Skidlärarpodden

Anna Norlin Berg (00:01)
Hej och välkomna till ännu ett avsnitt av Skidlärarpodden. Idag har vi med oss en kollega i branschen Johan Rydén. Välkommen.

Johan Rydén (00:12)
Vi är nästan dubbelkollegor, vi inte bara skidlärare.

Anna Norlin Berg (00:16)
Precis.

Joel Baudin (00:17)
Och för den som inte

vet den referensen säger det att du driver Alpine Citizen podcasten.

Johan Rydén (00:23)
Ja, vi är en ganska nystartad podd som har en liten annan touch på det men bottnar ändå på något sätt i passionen kring att glida på snö.

Anna Norlin Berg (00:34)
Precis. Hur mycket har du lyssnat på den här podden?

Johan Rydén (00:39)
Jag har lyssnat på några avsnitt. Jag älskar poddar. För mig är det bästa träningssällskapet när jag tränar mycket. Det är ett sätt att koppla av i den miljön jag är. Sen styrs jag väldigt mycket av, oavsett vilken podd det är, vilka som är gäster. Det behöver inte vara kända gäster, om det finns en intressant historia. Jag har inte lyssnat på alla avsnitt, men jag har lyssnat på en hel del.

Anna Norlin Berg (01:03)
Och det kan jag fascineras över när man lyssnar så här med töraravsnittet så får jag se vad det leder till när man tror att ja men det här kommer jag nog byta och sen så blir visade sig att det är superintressant. Det tycker jag så är speciellt sommar i P1 kan vara en sådan sak som verkligen kan göra stor skillnad beroende på hur personlig man blir i samtalet eller i det man berättar.

Johan Rydén (01:28)
Verkligen. är inte alltid de mest insäljande filmaffischerna som skapar det bästa innehållet. Det är sagt människan som är där. Men podd är ett trevligt format.

Anna Norlin Berg (01:39)
Håll

Joel Baudin (01:41)
Men det är ju

Anna Norlin Berg (01:41)
med.

Joel Baudin (01:42)
jag är nyfiken då på. Vilka är dina topp tre poddar som du återkommit till?

Johan Rydén (01:48)
Jag lyssnar, tyvärr så är det en podd som sände sitt sista avsnitt förra veckan. Det är When We Were Kings, en fotbollspodd med Erik Niva. Som är, jag tror att alla känner till men det är han är så sjukt nördig och går på djupet med så mycket. Så blir så otroligt härliga historier. De sände sitt sista avsnitt där förra veckan.

Joel Baudin (01:56)
Öst.

Anna Norlin Berg (01:57)
Mmm.

Johan Rydén (02:15)
han åkande Andreas en som har funnits väldigt länge och de avslutade med ett tio timmars avsnitt. Så det var inte så att jag sträcklyssna. Den är absolut på topp tre. Sedan så lyssnar jag väldigt mycket på en löparpod som heter Spring snyggt med Manner Forsberg och John Kingstedt. de... Jag springer ganska mycket och de fick väl med att springa ännu mer för att det var så...

Anna Norlin Berg (02:20)
Nej, vad häftigt!

Johan Rydén (02:44)
Det var bra innehåll från den lilla kvarterslöparen till världslöparen. Det tog en nördig och smal podd inriktning på löpning. Jag åkte hem från min gymnasiesportlåsresa till Tandodalen 94. Så åkte jag hem och lyssnade på radiosporten. Det var OS-final i hockey i Lillehammer när Sverige vann. Då var det en som hette Lasse Granquist som var radikommentator på den tiden.

Nu kör han en podd med Tommy Åström och Jens Fjellström, är i sporthuset. Det fantastiskt. Där hör ni hur smal jag är att allting kretsar kring sport. Sen finns det många andra poddar som jag lyssnar på, Peter i dokumentärer, som är de tre mina toppar.

Joel Baudin (03:18)
Ja.

Bra tips.

Johan Rydén (03:32)
Bra tips

Anna Norlin Berg (03:33)
Mm.

Johan Rydén (03:34)
om hela sport. Det är bra historier där också.

Anna Norlin Berg (03:35)
Precis.

Joel Baudin (03:35)
Heja.

Anna Norlin Berg (03:37)
When We Were Kings lyssnar min äldsta son på mycket. Den har hört mycket om. Inte lyssnat på. Vi diskuterar den hemma.

Johan Rydén (03:46)
Där

har ni en skatt av historier. Man behöver inte vara fotbollsintresserad för vad man ska uppskatta. För det är så mycket historier bakom allting. det är bara in och rota i när man har tid över.

Anna Norlin Berg (03:57)
Kul.

Perfekt. tips. Men du... Ja.

Joel Baudin (04:01)
Det är också mysigt med en riktigt bra dialekt, tänker jag.

Johan Rydén (04:04)
Ja, speciellt

när jag från Malmberget.

Joel Baudin (04:07)
Mm.

Anna Norlin Berg (04:08)
Exakt.

Men Johan, du var kommer du från? Från början.

Johan Rydén (04:12)
Från början är jag uppvuxen i ett litet samhälle söder om Stockholm som heter Trosa. Som många brukar skoja om namnet. Det ligger längst den surmländska kusten. Då kan man tänka sig, hur hamnar man då med skidåkning? Vi hade ett väldigt stort skidintresse i Trosa. Under 80-talet var vi Sveriges tredje största alpina-klubb. Vi hade tusen medlemmar i skidklubben och var fyra tusen som bodde i Trosa.

Så det skapade en bra ingång i den alpina världen.

Anna Norlin Berg (04:43)
Verkligen. Det var så det började, man rullt.

Johan Rydén (04:47)
Ja, på något sätt så kommer man säga att som föreningslidot så börjar det där. Sen så växte jag upp med en mamma som hade ett långt intresse av utförsökning som varit inskolad i skidlärar- inte yrket, i skidlärarrollen i Storlien genom främjandet på 50-60-talet. att det var... Hon skapade på något sätt intresse för det också. Och sen min styrpappa som hon var gift med.

Han var från Sälen och var professionell skidlärare i Sälen på 60- och 70-talet. På något sätt är ganska vanligt just i den alpinasporten. Det är ett litet arv från sina föräldrar i väldigt många historier. Det var från min mor och min stryfar som stodde det för att...

Anna Norlin Berg (05:31)
Jag känner igen det där.

Hur kom du på att du bli skillnadare?

Johan Rydén (05:39)
Ja, vår familj, vi semestrade mycket i fjällen när vi var små. Vi gick alltid skidsskolan även fast vi tillhörde en alpin slalomklubb. Så vi hade olika skidlärare på vägen. För mig var det väl någon form av en idoldyrkan av de skidlärarna som jag mötte när jag var barn. Jag vet att det är tre stycken som jag minns extra mycket. Historiskt hade jag två skidlärare som var så här...

otroligt olika, men väldigt inspirerande och inspirerande på olika sätt. Men första var en som heter Kiki Hård av Segerstad. Och henne börjar grann med nu i mora nästan, så det är superroligt. Plus att hon har varit väldigt aktiv inom olika organisationer också. Och jag tror inte hon vet om det, för jag inte nämnt det för henne, men hon var i alla fall. Jag har ett diplom där det står så det en skidlärare, Kiki Hård av Segerstad. Och sen hade jag också en annan skidlärare som heter Mats Gruving. Och han...

var ju med i demo-teamet när jag gick i skidskolan. Det här var på 86-87 och sånt där. Han var kanske lite mer rockstjärnekille. Man var otroligt cool. Han skapade något nyfikenhet på att jag ville bli skidare och bli stor. Sedan hade jag en tränare när vi var i Lindvallen på...

Anna Norlin Berg (06:41)
Mm.

Johan Rydén (06:55)
på någon form av träningsläge med klubben som heter Nina Rahm. Så de tre lyckades sälja in det här yrket redan från när var tio år till jag var femton. då hade jag redan bestämt mig att jag ska bli skidlärare när jag blir stor.

Anna Norlin Berg (07:10)
Och sen började din skiljade karriär i Sälen, eller hur?

Johan Rydén (07:13)
Ja, jag började i Tandådalen 1996 efter att jag hade gått en introduktionsutbildning i Rommeberget med Sveriges professionella skidskorer. Då hade jag Niklas Sjögrenberg som varit där nu och Marcus Eriksson som kursinstruktör på dem. Som alla som går en skidlöroutbildning så var det också det två förbilder som man såg upp till. Så där började jag så fick jag chansen att gå...

Anna Norlin Berg (07:35)
Precis.

Johan Rydén (07:41)
Det fanns en utbildning som ett SPS-koncentrationsutbildning som gick alla utbildningssteg på ett år. Vilket till sig är helt ohållbart, men det funkade. Då fick jag min praktikplats i Tandådalen, så då börjar det här.

Anna Norlin Berg (07:45)
Jätte.

Hur var minst av de första åren som i skyddskole är som skidlärare?

Johan Rydén (08:00)
Jag minns ju att... Jag minns väldigt mycket. Jag tyckte det var... När jag kom till Tandådalen-Humfjället så tror att vi var ungefär 35 skidlärare på helsäsong och 50 på högsäsong. Vilket är väldigt mycket. Och jag tror Tandådalen hade 15 stycken examinerade skidlärare i sin verksamhet i året. Och övriga 35, de hade liksom... Eller FK2 eller högsta utbildningssteget. Så att man kan säga att alla hade ISIA eller IVSIS-status.

vilket gjorde att det var otroligt mycket duktiga skidlärare och också väldigt mycket duktiga skidåkare som gjorde att det satt en kultur. Vi hade någon form av ett internutbildningsprogram som var helt magiskt bra. Jag kommer ihåg att det var, förutom mötet med alla gäster, som man kanske inte...

Kanske inte det det som drev den första säsongen utan det var snarare den här utvecklingsplattformen som drev mig och den var helt magisk i Tandådalen och Hundfjället. Tandådalen så fanns det det var precis ihop slaget så Tandådalen hade väldigt många ärfara duktiga skidlärare som jag tyckte skapade en bra miljö att utöka sig och Hundfjället hade ju sin kultur där också, så väldigt mycket bland annat så var ju

Men Robin Hansson som varit med i den här podden också var där. Så det fanns ett sånt otroligt driv, jag ihåg, från mina första åren. Det var liksom... Att ta examen var inte en fråga, utan det var bara en del av kulturen. I den här introduktionen, den snabba introduktionen till den här världen, så gick det väldigt fort för mig. Dels...

För att jag fick den plattformen de förmiddagen jobbade med. Första säsongen hamnade jag med två stycken andra skidlärare som gick till koncentrationsutbildningen som inspirerade mig mot Som var mitt i min vardag varje dag. var Daniel Randvir och en kille som heter Tommy Avrumsson. Jag åkte med lite på eftersvallet av vågorna och alla andra som kratte eller man nej sen.

Anna Norlin Berg (10:17)
Det är fint att höra hur sammanhållningen och målet att ha någonting att jobba för, hur det skapar motivation till att lära sig mera när alla vill bli bättre. Hur hela gruppen växer och att alla dras med. Hur viktigt det är.

Johan Rydén (10:36)
Verkligen, oavsett vilka miljöer vi befinner oss, finns det starka kulturbärare som driver en kultur. Det sätter sig så starkt i hela gruppen oavsett om man har den tanken från början eller inte. Det var något som kännetecknade den tiden i mina ögon.

Anna Norlin Berg (10:39)
Absolut.

Jag jobbade i Lindvall den samma år. Det kändes som att det fanns både konkurrens och kollegialt. Vi gjorde mycket saker tillsammans. Det var allt från Sälenmösterskap för skidlärare och var massa olika saker som hände genom säsongerna. Det gjorde att alla...

Börjades att göra mer och våga mer och utvecklas.

Johan Rydén (11:25)
Ja, det var jättekul.

Jag tycker att alla tider i livet har ju sin charm och bidrar med sitt. Men just de här åren när man kom in, var ju skidlare-tävlingar, stort sett varje vecka. var Sälemästerskap, det Kleppenrennen, det Lindvallenparallellen, det var skidlare SM och det var Demokupp. sen så hade vi Puckel RM i Hundfjället och det var...

Anna Norlin Berg (11:31)
Absolut.

Just det, alla dessa formationssak.

Ja, stort.

Johan Rydén (11:53)
Och sen tror att vi hade en stor högisfest. En finare middag på högis med bara skidskolorna från alla. Det fanns liten rivalitet mellan skidskolorna. Man kände väl en stark patriotism för sin egna skidskola. Men det var jämnda upp på ett vänligt sätt.

Anna Norlin Berg (11:58)
Ja.

Absolut.

Håller helt med.

Joel Baudin (12:19)
Men

vad... Jag tänker så här, om du kollar runt i fjällvärlden idag, du någonting liknande? Finns det liknande kluster 2025 som då?

Johan Rydén (12:30)
Nu är det lätt att jag kanske bara säger någonting för att jag sitter... Jag kan ju lite för dåligt för att kunna egentligen ha nån åsikt. Det är så lätt att man kan jämföra med förr och hur det var nu. Då kunde man ju se exakt vilken skidskola man kom ifrån, hur man åkte. Alltså det var helt...

Joel Baudin (12:37)
Mm.

Anna Norlin Berg (12:48)
Ja.

Johan Rydén (12:50)
Det var så starka kulturbärare, både personligt men också rörelsemässigt på skidskolorna. Man kunde se att den här kommer från Åre, den här kommer från Kläppen, den från Linvallen och den från Tandodalen. Man såg rörelsemönstren av var man var fostrad. Jag var faktiskt på skilära NM i Kläppen. Det jag tyckte jag sa, jag kunde inte se... Det fanns en otroligt stark sammanhållning mellan respektive skidskolor. Det tror jag verkligen att det fanns. Men jag tycker inte att jag kunde se den här...

starka identiteten som det var på 90-talet att man tillhör en viss skidskola. Jag tror att den kanske har suddats ut lite. Sen vet inte jag om det är på gott eller om det är på ont. Jag kan inte riktigt se den tydliga biten som det var på 90-talet när jag började.

Anna Norlin Berg (13:35)
Men nu Johanna är vi ändå inne på det här med NM och SM. Det har ju blivit namn genom åren. Hur har det gått? gick det?

Johan Rydén (13:38)
Ja.

I år. Det gick... Det gick... Det var någon som frågade, är du nöjd? Då sa jag, jag vet inte, men jag kanske har utvecklat nån form att jag kanske mer känner acceptansen än jag känner nöjdhet.

Anna Norlin Berg (14:02)
Jag

Joel Baudin (14:03)
Mm.

Anna Norlin Berg (14:05)
vet ju att du har jagat den där första platsen genom åren.

Johan Rydén (14:08)
Ja.

Och den fick jag ju faktiskt ta 2013 i Duved och sedan dess har inte åkt på ettande SM eller åkt på en en rön. Jag har inte ens åkt bana sedan dess. Och på något sätt, nu låter jag som en sån där gammal korpenspelare i fotboll. Jag tror att det så här, jag hade nog en inre bild av att jag var inte så långt efter 2013 som jag var. Men det visade sig att det hade hänt mycket på, alltså det är ju nästan

12 år sedan. är sen jag var 38-50 Det klart att det är en grej med kroppen. Åkningen kändes faktiskt ganska bra, även om jag var fel-timad. Men tyckte ändå att det kändes bra. Men helt plötsligt hade det kommit upp känslor som att det var lite otäckt när det var brant. Inte för att jag tyckte att gick för fort, men det var mer så här... Det påverkade på ett sätt som gjorde att jag kanske inte hade upp skidåkning som jag gjorde på mina bästa dagar.

Anna Norlin Berg (14:58)
Jag hoppas.

Johan Rydén (15:05)
Jag är stolt över att jag åkte och jag tycker att det var kul och roligt att se att det var ett helt gäng som var där. Men mer acceptans än nöjdhet av min egna insats.

Joel Baudin (15:18)
Skulle köra igen.

Johan Rydén (15:20)
Ja men det måste jag göra. Jag har ju stått som arrangör när jag jobbade i skidskolor för... Jag att jag har arrangerat fyra skidlaressen och på den tiden då fanns det åldersklasser. Både 35, 45, 55 och 65. Och det vi fyllde åldersklassen hela vägen upp. Men nu var det så att de två yngsta...

Ett två näst yngsta deltagare som var efter mig, jag är 50 men de två näst yngsta det var Kalene Flo Alex Svein som är 35. Så de var ju 15 år yngre och sen så var det nästan resten var ju yngre än dem. jag hoppas att vi, jag skulle gärna vara med igen och vara i en riktig seniorklass och gärna ta bort fartdräkter och göra det lite mer

Anna Norlin Berg (16:06)
Mm.

Johan Rydén (16:12)
byggde på de förutsättningarna som vi har. Vi får vara med och inspirera oss i att skidra yrket i ett livstidsyrket. Jag förstår att jag inte mäta mig med dem som vågar släppa på att träna mycket. Men jag kan på något sätt mäta min skidpassion.

Anna Norlin Berg (16:27)
Absolut och därmed farträkt bara det är ju lite så här man tränar i vanliga kläder och sen står man på sig farträkten så är man inte med i svängarna.

Johan Rydén (16:37)
Nej, och det var

faktiskt någon som frågade mig, ska du ha farträkt? Jag bara nej, för då kommer jag inte hinna svänga, det kommer inte gå. Jag behöver ha allt luftmotstånd jag kan få. Så jag tror att det var ett klokt val och det var kul. Det var roligt och kläppen hade gjort ett jättefint arbete. Det var jättevarmt och var ett mildväder länge men det var ett jättefint underlag. vi åkte i rävpasset eller älgstråket kanske, mellan Branta Lodstupet och Familjebacken. Det sköt på ganska bra i Branta.

Anna Norlin Berg (16:55)
Vart åkte ni?

Mm. Mm.

Ja, det gör ju det där.

Johan Rydén (17:06)
Och.

Anna Norlin Berg (17:08)
Jag har precis avverkat LVC-final i kläppen i helgen. Mäkta imponerande över kidsen.

Johan Rydén (17:11)
Ja, ja.

Ja, jag lite av

Joel Baudin (17:18)
Men hur varför för den skidlärare som lyssnar och aldrig har varit på NN. Varför ska man åka på skidlärare än.

Johan Rydén (17:26)
Jag tänker lite så här att grunden till att man ger sig in i ett skiljagröket är väl att man tycker att det är kul att åka skidor. Jag tänker att all skidåkning som utvecklar mig som skidåkare är väl jättebra. Ibland så kan jag behöva sätta mig i situationer där jag kanske inte har... Det inte helt där i min trygghetzon utan att utmana mig själv. Precis som så mycket man gör i livet så tycker jag att...

Att sätta upp mål är bra. Det är inte målet i sig som är viktigt utan det skapar en förutsättning för att jag får en utvecklingsresa fram. Det låter ju jäkligt klyschigt men det är ju som skidlärare. Om jag vet att jag köra ett skidlärarexamen under säsongen så kanske jag kommer gå ut och köra lite barnträning. Jag kommer bli en bättre skidåkare. Jag kommer kunna göra det tillsammans med en grupp som bygger i gemenskap.

Det bygger väldigt mycket laget på den skidskolan som man är. Man åker dit och gör det tillsammans. Sen står man själv på start. Även om jag har gjort det en massa gånger förut så blev jag ändå lite nervös. Det en ganska skön känsla av nervositeten. Det betyder att då har jag på något sätt satt mig i en situation som vi kanske inte gör i vardagen. Jag tror att skidlärare som man ska göra, dels för sin egen utveckling, sen är det ju så här...

Det blir en branschträff som blir superhäftig. Du träffar nya skidlärare. Du träffar förhoppningsvis skidlärare som gått på utbildning tidigare. Du kanske träffar dem som du som instruktörer. Det blir en branschträff. Skidglädje, skidutveckling och en social gemenskap. Det är tre huvudpunkter till att man ska åka.

Anna Norlin Berg (18:59)
Ja, det håller jag med om. Och jag tänker att det är en annan sak som man också tränar på och det är att utsätta sig för den här pressen som man troligtvis sätter på sig själv. trots allt någonstans där bland alla utbildningar så finns ju examen kanske som ett mål och det är ju också ett sätt att prestera under press. Så det är liksom ett litet steg på vägen att träna på det.

Johan Rydén (19:20)
Verkligen.

Joel Baudin (19:22)
Vi kör nästa år.

Anna Norlin Berg (19:25)
Ja, det är bara det jag vill alltid köra men det krockar alltid med barnens aktiviteter så fort de inte behöver mig på helgerna ska jag åka SM eller LN varje år.

Joel Baudin (19:33)
Jag säger här och nu att jag ska köra nästa

Anna Norlin Berg (19:37)
Bra

där.

Johan Rydén (19:39)
Härligt. Nu ska vi bara peppa en skidskola så vi väl tar engemanget också.

Joel Baudin (19:40)
Pippin.

Anna Norlin Berg (19:44)
Ja men precis.

Men examen då Johan? Den tog du 90.

Johan Rydén (19:50)
Åtta tog jag min skillerexamen uppe i Björkliden.

Anna Norlin Berg (19:52)
Ja, precis.

Och sen har du jobbat ganska länge i examensnämnden som examinator.

Johan Rydén (19:58)
Mm.

Jag tror att det var åtta säsonger kanske som jag var med i examensnamnen.

Anna Norlin Berg (20:02)
Ja.

Och så var du ordförande i fyra år kanske.

Johan Rydén (20:07)
Och då har stannat trötterna.

Anna Norlin Berg (20:09)
Hur upplever du det arbetet?

Johan Rydén (20:11)
Jag tycker att det var...

Det så många år sedan som jag gjorde det. Det gjorde att det drev min egen utveckling enormt mycket. Att examinera andra. För det gäller att hela tiden att utöka sin egen förståelse och kanske utveckla sin förmåga att se att det finns olika lösningar för att nå målet. Som i själva examenstillfället så tycker jag att det är...

Det var jätteutvecklande och inspirerande för man möter så många som är skidlärare i steget. Sen tycker jag att jag fick chansen att jobba med väldigt många härliga skidlärare i examensnämnden. Redan från det första året jag kom in fick jag en jättebra inskolning. Jag jobbade första året med Eva Ruder så hon var lite som en mentorin i det vi hade bra.

bra samtal och bra möte. så har jag varit inslussad på ett jättebra sätt och fick chans att jobba flera år tillsammans med de som hade mycket erfarenhet av examen. Och sen så fick jag chans att bygga vidare och utveckla examen tycker jag. Det hände ganska mycket med examen de åren från att vara en vecka i Björkliden till att vi delade upp det på två block.

och vi tittade på olika sätt för att skapa bra prestationsklimat. Vi vill ju få fram kunskapen och färdigheten hos alla deltagare på examen. Vi vill inte skapa det svårt att visa sina förmågor eller färdigheter. Jag tycker att det var kul att utveckla examen mot...

Jag ska inte säga att göra det mer tillgängligt. Inte att det ska bli lättare, men att göra examen mer tillgänglig för flera personer. Det tror jag att vi togs det på vägen.

Anna Norlin Berg (22:06)
Absolut. Jag tror att det hänt jättemycket från när vi tog examen och till fram till det. Och just det här med att dela upp det. Det tänker jag det är ju en stor förändringsprocess som också måste kommuniceras. Så det är liksom det tufft att leda under förändring. Så alla som går upp på examen idag.

Kanske tror att det alltid sett ut så här, men det är ju hårt arbete där bakom. Och det ingen i våran svenska organisation som jobbar med det här heltid heller, utan det här ska ju också göras samtidigt som man har andra jobb och så vidare. Och får gjort där någonstans. Så det lite tidfremande precis. Det krävs ju en viss dedikering för att orka och fortsätta liksom.

Johan Rydén (22:50)
Det är nästan semi-idealt.

Jag är verkligen superstolt över att vara en examinerad skidlärare. Jag är också väldigt yrkesstolt över mitt yrkesval. Jag jobbar fortfarande med gästmötet ute i backarna. Det har gjort ganska mycket i år också.

Det är ingenting man bara skojar bort att det en skilarexamen och sen är man klar. Jag tycker att examen är då det börjar. Sen finns det olika plattformen vart man kan ha sin skilarexamen. Du kan ju ha en del som professionell skidlärare.

på lokal nivå, friluftsfrämre, för att inspirera andra också, eller du kan använda den i skidförbundet. Så vart man gör det, men tycker ändå att det är ett avstamp mer mot att kunna göra det med på något sätt en professionell hållning. Även om den kanske är ideell, då är du där. Då har fått ett körkort.

Joel Baudin (23:56)
Mm.

Anna Norlin Berg (23:56)
Ja,

och sen ska man lära sig använda det på bästa sätt. Det blir som en egen skidfilosofi, man får skapa sig. Man behöver förstå.

Johan Rydén (24:00)
Precis.

Joel Baudin (24:07)
Vad kommer du ihåg från din egen examen? En extra starka minnen.

Johan Rydén (24:12)
Jag tror jag kommer ihåg allt från min egen examen. Jag lyssnade på ett avsnitt med Anders Hansen. pratade, man ser i boken Järnstörk att minnen förändras genom tiden. Man kan ju varit på samma ställe, men när man berättar så är det två helt olika saker. Men mina minnen har oförstjärnats och formats över tiden också. Jag kommer framförallt ihåg hela resan fram. Vi var 11 stycken från Tammnodalen-Hundfjället som gick upp på examen i året. Vilket var väldigt många. Vi var ett tajt gäng som åkte upp.

Jag åkte natttåg upp till Björkliden och hamnade liksom i... ...både på... ...inte i Fjällgården. Jo, Fjällgården har sett i Björkliden. Sen kom jag ihåg mina ex-amalatorer också vilka det var. Jag kommer ihåg i stort sett vilka svängar det var som jag gjorde. Man hade också utvecklat ett betygssystem som Ola Rockberg låg bakom. Istället för man jobbar med G eller U så jobbar man med ett siffersystem.

Idag jobbar man med ett femsiffrigt system, men då jobbar man med ett sju-siffrigt system. Så det var en osäkerhet. För det hade inte kommit ut innan, så för oss var det lite nytt när vi kom upp hur man skulle samla poäng. Så var mycket matematik. Och samma sak så var det...

Anna Norlin Berg (25:11)
Mm. Det är ju så.

Joel Baudin (25:24)
Men det är ju funderat. Jag funderar

på. Ola var ju det var ju några avsnitt sedan han berättade om det där. Hur de hur de hade. Om jag kommer rätt så. Eller var det i alla vis? Pratar han om det? Att det här arbetet med just det där med förändringarna på engsystemet och att det var intressant att du var på andra sidan av det. Det arbetet.

Johan Rydén (25:30)
Jaha.

Anna Norlin Berg (25:37)
Mm.

Johan Rydén (25:49)
Men jag upplevde att det fungerade väldigt bra. Sen förstod vi att de hade mycket diskussioner samtal efteråt. har Ola berättat också. Sen tycker jag att där ser man ju snabbt historien kanske skapar ett betygssystem som tolkas på ett sätt som har tanken med ett. För när han kom som examinator tillbaks, när jobbade med honom, berättade hur vi skulle använda betygsskalan. För att första examen som jag jobbade på, var det så här det var

femsiffr i skala men ändå så användes både plus plus plus minus och minus minus. Det var typ särskilt femsiffror men han var ju såhär när de tog fram den då skulle ju tvåan representera ett icke godkänt betyg och fyran ett godkänt betyg och var man tveksam att man inte kunde ta ställning då skulle man använda trean. Men det var ingenting man skulle använda egentligen utan trean var någonting som satt då men det var en liten

Anna Norlin Berg (26:22)
Ja.

Mm.

Johan Rydén (26:44)
Om vi tre var oens om nånting, jag tycker att var godkänt, men jag tycker inte att var godkänt. ska vi först titta och belysa på det, sen ska säga att vi kan inte ta ställning. Då tätt vi betyg tre, så att inte blir att man hade otur och fick det. Sen var det, tror jag, många var uppväxta med betygssystemet 1-5 i skolan. Då var 3 godkänt och 2 undersänt. Då började man ha 3 så godkänt och då var det nästan 5 ouppnåeligt. Det var så här...

Anna Norlin Berg (26:46)
Ja.

Mmhmm, mm.

Johan Rydén (27:11)
Som Ola presenterade sig, om man är godkänd på en sväng, då har man fyra. Sen när man är underkänd nästa dag, för man kanske låg lite på gränsen, då får man en tvåa. Hoppet mellan tvåa fyra kan vara så här litet. Nu en podd som jag visar mellan tummen och pekfingret. Jag tyckte det var bra att det förklarat. Då jobbar vi på examen flera år, så vi ska försöka undvika att sätta betyg tre. Men vi ska använda det om vi inte kan ta ställning.

Anna Norlin Berg (27:19)
Mm.

Johan Rydén (27:37)
Då var det mer generöst med fyror, men också med femmer. Vi använde hela betygsskalan. Den femma var inte oopnålig. Det här var riktigt bra. Punkt slut.

Anna Norlin Berg (27:49)
Nu är vi runt 2013, 2011, 2010.

Johan Rydén (27:53)
Ja runt 2010 kanske. Så det har rundit många vatten under bronarna sedan dess. Men jag tycker det var bra när han förklarade hur allting kom fram och man förstod historien. Jag var faktiskt inne och googlade på examerna för något år sedan. Vi i den här världen är ganska dåliga på att det finns en officiell dokumentation. Det försvann lite i graven med mycket...

Anna Norlin Berg (27:55)
Mm.

Ja,

ser man kunskapsbanken.

Johan Rydén (28:18)
Ja, när Mikke Seman och hans kunskapsbanken... Då fanns ju allt dokumenterat och det var jättehärligt.

Nu det så här att det inte ens... Jag skulle kolla in för skildräsen resultat. Det gick inte ens att googla fram gamla resultat. Det finns ingen historiebank. Det är lite synd.

Anna Norlin Berg (28:34)
Precis.

kan... Det hänger också ihop med att vi inte har någon som... Någon anställd som gör de här sakerna åt oss på något sätt utan att det ska ske på någon typ av ideell basis.

Men du jobbar ju lite med skidskola och då gör du det åt skier.

Johan Rydén (28:53)
Ja,

jag var med när vi startade Skier Accredited som ett edd i 2009. Det var från runt 16 år. Sen stötte man på lite olika saker i livet när man har mer eller mindre tid. När barnen är mer beroende av än att bara ha ett öppet swishkonto mellan dem själva. Ett tag var inte jättemycket. Men i år har blivit jättemycket. nu har jag jobbat nästan 30 dagar i år.

Anna Norlin Berg (28:58)
Mm.

Johan Rydén (29:19)
med att guida våra medlemmar i deras skidutveckling på berget.

Anna Norlin Berg (29:25)
Vad gör du det hemma? För du bor i Mora. Gör du det hemma i Mora eller någon annan sätt?

Johan Rydén (29:28)
Jag ber om ur.

Nej, jag har varit sex helger i år och sen har jag varit en helg i Italien i Champoluc, uppe i Monterosa massivet. Sen har jag kört några dagar i Vemdalen och så ska jag till Trysle vid påsk också.

Anna Norlin Berg (29:49)
Härligt. du åker ganska mycket längre också.

Johan Rydén (29:53)
Jaha, är jättemycket längre åker.

Nej, var nog så här. kanske var när jag åkte mitt sista skidlärarexamen med 2013 så blodde de skidorna på hyllan och tog fram smala skidor istället. Jag har jobbat professionellt med Vasaroppet i åtta år och då har jag haft barn som hållit på med längdskidåkning så jag har blivit väldigt nära i form av familjens intresse och sen bor jag bara 50 meter från Vasaroppspåret.

Anna Norlin Berg (30:02)
Tack så mycket.

Mm.

Johan Rydén (30:22)
Jag gick alla utbildningar att kunna gå. Jag är fullutbildad längdinstruktör också för att förstå lära mig mer om sporten. Det är ett hållbart sätt att röra på sig när man blir äldre.

Anna Norlin Berg (30:38)
Men du har också via skillarföreningen fortbildningar eller hur?

Johan Rydén (30:47)
Jag har haft två höstar i rad. har kört fortbildning i Torsby skidtunnel där vi har tittat med fokus på skate eftersom det kanske är den som har skapat mest intresse och nyfikenhet där vi har jobbat och tittat på funktionellt rörelsevänster både utifrån ett tekniskt perspektiv men också utifrån ett metodiskt perspektiv så att man har fått fortbilda sig i sin egen färdighet.

och sin egen skidlärare bakgrund. Så det har varit jätteroligt. har varit... Jag tycker det har varit superhärliga helger och var ganska engagerade, nyfikna och intresserade deltagare.

Anna Norlin Berg (31:26)
Jag tänker att när det kommer till det måste det vara skönt att ha folk som har all den här kunskapen om rörelser och mekanik.

Johan Rydén (31:34)
Jätteskönt.

Det blir ett annat ingångsvärde i utbildningen där man kan prata. En fördel med längdeskidor utifrån ett utbildningsperspektiv är att man behöver inte så stort område. Man kan ha en yta som är 50 meter lång så kan man snurra vilket gör att man kan blanda väldigt mycket befärdigheter. Det gör ingenting om man hamnar lite ofas med varandra för att man kommer alltid tillbaka till utgångspunkten.

Anna Norlin Berg (31:56)
Läst den.

Mm, mm, mm. Gästa.

Joel Baudin (32:03)
Du var inne på hållbarhet där. Från mitt perspektiv här så känns det som att du har hittat en hållbarhet i den här branschen i snösport. Men hur har du lyckats designa livet idag? Du jobbar för Skiers och så jobbar du för Vasaloppet. Är det annat också i russisland?

Johan Rydén (32:19)
Nu är jag...

Jag tror att så länge man har barn, då styrs ju livet väldigt mycket. I alla fall för min del utifrån mina barns intressen och deras behov av sina föräldrar. Både utifrån stöttning och support kring skola och idrottslivet har det varit i vår familj.

Idrottsintresserade, men det kan ju vara kulturellt liv också. Det där man finns att stötta upp och vara boende som förälder. Då kanske man är lite mer låst att designa livet utifrån vad man själv vill. Då kanske det är på något sätt att hålla sitt eget intresse i liv. Och också hitta en acceptans. Var minsta nivån jag vill göra för att fortsätta utvecklas inom det intresset jag är.

Sen så nu mina barn vuxna alla tre så då har jag fått betydligt mer tid. Jag har fått betydligt mer pengar. Så det har ju varit och min fru hon är också skidlärare i i sin historia så att vi har ju liksom vi delar ju på något sätt intresset kring skidvåkning så att hon är full full stöttning och support som hämne i att göra det så att jag har ju hittat

När tiden kommer tillbaka har jag fått chans att designa om mitt liv för att kunna göra det jag vill få utifrån vad jag mår bra av. Då har jag också valt att starta ett eget företag. Så idag jobbar jag som konsult. Jag säljer min tid inom olika områden som jag tycker kul att jobba med. Så jag har försökt skapa en yrkesprofession utifrån min passion, det som jag mår bra av.

Joel Baudin (33:54)
Tyst.

Anna Norlin Berg (33:54)
Ja.

Johan Rydén (33:54)
Det

kan man inte göra när som helst i livet. jag ska inte säga att gör det till allihop. Man får ta lite tuff form kanske innan de möjligheterna dyker upp.

Joel Baudin (33:58)
Hej.

Anna Norlin Berg (34:05)
Har du något stort projekt på gång? Något spännande?

Johan Rydén (34:11)
Jag jobbar en stor del av min bas. Det är jag jobbar med projektledning av motionslopp. Det här ingen public service. Jag jobbar med vasaloppet att projektleda delar av deras arrangemang och projektleder vissa delar med Maratongruppen. Jag har en svensk klassiker som är en uppdragsgivare också. är tre stycken.

Anna Norlin Berg (34:20)
Ja.

Johan Rydén (34:34)
partners till mig som jag kan stå för in i skälen också. gillar även att folk rör på sig. Och sen ligger ungefär på 20-30 procent, det ligger med undervisning på att glida på snö. Sen om det är alpint eller längd. Där får vi jobba med att utveckla människor och deras intressen. Det är någonting som rullar hela tiden. Men närmast inför vad vi håller på med nu är tjejmilenssälen. Jag ska vara med i morgatangruppen. är nästa större i rotsarrangör.

Som är man tjej och gillar att springa så är det den 14 juni i Sälen.

Joel Baudin (35:03)
TUL!

Anna Norlin Berg (35:09)
Jag har älskat att springa ända tills hälsenan gick av. Nu funkar knappt höger vadmuskel längre.

Johan Rydén (35:17)
Det är kanske acceptans där också att man får vara glad att man kan röra sig.

Anna Norlin Berg (35:19)
Ja, verkligen, verkligen. Tur att det inte var något annat som gick om på ett större, svårare

och mer komplicerat sätt. men jag vet, har ju, om man som följer dig i sociala medier sådär, då ser man ju att du försöker ta an ett lopp i månaden, visst är det så? Eller? Vad var det senaste och vad är nästa?

Johan Rydén (35:37)
Ja, ja.

Senast var det jag körde öppet spår, 45 kilometer på skidor. Det var det jag anmände den veckan. Det nästa loppet. Det kan bli Göteborgsvarvet. Jag har inte lyckats anmäla mig. Jag väntar på att det ska finnas några återlevererade platser. Annars är jag anmält i broloppet mellan Köpenhamn och Malmö. Den görs inte så ofta, så det blir ett upplevelslopp.

Anna Norlin Berg (35:56)
Ja, just det.

Mm, kul!

Kul.

Johan Rydén (36:09)
Jag måste nästan berätta varför jag har det målet att göra ett loppemånad. Det är min profession att jobba med lopputveckling och jobba till lopparangör. Jag vill förstå och lära känna deltagareupplevelsen i olika situationer och med olika vapen under fötterna. det är cykel eller lopning eller skidor. Sen var det faktiskt så när jag var ungdomstränare i FKMORAS skidklubb så var det...

När ungdomarna var 14-15 år så var det flera stycken som inte ville tävla men de ville bara träna.

Det tyckte jag var lite synd. tyckte att varför vi är så ångestladda att tävla. Då sa jag till en av deltagarna i gruppen att det är klart vi ska vara med. Det är ju superkul att tävla. Vi behöver inte koppla det till någon presentation. Då sa jag här deltagaren att det är så konstigt. Vi har aldrig sett er vuxna göra ett enda lopp.

Anna Norlin Berg (37:04)
Ja.

Johan Rydén (37:07)
Om det är så kul varför gör ni inte fler? Jag tycker det var ett bra svar. Det tänder något i mig som känner sig att om det är kul att tävla så kanske vi som vuxna behöver tävla på ett avdrag.

Anna Norlin Berg (37:11)
Ja, verkligen.

Fint tänkt.

Joel Baudin (37:21)
Jag tycker också att är en bra farkost för att få en upplevelse. om man kan vara ödmjuk... Eller alla fall när min fru har sprungit upp i Riksgänst så många gånger. Det är som att vi har ingen ambition på ett resultat mer än att klara av det. utmaningen är stor nog att ta sig runt 7 mil på två dagar över upp och ner i alla fjällen.

Men när man väl har klarat av det så vinner mot sig själv på något sätt.

Johan Rydén (37:50)
Det blir en delad upplevelse också. Jag sprang nyokomarad av mig med en dotterhöst. Det var superhäftigt. Det är ovissämtligt vilken tid jag har. Ibland kan vara kul att utmana sig själv. Hur snabbt kan jag springa på det här? Men inte att jämföra mig själv, utan att jämföra sin prestation med vad man tror att man klarar av.

Joel Baudin (37:52)
Vexen.

Mm.

Anna Norlin Berg (38:11)
Jag har en annan fundering apropå prestation för att få för sig att starta en podd. är också lite av en prestation så här att man. Ja, man vill ju leverera och man vill ju sköta sig och allt det där. Hur upplever du att det är att driva en podd med gäster?

Johan Rydén (38:31)
Det roligaste är samtalet med alla de gäster man har och få höra alla deras historier och deras drivkrafter. Eftersom det bygger på samma grund som det bygger på skidåkning så tycker jag att att driva en podd är så inspirerande att höra hur många människor följer sin inre passion.

och gör sina egna val är ändå en ganska smal värld som alpinskidåkning är. En sak att driva det är troligen glädje. Sen tar det betydligt mycket mer tid än vi trodde att det skulle ta. Allt ifrån rekrytering av gäster, planering av tid. Sen vill man ju, eller nu ska jag inte säga man, det blir ett mätbart verktyg. ju hur många lyssnare...

som lyssnar på den podden som vi producerar och det som vi gör. Och där finns det någonting så att ju fler som lyssnar desto roligare, desto mer tankad blir jag i mitt ego. För det blir på något sätt att man tycker om att lyssna på det här. Men hitills på den nivån som jag tror många i vår bransch drivs av så är det den här inifrån känslan. Så det är ju väldigt mycket ideelltid och ideellt arbete.

Som ni säkert känner igen. Men jag tycker det är fortfarande kul. Men ibland blir det stress på slag. För man har ju lovat att leverera gäster utåt också. Det är inte alltid som att det är bara kul. Ibland blir det lite så Hur fasen kan det avsnitt på torsdag? Vi har inte lyckats svånga nån gäst. Hur ska vi få tag på en gäst på torsdagens avsnitt? Det är en ny värld, men det roligt.

Anna Norlin Berg (40:04)
Men.

Joel Baudin (40:05)
Hej!

Anna Norlin Berg (40:06)
Men hur hur din kollega Erik. Hur känner ni varann.

Johan Rydén (40:13)
Hans föräldrar startade Skiers Accredited tillsammans med Stefan Olofsson Andreas Jonsson och Erik. Han hade jag. Han är medlem i Skiers. Jag var hans mentor på hans första utbildningsresa. Vi hade träffat varandra på tio år. Jag fick bara ett samtal i höstas. Vissa sorter av podd ville vara programledare.

Anna Norlin Berg (40:25)
Mm. Mm-hmm. Mm.

Johan Rydén (40:34)
Eftersom jag lyssnar på väldigt mycket podd så tänkte jag klart jag vill vara med och starta en podd. Vi hade en bra kemi och komplettera varandra på bra sätt. Nu känner vi varandra jättebra skulle jag säga.

Anna Norlin Berg (40:38)
Det är typ i lång strump. Hej, hej! Det aldrig gjort. kan jag.

Joel Baudin (40:38)
Mm.

Anna Norlin Berg (40:51)
Mm, kul.

Joel Baudin (40:54)
Hur fungerar det? Reducerar ni själva eller har ni hjälp där?

Johan Rydén (40:57)
Vi

tog hjälp av en producent. Vi gjorde någon form av kartläggning av våra förmågor och kompetenser. Ingen av oss kände sig bekväma med att redigera efteråt. tänkte att det här kommer ta för mycket tid. Det bättre att vi köper in den här tjänsten. Nu har vi ett företag bakom oss i Skiers som är ansvarig utgivare av podden. Vi sa att den kostnaden måste vi ta.

En kille som har en egen podd som heter Rockpodden som heter Henke. har ju varit så jäkla bra för oss för att han kommer med bra feedback och bra tips. Vi har inte behövt uppfinna hjulet så vi har ju haft en liten gräddfil inne i poddvärlden på det sättet.

Joel Baudin (41:42)
Kommer jag ihåg rätt att ni har... Jag tror att i något avsnitt så pratar ni om drömgäster.

Johan Rydén (41:48)
Ja det något.

Joel Baudin (41:49)
Visst var det Stenmark som du försökte jaga?

Johan Rydén (41:53)
Jag har pratat med Ingmar efter det också, men han var ganska tydlig att det var ett nej. Så då fick man lägga upp den på sidan.

Joel Baudin (41:54)
He, he.

Ja.

Har du någon annan drömgäst

nu som ni önskar få med?

Johan Rydén (42:04)
Ja, drömmen är få sådana som har inspirerande historier. Det har vi märkt. alltid det mest säljande namnet som man tänker att det här kommer bli skitbra. Det blir personen som man möter. Det skulle vara kul att få prata med prins Daniel eller kronprinsessan Victoria. De är skidåkare, bägge två. Sen vet jag att det inte är lätt att få hovet att ställa upp på...

Anna Norlin Berg (42:21)
Mm. Det var okej med att kika i det, ja?

Johan Rydén (42:31)
på en intervju i en podd som drivs som ett kommersiellt företag. Det kan lätt förknippas med någonting.

Men ett tag så tänkte jag att det finns så många historier som kan berättas om skidåkning. Det skulle vara kul att få prata med någon som verkligen har varit med på hela... Drömgästen kanske har varit Sigge Bergman eller Olle Rimfors. Den är svår eftersom de inte lever längre. Vad drev de att åka ner till St. Anton och gå i skidskola och lära sig hur funkar för att starta upp verksamheten i Sverige?

Anna Norlin Berg (42:54)
var precis.

Mm.

Johan Rydén (43:05)
Men jag tror att historierna... är snarare drömhistorier än drömpersoner som vi är intresserade av.

Anna Norlin Berg (43:12)
Jag skulle vilja intervjua Henry, Er Andersson. du 83-åringen. Storligen Henry. Vad är skillnaden då nu?

Johan Rydén (43:18)
Ja, ja. Ja, det så.

Ja, det måste ju vara en jätteskillnad.

Anna Norlin Berg (43:26)
Jag tänker det också. Alltså från kläderna till

utrustningen till anläggningen, alltså allt maten.

Johan Rydén (43:33)
Ja, till gästerbeteendet. Jag

var i storlinan och växte upp när jag var liten på Alalova. Vi hade ingen tv i huset vi bodde. Man gick ner till hotellet. Så hade de två stycken konferenser. Ett var kanal 1 och ett var SVT 2. Så fick man vänta och välja vad man skulle titta på. Där satte man 30 personer och tittade på tv i ett rum. Det var ett större umgänge på fjällsemester då än nu. var allsång med Bosse Larsson och dans uppe på hotellet.

Anna Norlin Berg (43:59)
Mm. Min mamma jobbade på högis när jag var liten på 70-talet. Tidigt 70-tal. då var man... När man gick från personalboendet till personalmotsalen, då var man tvungen att passera, liksom fina salongen där det var sådant, dans och fin middag. Där gick man med... Jag hade ju alltid nattlinne och skiddlasögon. Så här, som någon liten primadonna. Tyckte att det där var toppens ställe att hänga på. Jag vet ju inte om alla andra tyckte att det var så kul att jag gick där nattlinne, men ja.

Johan Rydén (44:04)
Bra.

Ja.

Anna Norlin Berg (44:27)
Ja, annorlunda. Men verkligen. Men Erik, hur mycket skidor åker ni tillsammans?

Johan Rydén (44:27)
Det finns mycket storytelling från den här historien.

Vi har varit på en resa tillsammans i år, det var i Italien. Och då, tror inte vi åkte ett åk tillsammans men vi var på samma berg. Så vi åker inte så mycket skid tillsammans längre över. Så vi pratar mest skidåkning tillsammans.

Anna Norlin Berg (44:47)
Det är lite som jag gjorde.

Johan Rydén (44:48)
Han är en duktig skidåkare.

Vi spelar in vårt avsnitt den här veckan nu på morgonen. Han är nere i Madonna di Campiglio och upplever den skidåkningen nu. Det vill han göra. Så att han ska lägga några dagar där. Sen åker han vidare till Val Gardena. Så att han åker mycket skid i.

Anna Norlin Berg (44:55)
Mm.

Helt.

Joel Baudin (45:05)
Men vad... Vad har du för... Vi pratade om målsättning innan. Vad har du för målsättning med din egen skidåkning just nu? Eller upplev sms-et eller?

Johan Rydén (45:15)
Ja, nu är det så Jag har en otroligt så här subjektiv målsättning för jag vill åka snyggt. Och vem bestämmer vad som är snyggt. Men jag vill också åka liksom. Jag vill känna så här att jag vill att jag... Jag vill att det ska liksom se... På något sätt det ska se... Jag vill gärna att folk ska bli så inspirerade. Så ja men det där ser... Fast det kan det där se bra ut och det ser balanserat ut. Sen vill jag ju åka utifrån ett hållbart sätt. liksom att...

Joel Baudin (45:21)
Mm.

Johan Rydén (45:42)
Jag vill fortsätta åka på ett liknande sätt som jag gör även fast min kropp kommer att utvecklas som gör att jag inte kommer att kunna göra det. Jag vill känna att jag kan styra rörelserna precis som jag vill oavsett vart jag är i terrängen. Sen att det inte går lika fort eller det inte går lika som det har gjort tidigare, det gör inte så mycket. Jag vill känna att jag kan göra valen vart jag vill eller vart jag är i ett åk. Då tycker jag att är en bra målsättning.

Jag vill fortsätta att utvecklas utifrån på den platsen jag är i livet. Sen kanske inte det gör att jag blir bättre utan det kanske blir bättre på att optimera mina rörelser utifrån vad som krävs just då.

Joel Baudin (46:21)
Det känns som ganska hållbar målsättning.

Johan Rydén (46:23)
Jag hoppas det.

Anna Norlin Berg (46:24)
Den

har varit accepterad. Precis. Ja, den ska vi ta med oss in i.

Johan Rydén (46:26)
Ja, acceptant.

Joel Baudin (46:31)
Vad

tror du kommer bli årets bästa åk?

Johan Rydén (46:35)
Årets bästa åk, är väl i min värld så är det ett åk som man delar tillsammans med någon annan. Ett av mina barn, när hon var 16 år, hon satsade på längdskidåkning var väldigt duktig i det också. sa att när jag är klar med längdåkning då vill jag gå skigisprocessen för det blir bra på kalpinaskidor också. Så hon var medlem i skigis i år så hon var nere i Ménier till Italien.

Joel Baudin (46:40)
Mm.

Johan Rydén (46:55)
och gick i en grupp med två andra adepter. De hade Stefan Sälls som coach. Då åkte vi ner en dag tidigare och åkte skid tillsammans. tycker att få dela upplevelsen på... Vi har delat jättemånga skidupplevelser tillsammans, och mina barn, alla mina tre barn. Men att få dela skidupplevelsen på ett vuxet sätt med sitt barn, tycker jag... Jag kan inte säga att det var ett speciellt åk, men vi hade ett åk från...

från toppen av Alagna ända ner till Doldalen Alagna. Det var från fin kallsnö till riktigt slasksnö. Det var ett skönt långt åkin miljö som vi gillar i gott sällskap. var jag och Elina som min dotter heter. var det Stefan Säll och Sanna Fjällström och Andreas Jonsson med Nina Öqvist. Och hennes som heter Mats Ekberg på Confido.

Vi fick ett långt åk och en jäkligt god lunch. När du kommer ner i Alpen och fått ett långt åk och du är nere att klämma in en lunch i åket så blir det i min värld ett jäkligt bra åk. Det får summera mitt bästa åk den här säsongen.

Joel Baudin (47:59)
Mm.

Jag har fått ett anordning.

Anna Norlin Berg (48:03)
Fint.

Joel Baudin (48:04)
Men jag tänker lite grann. Sen nyfiken fråga från min del. Hur skulle du liksom? Vi har ju pratat om Skiers i podden tidigare med Alex till exempel. Och då tänker jag att då har vi pratat om Skiers från från medlemmens perspektiv lite grann. Eller det min förståelse i alla fall. Hur skulle du prata om? Kan du berätta lite mer om Skiers från skidlärarens perspektiv? Hur fungerar det? Hur liksom? Hur hittar ni nya skidlärare och hur fungerar det att jobba inom Skiers som skidlärare?

Johan Rydén (48:34)
Ja, vi var åtta stycken från början som varit rekryterade till att driva utvecklingen för andra skidåkare. På något sätt ett minimumkrav var att man skulle ha skidlarexamen och vara nyfiken på sin egen utveckling och på andras utveckling också.

Vi är en generation skidlärare som är från början. är vår äldsta mentor, Stefan Säll. Han är 65 nu. Jag var yngst när vi började. Jag är 50 nu. Sen har vi rekryterat nya längs vägen. På våra svenska mentorer så är det Alex, Calle Jennefloo och Sanna Wikberg. Det är liksom det yngsta ägget. Men de är ju typ mellan 35 och 40.

alla våra yngre stjärnare som gör att de är väldigt seniora också i sin profession. Sen har vi någon sveitsjärnare som är lite yngre som vi har. Men för oss är det ju viktigt att hela tiden ha... Att ha en blick utåt i skidlöra Sverige och se hur ser återväxten ut. Som vilket företag som helst så vill man jobba med rekrytering och...

Joel Baudin (49:19)
Mm.

Johan Rydén (49:42)
Vi har jobbat med ansökningsprocesser förut men vi måste ju känna till vilka som kommer in också för ett starkt nätverk. Just nu så har vi några som jobbar på examen som är med i examensnämnden och vi har några som jobbar på kurser så de får hela tiden säga att det här är intressant namn för framtiden så att vi hoppas på något sätt att kunna vara en motor och inspiration för att vidareutbilda sig.

Det är en lång resa till att bli... Det är svårt att hitta en genväg. Vi behöver en väldigt bra grundtrygghet i sitt skidlärroll. Då är examen ett grundkrav, men det är så mycket mer än bara skidlärarexamen. Sen att jobba i den rollen där man är, det är...

Det som är skönt är att vi har så lång tid på oss med våra gäster. För våra medlemmar som har valt att gå med i Skiers har sannolikt på en utvecklingsprocess för livet. De har inte blått om att det ske en förändring på en eller två timmar. Vi kan ju lägga upp en utvecklingsplan. Över de här två säsongerna ska vi jobba med den här rörelseutvecklingen. Vi har skriftliga profiler på alla som vi skickar internt emellan varandra. Så att vi lämnar över till en ny mentor som tar över.

Man följer inte en medlem, utan vi vill ju att medlemmen ska få åka med så många mentorer som möjligt för att ta till sig kunskap på olika sätt eftersom vi kanske i grundfilosofin är vi nog ganska lika, men att vi paketerar en både metodiskt och pedagogiskt på olika sätt. det finns en tålamod och en uthållighet i utvecklingsprocessen som gör att

Vi behöver aldrig stressa fram en lösning. Vi behöver inte känna att finns ett stopp. Det finns inget stopp utvecklingstiden. Vi jobbar med en utvecklingsresa, sen är det en livslång. Det tycker jag skapar en väldigt bra utvecklingsmiljö.

Joel Baudin (51:31)
Hur många interaktioner har en medlem under en säsong?

Johan Rydén (51:34)
Grunden är att vi har själva grundkonceptet att man köper för att bli en akrediterad skidåkare som vi säger. Man blir en akrediterad skidlärare när man tar examen. Man blir en akrediterad skidåkare när man går igenom utvecklingsprocessen med oss. Den är uppbyggd på tre gånger tre dagar. Vi har sagt att det hållbart är att jobba med ett sånt här block varje år. Och sen om man gör över tre år eller fem år.

Joel Baudin (51:42)
Mm.

Johan Rydén (52:01)
Vi har en tredagensperhåll tillsammans, men sen har vi checkpoints på vägen. För att få en gynnsam utveckling skulle jag säga att om man har tre stycken möten med oss under en säsong så är ganska bra. Men då får man också väldigt... Man får en uppföljning i sin skidprofil och vi har uppföljande samtal med alla efter och innan vi träffas. Det blir lite...

Vi skapar förutsättningar också när vi inte ses på snö för att få att man ska veta vad man ska jobba med i sin utveckling och får det lättbegript och lättförståeligt. De som åker mest mest åker nog med 6-7 gånger per år och de som åker minst 2 åker kanske en gång vartannat år. Så det är det spannet vi har.

Joel Baudin (52:43)
Det häftigt ändå. Alltså det är verkligen så olika mot den vanliga gästupplevelsen.

Johan Rydén (52:48)
Ja,

var ju det grunden till Skiers. var ju så att vi ville inte... De som har känt till oss när vi började... Vi kanske var en liten uppstickare och kanske var lite kaxigt. Vi har en kaxig logga i form av en stjärna. Men vi ville ju ta en plats som inte någon annan hade. Och sen vet vi att det finns ju jättemånga duktiga skidlärare som är skitduktiga på att utveckla skidåkare.

Vi är duktiga på att jobba med den här utvecklingsprocessen och hitta en väg som funkar. Det är självklart förknippat med alla de som jobbar som mentorer men det är också väldigt förknippat med att vi har satt lite svart på vitt hur vi jobbar med utvecklingsprocessen.

Joel Baudin (53:27)
Vad har Skiers för målsättning? Vad är nästa fas?

Johan Rydén (53:30)
Vi har väl någon form av en vision att vi vill bli skidåkningens Harvard. Vi vill driva utvecklingen i världen för den alpinasnadsporten. Med all ödmjukhet. Men vi vill försöka ligga i framkant och med vår nyfikenhet vara med och titta hur vi kan bidra till att vara det. Det är en vision.

tar man ner det till mål så behöver vi skapa utvecklingsverktyg, vi behöver få fler medlemmar, vi behöver de bästa skidcoacherna, skidlärare, skidinstruktörerna som vi behöver hjälpa till med. Att vara skidåkningens Harvard är kanske inte så att vi behöver sitta på all kompetens, men att vi kan skapa plattformen där vi kan mötas och ses tillsammans att skapa den.

Och denna reno.

Joel Baudin (54:17)
Jag tycker det en cool målsättning. är kul att, som du säger, att det är någon som vågar fylla ett hållrum. Det är väldigt många som inte vågar, generellt, i den här världen.

Johan Rydén (54:26)
Nej.

då, men ska man våga så behöver man ju också våga möta många nya människor och höra deras tankar och det som hjälper oss för det är sällan man kommer på något nytt nu för tiden utan man kanske kan få inspiration och så kanske man kan skruva lite på en del andras fina tankar de har haft som gör att det möts i någonting som är bra.

Joel Baudin (54:40)
Ja.

Nu har vi snackat en timme här. Det känns som att vi ska kunna snacka fler till. Men då får vi helt enkelt att du får komma tillbaka och snacka lite mer.

Johan Rydén (54:50)
Åh. Åh.

Det gör jag gärna. Jag gillar att träffa de som brinner för samma sak. Det är jag saknar mest från när man var i skidskolan. Man kunde sitta i omklädningsrummet och dela tankar och minnen. Men då får vi leva inom poddvärlden i stället. Det är skitkul.

Joel Baudin (55:01)
Mm.

Anna Norlin Berg (55:10)
Precis, och då fanns

ju inte alla de inspelningsprogrammen på datorer heller så. Ni får ju utnyttja tekniken för att när.

Johan Rydén (55:15)
Hej!

Joel Baudin (55:19)
Jag kommer att den första på all kastning jag gjorde var 2015 och redan då var det jättemycket svårare än vad det är tio år sedan.

Johan Rydén (55:29)
Nu

finns det väl AI-verktyg som kan klippa av snittelåten också nästan om man vill gå den enkla vägen.

Joel Baudin (55:35)
Exakt. Det har ju varit våran, vad ska man säga, kreativa begränsning. För det första avsnittet vi gjorde så var det, då tror jag att jag spenderat fyra fem timmar på att klippa. Det här blir fullkomligt ohållbart om vi ska släppa varje vecka. Så nu är det, nu tror jag att jag är nere på under timmen i alla fall. Men Johan, du har ju ett långt skidlare liv. Är det något minne från det livet som värmer dig lite extra mycket när det kommer till just skidlareriet?

Anna Norlin Berg (55:36)
Det är vår väg.

Johan Rydén (55:38)
Ja, ja.

Haha, ja.

Åh, of... Asså, jag stod...

ju längre skidlare i livet blir desto fler minnen får man. Det finns ju massor av möten man har haft med gäster som har varit helt fantastiska. jag tycker eftersom vi har pratat lite om det så tycker jag att både min egen skidlarexamen och när man har sett personer lyckas på skidlarexamen som kanske inte kommit tillbaka andra eller

tredje eller fjärde gången och knyta ihop säcken även fast det har tagit lång tid så tycker jag att det är väldigt härligt och det kan ju vara de som inte

Man gör det för sin egen del. Under de åtta åren fick jag träffa väldigt många som inte gav uppåt. När det var äldre skidlärare, har en som inte varit med men vi har en av våra medlemmar, Calle Sandström, som tog examen plus 60-åring och gjorde det. Det var skithäftigt. Då tänker jag lite, jag önskar att jag hade kunnat plocka fram...

något genusperspektiv. Det är två personer som jag tycker har gjort det häftigt. Det Anders Edlund som är främjare från Östersund. tyckte att han hade tillsättigit feedback och gjorde resan och kom tillbaka och knat ihop. Det inspirerar och motiverar. Man gör det inte för att man behöver vara någon i skidlärare, i en skidskola som är professionell och verksam. Man gör det för att man vill...

Man vill fortsätta utvecklas och göra det. är samma sak med Åke Larsson från Lycksele. Som också kämpade på och drivit på. Det är väl en kredd till fri- rufsfrämjandet som kanske bättre på att skapa ett livslångt intresse- än den professionella verksamheten är. Där blir det också att man har lite mer tålamod med sin utvecklingsresa. Det är några historier som är värda att lyfta.

Anna Norlin Berg (58:03)
Det tycker jag att vi ska försöka få med dem i varsitt avsnitt, eller hur?

Johan Rydén (58:07)
Ja,

Joel Baudin (58:07)
Ja, och chatar jag på. är underarbetet. Men Anders, det hade varit jättemissigt.

Anna Norlin Berg (58:13)
Så det är skoj.

Johan Rydén (58:13)
Cool.

Så det var mina historier att bidra till men det finns så många men tycker det ska lyftas.

Joel Baudin (58:20)
Perfekt. Tack för de historierna och tack för den här stunden tillsammans.

Anna Norlin Berg (58:24)
Jättekul!

Johan Rydén (58:26)
Tack så mycket för att ni tänkte på mig och att jag fick vara med i Skidlärarpodden. hoppas att det blir många fler avsnitt som bygger vidare på det här otroliga, härliga, livslånga yrket.

Anna Norlin Berg (58:34)
Mm.

Världens

Joel Baudin (58:42)
Verkligen.

Anna Norlin Berg (58:42)
bästa.

Joel Baudin (58:43)
Vi ser till att länka till alla relevanta saker av snittbeskrivningar som man kan hitta till Alpine Citizen podcasten och vad du också vill skicka. Och så tänker jag att vi säger hejdå tills nästa