Skidlärarpodden

Claes (00:00)
Hej allesammans och välkommen till skidlärarpodden. Jag heter Claes Gyllenkrok och idag har vi lite omkastade roller här i skidlärarpodden är tanken. Planen är att det är jag som håller och styr i spakarna och ställer frågorna och så har vi våra gäster som vi säkert känner, Anna Norlin Berg och Joel Baudin som kommer få svara på lite frågor.

resonera kring lite olika saker. Hej Anna och Joel!

Anna Norlin Berg (00:30)
Hej, Claes! Kul att vara gäst hos dig!

Joel Baudin (00:30)
Hej!

Claes (00:32)
Hej!

Joel Baudin (00:33)
Ja.

Claes (00:34)
Ja, verkligen. Jag fick ju den här idén för kanske ett år sen som jag drog med Joel och sa så här. Vore det inte kul att nån gång kasta om rollerna, i och att det ni som brukar ställa frågor och bjuda in gäster och att någon annan gör det. Minns du det, Joel?

Joel Baudin (00:50)
Ja, absolut det minns jag och jag tyckte det var jättekul. Men jag har för mig att det var Anna du hade pratat med som sa det till mig. Men det kanske kommer från olika håll. Men jag tycker det är jätteroligt.

Claes (00:58)
Det kanske var en...

Ja, det kanske var andra då, denna.

Joel Baudin (01:07)
Man är dock mer intresserad av andra människor än sig själv. Jag är intresserad av lära mig mer om annat, även om jag kan mycket.

Claes (01:15)
Vad säger du? Det kanske var det jag dryftade mig först.

Anna Norlin Berg (01:17)
Har jag med. Han är mer.

Jag vet inte, men det ju upptackten i idrätt för cirka ett år sedan.

Claes (01:29)
Ja. Ska jag vara helt ärlig så trodde jag alla att ni skulle mappa på idén. Jag tänkte mer ut som att jag skulle tycka det en rolig grej att göra. tänkte att Joel och Anna kommer bara, ja ja ja, vi får se vad som händer. Och sen högg ni som två kåbror. Så det var kul. Helt enkelt. Ja Joel.

Anna Norlin Berg (01:30)
Mm.

Joel Baudin (01:45)
Nu. Ja men vi är

väldigt törstiga på content.

Anna Norlin Berg (01:53)
Eller hur?

Claes (01:55)
Ja. Eller hur?

Joel Baudin (01:57)
Så om inte vi

behöver komma på det, är det ju bara bonus.

Anna Norlin Berg (02:01)
Mm. Prisess. Mm. Mm.

Claes (02:02)
Ja, men det är toppen. Nu kan ni bara luta er tillbaka. så är det jag som

Joel Baudin (02:07)
Mm?

Claes (02:07)
kör skutan. Om vi börjar så här, vi tittar på dig Joel och Anna, när ni träffar nya människor idag, hur presenterar ni er? Vad berättar ni för människorna kopplat till vilka ni är, Joel?

Joel Baudin (02:23)
Menar du när vi ska ta en första kontakt med någon vi inte känner?

Claes (02:29)
Ja.

Någon som inte vet om jo eller är.

Joel Baudin (02:35)
Ja, det är ju väldigt kontextuellt. Om jag om jag pratar om mitt vanliga arbetsliv så är jag än en. Jag löser problem med kod. Jag brukar kalla mig själv för en legoknäckt med tangentbord. Det är vad jag sysslar med 99 procent av tiden. Jag tar betalt för att lösa problem. Nej, men jag jobbar och det är det vad jag har gjort och sysslar med. Det är det jag tycker är.

roligt att lösa problem. Om jag ska säga vad jag jobbar med så jobbar jag på ett företag som heter Fused där vi jobbar med att få barn och ungdomar i rörelse via gaming. att istället för att hur kan vi lösa problemet att bara en av tio barn i dagsläget i Sverige rör sig enligt rekommenderad dos från Folkhälsomyndigheten.

Istället för skylla på gaming, vilket nästan alla gör, hur kan man istället acceptera att gaming är coolt och kul, men att vi gör det hållbart genom att röra på det först? Och då bygger vi en plattform och en hel ett helt koncept kring det. Så det var jag sysslar med och där är jag. Men lediga våra tekniska team. Så om det inte funkar så ska det vara mitt huvud som rullar, typ så. Men sedan har jag sedan gillar jag var utomhus i och att alltid sitter vid ett tangentbord.

Claes (03:58)
Ja, tipsa.

Joel Baudin (04:02)
Och då är skidde läroriet den roliga antidoten.

Claes (04:03)
Ja.

Ja. Och om man tittar då, hur skulle du presentera det där kopplat till skidåkning och hela den biten som du och vi håller på med? Vem är du där, då?

Joel Baudin (04:17)
Nu märker jag att jag driver en skidskola i Kittelfjäll och att jobbar som att utbilda skidlärare inom Friluftsfrämjandet

Så att men jag gillar alltså det. Ja, Ja, men nej, men det blir alltså det. Men det blir som så här. är ju. Man är väl lite som den nörd man är så blir man väldigt så. är det korrekta svaret på den frågan? Och det är korrekta svaret. Men men jag brukar alltså skidåkningen. Skidåkningen är ju det sättet, det roligaste sättet att vara utomhus när man annars bara sitter inne.

Claes (04:35)
stora områden.

Joel Baudin (05:03)
Det tycker jag är den stora anledningen till varför vintern blir så mycket roligare när man faktiskt får komma ut och träffa Frejdi från Vilhelmina och köra med henne en vecka liksom. Det är ju asroligt att se henne utvecklas eller eller alla andra coola åkare. Jag tycker det tillför så mycket energi till någonting annat som blir ganska monotomt på något sätt.

Claes (05:13)
Mm.

Joel Baudin (05:30)
Kul men lite monotomt. får man vara ute och Det får bränna lite i näspårarna när det är 25 minus. Det är nice.

Claes (05:38)
Toppen! Anna då? Vi hoppar över till dig.

Joel Baudin (05:39)
Mm.

Mm.

Anna Norlin Berg (05:42)
Ja,

vad var frågan? Exakt.

Claes (05:47)
Ja, frågan var om du

träffar någon person, både som du inte känner, hur presenterar du dig, både kopplat till det privata eller det arbetsmässigt du gör och även kopplat till skidåkning och det du jobbar med där.

Anna Norlin Berg (05:51)
Jag inte känner.

Mm.

När man jag är som jag. Jag vet inte, jag har som nog sett så här frågan i mitt DNA, så det slutar oftast med att jag har fått reda på mer om den personen än att reda på mig. Det inte med flyt, det är bara för att jag kan inte låta bli att spåra på liksom.

Allt jag hör hela tiden är att jag vill veta mer. Vetgivning. Men framför allt är just nu min vardag. I tillfället. Den handlar ju om att rodda familjelivet. är typ morsa. Så tråkigt är det. alltså inte särskilt spännande. Men jag är ju två ungar som idrotta med allt hela tiden.

Så är jag jättebra på tvätta. Är jättebra på att laga mat, däringsrik mat. Och sen har jag en till kill som inte är så många andra. Som man inte tänker att man kanske visste att man skulle ha och som man vill lite. Färd över den ena barnen ju brottare. Och till och från så ska han gå ner i vikt.

är jättebra på lagar mat med lågt kalorin och jättemycket näringshemma och som är god. så att det mesta handlar ju om att få vardagen att gå ihop i vardagslivet när det kommer och sedan så brukar om någon nu bör fråga mig så här någonting eller berätta mer om det själv. Då är ju också oerhört engagerad i skidåkning och.

På alla sätt och vis. tycker om åker skidor, tycker om att träna det. Jag tycker om att umgås med människor på skidor och sedan så brukar jag också säga att jag kanske är skidåkaren som skiljaren som inte kunde sluta, liksom. Jag är ju värdelös av sked, sådär som om jag har varit hemma hos mina föräldrar och hälsar på. Då vill jag ju inte åka hem. Jag drar mig för att packa upp saker och sätta mig i bilen och åka hem.

Om jag har varit på någon fjällresa, nu ska vi till Idre snart på upptakt, då kommer jag sitta där sista dagen och googla, lösa sig under henne efter någonstans och ska köpa ett ställe här. Så blir jag ju hela tiden. Jag brukar tänka, och sen tycker jag om förstå saker.

Hela vägen. Det handlar om andra människor och hela kontexten. Så det är därför vi är så oerhört intresserade av just skidåkning och skidteknik tror jag. För att. Ja, det är det så mycket det är både mötet utomhus. Jag älskar att allt utomhus hela tiden. Om jag fick välja skulle jag aldrig gå in. Så att.

Ja, inte vet jag. Var det där nobett i spalen? Du känner ju mig lite grann. Vad saknar jag i den här beskrivningen?

Claes (09:18)
Ja, men det tycker jag. Det som slår

Nej, jag saknar nog ingenting. Jag tycker att den var väldigt bra beskriven. Men det som slår mig, givet att jag känner er båda ganska väl, skulle jag säga. Det som slår mig att ni har ett otroligt stort engagemang och ni jobbar på många olika områden. Både från familjssituationer. Även du, har ju barn och familj. Det är det praktiska där som ska lösas. Och sen är det ju allt runt omkring.

Examer som var annan involverade, Joel du pratade om utbildningar, att åka privat och då att driva den här podden. För mig när jag hörde att ni skulle dra igång med det här för länge sen så tänkte jag så herregud hur ska de hinna med allt det här? Som inte i livet var fullpackat med saker. Och då jag kikade lite och nu får ni rätta mig om jag är fel men jag fick fram det till 88

Detta är 89, stämmer det.

När startade ni podden? Vilket år var det här?

Joel Baudin (10:26)
Ja.

Anna Norlin Berg (10:29)
När man har sett den startade ju inför Interski, Pamporovo och Bulgarien. Så de av då hette den Snowsport Sweden podden. Det var ett sätt att liksom lyfta fram det arbetet som gjordes då. Och då var det inte meringen att jag skulle vara med i det här. Det var meringen att Klas Åstrand skulle ratta det här själv och jag skulle bara hjälpa honom med någon typ av plattform att lösa det. Men det vart det så här att det var.

Claes (10:35)
Ja.

Justa.

Anna Norlin Berg (10:59)
Tvungen att vara med för att vi skulle kunna lösa in i inspelning stekniska. Men han är inte kvar. Sen så hörde Joel också så att de kan inte ligga på den där risiga hemsidan bara. Vi måste upp det här på Spotify. Och sen så började Joel rasta mot examen och han bara vi måste göra något. måste göra en Q&A i avsnitt som typ frågar skildläraren.

Och sen skulle vi spinna vidare på det. Då ville vi ha ett annat namn. Då hade jag av en slump fått på elektriker podden i bilen. Ja, så sen så var det där. Men jag tyckte det var lite inspirerande namn, liksom. Sen kanske det är helt hål i huvudet att vi har nischat oss så hårt mot just undervisning. Delen i vad som har med snö sport att göra.

Det kanske är superkorkat, men det kanske också är liksom bra. Tänka för att de som lyssnar är väldigt dedikerade, liksom. Men en annan sak så är det nämner det här med att ha mycket saker att göra. Och om någon frågar mig hur jag som person så gillar jag ju att ha många som inte bara puttar en gång framför mig och gör en arbetsuppgift och blir väldigt drastlös och får ingenting gjort.

Jag behöver ju liksom ha fyra fem följd vänster uppe så att jag kan jobba lite här, jobba lite där, jobba lite där. Så när det går bra där, då slider de andra liksom arbetsuppgifterna mer framåt. När det blir så nu skulle göra en sak i taget. vet, då får jag lite panik. Men när det kommer till att få saker och ting gjort att verkligen så här när men nu ska vi nej, lärar då är det en sak i taget.

Claes (12:56)
Vi kan berätta för alla lyssnare att jag har haft många snack om det här med att rulla många bollar upp på backen samtidigt. vi lider väl av samma problem eller om det man kanske inte ska säga lider utan vi jobbar på samma liknande sätt. Jo, det stämmer bilden av just podden och det som Anna beskriver. Det startade från inte skriva bubblad ut till det det är idag.

Joel Baudin (13:21)
Ja, jag kollar på det. De första 19 avsnitten var ju Snowsport Sweden podden. sen, första avsnittet som Joanna spelade in var i februari 2023. Och sen har vi gjort 72 avsnitt tillsammans. Så det tycker jag är ganska bra jobbat.

Anna Norlin Berg (13:42)
Alltså, det är jättemånga ju. Jag skulle säga så här,

Claes (13:44)
Ja, det här.

Anna Norlin Berg (13:47)
37 om någon frågar mig så här.

Claes (13:49)
⁓

Och... Ja fortsätt, kör det Joel.

Joel Baudin (13:55)
Men jag kommer ihåg det. Tillbaka till problemlösningen. Jag kommer ihåg det. Vad kul att det finns en podd som pratar om skidläreri. När jag först gick in på Snowsport Swedens hemsida och sa att det finns en podd. jättebra. Men ingen kommer att lyssna på det här.

Vet inte hur många som lyssnar på det. är så här att det finns och då är så. Men hur? Hur kan man lösa det här? Och då är då jag har damer till andra och då är det så här att det är det jag tycker kul också med den här världen att jag men vad kan jag bidra med? Jag hade inget behov att göra på den, men jag kan i alla fall så. Men skicka ljudfilen och så får vi upp det så att alla många fler kan lyssna på det. Och det tycker jag är.

Det tycker jag är som som man pratar i en gemenskap eller någon form av community grej att säga hur. Hur kan fler göra mer? Då är det saker som händer, och det det som jag tycker är inspirerande med många. Vi får träffa och prata med att. I det fallet var det så jag ville ha. Jag ville kunna lyssna på det när jag vill använda min egen poddspelare. Och det gick inte det på den hemsidan så jag sa lösa mitt eget problem. Det var lite samma som när jag pratade med dig om det här med.

med medvetenskilteknik att sara jag behöver lyssnar över konsumera på ett annat sätt. kan jag lösa det problemet? Så det tycker jag väl är så här. Och så är det bara stimulerande och kul också. Men vi har ju att det är ju. Vi visste ju inte när vi först gjorde fråga skriddläraren, cykel, det och HV 1 om man ska säga så, men det var ingen. Det var ju typ ingen som ställde någon fråga. Störst för så att det var ju som den första och det är väl också det där med att ha ett iterativt.

Claes (15:17)
Jesta.

Joel Baudin (15:45)
Arbetssätt. Man prövar, vi ser vad som händer. Om det är kul nog och givande nog så fortsätter man.

Claes (15:54)
Precis, det innebär ju någonstans att formatet under åren kanske har förändrats antar jag. Från hur ni startade till hur det är idag. Och tittar man då såhär, de gäster som är med i podden, idag är det ju en lite speciell situation men i normala fall om jag får säga så. Hur gör ni den processen? Hur utser ni sig? Men nu ska vi plocka in henne eller honom eller de här personerna. Finns det några såhär checklister ni går efter eller är bara såhär

Joel Baudin (16:00)
Mm.

Claes (16:23)
Vi har feeling för det här området.

Anna Norlin Berg (16:27)
Ja, det finns ingen så här. Så här gör det här i våran process, utan det allt från att man trillar över en person. Man läste en artikel om ingemann ser att någonting har hänt eller man trillar av. Man möter någon och den här går jättebra. Jag hade ju länge en idé. Vi har gjort en intervju med.

till det en skidlärare som gjorde sin första säsong så skulle vi också göra ett avsnitt med Henry. Men det har liksom dragit ut lite på tiden och vi har inte riktigt fått till datumet och internet samtidigt som vi har fått till ett datum. Så det har det satt att man kan liksom ställa ytterligheter mot varandra. Det tycker jag är lite roligt. Sedan om man tittar så här om man tittar bakåt på alla avsnitt vi har gjort.

Claes (17:01)
Det just det.

Anna Norlin Berg (17:22)
Så det skulle jag ju vilja belysa att på den här nivån som vi jobbar med examen med högre utbildnings stegen och så vidare så är det ju ganska ofta. Och det är så här. Det är synd, men det är ingenting. Vad kan jag göra? Jag kan stå kvar här och hoppas på att någon inspireras och vill göra mer.

Så ja, nej, men det finns ingen rak linje. Det svåraste är alltid om vi ska få gäster på den. Jag har ibland att vi liksom ska hitta datum där alla kan och en tid. Vi brukar ta längst tid att bestämma datum med tid. Som både jag och Joel har ganska hektiskt på familje fronten så är man gäster så kan man räkna ut att det här ofta spelas in när vi har lunch.

Claes (18:23)
Det är hatten av för det ni gör. Det spelas in på lunchen, det är ideellt arbete. Det är ändå en del jobb bakom. Ni behöver prata innan. Stämmer ni av nånting innan när ni har bestämt en gäst? Ska vi några speciella frågor? Vad ska vi rikta dem mot? Låt er bara flytta.

Joel Baudin (18:53)
Jag ser det som att vi har en väldigt kreativ process. man tänker att du har ett canvas framför dig, då är det så här att du sig bra eller dåligt. Det är mer attraktionsdrivet. är man inte intresserad av? Vi vill prata med den här personen.

Och sen så får man se vad som händer. är också det som gör det kul och spännande. Jag har insett med mig själv att om det är för strikt, för systematiskt, blir det tråkigt. Då är det något beslut som bestämmer hur jag ska göra. Då blir det mer att vi borde prata med den här, för det blir spännande. Jag tror att vi optimerar ganska mycket för att det ska vara...

kul och spännande och att det är samtalet som är det värde vi får ut av det hela tycker jag. Relationerna som skapas tycker jag är oändligt värdefulla.

Anna Norlin Berg (19:49)
Mm.

Claes (19:59)
du var inne på, många avsnitt som har spels in under lång tid. Tar det slut någon gång tror du på ämnen eller personer eller finns det alltid nya tankar och idéer?

Joel Baudin (20:02)
Mm.

Nej, jag tror inte det. Jag tror inte det kommer ta slut så länge som... Vad ska man säga? Så länge som nyfikenheten finns kvar. Men det kommer också utifrån att jag tror att man alltid kan utvecklas i form av att lära sig någonting.

Jag tror att den största, alltså det är så här. Den största faran för att skidlärarpodden ska sluta är att man inte. Och det har ju på väg och hänt flertalet gånger att sara. Kalkylen går inte ihop i form av hur mycket energi och tid det tar. Så det kan man se, alltså vi gör det inte. Vi förbereder inte frågor innan.

Anna Norlin Berg (20:44)
Antar att ni inte hör mig nu. Måste ha en slant ännu se om jag en inkomst.

Joel Baudin (21:12)
Vi har försökt ibland. tycker... Vissa gäster vill ha det för att kunna förbereda sig. Men de flesta gäster som vi träffar är så himla vana med att... De är så vana i ledarrollen. De är bekväma med att ta det lite grann som det kommer att reagera på studs på något sätt.

Så det kanske är ja men, som utbildningsledare eller bara erfarna skidlärare. Man är som van, man är van att sitta i en lift och behöva kallprata liksom. Eller bara prata om någonting. Men nej, jag ser, som sagt, jag hoppas att det inte ska ta slut så länge som. Men dock, det vi funderar på är hur gör vi det här hållbart?

För till mångt hur mycket så... Jag kan ju spendera... Tre timmar per avsnitt. Om man då ska spendera tre timmar varje vecka på ett avsnitt så... Så går det i perioden när det inte håller. Där har vi alltid fått kompromissa på kvaliteten man säger så. Det vill säga att vi kan inte göra...

kan inte göra det bästa klippet med massa ljudeffekter och musik och grejer utan det blir ganska rått men det på något sätt tror jag ändå är att det kommer det blir straight to the point också

Claes (22:50)
Det kan bli ganska snyggt också i hela det formatet att det inte är så extremt välputsat.

Joel Baudin (22:56)
Det är lite punk.

Claes (23:00)
Jag tänker att vi ska släppa lite podden och tankarna som vi har pratat om och bara titta på dig och på Anna när hon kommer tillbaks. Era karriärer inom skidlärariet och instruktörsyrket. Hur började det arbetet för dig Joel? Vad startade du och hur har din resa sett ut?

Joel Baudin (23:04)
Mm.

Mm.

Mm.

Ja, det är väldigt specifikt minne. När jag var 20 började jag på Umeå universitet och så såg jag en affisch på campus där frågan var ställd, vill du bli skidlärare? Och sen tänkte jag, ja, kanske det. Och sen så ramlade jag in på ett ledarträff med Friluftsfrämjandet i Umeå.

Det där var kanske i september och oktober och sen i december så gick jag intro och det här var 2008. Sen så vart det ju då från 2008 fram till...

2015. så var det liksom jobba asla av sig i skidskolan. Driva skidskolan Umeå och jobba jättemycket skidskola. Driva den och så sedan var det lite Ramundberget att jobba. Och sen så fick vi vårt första barn 2015 så då var det väl den första pausen liksom med med. Men då hade jag gått med utbildningar.

Och sen var det väl 2017, så då kom jag med i utbildningsteamet i Region 0, i Femjönet. Började, doppade de första tårna där. Och sen dess har det varit det sen 2017. Som jag kommer ihåg i alla fall. Men, nej men sen det, sen var det väl 2020...

Anna Norlin Berg (24:52)
Lyckligt att vara där så är det sjutton.

Mm.

Joel Baudin (25:05)
2023 borde det vara, 2022 borde det vara sju år. Efter då liksom det här småbarnsåren så då, när jag hade sagt nästa år ska jag göra det i sju år. Så då gjorde jag det. Och då var det liksom examen som var, och det var väl då i samband med det som podden kom till liv. Som återhände att lösa problemet med hur kan jag utvecklas på olika sätt och hur kan jag få spendera mer tid med Anna och få lära mig mer av henne.

och få lära mig av de gästerna vi har. Så det har ju varit som en gynsam följetong i det hela. Men det har ju varit det. Sen de senaste två säsongerna så var det som är men nu håller jag på att utbilda skidlärare. Men det var ett tag sen jag jobbade i skidskolan för nu drev jag skidskolan här i Övik. Det är ohållbart.

Liksom i form av hur mycket man engagerar sig ideellt. Så det var inte så mycket skidskola i några år. Och då kom Citte Fjellin att säga att det är det här jag tycker är kul. Det är kul att hålla kurs men jag tycker det är roligare att jobba skidskola. Att faktiskt göra jobbet som vi utbildar kring. Jag tycker det är det roligaste jag gör i livet. Att jobba i skidskola.

Claes (26:20)
Mm. Mm.

Spännande. Vi ska låta frågan gå över till Anna. Det var lite problem med nätet. Vi ska dra frågan igen. Det som jag Joel pratade om var det här från starten av din skikarriär. vi kallar det så, fram tills idag. Hur har det sett ut?

Anna Norlin Berg (26:33)
Ja.

Men det började 93. tog jag studenten. Då hade jag. Var det till Alperna. På vintern och studenten på våren och så här. Och då kom jag i kontakt med folk som gjorde sin första säsong där. De var bara ett år eller tre år äldre än mig, så jag tänkte att det här jag vill också göra säsong. Toppen.

Claes (26:51)
Ja.

Anna Norlin Berg (27:18)
Men alla mina kompisar var väldigt duktiga och styrka motiverade människor så att de skulle läsa på en del. Men det var inte riktigt aktuellt för mig, för jag hade liksom inte fullständiga gymnasiebetyg i. Alla ämnen som man behövde. Nu har jag ju det jag har läst upp dem och läst på högskola. Bra mycket senare. Jag hade delvis vuxit upp i Sälen för min mamma jobbade som när jag var liten.

Claes (27:34)
Ja.

Anna Norlin Berg (27:48)
Så jag hamnade i Sälen. Och då min första vinter och i liften konstaterar att här ska jag nog bara vara en vinter. Då började jag också åka snowboard och den här resan tog mig till Lindvallens snowboard skola. Vi var tre stycken.

Jag Stefan Nilsström och Bänke. Stefan jobbar fortfarande med examen. brukar förundras över hur vi två yrbollar hamnade här. Men då var det så att då fanns inget snabbord lärare. Så då fick man gå tillbaka och sedan fick man. Kör på. I samma veva höll Magnus Noppa på att ta fram det första häftet.

och utbildnings materialet om snobot. Då jobbade han i Malung, så vi var liksom lite mer och där han diskuterade det där lite sådär. Roligt sedan fortsatte som sens och gick ju skidorna från raka till lite mera ensvängda och då bara. Då hade jag ju kunnat åka själv och snobot. Jag förstod inte. Jag gjorde det på skidor så provade jag ett par som man kallade dörra timglas skidor.

Claes (29:09)
Just

Anna Norlin Berg (29:10)
Så

Claes (29:10)
det, just det, timglasarna.

Anna Norlin Berg (29:12)
har man accenten. Och sen så byter jag spår från en dag till en annan. Nu ska jag ta examen. Nu har jag förstått där och det var en ganska lång resa, ganska kass på skidor. Ganska länge. Jag tror att det är det som gör att jag har fortsatt så här. Jag är ju oerhört.

fascinerade över både mekanik och biomekaniska att vara att fungera. Jag var i Sälen förmår kanske vi inte konstaterar att jag är för dålig på. Jag behöver en större utmaning. Det är det att Hemsdalen jobbade. Fick dubbelt så hög lön, dubbelt så höga berg. Tränade som en tok till examen.

missade för att jag hade glömt att jag inte kunde prestera under press. åkte typ fem ögersvängare i pucken.

Ja, så det var ju inga höjda betyg där. Så att säga. Fick komma tillbaka. Det tog två år innan jag kom tillbaka, för jag lyckades bryta handen dagen innan jag skulle åka upp. Så med den gips så drog jag till New Zealand den sommaren i stället och snobot igen. Kom tillbaka, tog examen och då hade jag också börjat träna.

Claes (30:24)
Mm.

Anna Norlin Berg (30:40)
Lyssna på Bill Reibos band och läst hans bok. Besta gäller. Och sen när jag liksom hade tagit min examen, då vart det lite av ett vakuum. Så då hörde jag mig till SPS som det på den tiden. Jag fick göra om utbildning, men de hade fått. De behövde inga kursinstruktörer. Så då hörde jag mig till friluftsfrämjandet i Sandviken och där fick jag.

Hjälpa till då hette vi då mitt alpina. På den tiden. Från Jästrikland i söder till ångar mellan Norr med Sofia och Erika. En kring och det är ju fortfarande några av mina närmaste vänner. Så det var för mycket på köpet i den här branschen.

Claes (31:36)
Spännande. är ganska långa tidsperspektiv vi pratar om här från era starter till där ni är idag. Det tar lite tid med det vi håller på med och det ska ta tid. När ni sitter här idag och tittar i backspegeln, finns det något råd som ni skulle vilja ge er själva när ni var den yngre oerfarna instruktören?

Anna Norlin Berg (31:44)
Det känner jag inte.

Joel Baudin (31:45)
Mm.

Anna Norlin Berg (32:04)
Ja.

Claes (32:05)
Brätta!

Anna Norlin Berg (32:07)
Alltså jag trodde ju alltid att alla andra var så jävla bra att man som fyrtansvärd koll på allt och att så fort de diskuterade exakt vad en stav ska sitta så visste de och jag stod där. Jag vågade inte ens öppna munnen. Jag var inte helt säker. Jag sa ingenting förrän jag hade funderat ut exakt vad jag tyckte i just den här frågan. Det kunde ju ta tid, liksom så att

Jag skulle vilja säga till mig själv att jag våga att tänka mera högt. Säga vad jag tänker. Inte tro att alla andra kan så mycket mer och liksom. Ja, det tog ganska. Lång tid. Ja, jag menar så tro på sig själv. Det är liksom. Och sen så ett tag trodde jag liksom att.

När det var så jobbigt kring examen att det var det viktigaste som att jag var min prestation. Mitt värde satt i om jag hade tagit den där nålen eller inte. Jag trodde verkligen det. När jag insåg att man kunde fejla och jag hade samma människovärde kvar. var nog min största lärdom.

Claes (33:25)
Joel, vad tänker du om ett råd till det yngre Joel för flera år sen när du började med det?

Joel Baudin (33:34)
Nej men väldigt lika på ett sätt för att jag tycker det har varit det som har varit jobbigt med alltihop är att jag alltid känt att jag har inte gjort det på rätt sätt. Att jag har liksom jag har har som skavat in det i ett vanligt liv och inte gjort en säsong och så. Och då har det känts som att man inte har som ett man förtjänar inte att vara här.

för att man inte är tillräckligt bra för att man inte kan tillräckligt mycket. Och det ska jag väl säga det är någonting som kvarstår fortfarande men jag tror att det det men det också var det så här det där var ju något som kom sedan det vill säga som på något sätt en börda som kommer med kunskap och medvetenhet att

Anna Norlin Berg (34:05)
Tack.

Joel Baudin (34:29)
Från början var det ju endast lustdrivet och bara as kul. Vi hade ju världens bästa arbetsgäng i skidskolan i Umeå över fem, sex års tid. Där vi åkte jättemycket skidor och vi, man var där och liksom två timmar innan skidskolan skulle börja och byggde terrängvågor för hand liksom för att det var så kul. För att man ville göra bra upplevelser för barnen. Men sen när det väl, när man väl hade gått fyran och då var det ju som att det blev ett stort vallgrav mellan

nästa steg i form av att man var för kass och man hade inte rätt förutsättningar och hur ska man få in det här i livet och så vidare. Så det tänker jag väl att rådet är väl i sådana fall bara att jag men inte jämföra sig själv med alla andra precis som man är inne på också och så sedan att. Och aktier men bara att acceptera man är på sin egen resa. Det blir bra till slut. Och så sedan att få säga om man om man kan man får bidra med det som är unikt för en själv.

Om man man bryr sig om jag bryr mig om den här gruppen, vad kan jag bidra med? Jag behöver inte bidra med samma sak som alla andra.

Anna Norlin Berg (35:36)
Men det är också försvårande, för vi har ju varit en stor del av varandras resa, utan att vi har liksom tänkt på det. För första gången jag hade en utbildning tre. Då gick Joel den. Och Joels fru Emelie så. Så för mig är det ju liksom jättekul att vi har.

Joel Baudin (35:56)
Mm.

Anna Norlin Berg (36:05)
Sätts undervägen liksom hela tiden. Lite på håll, inte så att vi vill. En styrka i när vi jobbar tillsammans att vi inte liksom. Bår grannar och delar vardag hela tiden. Det är nästan konstigt när man ser att man bara.

Claes (36:23)
Mm.

Ja.

Anna Norlin Berg (36:30)
Ja, är det fortfarande så här långt eller är alldeles så här kort?

Claes (36:31)
Hej! Är det så här det ser ut? Ja.

Ni är inne på det här som jag tycker är väldigt intressant kopplat till när man är yngre kopplat till självförtroende och kanske även självkänsla hur man mår och hur man agerar och även attityd och sådär i hur man uppfattas av andra människor. tänker att vi ska komma tillbaka till den frågan vid ett senare skede. Om man tittar rent instruktörsmässigt eller skidlärarmässigt

Vad är svåra stycken i yrket?

Anna.

Eller Joel var på gång där kanske, så ordet är fritt.

Joel Baudin (37:16)
Jag var på väg att skämsamt säga åka skidor. Men då är det mer åka skidor rätt. Men det ett förhållningssätt. Allting är på något sätt subjektivt men det finns en objektiv sanning om vad rätt och fel är. Jag tror väl att... Den... Den...

Claes (37:19)
Ja.

Joel Baudin (37:43)
kanske har varit svårast att förhålla sig till att det kanske inte är så svart och vitt som man ibland blir ledd att tro utan att det är liksom personliga tolkningar av någon form av grundfakta men man måste fortfarande göra på sitt eget sätt det kan jag väl tycka har varit en inte en svårköp men en lång en långdragen lärdom på något sätt

Anna Norlin Berg (38:08)
Ja, det svåraste är ju att det är en väldigt tre dimensionell sport. Nu har jag ju börjat med en ny sport i gammalt på Äldredal. Nej, nej, absolut inte. Jag brukar ju träna på tinglyftning och där står man ju still.

Claes (38:10)
ser du Anna.

⁓

Är det brottningen då? Nej.

Anna Norlin Berg (38:36)
Och det är samma sak där vi inreder yttre krafter. Det är liksom. biomekaniska som gör att stången kommer dit. Att nyttja det på rätt sätt ska inte vara där det ska vara. Där kan du stå still och du kan filma och du kan instruera och du kan se fram där lite ner där. Men det är ju farten.

som är svåra i skidåkningen, för du kan inte instruera liksom. Alla utsära nu. Det är jättetjätt svårt. Och när du om du filmar ett och instruerar så ska du göra det igen. Men då kanske inte ser likadant ut. Ingen kan ha vänt eller de folker backen eller liksom sådär. Så att det är mycket.

Så känns det kändes så här. Det var det som är svåra att nå att väva in instruktionen. I liksom just det tredje funktionella. Det rör sig framåt upp och ner. du ska åt alla håll samtidigt.

Claes (39:40)
Det är så.

till och med att terrängen varierar, snön varierar.

Anna Norlin Berg (40:00)
Det var en bra. Det där var branschen

var i sitt och var en knön och sedan var en gubba en gumma. Sen var det så ska man börja med. Och så kommer man i lyften på lite saker man tänker på saker och sedan så får man en annan inre och yttre motivation som är som en tennisbana huvud på en liksom.

Joel Baudin (40:13)
Ja.

Claes (40:23)
Vad tänkte du på jul?

Joel Baudin (40:24)
Men det

är väl också... Nej, men jag tänker väl att det är också det som gör det så himla oändligt kul. Att det är så varierande. Men så här, jag tänkte också att inte... Det som jag tycker har varit utmanande också är ju det att inte på något sätt fördunkla sin egen glädje till att bara åka skidor. För det kan jag tycka jag har känt själv, men även i diskussion med andra.

Anna Norlin Berg (40:30)
Mm.

Tack

Joel Baudin (40:53)
Jag vill inte hålla på med det här för då på något sätt förstör jag det som jag tycker är kul med det här. Och det kan jag vara tacksam till att... ...i mitt fall att det har inte skett fullt ut. Alltså... ...att... ...tillsammans som du vet, Claes, man driver en skidskola, då blir det som att du associerar skidåkning med... ...med mail och med arga föräldrar och så vidare och så vidare.

sällan lyckligtvis. Men i alla fall att man fördunklar hela yrket och grejen med någonting annat. kan jag tycka har varit någonting man måste vara medveten om också. Hur förvarar man det kärnan i? Varför är det att syssla med den där tredjedelig-pensionella sporten?

Claes (41:40)
I olika terränger, på olika underlag. Jag känner igen det. Vi pratade med en skidkollega till oss häromdagen, Erik, där vi kände att det kanske har blivit lite för mycket administrativt arbete. Det det du är inne på, Joel, lite. För lite skidåkning. Det kan bli en farlig väg att gå om det blir för mycket sånt. Man tappar grunden till varför vi gör det, att åka skidor.

Joel Baudin (41:42)
Ja.

Mm.

Anna Norlin Berg (42:09)
Men en annan sak är det där. När man gör det så här på hösten nu som nu när vi har med medvetenskil teknik jag har gjort illustrationer och en sak som är så bra med det när man driver upp på snö. Då är man mentalt förberedd på vart man ska ha liksom. Utan att man har gjort skidor mentalt i flera månader.

Joel Baudin (42:10)
Ja...

Claes (42:27)
Yes!

Anna Norlin Berg (42:37)
Eller som nu när vi håller på och planerar upptakten för alla instruktörer på skidrådets upptakts som är om ett par veckor. Då är man ju också påkopplad, liksom som kliver inte ut där och. Blank.

Claes (42:49)
Håller med om.

Vill du komplettera med någonting Joel? Nej. Vi går tillbaka, tänker jag, till det här ämnet med råd som jag ställde tidigare till er själva när ni var yngre och framförallt kopplat till det här med självförtroende, självkänsla, attityder och så.

Joel Baudin (42:56)
Nej.

Claes (43:18)
Hur har utvecklingen i skidsverige varit från många år tillbaks till idag kopplat till hur vi beter oss och hur vi agerar gentemot varandra? Vad säger du, Anna? Vi kanske ska låta Joel svara på det först.

Anna Norlin Berg (43:35)
Mm.

Joel Baudin (43:38)
Jag vet inte, jag var ju...

Claes (43:42)
Om det har förändrats. Vi säger så.

Joel Baudin (43:46)
Som konsument där kring 2008, 2010 och 2011, då kan jag väl tycka att det var lite mer... Det var ju på ett annorlunda sätt i form av att det var mer... Vad ska man säga det? Metoddrivet och mindre på något sätt. Alltså det var mer...

Då som jag kom ihåg det så var det mer boll i magen, centrerad position och de här. Alltså det fanns det var liksom om ni fattar vad jag menar med metoddrivet och att det har blivit dynamiskt och på något sätt kanske flummigare men kanske mer funktionellt. Det är väl men. Jag kan inte svara på den frågan i skidsvärd i stort men jag kan stara i de miljöer jag har varit i så tycker jag det har blivit det har jag vänder.

öppnare och trevligare. Att man kanske... Men då är det frågan om det har med kultur att göra eller bara faktiska handlingar. Hur förändrar man då miljön? Men... Ja, nej, det är svårt att svara på det. För mig.

Claes (44:40)
klimatet mellan människor.

Anna vad säger du?

från 1993.

Anna Norlin Berg (45:02)
Jag

gick till att lyssna på den här. Vad är det där? Joel. Spotten när jag gick utbildning 93. Det viktigaste var att man stod rätt. här ska man hela tiden. Jag förstår ingenting. Vi tränade plogsvängen. ska precis.

Claes (45:05)
Jumma, vad sötar.

Anna Norlin Berg (45:31)
Hela det ska stå och stå rätt. Stå still så där så blir det bra. Jättesvårt att åka skidor när man står still. Och man hade teknik. Pyramiden längst ner var det balans och position och sedan var det rörelse, drivning och kan. var det kraften uppe och det var ingen som riktigt. Jag förstod aldrig riktigt vad skulle.

Claes (45:44)
Justa.

Anna Norlin Berg (45:59)
Jag förstod att jag inte kunde utnyttja kraften om jag inte hade en balans. Det var lite rörigt. Jag inte så heller så bra på tekniska modeller. Det är ju ett utvecklingsområde som jag har tagit med om. I och att jag nu inte är rädd för det eller ser dem som ett hinder. Sen har det också blivit. Det är väldigt mycket mer inkluderande. Så kommer man och vill göra någonting.

Särskilt kul. Hur löser vi det? Enats att det här är våran. Det här är min ruta här. kan gå till den i lägen. Här pinkar jag och nu det kanske liksom.

Claes (46:34)
Det upplevde du inte tidigare.

Ja.

Anna Norlin Berg (46:46)
Det kanske bara var jag som kände så för att jag inte hade lite dåligt självförtroende. Det kan ju mycket väl vara hos mig. Det behöver inte vara så riktigt. Men jag tycker att den verkligen en mycket mer inkluderande miljö.

Joel Baudin (47:07)
Man kan väl säga att Anna, får du om du inte håller med, men tror att både jag Anna är ganska ångestdrivna kan man väl säga. I form av att, ja men så här, ja blir det här bra när jag skjurrar, alltså det är så här.

Claes (47:15)
Hahaha

Joel Baudin (47:25)
Att få tillbaka till det där med dåligt självförtroende och att det är någonting som utvecklas över tid när man faktiskt vågar göra någonting fast man är rädd för att det är. Men alltså så här. Jag vänder jag kan väl tycka från mitt perspektiv så tycker jag skidlärarbranschen har varit väldigt välkomnande. Jag har hört mycket historier. Utan att nämna någonting, men där är så här där det kan inte vara så bra. Men jag.

Jag har i alla fall tyckt, i min erfarenhet, att det har varit väldigt välkomnande och att man har fått våga göra saker. Att man har fått möjligheten att göra saker när man väl har vågat fråga. Och det tycker jag är fint och det något jag är tacksam för.

Anna Norlin Berg (48:13)
Ja, men om man ser till exakta examen, det är verkligen ett län. En av ballong som många har passerat. När jag tog examen, då tänkte jag inte ens. Det fanns inte ens på världskartan att jag kunde jobba på examen. Så.

Men jag tror att hade jag då tänkt. Hade jag då tänkt så här vill jag vara. Då tror jag inte att jag jag gjort det. Utan att man hela tiden tänkte i små steg, inte liksom nu ska sikta mot månen

Joel Baudin (48:42)
Men i dess...

Det det jag tycker är så inspirerande och häftigt att göra det fast det inte är... det känns som att det här mitt... ...våga göra någonting fast det är obekvämt.

Claes (48:57)
Vad tänkte du Joel?

Anna Norlin Berg (49:09)
Mm.

Claes (49:09)
Och sen lite det du var inne på, när man satt i den där situationen, när man startade allting, om någon hade kommit och sagt till dig då så om x antal år då kommer du vara examensordförande. till juli så om x antal år kommer du ha tagit examen och jobba så här. för någonstans upplevde jag... Ja, precis! Någonstans upplevde jag den tiden man var där. Då de man umgicks med, eller de instruktörerna som man jobbade med eller var på utbildning, de var i mina ögon gudarna.

Anna Norlin Berg (49:26)
Det är en promenad hade jag sagt.

Claes (49:39)
dit kommer man inte. sen som du säger annars vilket jag tycker är jätteintressant är små steg så utvecklas man när man kommer närma sig. Ja då får man ett en förfrågan om att få vara med i examensnämnden eller vara ordförande eller jobba som kursinstruktör. Så jag tror att det hade inte varit bra om man hade sett allting från början. Det är en utveckling.

Vi har ju utvecklats som både personer och som skidavokare. Och gällande koppla då till utveckling, tre år framåt då, vad gör ni då? Har ni någon mål? Vad är nästa mål?

för er skidåkningsmässigt, instruktörsmässigt, om vi inte kopplar lite till det.

Anna Norlin Berg (50:19)
Om

jag har det, jag tänker att de tre år då är någon annan ordförande för examen.

Claes (50:22)
Åh!

Anna Norlin Berg (50:27)
Då ser jag fram emot att jobba på steg 3 och 4. Att få ha tid att lägga den tiden på utbildning av de högre stegen istället för att lägga tid på ronda examen.

Sen förhoppningsvis håller vi väl på syra ihop ett interskriv jag varit på. Hörde du det Gunnar?

Claes (50:52)
Just det.

Hahaha!

Ja. Jul då, tre års framåt i tiden.

Joel Baudin (51:01)
Nej, absolut. Inte ski har väl seglat upp sig. det är väl gemensamt. Återigen, hur kan man bidra med någonting unikt? Inte för att att ingen annan kan göra det, men att man har drivkraften och erfarenheten att kunna göra någonting där för att hjälpa skidlare i Sverige. Det är en jättestor målsättning. På ett sätt eller annat. Men sen så...

Instruktörsmässigt så är det ju att målsättningen utvecklas och utveckla sig med nya utmaningar och då är det ju att få möjlighet att jobba på de högre stegen är absolut en målsättning.

Anna Norlin Berg (51:43)
Nu.

Joel Baudin (51:44)
Det är

inte förbasör, men det är bara något man ska käka av utanför att shit, det känns ju läskigt och spännande.

Anna Norlin Berg (51:53)
Jag har en till målsättning, rent skidåkning som jag börjat ta små steg mot och åka en SL-bana, en riktig slalom-bana och liksom inte vara sent på käpparna och verkligen våga kliva rakt över dem. Jag har ju till och med skruvat på ett par skydd på ett par stavar till mig själv, inte bara de unga.

Claes (52:20)
Aa... Ja, coolt.

Anna Norlin Berg (52:23)
Nej, jag vet inte.

Claes (52:24)
Jo! Det är jättekul.

Jag har bara åkt SL en gång. Jag tyckte det var jätteroligt. Det bara smattrade.

Anna Norlin Berg (52:33)
Det är väldigt

tydligt om man har huvudet med sig och vågar. Kan ta ett givet eller inte, liksom annars är det inte gul. Jag till och med är den borde hjälp med bågerna vintern. Nu kör vi.

Claes (52:46)
Jag tycker...

Nu kör vi. Det är kul, vi hade rätt sånt i Hammarbacken vid ett tillfälle. Det kräver lite mer skydd och så där och kanske på andra skidor är ju en fördel. Och då blir det lite större process. men då kör vi i Storslagom-bana istället. att alla kan vara med. Men det hade varit kul om det hade funnits fler tillfälle för att vi verkligen får prova på det.

Anna Norlin Berg (53:00)
Mm.

Mm.

Claes (53:15)
Tiden rinner iväg, jag, 55 minuter. Jag vet inte, i och att det jag som roddar i spakarna idag så det jag som bestämmer tiden också. Så kan man ju säga det. När jag lyssnar på poddar, oavsett om det är skidlärapoddar eller vilka andra poddar eller frågesportstävlingar, tycker jag det roligaste momentet är snabba frågor med snabba svar. Därför kommer jag, som den bestämmande poddare jag är nu, att genomföra det med er.

Joel Baudin (53:23)
Hmm.

Mm.

Claes (53:45)
hoppas det okej. Ja, och då säger vi så här, vi kan börja med Anna. Bästa skidort i Sverige och i världen enligt dig.

Anna Norlin Berg (53:54)
Ramundberget

i Sverige. Cervinia är världen.

Claes (53:59)
Och varför? Kort motivering. Ja, utveckla.

Anna Norlin Berg (54:01)
Jag har skidåkningen.

Det var inte ett ditt svart. Nej, men Ramundberget har ju i min värld allt långa sköna blå pister och bara ligga och åka runt i härlig skogs skidåkning. Fina fjäll och sen så genuint inte jättestora lodger och lekland.

Claes (54:10)
Nej, men en snabb utveckling.

Anna Norlin Berg (54:31)
Vad du suttar med. Maten samma sak. har stort band på skidåkning nära.

Claes (54:34)
Och Cervinia för maten kanske också.

Skål Joel, samma fråga till dig.

Joel Baudin (54:46)
Nu känner jag press på mig här. Nu. Ja, nej, men jag känner att jag borde säga det, men jag hjärtat säger nog Ramundberget ändå faktiskt. I dagsläget Kittelfjäll kan se segla upp, men det behöver alltså. Det beror på vad man är ute efter.

Anna Norlin Berg (54:48)
Ja,

jag ser ju kittet igen. Ser du? Ja, du säger.

Ja.

Claes (55:07)
Ja, och i världen...

Joel Baudin (55:08)
Jag har inte upplevt så mycket i världen. Jag har varit en gång utanför Sverige och åkt skidor. Det kan jag inte säga var något bra. det återstår att säga. Jag satsar på att Kanada eller USA kan vara intressant att åka i. Så vi får se.

Claes (55:22)
Drömmerskidort då, nästa fråga där ni inte har varit Anna Du har fri tillgång till pengar och resor och allting vart vill du åka?

Anna Norlin Berg (55:32)
Men

då vill jag långt bort högt upp i Alaska trakten. Men.

Claes (55:37)
Ja, alla skit.

Joel?

Joel Baudin (55:41)
Sun Valley i Idaho. Det har jag sett på för många skidfilmer för att inte vilja testa. Det ser så glassigt ut. Kul.

Claes (55:44)
Sun Valley är det, ja.

Anna Norlin Berg (55:52)
Så

det märker om man ju också lite.

Claes (55:57)
Favoriteräng för er samt fråga två. Det värsta underlaget ni kan tänka sig åka på eller som ni åker på. Det ni inte gillar.

Anna Norlin Berg (56:09)
Mitt värsta är en kall skalla. Och ja, nu. Ja, ni blå röd. Brett folk tomt.

Claes (56:11)
Ja, kasskalla.

Favoritring.

Nypisk.

Drätt. Joel?

Joel Baudin (56:32)
Ja, nej men... Favoriterräng, då ska jag säga... Colorado i Kitterfjäll med mycket snö. Det vill säga en semi-smal renna, rätt mycket stök och bök och bara liksom peka nedåt och köra på.

Värsta... Ja... Ja, jag vet. Alltså, säger... Jag tycker inte om att definiera det för då blir jag så här... Då ska jag säga att jag inte tycker om det för jag tycker ändå det är spännande. Men så här, as-easy då. Eller något som är bara så här, det här är svårt... Alltså, det så här... Men då är det också lite kul. För att så här, jag suger ju på det här nu. Men jag väljer ju inte först. Jätte-super-easy. Med dåliga kanter.

Anna Norlin Berg (57:22)
Mm.

Claes (57:22)
Jätte...

Ja. Precis, med dåliga kanter. Roligaste skidminner då, Anna.

Joel Baudin (57:27)
Mm.

Anna Norlin Berg (57:31)
Roligaste skivminne är när jag jobbade i Sverige. Då hade vi inte sett blod, snö i tre veckor. Snöade snöade snöade snöade. Visste inte hur liksom skall han så ut runt mig. Jag var åkt upp i Nagondalen, körde mina lektioner och de han ju liksom inte ens på vackrarna, så flest reaktioner var till inställda.

Och när det verkligen hade snö till tre veckor och allt var inställd var så mycket snö. Då var jag ute med två billiga kollegor och vi åkte. Det är liksom inte där man inte åker, för det är alltid snö så att det ligger. var jätte kul, spännande, mycket snö och sedan så fantastisk, liksom natur att åka i. Precis då så bara.

Är det så här ser ut här och spricker upp liksom. Så ja, och det var liksom ett 2000. Då kanske det var inte så att de här breda skidorna liksom fanns överallt, att det var i varmans garderob. Men jag hade fått ett skitmärke som jag hade lite kontakt med då personen och sådana äntliga ska vi få ut på de här.

De var inte särskilt breda, men dagens skidde mottnet. Men det var en fantastisk upplevelse. Vi hade väldigt kul tillsammans.

Claes (59:11)
Coolt. Joel.

Joel Baudin (59:14)
Ja, skulle säga onsdag påskveckan 2024. Det var fascinerande bra. Vi var i Kittelfjäll och sen fick vi en halv meter på påskveckan. Kall, jättelätt snö. Så jag var ute och åkte med Benjamin som var 8 då.

Claes (59:15)
Det så jävla jävla jävla jävla

Joel Baudin (59:40)
Jag kommer ihåg att vi körde ett skogsstråk och snön gick upp till ovanför bröstet på honom. Jag såg bara hans huvud men det var så lätt snö så den bromsade honom ingenting. Det var bara att bromsa honom tillräckligt mycket för att han kunde bara köta på. Så den dagen men framförallt det minnet och bilden tycker jag var så häftig för då han hade som det var liksom en pika upplevelse för honom och det där för att dela det med.

Man delar det med sitt barn men också bara delar det med folk som gillar åka skidor tycker jag coolt. det är nog det bästa.

Claes (1:00:14)
Cool!

Nu är det dags att avrunda, mina vänner. Jag får tacka så mycket för att jag fick komma hit och kasta om poddens roller lite och få höra lite mer från er och även lyssnarna får höra mer från er, vilka ni är och ni som driver den här podden. Anna har en fråga.

Anna Norlin Berg (1:00:19)
Hej!

Han vill

inte upphandla för att jag tycker om att fråga. Och då tänker jag så här hur du tänkte så här. Men jag vill köra på med dem. Nu vill jag intervjua där. Men innan du gjorde det en sådär. Vad var din bild av? liksom? är din bild av mig och Joel? Vad? Hur? Hur tänkte du att det här skulle gå och hur gick det?

Claes (1:01:08)
Bra, första frågan. Min bild av er... Den tar ganska lång tid att besvara. Men om jag bara ska sammanfatta... Anna har ju känt längst utav er två. För mig är du en väldigt varm och snäll människa som är väldigt omhändertagande och inkluderande lite kopplat till det sa innan. Bjuder in och vill att alla ska må bra.

Anna Norlin Berg (1:01:11)
Mm.

Claes (1:01:38)
Kompetent positiv glädjespridare skulle jag säga. Och Joel, om vi tittar på dina egenskaper, är väldigt lugn.

och tydlig och varm också i ditt sätt att vara som person. Även i skidbacken också. Men när vi har pratat och varit med på vår avslutningsresa, ser hela gruppen, inkluderande, kommer med fantastiskt bra idéer, som att dra med en pizzaung på avslutningshelgen. Och lärde alla skidinstruktörer hur man bakar napalitanspizza. Jättebra.

Kommer med idéer kopplat till medveten skiteknik är väldigt drivande. Det är stora bilder av er. Vad var frågan nummer två, Anna? Ja, hur podden?

Anna Norlin Berg (1:02:34)
Hur tänkt? Men hur tänkte du det här innan? Liksom att det skulle gå hit i förhållande till din plan.

Claes (1:02:41)
Nej men jag tänkte så här, är... Det blir kul. Som jag sa, jag trodde inte ni skulle nappa på det. Sen gjorde ni det och okej, hur ska det här gå? Jag aldrig drivit en podd eller kört en podd. Nu kastar omrollen. Jag behöver ju ha någonting att diskutera kring. Och jag gillar ju att vara ganska strukturerad och förberedd. Så jag har ju gjort en liten research eller funderat lite om vad vi prata om och så. är intressant. Jag har ju en hel drös med andra ämnen och frågor som inte...

Vi har behandlat här och nu och det misstänkte att så skulle det bli för att det tar ju tid att prata och utveckla sina svar så att det är inga konstigheter. Jag tycker att det gått bra. Jag tycker att var jättekul att sitta och prata med er. Det var grymt där. Och ni gör ett fantastiskt jobb. Ja och skönt för er att vara på andra sidan tänker jag också att inte. Att få vara lite egoistiska också.

Anna Norlin Berg (1:03:28)
Detsamma är ju jättekul.

Claes (1:03:40)
Det ska man inte glömma bort.

Anna Norlin Berg (1:03:40)
Det är också jättesvårt att

när du håller på att fråga Joel att inte lägga sig i och bara har jag tänkt på någon sak också? Ni är.

Claes (1:03:46)
Ja. Ja. Ja.

Joel Baudin (1:03:49)
Mm.

Claes (1:03:55)
Ni gör ett fantastiskt jobb med hela podden. tycker det är jättebra det ni håller på med. Keep up the good work.

Vad tänkte du, Joel?

Joel Baudin (1:04:03)
Tack. Nej, jag är bara jättetacksam. Jag är jättetacksam att du tog på dig det här och så får vi... Jag är ju nyfiken på hela din resa också, även om vi har pratat många gånger innan. Så tycker jag skidlare i Sverige borde få lära mer om Klas.

Claes (1:04:26)
Och loss.

To be continued.

Anna Norlin Berg (1:04:27)
Mm,

verkligen.

Joel Baudin (1:04:30)
Mm.

Claes (1:04:30)
Då tackar

vi för nu och tackar alla lyssnare. Och så hoppas vi att så många som möjligt kommer till idre på upptakten om ett par veckor. Vi lär ses där.

Anna Norlin Berg (1:04:43)
Mm.

Joel Baudin (1:04:44)
Det gör vi. Kul. Det ska bara börja snöa. Tack för idag!

Claes (1:04:48)
Tack för idag. Ja.

Tack för idag.