när vi håller på med mycket längdskidor så är det också så här, ja här är ju också hockey för att ösa uppenbart på skate liksom.
Speaker 2:Balans på balans på ett ben och det är skillnaden är kanske att man du har ju mycket kortare radio på ett par skridskor så du kan få ett mycket större rörelseutslag av lite fart. Om man tycker att det är läskigt, till exempel på skidåkningen. Så underlättar det absolut.
Speaker 3:Just det.
Speaker 1:Men hur, vad här
Speaker 2:med tekniken då.
Speaker 3:Det gick Vi gick från hockey till skidor.
Speaker 2:Jag har nog alltid haft nåt slags intresse för det här med att undervisa omedvetet. Jag hade några bra lärare I skolan som man tog med sig av. Sen hade vi stuga I Idrefjäll. Det har vi fortfarande med familjen. Vi var där en del och så såg man skidlärarna från listan och tänkte Shit, det här var kul att prova.
Speaker 2:Så något år där under gymnasiet smög iväg på lite praktik. Var med nån vecka där uppe och kände att Shit, det här ska jag göra. Då var planen att testa göra 3 säsonger. Jag hade Calicax på ettan. När vi kom till lunch hade jag bestämt mig för att också vill bli instruktör.
Speaker 2:Så himla coolt. Och därifrån satte egentligen mitt mål med att börja först med att ta examen. Det satte sig redan redan där. Vad en
Speaker 3:lönlig reklam?
Speaker 2:Nej, vi 2012 december där när jag gick första kursen I det. Det var så det började egentligen.
Speaker 1:Vad var det Kalle gjorde som på något sätt sådde det fröet hos dig?
Speaker 2:Kalle han åkte ju på sina Hendrycks och hade lite skägg och var allmänt cool tyckte jag ju då. Duktig på åka skidor och var liksom väldigt inspirerande I sitt sätt att vara. Inspiration är ju svårt, för det är ju individuellt, men jag fann Kalle väldigt inspirerande. Jag kände direkt att det skulle jag vilja göra. Hans utstrålning och sättet han förmedlade sin kompetens och skidledge på.
Speaker 1:Hur ser den relationen ut idag?
Speaker 2:Vi ses på nationella upptaktsträfforna varje år. Kalle säger, har du min första elev? För nåt år sen hade han med sig mitt första teoriprov från steg ett också. Det fick jag se att han sparat I en annan låda. Det var väl inte full pott, men det var kul att se alla.
Speaker 2:Det är roligt.
Speaker 1:Det är roligt hur en relation, Även bara som min och annans relation, att vi träffades första gången på en på en U3 I det fallet. Att det var alltså hur det kan utvecklas I den alltså, så länge man är kvar I branschen så är det ju som det börjar på en plats och så sen så blir man som börjar man ja men man blir mer Man utvecklas tillsammans på något sätt.
Speaker 2:Ja. Och håller man I tillräckligt länge så får man ju snart ett gemensamt sammanhang och det är det som är så härligt. Hur då det händer någonting? Exakt. Det började på Idrefjäll 2012.
Speaker 3:Vad händer då? Jag
Speaker 2:jobbade där I 2 säsonger. Jag var lite snabb och gick ett-fyra på 2 år. Sen flyttade jag till Turicill inför säsongen 14. Nya utmaningar och ett nytt stort berg. Jag visste att de hade en bra examensträning där.
Speaker 2:Vi var 9 stycken examenstränar ihop. Jag hade ett år emellan av ganska mycket träning. Vi hade ett bra träningsklimat. Vi åkte skidor tillsammans varje helg. Sen 16 var det dags att gå upp, så fjärde säsongen.
Speaker 2:Då var vi ett gäng tillsammans. Mycket tack vare dem också. Vi gjorde det ihop. En del av dem är ju verksamma fortfarande med Simon Westerling och det gänget där som vi har uppe samtidigt.
Speaker 3:Vad kommer du ihåg från examen?
Speaker 2:Jag kommer ihåg block ett, Victor Lundström var med. Han åkte ihop med Carolina Carlsdotter. Carolina brände av en kort sväng ner I vargstupet I Tändalen. Viktor tittade och säger: Vilken himla kvinna! Sen drog han själv.
Speaker 2:Det var häftigt. Kommer ihåg att Viktor också öppnade grinden på barnåket lite fort. Innan han förberett sig satte han igång tiden för sig själv. Vi fick nån extra sekund där vi deltagare tror jag på barnmomentet. Det är det jag kommer ihåg från block ett.
Speaker 2:Jag
Speaker 3:var fascinerad att du sa detaljer.
Speaker 2:Ja, små grejer som man kommer ihåg. Jag kommer inte ihåg vem jag bodde med eller vad vi åt, men vissa småsaker har fastnat. Sen var vi I Rome på Block 2. Det var väldigt varmt. Du var ju där.
Speaker 3:Det är under
Speaker 2:lyften och varmt var det. Jag åkte med lyktor Persson som analysobjekt. Det är såna smågrejer man kommer ihåg. Så var det. Det var egentligen där det satte igång.
Speaker 2:Min resa mot utbildning för det var det som var målet på nåt sätt. Sen är det som många har upplevt att man känner sig ganska tom. Vad ska jag göra nu? Jag har tagit examen och fått sätta pinnen på jackan. Sen hade jag tur att vi kom in och gjorde praktik året efter på också på nuvarande Så jag började jobba ganska fort med utbildning och det var då man började lära sig saker på riktigt tycker jag.
Speaker 2:Både om sig själv och om ledarskap I stort. Sen tror jag att man är en mycket bättre instruktör idag än vad man var då, men någonstans så lär man sig på vägen.
Speaker 3:Precis, men hur hamnade det I släkten?
Speaker 2:Vi hade ett litet virus här som ställde till det för oss. Gäster är väldigt internationella. De fick inte komma in I Norge när corona kom till. Då hade jag flyttat till Sälen och bodde där med min sambo. Då hade jag varit här och hållit lite skilda utbildningar tidigare.
Speaker 2:Jag frågade var jag kunde få komma och jobba här. Jag avslutade säsongen här när Trysil stängde. Året efter var jag uthyrd först I permitterade. Jag var uthyrd hit som nån form av biträdande arbetsledare. Sen har jag blivit kvar närmare och en ny utmaning för mig I mitt ledarskaps mitt ledarskapsutveckling liksom.
Speaker 2:Det var så det gick till.
Speaker 1:Hur, hur liksom, hur har du, hur har du tänkt kring att utvecklas som ledare? För du sa att du var en mycket bättre instruktör nu än du var då. Hur har det arbetet sett ut?
Speaker 2:Jag tror nog för mig själv så har det handlat mycket om att förstå mig själv och förstå hur jag uppfattas I olika situationer liksom. Att man bör börja reflektera över sig själv och jobba med feedback både utifrån och inifrån. Men jag tror någonstans att det börjar med en själv där. Varför blev det så här? Kan uppfatta det som jag hade tänkt?
Speaker 2:Hur togs det här emot I den här situationen och just den här individen? Kan jag ställa den frågan till de här individerna? Hur uppfattade ni det här? Eller så att man är mottaglig för den återkopplingen hela tiden och inte tänker att jag är som jag är och ni får ta det om ni tycker om det. Då tror jag att man stannar I sin utveckling.
Speaker 2:Så det är det man jobbar mest med.
Speaker 3:Apropå utveckling, vi var ju på demoteamet tillsammans inför inte I Levi.
Speaker 2:Ja.
Speaker 3:Hur upplevde du det arbetet och framför allt hur ser du på din egen utveckling I den situation som vi hamnade I? Ja,
Speaker 2:om man börjar där så är det ju först en glädje av att blivit uttagen. Det är ju ett fantastiskt lärorikt uppdrag. Nånstans känns det bra I magen att man får vara där. Sen när man börjar jobba tillsammans så får man umgås och dela tankar och utveckla saker tillsammans med ytterst kompetenta människor. Det I sig är utvecklande, det är bara det sammanhanget som man är I där.
Speaker 2:Planeringen inför att få skapa de här workshopsen som vi gjorde där du och jag och Anna tillsammans med Lina Siggeström och Tess jobbade med ett ämne under interskri var också väldigt utvecklande. Att få komma dit till Finland få stå där första dagen. Vi hade ju våra workshops första dagen.
Speaker 3:Direkt på morgonen,
Speaker 2:första dagen.
Speaker 1:Det är
Speaker 2:direkt på morgonen, det första som hände. Att få stå där, känns ju som representanter från hela världen. Viktiga personer I olika organisationer I hela världen så känner man sig ganska liten. Men också fascinerande att de är där och vill lyssna på vad man har att säga.
Speaker 3:Det var lite kul att vår var ju proppfull.
Speaker 2:Ja, vi sålde väl in den ganska bra där, self Leadership force Instructer ställde väl ganska intressant utåt tror jag. Så det var ju också häftigt att jag hade så pass många tjejer som höll I workshops där. Det var också fascinerande från andra länder. När man hade gjort det sen så kunde man ju Man var lite nervös innan för hur det gå. När man hade haft workshops kände man att man ville hålla mer.
Speaker 2:Man liksom får så mycket tillbaka av det där och folk är intresserade och ställer frågor då.
Speaker 3:Jag funderar så här, I själva processen inför det arbetet var ju var långt. Vi hade ett mål, vi hade temat och sen skulle vi beskriva hur Sverige jobbar med ledarutbildning inom skidskola. Hur upplevde du hela vår arbetsprocess?
Speaker 2:Ja men det är bra, vi 4 som var I den gruppen hade olika erfarenheter med oss från olika platser som representerar Sverige på olika sätt. Både en större skidskola på en anläggning till en anläggning som har ett testfall och rum där man har många extra som jobbar från din sida Anna med främjandet. Vi hade många olika infallsvinklar över hur skidlärar-Sverige ser ut och det tror jag vi hade nytta av. Vi kan ta in olika delar av alla aspekter I vårt tema. Där vi inte bara har en stor organisation som är en professionell skidskola för hela branschen utan vi har flera olika sätt att vara skidlare på I Sverige.
Speaker 2:Det tyckte jag var intressant inför men också hur det togs emot
Speaker 3:Ja precis.
Speaker 2:Och
Speaker 3:väl på plats då?
Speaker 2:Ja.
Speaker 3:När vi stod där, vad tar du med dig från det?
Speaker 2:Nån form av självförtroende är att man faktiskt klarar av det man har varit nervös för. Att få genomföra det och känna att jag lyckades. Vi fick bra återkoppling. Vi gjorde det tillsammans. Det var jätteskönt att det stödet med att vi hade varandra där.
Speaker 2:Och att vi lyckades så pass bra som jag upplevde att vi gjorde och den feedback vi fick. Så det känns ju såklart bra efteråt. Det man tar med sig därifrån, att man skapar de här kontakterna som många andra pratar om. Man får utveckla samtalen djupare under andra dagar och kvällar. Det är nog det stora, det kontaktnätet man tar med sig därifrån.
Speaker 2:Sen är man nervös över andra saker. Är lite speciellt att stå där uppe I Demobacken med mellan 700 och 1000 personer som står där nere och tittar. Musiken sätts igång och det bara slocknar liksom. Man slutar höra saker och man bara går in I någon slags aktivitetsmode. Och så kommer man ner och så tänker man vad hände egentligen?
Speaker 2:Det känner man säkert igen om man har varit uppe på block ett I närtid, att man kommer ner och så funderar man på vad hände egentligen. Den känslan hade man där också, är ju Men väldigt roligt att gjort det såklart.
Speaker 1:Vad, Jag tolkar det som att ändå att du har haft ett ganska måldrivet approach till hela den här resan. Vars, vars ligger din, vart ligger målet nu?
Speaker 2:Målet nu är ju att vi på ett sätt här där jag arbetar idag ska skapa någon form av skidskola med hög kompetens som levererar en bra produkt till våra gäster. Att vi kan Vi har ett utsatt mål att vi ska minst en härifrån som går upp på examen varje år. Vi vill hålla kvar dem så länge vi kan genom att dela ut ansvar och sådana delar. Just nu så ligger målet att utveckla mina individer och har här på plats så mycket som möjligt. Oavsett om de har en säsong eller 8 så ska de få med sig någonting härifrån som de har hela livet.
Speaker 2:Det är inte bara skidåkningsmässigt utan också som människor. Att det är nog att ta en del av den resan som jag gjort själv och hjälpa dem I deras resa oavsett om den innebär att de jobbar länge eller inte.
Speaker 3:Ja precis.
Speaker 2:Det är nog det som är vardagsmålet. Sen är det ju kul att fortsätta jobba med skidlärarexamen och så får vi se hur det blir med interiör I Veil om man får följa med.
Speaker 3:Du har sökt?
Speaker 2:Jajamän. Jag har sökt.
Speaker 3:När var sista ansökningsdag?
Speaker 1:Den andra januari.
Speaker 3:Ja, vi tänkte också söka. Jag ska bara komma ihåg det.
Speaker 2:Är det nu? Ja, det får du inte glömma. Det får vi se. Men det är mer ett hedersuppdrag och som är kul. Det viktigaste är att det blir av.
Speaker 2:Att skicka iväg ett gäng där som kommer leverera bra på plats är det absolut viktigaste. Jag har fått vara där och tycker att det är fantastiskt. Man följa med igen. Det viktigaste är att det blir av nu och det är ett jättejobb som Gunnar har framför sig. Superkul.
Speaker 3:Ja det är stort. Jättekul att ni vill göra det.
Speaker 2:Ja, verkligen.
Speaker 1:Men hur, jag tänkte där, hur du med, om man, hur tar du an den utmaningen då, liksom att jobba med ledarutveckling? För jag det är ytterst relevant för många lyssnare, dels om vi pratar självledarskap, men även om man får förmånen att driva en verksamhet.
Speaker 2:Ja, först vill jag säga att jag har stora möjligheter att driva den utvecklingen på det sättet som jag själv är friatyglad I att utveckla den här verksamheten på ett sätt som tar oss framåt. Det är en förutsättning att man har det. Sen handlar det mycket om att försöker bra struktur på saker och ting och rutiner som vi kan jobba ifrån, där vi kan tydliga målsättningar som vi kan feedbacka på när vi behöver. Att vi har kontinuerliga uppstartssamtal och samtal kring varje individs utveckling och deras målsättning och där vi får möjlighet att ge feedback på det. Framför allt kanske beteenden som vi vill se och beteenden som vi kanske behöver justera för att nå målet att leverera en så bra produkt till gäster som möjligt.
Speaker 2:Ibland är det inte bekvämt. Det kan vara jobbigt både för mig och för den som man pratar med. Både att ge och ta emot om det inte alltid är positivt men min erfarenhet säger ju att man I slutet blir positivt ändå. Man får ut någonting. Det gör vi med en gemensam målsättning.
Speaker 2:Vi har diskuterat det här tillsammans att så här fungerar det. Det är så här det är hit vi vill. Då är det den här vägen som vi gör det på. Vi har nog kommit överens med gruppen att det är så här det fungerar. Tror att står man där själv och försöker pracka på ett sätt som man inte har grundat I någonting så är det lätt att man sticker åt ett annat håll.
Speaker 2:Man måste känna hela gruppen måste känna med det. Det är ibland en utmaning såklart, men vi jobbar
Speaker 1:för Hur många skilllärare är det som, eller hur många ledare är det som jobbar I din verksamhet? Vi
Speaker 2:är 38 stycken, inklusive mig själv och min biträdande arbetsledare som jag har till hjälp. Så 38 är vi I den dagliga driften.
Speaker 1:Och det är ju ändå en väldigt stor grupp.
Speaker 2:Ja, har vuxit fort. Stöten har ju vuxit fort. När jag började här för 6 år sedan så tror jag att vi var 25, 26 stycken någonting. Så att vi har ganska fort blivit större. Det är roligt såklart men utmaningen är ju att fortsätta hålla kvaliteten när vi har en växling på personal och man vet inte, när vi kommer in I augusti så vet vi inte vilken kompetens vi ska I gruppen förrän vi börjar egentligen.
Speaker 2:Det är nog det svåraste.
Speaker 1:Men hur, jag tänker om man, hur liksom det här, hur jobbar du med din egen skidåkning? Hur fortsätter du driva den framåt?
Speaker 2:Det är en jättebra fråga, för någonstans När man står på toppen så är det ganska kallt. När man är I nån slags kliniksammanhang eller att man har en grupp som åker tillsammans så har man oftast nån som leder en. Nån som står och värmer lite. Men när man står på andra sidan själv det kallt på toppen. Ibland kan det vara svårt.
Speaker 2:Jag tror att jag motiveras av att jag Jag vet ju vad jag ska göra men jag får inte till det så det här är en ganska stor motivator liksom att man lyckas inte alltid.
Speaker 3:Men det tyckte jag var det bästa med det motivet. Där jobbade vi alltid för att utveckla varandra.
Speaker 2:Ja, det ju
Speaker 3:den där var vi liksom tillsammans.
Speaker 2:Exakt, exakt. Det är ju som någonstans så blir det så I vår bransch tyvärr att när man tar examen så förväntas man både kunna allt och kanske vara den som står och håller internutbildning och sådär men Det går väldigt fort från att vara den som är med på saker till att vara den som håller I saker. Ju fler vi blir med högre utbildning som vi jobbar desto mer kan vi hjälpa varandra på sikt. Det är också något som motiverar en.
Speaker 3:Men du är också medlem I examensnämnden.
Speaker 2:Ja, det stämmer.
Speaker 3:Hur tycker du att det utvecklar din skidåkning?
Speaker 2:På olika sätt. Dels är det spännande att sitta med de här demonstrationsmomenten som vi vill se. Hur ska detta utföras rent rörelsemässigt?
Speaker 3:Hur länge har du varit medlem?
Speaker 2:Jag har varit med sen 20 eller 21 tror jag. Jag har mest varit på Block På block ett så Det är den här dagen som vi examinatorer har innan vi börjar. När vi åker runt tillsammans och testar de här momenten på plats där vi tänker att de ska genomföras. Då kommer det här påslaget igen. Även om man är gruppen examinatorer så står folk och tittar när man ska demonstrera någonting för att se om det är tydligt nog.
Speaker 2:Då skärper man till sig lite extra. Det är I sig utvecklande för att man får väldigt många av dem som är där på examen och ska testas. De är också otroligt duktiga ledare och skidåkare. De har starka analysögon. De tittar också på en när man åker och ska demonstrera det här.
Speaker 2:Är man nervös. Jag kan känna ett påslag av nervositet. För dema. Så åker man och känner att nu stod jag lite på energisidan eller nu var jag lite sen med stavelsesättning. Det är utvecklande I sig.
Speaker 3:Absolut. Du har tillsammans med Erik och Claes tagit över ansvaret för block ett till Johan.
Speaker 2:Ja, det stämmer.
Speaker 3:Hur går arbetet?
Speaker 2:Arbetet går bra. Vi har tillsammans med Oscar Klingberg och Martin Dosanto suttit här och slått våra kloka huvuden ihop och tittat på vilka rörelser vill vi testa I år? Vart vill vi göra det någonstans? Och också suttit och tittat på den teoretiska delen på vad är det vi vill att deltagarna ska kunna rent teoretiskt också för block ett. Så det har varit jättespännande.
Speaker 3:Var det lov att nå alla som ska upp då?
Speaker 2:Ja. Det
Speaker 3:är inga stora drastiska ändringar, eller? Det är inte lagt till backhoppning eller?
Speaker 2:Ingen backhoppning, ingen längdåkning eller. Ingen skridskoskär? Inga skridskorskär I svartbacke. Men det är klart att när vi testar ramenbärgar, de har så fina förhållanden så vill vi använda all typ av från flack till brand. Någonstans så ska ju skidåkningsdelen på examen representera alla steg man går under sin utbildning tycker vi idag.
Speaker 2:Så att från brand till flackt och det kan komma lite vad som helst, men inga inga jättestora konstigheter skulle jag vilja påstå.
Speaker 3:Inga nya bedömningskriterier?
Speaker 2:Nej inga nya bedömningskriterier.
Speaker 3:Bra, då känner jag mig lugn.
Speaker 2:Vad skönt.
Speaker 3:Och anmälan stänger den andra januari för er som lyssnar.
Speaker 2:Jajamän, finns det några platser kvar, så anmäl er. Åk I, testa och få en egen bild av vad det är för någonting.
Speaker 1:Du fick ju eller nu ska vi se, inte förra veckan var ju du med I SSLFs examensgrupp och hoppade in på måndag kvällen. Ja. Vad hade du för upplevelser där?
Speaker 2:Ja men väldigt först kul att den gruppen blir av liksom. Vi behöver den typen av gemenskap eller gemensam bild. Många sitter ju faktiskt inte på en stor skidskola där man har möjlighet till hjälp utan den här gruppen skapar möjlighet för alla kan man säga som har möjlighet att gå upp, att få dela sin kunskap och info. Jag upplevde att det ställdes mycket bra frågor kring hur går det till på block ett. Hur fungerar det med de här momenten som vi testar?
Speaker 2:Hur hinner man äta sin lunch? Man byta skidor? Vilken rad det ska jag Såna här praktiska frågor som man som examinator kanske inte alltid tänker på men som är viktigt för deltagaren för att känna trygghet. Det tyckte jag var jättebra.
Speaker 3:Här med att
Speaker 2:komma positivt.
Speaker 3:Där är uppe varje år.
Speaker 2:Ja, jag förstår inte varför riktigt. Jag tror att eftersom man inte vet på förhand vilka moment man testas på, Välj en skida som man åker på på det mesta och så åker man på dem så mycket man kan. Man hinner inte byta. Det gör man inte.
Speaker 1:Vad åker du på för skidor nu för tiden?
Speaker 2:Jag åker ju på mina Timberskidor med radio 16, ett 0.75. Det är ganska lagom. Men det funkar till allt.
Speaker 1:Du har ju kört på Rossignal tidigare vet jag.
Speaker 2:Stämmer.
Speaker 1:Men nu kör du Timber. Hur kom det till och vad är Timber för någonting? För det är väl inget, det är inte som något som gemene man har jättebra koll på skulle jag tro.
Speaker 2:Nej, det kom väl till egentligen efter efter interski. Vi hittade egentligen varandra samtidigt på sociala medier och började följa. Sen kom det upp De tillverkas ju ner I en liten by I Appensäll I Schweiz ungefär 2 timmar utanför Syris. De gör 200 par om året ungefär, så det kändes speciellt. Då hörde de av sig och sa att vi vill börja I Sverige och nån form av ambassadörskap där.
Speaker 2:Det är en tjej som heter Lin Ivarsson som bor I Åre, är före detta race, som också åker på Timber. Vi kom I kontakt den vägen så jag fick upp lite skidor och testa. Sen har det gått därifrån. Jag åker som ambassadör på dem. Och de finns också att testa här på Stötens skishoppa om man skulle vilja.
Speaker 2:Så finns det alla modeller och längden här på plats I Stöten. Man kan tänka att det är en handbyggd exklusiv skida. Det är lite som att plocka fram ett par stucc I. Skulle jag vilja säga. Fast det finns inte så många av dem.
Speaker 2:Det är nog det som är det stora skillnaden. Så det är väldigt coolt. Ja, men
Speaker 1:vad finns det, vad säger, är det Om man skulle testa en av deras skidor till någon som lyssnar om man får chansen.
Speaker 2:Ja, men det är deras serie 5, den ett 0.75 eller ett 0.65. Det som är lite speciellt är att det är 2 lager titlenal men kärnan är av bambu så den blir otroligt lätt men väldigt vridstyv så att Den böjer sig väldigt fint in I svängen. Den upplevs väldigt lätt att svänga på samtidigt som den blir stabil som en heromastor. Kombinationen där gör att den blir väldigt lätt att åka på för alla. Gäster som är ute och åker på dem tycker också att de är väldigt lättaåkta men inte för den sakens skull Ni vet hur en mjuk skida kan upplevas.
Speaker 2:Den är lätt att svänga på men den ger sig I svängen när man lägger på lite och det gör inte de här. Fem-serien är ett 0.75 eller ett 0.65 och ett 0.65 är motsvarigheten till en slalom skidan, fisk-slalom, breda varianter. Är kul.
Speaker 1:Ja och innan jag skulle bara säga om det är någon som lyssnar och funderar på dels att man börjar anmäla sig innan andra januari men också sen om man är sugen på den här examensgruppen så är det ju bara att kika in på på mina sidor. Så finns det under fortbildningar eller så kan man höra av sig till mig så får man en inbjudan till WATAP-gruppen och så kan man ju ta det därifrån.
Speaker 2:Ja och även jag tänker jag så här att även om man inte ska upp så är det en jättebra grupp att vara delaktig för. Man får ett pepp bara man kommer in där med de människorna som är med. In och häng på.
Speaker 1:Jag tror om det var 3 veckor sen, Då var inte jag med den kvällen, men då var det Vad var det? En och en halv timme snack om race-regler bara. Så att det är nördar nördar.
Speaker 2:Det roligaste som finns där.
Speaker 1:Men vad, du har också gjort ett stort steg I livet nyligen.
Speaker 2:Ja, jag säger det. Jag har ju blivit förälder här för ett tag sen. Jag har fått en dotter, Astrid, som är 4.5. Han har precis fått sin första tand, nu har man fått börja borsta tänderna. Är fantastiskt.
Speaker 2:Och
Speaker 1:9 till 4.5 år utan 4.5 månader.
Speaker 2:4.5 månader, ja precis. Så det är ju väldigt speciellt. Prioriteringar I livet blir lite annorlunda. Ja. Självklart,
Speaker 1:men om
Speaker 2:det är lite, lite, en åka skidor I år då. Nästa år är bara ett och ett halvt så då nästan inte, då får vi börja.
Speaker 1:Har ju några fler år av erfarenhet och jag skulle säga, man blir inte det är ju att man blir ju bättre på att prioritera som förälder. Det är ju det, det är ju nästan bästa tricket man lär sig. Kapa bort fluffet.
Speaker 2:Ja, nu har vi både hund och barn som vi funderar på, vi pratade om dig och min sambo häromveckan. Vad gjorde vi med tiden innan egentligen? Låg man bara på soffan eller vad gjorde man? Oklart.
Speaker 3:Men precis. Och framför allt så lär man sig att man orkar och kan göra mer per dygn än man någonsin har trott I hela sitt liv.
Speaker 2:100 procent. Och det här med sömn, det är överskattat.
Speaker 1:Ja, det där är ett kaninhål. Men jag kommer ihåg att vi satt I ett samtal en gång och så sen, det jag tog med mig utifrån det var, där du berättade vikten av att en mentor, eller egentligen någon som vågar tala ärligt till en. Kan du inte berätta lite mer om det? Och sen är jag nyfiken på, jag tycker en take away för den som lyssnar egentligen, att hur kan man, hur hittar man en som man litar på och hur hittar man en som kan hjälpa en att utvecklas?
Speaker 2:Stor fråga. Men för mig så fick jag äntligen en ögon öppnare under mina årets rysilar. Jag hade Eva Rude som var en fantastisk ledare tycker jag. Jag blev inkallad på ett möte om jag hade hållit nån klinik och de som hade varit på ett klinik hade inte uppskattat det riktigt. Deras upplevelse av hur jag hade uttryckt mig var stämde inte vad det var som min upplevelse.
Speaker 2:Där fick jag till mig: vill du att det ska vara så här eller inte? Nej det vill jag inte. Går man därifrån och är lite ledsen och sen man reflektera över det själv. Vad vill jag egentligen? Hur vill jag bli uppfattad?
Speaker 2:Så tar man det därifrån. Det var väl där det började egentligen. Och så får man jobba efter det och fortsätta resa. Vad
Speaker 1:blev svaret på den frågan för dig?
Speaker 2:Svaret på den frågan för mig var väl att, nej, det vill jag inte. Jag vill att folk ska tycka att man både är en bra ledare och kompetent skidåkningsmässigt. Man behöver inte åka runt och vara ko. Även om det inte var målet så var det kanske så det uppfattades. När man blev varse om det fick man börja fundera på vad jag kände.
Speaker 2:Det kan vara kroppsspråk eller när man sitter och pratar I omklädningsrummet på Man har kanske en jargong med sina kollegor som man har jobbat länge med som de nya inte uppskattar. Det tänker man kanske inte alltid på. Man tänker absolut inte på dem, ingen säger det till en. Där tror jag, som svar på den andra frågan, att man behöver nån som har jobbat länge heller. Man behöver nån som man litar på som man kan antingen fråga hur du uppfattar mig I den här situationen.
Speaker 2:Eller jag upplevde det så här. Hur tolkade du mig utifrån det vi gjorde nyss? Det stora är från den som ska svara att man faktiskt är ärlig. Det är lätt att man får, det var ju bra eller jag tyckte du gjorde toppen fast egentligen tycker man inte det. Det är lite som den klassiska restaurangfrasen där de går förbi och frågar om smakar bra.
Speaker 2:Då säger de ja, jättegott och sen när de har gått så tänker man åh vad salt det var. Så man behöver någon som hjälper en på den vägen och där tror jag att man måste hitta någon, en egen person som man känner tillit till. Tror att det är jättelätt att som ledare säger att kom och prata med mig om det är någonting och du kan lita på mig och hej och hå. Det bygger på att den personen känner tillit till mig. Det är inte bara dennes ansvar, utan det också mitt ansvar.
Speaker 2:Jag som ledare måste också skapa en relation till den som jag vill ge den här återkopplingen till, eller den här relationen med. Jag tror att det viktigaste är att man som ledare lär sig att skapa riktiga relationer med sin anställda eller den man försöker hjälpa vidare. Det är så som jag känner kring det.
Speaker 1:Jag tänker där, jag har haft en frågeställning, eller egentligen 2 frågeställningar. Jag jobbar med medarbetarsamtal ja men vad blir det? Sju-åtta år varje I princip varje vecka I sju-åtta år och då brukar jag alltid ställa om du vore jag, vad skulle du göra? Eller så här utifrån kontexten av vad som har hänt senaste veckan. Om du vore jag, vad skulle du sluta göra?
Speaker 1:Och om du vore jag, vad skulle du fortsätta göra? Det vill säga att man, hur kan man hjälpa den man pratar med att sätta sig, sätta sig I ens egna skor och ge en feedback på ett sätt som känns? För jag tror att det är det där problemet som också du var inne på I det där, hur får man någon att? Våga vara ärlig så att de inte känner att det är en risk utan att det är den gåva det faktiskt är.
Speaker 2:Det heter ju så fint på ett forskningsspråk för lustadversion. Alltså att rädslan att förlora nånting är dubbelt så stark som glädjen av att vinna. Det räcker att nån som man till och med känner kommer, kom så kan vi prata lite. Det första man tänker är, vad har jag gjort nu? Det är liksom, där har vi den på spiken och där någonstans måste man bryta igenom och det gör man inte om man inte skapar en ömsesidig tillit och respekt.
Speaker 3:Det är som med de där små barnen man har hos oss med som har vuxit om en I länge visserligen men först connection och sen correction.
Speaker 2:Exakt. Jag tror att det Ja först bra Anna.
Speaker 1:Den ska jag ta med mig. Ja, sånt.
Speaker 2:Men det tror jag är det viktigaste faktiskt. Skapa nån form av relation först och bry sig på riktigt.
Speaker 3:Men man tänker ju ändå så här, de här 2 som gick till Eva och så här, alltså det är inte kul. Tack till dem.
Speaker 2:Ja, tack för
Speaker 3:mig. Och då måste jag också känt ganska stor tillit till Eva som också gick till en av hennes arbetsledare och nära vänner och sa att det här funkade inte.
Speaker 2:Nej. Och det var nog så. Jag tror att det jobbigare är ju först att det blir att man tar åt sig personligt och det är ju det. Det är ju personlig utveckling det är inte alltid, jag tror hon sa lite med Eva, att vara snäll är inte alltid att stryka med hår och någonstans det har fastnat liksom. Men man kan inte göra det och man kommer inte någon som är mottagen om man inte först har den respekten för varandra.
Speaker 1:Det också den här inställningen, tycker jag I alla fall, att för att kunna på något sätt ta den informationen och driva det positivt eller göra någonting positivt av dig. Känner jag att jag är I en, att jag är I en konstant utvecklingsprocess eller känner jag att jag är klar så jag måste bara bli bekräftad.
Speaker 2:Precis. Och jag tror att tänker man att man är klar, då är man inte så självmedveten. Nej. Det
Speaker 1:kan ju tycka, alla de, de här inspirerande exemplen som finns I den här skidlärarvärlden, som är, jo men som dig Anna. Och och många andra som liksom har fortsatt och hållit på I så många år och fortsätter vara nyfiken, fortsätter utvecklas. Det tycker jag är det mest inspirerande. Fast, det är det mest inspirerande jag har sett I livet att så här fortfarande bara ja men ta Åke Larsson som är min har varit min mentor I många år. Han är så här, ja, men han har ju gått I pension, men han fortsätter på ja, men det där jag ska göra det här.
Speaker 1:Det här vill jag utvecklas Tredje vänstersvängen uppifrån, den var dålig, nu måste jag upp och köra ett åk till liksom.
Speaker 3:Ja, och jag mötte mig själv I veckan. Mig själv som nittonåring. Jag har precis avslutat en utbildning ett. Jag gick utbildning ett 94 på hösten, en liten snö fläck I kläppen. Där vi åkte 4 grupper, 10 I varje.
Speaker 3:40 pers upp och ner, upp och ner, upp och ner. Man fick stoppa en skidor I lyften för det var så smalt snö. Det var det även den här veckan. 19, 20 år sådär. Av de är 40, absolut sämst åker skidor.
Speaker 3:Fatta ingenting liksom. Och ja, jag hade en grupp nu här. Så ser jag mig själv I den här gruppen. Och det var så roligt att uppleva både sina förhållanden, känslan av att, jaha, tog jag studenten igår? Då sa alla till mig vad jag skulle göra hela tiden.
Speaker 3:Och nu, nu ska jag både torra pjäxor lagom mycket underställd på mig och skidorna med mig och sådär. Så det var väldigt roligt. Väldigt kul.
Speaker 2:Ja, och jag tror att blir man så här självmedveten som du Anna, då kan man ju också uppmärksamma den typen av person och se sig Absolut. Det gör man ju I flera olika sammanhang liksom.
Speaker 3:Det här har vi pratat om förut.
Speaker 2:Ja. Det har vi.
Speaker 1:Men det jag tycker var häftigt och som jag vill säga ta chansen att säga nu på något sätt I ett publikt forum är ju att jag fick ju förmånen att på något sätt skörda frukterna av din utvecklingsprocess under när jag gick upp på block ett och fick åka med dig I en grupp där jag tycker att du och Ulf I det här fallet skapade ett sådant fantastiskt bra prestationsklimat där egentligen hela gruppen lyftes när man själv har fått förmånen och haft en hel en hel grupp. Så det vill jag bara säga här nu igen att det tycker jag var sjukt bra jobbat och det är väldigt inspirerande.
Speaker 2:Ställ en motfråga då.
Speaker 1:Du får ställa vilka frågor du vill.
Speaker 2:Vad var det Joel som gjorde att du kände så när ni I gruppen upplevde det på receptet? Vad var det jag Ulf gjorde eller jag gjorde I det här fallet som gjorde att du fick den känslan? Det är minst lika lärorikt för mig.
Speaker 1:Nej men. Jag tyckte att ni ni gjorde en väldigt fin balans att vara närvarande och och sociala, men utan att få en känsla av att ni tog det med en klackspark. Det vill säga ni tog. Alltså själva jobbet I det här fallet väldigt tydligt och professionellt, men ni var liksom ni skrattade, var involverade I konversationer, liksom I liftåkern. För och det tror jag.
Speaker 1:Det tror jag var det stora, att liksom det så här checkade boxarna på. På på det som behöver göras och så sen. Men då var det ju det andra som gjorde att det vart en annan stämning. Och nu vill inte jag att det här ska tolkas som att de andra 2 paren inte gjorde det. Det var bara att ni gjorde lite mer av det som jag tror gjorde skillnaden.
Speaker 2:Ja, och där, när man är där som examinator så vi ju alla olika tänker jag. Och man måste ju själv också I den rollen fundera på hur fungerar jag som bäst för att lösa den här uppgiften. Ja. Där blir vi ju lite, det blir lite olika Det är oklart. Men vi har olika.
Speaker 3:Ja precis. Kan ju bara minnas mitt första år som examinator. Jag hade fullt på med att höra allt som sades och analyserade I 8 olika lager. Av sjukdomssocial och helt slut. Visserligen gravid också men, ja.
Speaker 3:Så, medan nu så har vi en helt annan närvaro tänker jag, med deltagarna än vad jag hade mitt första
Speaker 2:Det är precis som när man jobbar I skidskola. Första gången man går ut och har det så är man skitnervös. Kommer jag ihåg mina västar? Vad ska jag säga till föräldrarna? Kommer jag ihåg att kolla telefonnummer?
Speaker 2:När man har gjort det några gånger så kan man öppna upp de här skyddslappar man har och själva jobbet det bara händer och så kan man vara mer öppen för det som händer runt omkring. Jag tror att erfarenheten hjälper ju. Ja, det
Speaker 1:är häftigt. Vad, nu egentligen, jag är fundersam på 2 saker, dels så vill vi, du och Anna, båda höra om ditt absolut bästa skillara minne. Där du, det som vi brukar säga, det som får dig att komma tillbaka säsong efter säsong dag efter dag för att det här är världens bästa jobb. Och medan du funderar på den så är jag nyfiken på vad ser du mest fram emot den här säsongen?
Speaker 2:Oj, om vi börjar med vad jag ser mest fram emot den här säsongen så är det ju först nu att det ska bli kallt. Vi får snö, det ser jag fram emot. Sen sen ser jag fram emot examen, dock Jag ser fram emot att hålla 4 kurser I kretsen. Ska bli jättekul. Sen är det att få jobba med mina nya här och de gamla och fortsätta deras utveckling och fasa in de här nya skilarna som vi har på vår väg egentligen och utveckla dem för att tycka att det här jobbet är så kul som möjligt.
Speaker 2:Det ser jag nog mest fram emot.
Speaker 1:Men om du om jag får, om du visualiserar, om du tar oss till din bästa skidag, du står nu I första maj och så har du haft din bästa skidag den här säsongen. Hur har den sett ut?
Speaker 2:Då tror jag faktiskt att vi har haft det, jag och min sambo som för övrigt också är rätt duktig på be skidor, har haft någon form av barnvakt en stund där vi får åka lite skidor tillsammans någon förmiddag någonstans här I närheten och umgås liksom. Det är nog nån form av målbild. Fint. Ska jag säga. Sånt man inte tar för givet längre när man har så här små barn.
Speaker 2:Mitt bästa skidminne är ju att man har ju haft en del intressanta lektioner. Jag har pratat med Lina tidigare, hon har berättat om att hon åkt en del med Estell I Vemdalen. Jag var hennes första fillärare I Tricy. Då var Estell 2 år och det var jag, Estell och 3 säpovakter som vi hade med oss. Det var ju väldigt speciellt.
Speaker 2:Det är ett sånt speciellt minne som man har. Man är ganska färska. Jag kommer ihåg att tjejerna I skidskolan var jätteomesjuka på mig så jag fick henne.
Speaker 1:Det var
Speaker 2:ganska mycket
Speaker 3:celebritis på din lista väl?
Speaker 2:Ja, det kanske jag har. Har väl åkt med ett gäng? Men jag har ett jättestarkt minne av en tjej som jag åkte med till Bryssel I ganska många år. Från London, Heivi heter hon, idag är hon väl runt 15 skulle jag tro, som har en ganska grav autismdiagnos där målsättningen för mamma och pappa var att hon ska skidor på sig. Att få upp PX är ett projekt, men tar man på sig skidorna då har vi lyckats.
Speaker 2:Det tog några timmar men sen började vi åka skidor. Efter en vecka kom de tillbaka. Jag tror att det var 3 eller 4 säsonger där de åkte till trivsel en vecka varje år och bokade heldagar. För att hon åkte inte skidor om jag var med. Det är en stark minne som jag har.
Speaker 2:Jag har inte träffat dem på länge, men det kommer jag ihåg.
Speaker 1:Häftigt. Det är under relationerna man kommer ihåg.
Speaker 2:Ja, absolut. Det är inte alltid de bästa skidåkarna som sätter sig. Det är relationerna man skapar som är det viktiga.
Speaker 1:Vi är också fint med
Speaker 3:de som kommer tillbaka och
Speaker 2:resa tillsammans. Det kan vara mycket roligare att åka med någon som inte har sett snö förut som står och har jättejobbigt med att en skiva på sig. När den får till första bromsen så är det bästa som har hänt I livet. Det kan skapa en själv mycket mer glädje än någon som duktig på åka från början som kanske känner någon liten skillnad I en svängig rullträng. Är inte säkert att det är samma.
Speaker 2:Inte för mig I alla fall är det inte samma boost.
Speaker 3:Nej, sant. Fint
Speaker 1:hörredu och tack för ett fint samtal. Om man vill komma I kontakt med dig eller bara på något sätt följa din resa, var skulle du vilja skicka dem då?
Speaker 2:Till Instagram är lättaste att hitta. Fredrik-Eriksson Museer min boende, för och efternamn. Häng på där och se. Följ min vardag I skidskolan.
Speaker 1:Perfekt, det ser vi till att länka såklart I avsnittsbeskrivningen. Anna, vad tar du med dig från vårt samtal?
Speaker 3:Nej men den resan, att motivationen förändras, och man fortsätter och fortsätter och fortsätter och sen så till slut så är man kvar för det är inte, skidåkningen är viktig, men det viktiga är liksom den gemensamma utvecklingen, se andra människor utvecklas, hur fint det är och vilken mutation det är till att göra mer saker.
Speaker 1:Du då? Nej men jag var också inne på utvecklingsspåret och eller modet att utvecklas. Nyfikenheten, att vara nyfiken på sig själv och, och den biten. Den tycker jag är, är viktig att ta med. Det var ett medskick för alla som lyssnar.
Speaker 1:Om man vågar.
Speaker 2:Precis. Om man vågar.
Speaker 3:Boken Ledarskap för friluftsliv friluftsliv vad heter det?
Speaker 1:Ledarskap för friluftsliv.
Speaker 3:Ja, tack. Sista delen I den djupdyker ju ganska mycket just det här så att vill man ta sig själv på en ledarresa eller en självledarskap så är den en bok att börja, bra bok att börja med.
Speaker 1:Ett tips, det hittar man, Skrivningsfemjandet, fyrfemtionio litteratur.
Speaker 3:Ja,
Speaker 1:den här boken finns, precis. Och där kan man ju lyssna på Kalle och och Christopers I vårat samtal med dem, där vi
Speaker 2:pratar
Speaker 3:den här Där poddar
Speaker 2:finns det.
Speaker 1:Där poddar, exakt, och på Youtube. Men, nej men annars så säger vi väl tack och adjö för idag och så önskar vi Det här är jag. Ja, vi får se när vi släpper Ja, exakt. Och så kommer vi till morgon. Det.
Speaker 1:För det kommer imorgon. Vi får en halv meter.
Speaker 2:Då får vi en halv meter, vi hoppas det.
Speaker 1:Toppen, bra. Tack till alla er som lyssnar och så hörs vi I nästa avsnitt.
Speaker 3:Det gör vi. Det fint.
Skapare och gäster
