Skidlärarpodden

Joel (00:00)
Välkommen till skidlärar -podden. Jag och Anna är här som vanligt. Och idag har vi med oss en gäst som heter Robert Hansson. Varmt välkommen till skidlärar -podden. alla som inte känner igen dig eller din röst så kan vi väl säga att du har ju skrivit en av...

Robert Hansson (00:12)
Tack.

Joel (00:23)
Våra välanvända kursböcker under utbildningarna för skidlärare, funktionell anatomi och träningslära inom alpinsidåkning.

Robert Hansson (00:30)
Tja.

Joel (00:31)
Så Anna, vad checkar du in med för känsla i dagens avsnitt?

Anna (00:33)
Nej men jag checkar in med känslan av att det här avsnittet ser jag jättemycket fram emot. Det refereras ju väldigt ofta till den gröna boken både på utbildningar på examen och alla möjliga sammanhang. Så det är förväntan och så lite takdropp och

sol också.

Joel (01:04)
Det droppar på utsidan, inte på insidan.

Anna (01:06)
Just på det här kontoret hoppar vi slänga upp på insidan också. Men det är inte det jag anspeglar på utan det är den här solen som värmer.

Robert Hansson (01:07)
Hehehehehe hehehe he

Joel (01:10)
Jag tänkte det eller?

Robert, vad checkar du in med för känsla?

Robert Hansson (01:21)
Jag checkar in med känslan att jag är glad och stolt att få vara med på den här podden. När jag såg det här dyka upp, jag vet inte om det är ett år sedan eller två år sedan, så tänkte jag tänka om man nån gång får frågan att vara med där. Sen gick det en tag och så kom den, så jag är väldigt glad att vara här. Jag vet också att vi ska prata om många av de ämnen som upptar i princip hela min vakna tid. Jag har tre passioner som jag vet att vi kommer beröra några stycken av dem. Den är ju puckel såklart.

Och sen är det också biomekanik kopplat till skidåkning. All typ av skidåkning. Och sen tror jag kanske inte vi kommer prata så mycket om den, men motores lärande tycker jag är väldigt intressant. Hur kan man egentligen skapa någonting för de åkare som man har och utveckla dem så mycket som möjligt. Så vi får se lite om var vi hamnar, men jag är väldigt glad för att vara här i alla fall. Det är spännande. Det är inte så ofta man sitter i en podd.

Anna (02:18)
Hjärtligt välkommen!

Joel (02:18)
Vartål.

Robert Hansson (02:19)
Tack!

Anna (02:20)
Du då Joel.

Joel (02:22)
Jag checkar också in med lite mosig efter en vecka på skidskolan 9 -4 med alltifrån fyraåringar till ungdomar men också väldigt uppfylld och peppad av det och så nyfiken på det här samtalet. Jag är övertygad att man kommer lära sig eller jag kommer lära mig mycket. Det känns jättekul. Innan vi kliver in på allt det där matnyttja eller

Kan vi få höra hur hittar du in i den här askildläraren världen, Robert?

Robert Hansson (02:55)
Det är länge sedan. Jag gjorde min första säsong 90 -91 direkt efter Lumpen. Det är många år sedan. Jag gjorde min första säsong i Kleppen. Tillsammans med Eva Ruder, Patrik Johansen och Kjell Ruder. Det var en fantastisk fin första vintern där. Sen var det tio stycken. Hur jag hamnade där... tyckte väl att jag gillade åka skidor.

att jag behöver ha ett jobb där man åker så mycket skidor som möjligt. Det låg ju skillnaden nära till Hans. Och faktiskt ett val och en inriktning som jag aldrig har ångrat och fortfarande är väldigt stolt över.

Anna (03:37)
Ligt att höra.

Men vad gör du idag? Vad jobbar du med?

Robert Hansson (03:41)
Nu jobbar jag på Svenska Skyddförbundet. Det tycker jag också är så roligt. Jag jobbade mellan 90 och 2000. Det var mitt yrke att jobba med skidåkning. Sen har jag aldrig släppt skidåkning. Jag har haft olika parallella projekt som har drivits under tiden. Äntligen är jag tillbaka och jobbar med skidåkning igen. Sen två år tillbaka är jag sportchef för Puckel på Svenska Skyddförbundet.

Anna (04:07)
Men du hade ju precis som väldigt många andra andra skiljare läst och jobbat som napprapat. Något som verkar ligga skidåkare nära. Eller är det bara något som. Något som jag. Man hör många som man har jobbat med genom åren som har gått den vägen. Delar du min spaning.

Robert Hansson (04:16)
Jaha.

Vem är det?

Ja, men det tror jag. Jag vet fler stycken. Ja, absolut. Det är flera skyddlare som gjort det och även fysioterapeut eller sjukgymnast och kyrfraktorer också som har en skyddlare bakgrund. Och jag tror lite grann att det är så att det är kontakten med någon annan som har ett problem eller ett behov som man känner om det här kan bidra och hjälpa till med. Så processen i mötet med patienten eller processen i mötet med eleven eller åkaren.

påminner så mycket om varandra.

Anna (05:04)
Mm, jag förstör.

Robert Hansson (05:07)
Behovsanalys, skapa förtroende, hitta åtgärder, samarbeta, jobba mot ett mål och göra någon annan nöjd. Sen är det också så att man är oftast intresserad av träning och sådana saker. Anatomifysiologi får man mer än väl i yrket.

Anna (05:30)
November 2013 skickade du den gröna boken på tryck. Berätta hur du kom på att skriva den. Hur var vägen? Berätta om hela idéer från idé till från ax till limpa.

Robert Hansson (05:35)
Ja. Men egentligen började det ett par år tidigare när vi började processa Willskill Hill modellen införs inte Skisankton 2012. Var ju det och presenterade den där.

Anna (06:00)
Mm.

Robert Hansson (06:03)
Sen skrev vi en bok, jag och David Holmberg och Christopher som körde den efteråt. Jag gillade det. Det var så himla roligt att processa fram någonting. Det var så himla givande för en själv. Hur mycket mer man förstod och insikter man hade från när man startade till efteråt. Jag kände att jag ville uppleva det en gång till. Jag tyckte att det var lika bra att göra det på en gång när man redan var varm i kläderna.

Joel (06:17)
Det är det

Anna (06:31)
Mm.

Robert Hansson (06:31)
Och då tänkte jag så här, vad kan jag sätta tänderna i? Och det vart ju träningslära boken, inte för jag inte tyckte att den var bra. Utan egentligen var det mest så här att jag tittade den och den var svartvit. Och så tänkte jag så här, vi kan inte ha en bok som är svartvit. Det måste vara färger än så folk åker bläddra i den. Så då tog jag egentligen den, stämde av med Svenska skidrådet om de var intresserade av att ha en ny kurslitteratur. Och så processade vi sten under några veckor och...

Anna (06:47)
Ja?

Robert Hansson (06:59)
fick väl besked där någon gång strax innan jul att ja men kör på en bok och jag tyckte väl själv att jag startade någon gång där i januari 2013 och det tog åtta månader tog den och då var jag och gjorde en hel del mot slutet där med bilder och allting sånt där.

Anna (07:17)
Precis. Jag och Kristoffer jobbade på en utbildning som Joel gick i Ramemberget. Han hade snobord, Kristoffer då, och jag hade skidor. Och då berättade han om det här. Sen började vi diskutera vad jag jobbade med. Då sa han så här, men vi behöver ju en illustratör. Ja, men det har vi redan en, sa Kristoffer. Jag bara, ja, men det var synd. Sen så slutade det med att det vart do -ja ändå.

Joel (07:25)
Mm?

Robert Hansson (07:47)
Jätte jätte bra.

Anna (07:47)
som fick rita tillsammans och det var jätteroligt. Jag lärde mig så mycket av det. Det både hur ritprogrammet funkar och så mycket om hur själva kroppen funkar. Om muskelfästen och ledrörelser. Det var ett fantastiskt sätt att för mig som är väldigt bildligt lagd att få sätta tänderna i det. Jag är supertacksam.

Robert Hansson (08:13)
Jag med. Du gjorde ett fantastiskt jobb. Det var också en process. Om jag tänker så här, vad jag kunde när boken var klar så är det lite så här, det kanske var lite naivt att ge sig in och skriva en bok men jag tänker på vad jag kunde innan jag skrev boken. Men det är också lite grann så här, man får inte ha för mycket hängslen och livrämd på sig utan ibland får man bara köra och så får man lära sig under tiden. Och så tror jag man ska tänka i ganska många projekt faktiskt.

Anna (08:30)
Mm.

Ja men precis. Och sen så. Sen blir frustration också. Men Gud vad menar han. Vadå en bild här. På vadå. Hur ser det ens ut. Jag vet inte ens vart benfästet ser ut. Så nu googlar vi det och så bara hej vart är fel. Den där muskeln fäster inte där.

Robert Hansson (08:58)
Ja, jag tyckte det bra.

Det var väldigt bra, för det var precis som jag ville. Det var enkelt och stilistiskt. Det inte så det ser ut. Det var funktionen vi ville få fram. Det tyckte jag vi fick fram på ett bra sätt. Och färger, så det gör att man orkar titta kvar på sidan. Jag är supernöjd.

Anna (09:06)
Det vart väldigt roligt.

Mm.

Nu ska vi då inte tro att jag skrivit någonting här alls, utan jag bara gjort det i alla illustrationer i boken, utom en. Så ifall någon funderar liksom så är det min uppgift. Men hur Joel?

Robert Hansson (09:30)
Mm. Ja, precis.

Joel (09:38)
Vad har du fått? När man börjar kring, sedan boken har kommit ut och nu har det alltså 2013 börjar du skriva den. Det är ju över tio år som den har varit. I bruk då eller däromkring i alla fall. Vad har du fått för återkoppling på den? Har den tjänat för syfte och hur tycker du att det har gått?

Robert Hansson (09:59)
Ja, men eftersom den används fortfarande, vilket jag är jätteglad för, så tycker jag att jag nästan bara har hört positivt om den. Det som jag kan känna ibland är att man skulle vilja att varje läsare till boken skulle man också få en chans att klä den lite grann med ord också. Så det är härligt. Jag har ju fått föreläsa på en hel del utbildningar.

bland annat husutbildningen på Lilsved och lite skillarutbildningar och det tycker jag känns det känns alltid bra att klä saker med ord och ge den en ytterligare förståelse. För det är det som är det intressanta att liksom förstå hur det fungerar och kanske inte så mycket teknologi och bilder och sånt där. Det kan vara bra att hänga upp sin kunskap och sitt resonemang på och använda när man ska resonera med andra men det är ju funktionen som är intressant. Hur kan man koppla den funktionen och dra nytta

Det är det arbetet man har med åkare och elever. Det är det som är intressanta tycker jag.

Joel (11:01)
Mm.

Anna (11:04)
Men det här med det som du säger rörelseplan. Man skulle kunna säga att sen tio år tillbaka så har ju rörelseplan blivit en del av skidlärarens ordlista. Det fanns ju ingen som... Vi pratade ju inte om rörelseplan innan. Det är ju någonting som har vuxit fram. Och jag tänker att det...

Robert Hansson (11:26)
Mm.

Anna (11:34)
inklination, flexion, extension, sådana saker var det ju ingen som pratade om på utbildningar innan. Så finns det några fördelar med att ha de här teoretiska orden på det här och finns det också några faror med det. Förstår du vad menar?

Robert Hansson (11:58)
Ja, absolut.

Anna (12:00)
Hur ser du på det? Hur använder du rörelseplan när du pratar med dina puckelåkare?

Robert Hansson (12:06)
Nej, aldrig faktiskt. Men däremot, där är det en sån sak som man gärna vill klä med ord för att... Det vi ville göra med boken där är att inte uppfinna egentligen ett nytt språk utan plocka det språk som redan finns. Det så här man beskriver rörelser inom rörelsevetenskap och inom idrottsvetenskap och så vidare. Ja, ja. Och även forskning inom biomekanik exempelvis och på GHU och allt det här.

Anna (12:25)
fysioterapin. Alltså vad det nu kan heta.

Robert Hansson (12:35)
Det är det här språket man använder och det är väldigt tacksamt. Men för mig är det också ett sätt att i själva analysen så behöver man ju se åkare i ett tredimensionellt plan. Att kunna göra det på ett bra sätt och få sin hjärna att förstå det då är rörelseplanen väldigt bra. De används tycker jag som en hjärngymnastik och ett övningssätt.

Anna (12:36)
Mm.

Mm.

Robert Hansson (13:01)
att börja tänka i ett tredimensionellt plan för att kunna analysera och också kunna resonera med varandra. Sen är det ju en annan sak. Det finns ju allt en fara. Ju mer intresserad man blir av biomekanik och krafter och rörelseplan och anatomi och fysiologi så finns det en fara att ju bättre man blir på det, ju sämre utvecklas den åkare som man jobbar med. Det är viktigt att det här är ens egen kunskap som man använder för

analys och dialog med andra tränare eller skillnader. Sen måste det här snurra runt i huvudet och sen utöver det skapar man då sin utvecklingsmiljö för åkaren. Och den kanske inte begriper något av de här ord.

Anna (13:48)
Men precis. Nåt som man ofta stöter på. Nu kanske jag raljerar lite, men då kan det vara så här. Vi vill se separation i frontalplanet. Men då kanske man också glömmer att... Ja, men jo, jag kan se lite separation där. Men då kanske den här åkaren är någon typ av total bakvikt– –så att man har helt fel rörelse i ett annat rörelseplan.

Men framifrån skulle man kunna säga att man ser det. Men det faller på att man inte är balanserad och förberedd. Fast man faktiskt tycker att åkaren har kantat med höften. Och att man kanske står lite för mycket på båda skidorna. Att det känns som att man analyserar så mycket i ett plan i taget. Och att just frontalplanet har fått oerhört stor betydelse. Att man glömmer att man faktiskt...

Robert Hansson (14:19)
Mm.

Mm.

Mm.

Anna (14:49)
måste stå på yttersidan och att man faktiskt måste stå på hela foten och liksom inte ha bakvikt.

Robert Hansson (14:57)
Ja, precis. Och jag tycker att skidåkning sker med rörelser i saggitalplanet. Det är där det händer. Där har vi våra... Ja, fläktion, extension egentligen. Böja, sträcka i knäled och höftled och fotled. Det är där det händer. Där skapar vi alla stora binklar som vi ser på åkaren framifrån och bakifrån. Så är det rörelse i saggitalplanet. I princip kan man åka skiden med bara rörelser i saggitalplanet.

Anna (15:03)
Mm.

fram bak alltså.

Precis.

Robert Hansson (15:27)
Sen är det bara små justeringar som man gör i exempelvis frontalplanet, i horisontalplanet. Att exempelvis gå från att stå på båda skidorna till att stå på ytterskidan, att ha stöd på ytterskidan. Det är ju att hamna där gör man ju genom rörelse bara i frontalplanet och i horisontalplanet. Men vinklarna skapas ju i saggetalplanet.

Anna (15:38)
Mm.

Precis. Men det är ganska bortglömt plan. I och med att du inte ser det framifrån.

Robert Hansson (15:55)
Mm.

Man ska tänka så här att de vinklar och det man ser framifrån och man tycker så här det här vill jag jobba med det är oftast rörelser som har skett i saggetalplanet. Man behöver se skillnad på det så att man inte tänker så här nu ser jag åkaren framifrån och allt jag ser sker ifrån talplanet för det gör det ju inte utan det är ju mycket som sker i saggetalplanet men det syns väldigt mycket framifrån egentligen så här hur mycket massentrum för att flytta sig inåt i svängen.

från underströtsytan. Det syns ju otroligt mycket framifrån eller bakifrån med rörelserna sker i saggitalplanet. Det där behöver man verkligen vrida och vända på för att förstå det och hitta det. Var är det egentligen så saker och ting sker? Vad jag ser för någon?

Anna (16:46)
Jag är slalomtränare på race, alltså Alpint. Det hör man ju väldigt ofta att just den här delen glöms bort för den är svår att se, att den är svår att uppfatta. Det är det som skapar förutsättningar för alla andra rörelser.

Robert Hansson (17:13)
Mm.

Anna (17:15)
Ja, den är lite intressant och den är ju oerhört... För oss när vi jobbar på examen exempelvis, speciellt på block 1 men även block 2 när vi ska analysera då är det här jätteviktigt att hålla koll på. Inte så att vi säger att jag ser hur det här är i sagitalplanet utan att det är rörelser som vi saknar där och de kan ofta...

Robert Hansson (17:34)
Mm. Mm.

Anna (17:44)
När det finns kriterier som man ska uppfylla för att klara en sväng. När vi säger att ett kriterie du missar på är balanserad och förberedd. Då kan det bli så här va? Nej! Den känslan kan det ju lätt bli när man inte känner att man har det med sig. Det är nästan det svåraste med analysen tycker jag. Att de sitter ihop.

Robert Hansson (18:02)
Mm.

Mm.

Anna (18:13)
och kopplingarna däremellan. Ja, de detaljerna. Det är det som är det roliga också.

Robert Hansson (18:16)
Mm.

Ja, och det svåra, rörelseanalysen är ju jättesvårt. Alltså verkligen. Det tycker jag man ska ha med sig när man jobbar med åkare. Så ska man tänka så här att rörelseanalysen är svår och att man ska vara också ärlig mot sig själv. Ser jag egentligen, vad är det egentligen jag ser och ser jag egentligen vad som är felet? Och det ska man ju vara ärlig när man kommunicerar med åkaren också för att...

Anna (18:26)
Mm.

Robert Hansson (18:48)
Det är det som blir problemet när man jobbar för mycket med att rörelseanalysen blir metodiken för vem säger att man är på väg åt rätt håll. Det vet vi inte. Jättekomplicerat. Oerhört mycket timing i en sociala sväng, exempelvis när saker och ting ska ske. Och tittar man då från att man själv kanske gör en analys på en åkare...

Anna (18:59)
Opposite.

Mm.

Robert Hansson (19:15)
Och så ska man då själv då intellektuellt förstå den rörelseanalysen och sen ska man vara bra på att plocka den rörelseanalysen och sätta ord på den och förklara den för en åkare. Och sen ska den åka inte intellektuellt förstå den rörelseanalysen och sen så ska den rörelseanalysen som man då inte intellektuellt har förstått egentligen tillämpas motoriskt under full fart med stora krafter. Alltså det är det som blir så.

Anna (19:42)
Det är inte direkt blåbacke heller ni tränar i.

Robert Hansson (19:46)
Nej, och det blir som viskleken. Man viskar perron när det kommer ut en banan på andra sidan. Det tycker jag man ska med sig. Det är därför jag tror att är en kärnpunkt varför man inte ska... Rörelsanalysen ska vara... Det blir för mycket fel. Det blir för komplicerat för åkarena tillämpade. Det finns bättre sätt.

Anna (19:49)
Mm.

Joel (20:07)
Vad är det som specifikt kan bli fel där, om vi förtydligar det?

Robert Hansson (20:12)
Nej, men jag har delstått. Tro jag så här någonstans kommer bli fel. Vi kan börja med hur bra man än är på rörelse analys. Så är det inte säkert att man har ställt en riktig analys. Det där jobbar man ju med också inom biomekaniken och gör det i olika testlabb och man sätter olika markörer på för att liksom i olika system kunna förstå en rörelse så att man ska att man kan se det här på en åkare, speciellt under på väldigt hög nivå. Och sen så är det också så här att.

Vårt motoriska system är ju extremt bra på att hantera och lösa saker själv. Och när man med tanken försöker överstyra det systemet så är det troligare att det blir stolpigt och stelt än att det blir fluidt som man vill att det ska bli.

Anna (21:00)
Finns det några fara med stolpe och stelt eller är all bra träning?

Robert Hansson (21:05)
Åh, vilken bra fråga! Nej, men man tänker så här, om man har en idrotare eller en åkare och så får de 500 timmars träning, då kommer de vara bättre. Det är helt garanterat. De kommer vara bättre sen efteråt. Speciellt om de inte är på jättehövnivå, då kommer de vara bättre. Men sen är det frågan så här, hur ser den här utvecklingskurvan ut? För det är ju lätt hänt att man tycker så här, men ja, mina elever eller mina åkare, de är ju ganska bra. Jag är ju förmodligen en duktig tränare eller en duktig skidlärare Ja, men hur bra hade de...

Anna (21:06)
Tack!

Mm. Mm.

Robert Hansson (21:36)
Den är ju superintressant. Och ska man vara lite provokativ inom idrott, så tror jag så här, ibland kan det vara så att idrottaren, eller atleten eller åkaren blir väldigt duktig, trots sin tränare.

Anna (21:55)
Ja, det har ju du sagt en gång på en föreläsning. Jag brukar starta alla tränarmöten med just det referatet.

Robert Hansson (21:59)
Ja.

Joel (22:04)
Mm.

Robert Hansson (22:04)
Ja, vad härligt. Jag tycker det är så här, och varför var de så bra ändå, trots sin tränare? Ja, men det här kanske var en åkare som lite i den situationstejken struntade i vad tränaren sa. Och bara körde. Ja, och sen är det också så här, man kan bli väldigt bra på väldigt kort tid. Det är bara att titta på let's dance exempel, så man ska visa till sånt. Det händer otroligt mycket med de...

Anna (22:18)
Det är de där 500 timmarna.

Mm.

Robert Hansson (22:33)
Beroende bara av motorisk förförståelse och fysisk kapacitet. Det händer otroligt mycket på kort tid. Det är inte alltid att det behöver vara lång tid för att ha en skarp utvecklingskurva. Men det kommer ha betydelse den som är tränare. Hur bra de gör det för en åkare.

Anna (22:51)
skapa förutsättningar för rätt inlärning.

Joel (22:55)
Men om vi knyter ihop säcken på rörelseplanen, vad vi pratar om, att det är... Min tolkning här, att vi... Det är ett hjälpmedel för att kunna se på åkaren i 3D -perspektiv. Och att vi kan sätta in det i de boxarna. Och så sen att... Men att vi... Det är inte rimligt att vi ska använda de termerna och orden för att kommunicera ut vad vi har observerat. Är det ungefär ett... Mm. Att vi...

Robert Hansson (23:18)
Exakt. Fråga alla elitidrottare som världsvärldselita, Alpint, Puckel, Skicross. Fråga om de vet vad rörelseplanen är. Troligen inte. Men de utförde. Bra.

Joel (23:33)
Jag hade en intressant händelse faktiskt nu i morse. Satt i bilen, hade på en podd med en engelsktalande skidlärar podd. Och så har jag haft några situationer de senaste veckorna när det var ett positivt exempel vad för användning av de här gemensamt överenskommna orden är bra. För även fast det är engelska, även fast det är någonting så förstår man direkt.

vad som pratas om. Vilket värde det är att man fått introduktioner via boken och sedan kunna ta sig an... Det här var en spansk instruktör som pratade men använde samma... Dorsal, flexion och alltihopa.

Robert Hansson (24:24)
Så visste du precis vad han eller hon pratade om.

Joel (24:28)
Ja, men det var... ja, isch. Men det var den känslan i alla fall att man inte kände som att det var grekiska som pratades. Och det tycker jag har varit jättebra. Men... Det var rörelseplanen. Om vi säger angulation och inklination då.

Robert Hansson (24:46)
Ja.

Joel (24:48)
Är det någonting vi bör prata om?

Robert Hansson (24:50)
Jag tror att det egentligen är samma sak där. Det där är ju egentligen ganska lättare att förstå egentligen. Antingen ser man ut som en pinne framifrån eller så ser man ut som en banan framifrån. Alltså det skulle man ju kunna, det skulle man ju exempelvis i en videoanalys kunna prata med sin åkare. Titta här. Så här ser du ut när jag filmar dig framifrån eller bakifrån.

Anna (25:12)
Företiden hette det helkroppskantning och höftkantning. För mer än tio år sedan. Då var det ingen som... Det var de som hade varit i USA och jobbade som använde Angulation.

Robert Hansson (25:28)
Mm.

Anna (25:29)
När jag jobbar med mina åkare, då pratar jag om att man inte kan lutas in som en pinne, utan vi behöver bryta av pinnen på mitten. Och de är ju tolv, tretton år, fjorton, så att...

Robert Hansson (25:40)
Mm.

Anna (25:47)
De skulle bli kokobäng om jag kommer och sa att du behöver lite angulation.

Robert Hansson (25:54)
Men det är ganska enkla saker och det går ju faktiskt att åka skidor med bara inklination Det är ju möjligt. Men det är ingen som gör det. Nej, det blir inga seglar och det är faktiskt ingen som gör det. Det är helt omöjligt. Du kommer aldrig se någon som åker med bara inklination. Utan ska man lyckas med det, då är man ju väldigt bra skidåkare och har bestämt sig för att det är bara inklination ska göra. Det blir alltid en angulation på alla nivåer.

Anna (26:00)
Ja, det blir inga seger här.

Mm. Mm.

Det är intressant.

Mm.

Men jag vet ju eftersom vi har diskuterat saker länge och även redan från Will-Skill-Hill -boken så vet jag att du är ganska mån om att lämna rörelseuppgifter. Ja, men vad är det för skillnad på en klassisk övning som vi som gick i en skidlärarutbildning för jättelänge sedan fick lära oss massvis med övningar?

Vad är för skillnad på det och en rörelseuppgift?

Robert Hansson (27:01)
Man kan använda ordet övning också. Man kan låta den övning jobba som om det var en rörelseuppgift. Det är alltid skönt, speciellt när man har föreläsningar och pratar. Vill man att det är vanligt att använda ordet övning och nu ska vi använda rörelseuppgift, vaknar folk till att det är något annat vi ska göra. Den stora skillnaden, om man ska vara svart eller vit, vilket kan vara bra ibland, är att en övning... Vi skiljer egentligen på två olika saker.

att vi talar om egentligen för våran åkare vad de ska göra eller hur de ska göra. Och det är mycket, mycket vanligare att vi talar om för dem hur de ska göra. Och ovanligare att vi ska tala om för dem vad de ska göra. Men det är mycket effektivare att tala om istället vad de ska göra istället för...

hur de ska för det som blir skillnad ändå när man talar om för dem vad de ska. De har gett om en uppgift och en uppgift får man ju alltid. Det finns ju möjlighet att lösa på lite olika sätt eller utforska eller jobba med. Sedan beror det på lite grann som instruktör då eller tränare eller skidlärare. Hur väl har man begränsat den här uppgiften för att så fort man inte begränsar någonting då är det ingen uppgift för då är det bara gör vad du vill och det är ingen uppgift.

Men så fort man ger en uppgift, om man skapat någon form av begränsningar, och det här kan vara begränsningar som är ganska hårt dragna, det kan vara begränsningar som är i fysiska begränsningar, en käppa svänger runt i en begränsning, svänger runt den här käppen. Då har man gett dem en uppgift man talat om för dem, vad de ska göra och den kan de sen utforska.

Anna (28:49)
Ge ett exempel, ett konkret exempel.

Robert Hansson (28:53)
Om jag ska ta en extremt... En uppgift som är ganska lös, med begränsningar som inte ligger så långt bort. Vi skulle kunna ha ett gäng åkare i 10 stycken. Och så har vi en puckelträning och säger till dem att vi kör 30 minuters träning.

Efter de 30 minuters träningen kommer ni att göra två helåk. De åken kommer vi att filma. Det första åket ska du tänka att det kvalåk. Det andra åket tänker du att det är finalåk.

Det har man en träning på en halvtimme. Det är en uppgift som de sen behöver lösa. Både strategiskt, motoriskt, kognitivt, intellektuellt. Det tar ungefär en halvtimme. Det är ett utforskande. Den är väldigt lik en tävlingssammanhang. Det skulle kunna vara exempelvis en ganska lös uppgift. En uppgift som skulle kunna vara lite mer styrd. Det är exempelvis...

Det blir lite referens i puckelåkare, men vi kanske är på en trampolinträning. Och så tränar de bakåt volter. Och så oftast vill man att den är bakåt volter för att de ska få ett bra lyft. Sen på skidor så vill man att de på trampolin ska kunna stå på krysset och landa på krysset. Och det vanligaste är att man först hoppar fram en liten bit och sen så gör man volter med ganska lång drift bakåt. Det kan vara ändå upp till två meter, för det blir lite säkrare för dem och många blir bekväma att göra det på det här sättet.

Det skulle man kunna välja och förändra genom att tala om för dem egentligen hur de ska göra. Håll kvar blicken spänn magen. Gör det här istället så säger man istället att du ska starta på krysset och du ska landa på krysset. Det är din rörelse uppgift. Det är vad du ska göra. Hur du ska göra den lösningen får de hitta själv och då behöver de ju utforska den och det kanske de behöver hela träningen på eller flera träningar.

Då kan man istället för att återkoppla på deras rörelsemänster, hur de behövde göra, återkoppla man egentligen på vad uppgiften är. Nu är det en meter ifrån, nu är 50 centimeter, nu träffar det kryss till kryss. Uppgiften egentligen för mig som tränare är att stå och titta på det och göra rörelseanalysen och se hur de löser den här uppgiften. För det kan ju göra att jag kan...

bygga om uppgiften så att jag styr dem mot en lösning som jag vill ha. Men det vi kan vara helt säkra på att om de gör en bakåtvolt driftar två meter bakåt på den på trampolinen eller om ni har bakåtvolt starta på krysset landa på krysset så har de gjort annorlunda hundraprocentigt. Men hur gjorde de det annorlunda. Det är ju analysen som man behöver göra den rörelse analysen.

Anna (31:41)
Mm. Mm.

Robert Hansson (31:50)
Den behöver man inte delge till dem och de behöver heller egentligen inte riktigt förstå det för att det är massa att på en rörelse uppgift. Det lösningen är motorisk inte intellektuell. Absolut. Där är det lätt att lockas in. Hur tänkte du vad gjorde du vad förändrade du så att man man styr om det mot ett intellektuellt resonemang vilket kanske inte alls behövs.

Anna (31:59)
Det här motorisk lärande kommer in.

Det är smart.

Joel (32:21)
Hur tänker du, om vi pratar om hårdresinlärning, det här är bara något som jag tänkte på de dagen, repetition gentemot variation. Hur liksom...

Robert Hansson (32:30)
Får jag välja så säger jag variation. Absolut. Men variationen kan vara extremt liten och variationen kan vara bara miljön. Det är otroligt intressant att träna samma rörelse i olika miljöer. Eller med väldigt liten variation emellan. Det är inte så att man ena gången gör nånting extremt åt ena hållet och andra hållet väldigt extremt åt andra hållet. Variationen kan vara väldigt liten och är otroligt utvecklande.

Anna (32:32)
Mm.

Joel (32:33)
Mm.

Mm.

Mm.

Om man pratar om barnen variation i leken i distraktionen gör exakt samma sak, men det är en annan kontext.

Robert Hansson (33:06)
Ja. Ja. Och variation ska man komma ihåg att variation är också hastighet. Du kan göra samma sväng eller samma svängradie i olika hastigheter.

Joel (33:12)
Mm.

Du repeterar rörelsen, men du varierar.

Robert Hansson (33:20)
Oh.

Anna (33:21)
Men jag vet att du har en en fundering, Joel, som vi har diskuterat till och från.

Joel (33:28)
Ja. Nördar lite. Precis. Nej men, om vi säger, eller precis, vad är höftledens, eller vad har höftledens betydelse och vad är dess funktion i skidåkning? Om vi zonar in på det.

Robert Hansson (33:47)
Den har jag egentligen koll på, men jag kan svara på den ändå. Häftleden används hela tiden. Hade vi inte haft någon rörelse i häftleden hade vi skidit på ett helt annorlunda sätt. Den jobbar både om vi ska koppla tillbaka till rörelseplanen, både i saggitalplanet, horisontalplanet och frontalplanet kontinuerligt.

Anna (34:09)
Men höftleden är ju en kul led. Och för att du ska kunna utnyttja höftled nu måste du stoppa mig när jag säger felar. Och för att i skidåkning kunna utnyttja höftledens fulla kapacitet så vill det till att du inte har bakvikt utan att du...

Robert Hansson (34:17)
Mm.

Mm.

Anna (34:37)
Att du står ordentligt på ytterskidan så att du kan eller du behöver inte det behöver inte men att om du står för mycket på båda om du ser att du åker skärande svängar i rödbacke och så står du lite för mycket på båda skidorna. Du pytter lite bakåtluta. Då kommer du aldrig kunna utnyttja höftens fulla potential.

Visst blir man lite låst då?

Robert Hansson (34:59)
Det beror på hur det skulle jag säga. Höftleden fungerar väldigt bra i lite semi flekterad. Man har böjt höftleden så man tänker sig att vi åker skidor. Så fungerar den väldigt bra. Det framför allt både in - och utåt rotationen som fungerar. Men man kan ju stå bakåt lutad och ändå vara lite semi flekterad.

Anna (35:00)
Mm?

Mm.

Mm.

Men inte helt tänker jag. Det är svårt att få...

ordentlig utdelning av sin höftled. Eller? Är det bara något jag själv upplever för att jag är lite stel kanske?

Robert Hansson (35:36)
Ja, vi blir det med åldern faktiskt. Det ju ett nackdel. Det är ju faktiskt så här, ju äldre vi blir så blir vi stelare i inåtrotationen. Så det är någon som undrar varför det helt plötsligt inte går att göra kortsväng så är det precis därför när man har passerat 50. Men jag skulle säga så här, jag tror ibland att vi jobbar för mycket med masscentrumsförhållande till understödsytan i Längsled för att skapa

Anna (36:04)
Mm -mmm.

Robert Hansson (36:06)
Skapar vi vinklar, skapar vi en inklination och angulation och jobbar med den. Där har vi det stora rörelseutslaget. Tittar man på någon som... Om man tittar på sidan på en alpinåkare så tycker man att den har lite bakvikt. Ja, men då ska massentrum fram fem centimeter eller sju centimeter. Ganska stor, liten skillnad. Men tittar man på en alpinåkare som inte kommit så långt i sin utveckling och så tänker man så att positionen är om...

har som mest kant i en storslamansväng. Då ska masscentrum kanske in 35 -50 cm, kanske ännu längre. Inåt i svängen. Skapar man de vinklarna som egentligen är i sagittalplanet, böj och sträck, sträck ut i benet och böj in i benet. Och sen måste man för att få stöd på ytterskidan skapa en liten angulation. Det behöver inte vara så speciellt stor. Gör man dem och tar ut de där rörelserna.

Anna (36:39)
In, alltså.

Mm. Mm.

Robert Hansson (37:04)
Då kommer man inte hamna så mycket i bakvikt. Nej, det går inte att vara i bakvikt då.

Anna (37:04)
Nej men precis. Nej. Nej. Tack. Fast ändå inte.

Robert Hansson (37:12)
Ja, så att du har rätt, fast... skiv... Jo, ja... Lite så här strunta att jobba i rörelsen fram och tillbaka. Det är också så otroligt tråkigt för råkaren att höra det. Stå lite längre fram. Alltså för 150 -ondegången.

Anna (37:17)
Mm. Mm.

Ja, precis. Det är också en rörelseuppgift. Skapa mera kant. Då har du helt plötsligt blivit tvungen att ställa dig fram. Eller justera rätt.

Robert Hansson (37:34)
Ja, det kommer...

Det kommer att bli det automatiskt. Skapar man mycket kantvinkel och en anpassad angulation så kommer man inte vara i så mycket.

Anna (37:40)
Mm.

Nej, precis. För just jobba fram. Det är ju det man utled på som skidåkare att höra.

Robert Hansson (37:55)
Tittar man på hur det ser ut om en Storsladan - sväng så har man väldigt stora vinklar och en jättekraftig inklination. Så plötsdrycket kommer primärt att vara på innepjäxan.

Anna (38:01)
Mm.

Innebenet. Det är också lite mycket när man för typ ett år sedan hade av så härlsenan. För nu i den svängen så går det här fotleden inte riktigt att böja ihop på samma sätt.

Robert Hansson (38:16)
Auf!

Nej, då blir det lite passgång.

Anna (38:26)
Så kan det gå. Har nån mer smarta fråga Joel.

Mm.

Joel (38:33)
Jag jobbar på det. Men jag kommer inte på någonting. Nej, men det blir ju det där. Det kluriga är ju om man ska besvara ursprungsfrågan. Det blir ganska självklart i och med att den är integral i allt. Men hur? Hur gör man det till någonting? För dels någon som inte har kommit så långt dels och hur förklarar man det som ett sätt som motiverar att det är dels att man utforskar i sin egen åkning?

Vad innebär det att börja, om vi ska använda det enklare ordet, höftkanta mer? Vad behöver jag göra då? Och hur blir jag motiverad till att göra det? Genom att förstå det.

Robert Hansson (39:15)
Ja, precis. Jag tror att tittar man på en åkare så häftkantar de allihopa. Det är jättesvårt att åka utan häftkantning. Det är nästan vanligare ibland att man ser alpinåkare, speciellt i lite ungdomsåret. De vickar sig lite grann när det alldeles för mycket häftkantning och alldeles för lite inutlutning. Alldeles för lite inklimination. Jag tror att det är viktigare då egentligen att istället för att fokusera på någonting som är inne i kroppen...

Joel (39:21)
Mm.

Robert Hansson (39:43)
så fokuserar man på någonting som är utanför kroppen. Egentligen kan man ju som tränare titta, man kan se sin åkare som att han har två skidor och ett masscentrum. Allt som händer däremellan är ju egentligen inte så himla intressant utan det masscentrums förhållande till understödsrytan och kantvinkeln i förhållande till masscentrum som är det intressanta. Så jag tror att det är bättre att istället för att

pratar höftled, knäled, spänna magen och allt som det som är inne i kroppen så vill man förflytta åkarens fokus utanför kroppen och istället kanske prata om dosering av kant och linjen som är då någonting utanför och sen kommer de lösa det på det bästa sättet. För så fort man börjar ge dem, och det här vet man också forskningsmässigt, att så fort man börjar

pratar för mycket om hur de ska göra det i kroppen så är det väldigt lätt att det låser sig och de får en prestationsångest och då fastnar de i det här läget och istället för att få ett flow så det enda de gör då det att de kommer till sin tränare eller skillnad men hur ska jag göra hur ska jag göra hur ska jag göra för att de nästan lämnar över problemet istället för att de klarar inte av att utforska det själv eller får inte möjlighet att utforska det själv eller hitta det här själva.

Anna (41:08)
Ett sätt att jobba med en rörelseuppgift kring det här då det skulle kunna vara att verkligen känna att man lägger alla sina kilo på ytterskidan. Att man verkligen vågar bli tung på ytterskidan och att man jobbar med varierad storlek på svängarna. Större och mindre för då får man liksom träna på att göra den rörelsen mer och mindre.

Robert Hansson (41:23)
Åh, tastar jag på ett... Åh.

Ja, och jag ska säga så här, det där blir ju som en metafor vilket man vet är väldigt, väldigt effektivt. Så att jag skulle säga så här, det är en jättebra rörelseuppgift. Nu vill jag att du ska åka den här banan. Jag vill att du ska känna dig tung på ytterskidan. Och om de lyckas att komma på ytterskidan, då har de gjort en angulation. 100 procentigt. Det går inte att komma på ytterskidan om man inte gör en angulation. Det är helt omöjligt. Sen kan det vara intressant att se så här att...

Om man har gett den rörelseuppgiften då får man ju som som tränare då analysera om de kom på ytterskidan. Hur löste de det? Vilka rörelser gjorde de det? Gjorde de det primärt i rörelse i horizontalplanet eller gjorde de det primärt i rörelser i frontalplanet?

Anna (42:19)
Ja och sen så behöver man ju också flytta upp tyngd för flyttningen så den sker en bit innan falllinjen. Och det är där träningen kommer in att flytta den här tyngden närmare svängväxlingen. Så det är där utvecklingen sker tänker jag. Men precis.

Robert Hansson (42:33)
Mm.

Ja, i början av svängen tänker du där. Ja. Och det kan ju vara så här, ja men jag vill att du ska vara tung på ytterskidan tidigare i svängen. Skulle kunna vara hans uppgift. Som de kan utforska.

Anna (42:50)
Mm. Mm. Väldigt vanlig förekommande i Kungsberget. Tack. Hej. Mm. Mm.

Robert Hansson (43:00)
Jag tror att den är bra, men det är inte säkert att den stämmer för alla. Då märker man ju att den inte stämmer för den, då får man bygga om den istället. I värsta fall så kanske man får sätta det som vi pratade om att skapa begränsningar rörelseuppgifter med. Skulle man kunna sätta en morot i backen, när du passerar moroten, här skulle det vara tyngd tump ut i skidan. Då har man dragit ihop den rörelseuppgiften lite grann och så får de utforska den.

Anna (43:12)
Mm.

Precis.

Hörligt.

Joel (43:28)
Om man då ska prata om betydelsen för någon som ska lära någon annan. Om vi pratar om den förståelsen. Hur skulle du ta dig an den uppgiften? Om du gör på en skildrarutbildning, det är en U2 eller U1. Och sen så pratar vi höftledens betydelse och funktioner skidå.

Robert Hansson (43:33)
Mm.

Ja, precis. För då är det en väldigt stor skillnad. För då är det inte så att de som lyssnar ska utföra det här motoriskt i en hög hastighet. Utan de ska förstå det här så att de själva kan resonera kring det och analysera. Och då skulle jag egentligen så här... Då kan man ju göra en massa olika övningar och så kan man resonera vilka rörelser som sker. Och skulle jag vara väldigt konkret och säga två övningar som jag tycker är bra. Där man kan...

Joel (43:54)
Mm.

Många tack.

Mm.

Robert Hansson (44:19)
Resonera. Den ena är långben, kortben, som är en fantastisk övning. Provar man den och vågar vara tillräckligt bred mellan skidorna i starten så får man en otroligt tryck under riktig skidan. Man får allt stöd bära. Det är för att man gör väldigt mycket angulation i häftledaren. Alla angulation där, man gör inte den i horisontalplanet.

Joel (44:24)
Mm.

Robert Hansson (44:44)
Där kan man resonera kring flexionen i höftleden på innebenet och angulationen i höftleden, alltså abduktionen på ytterbenet. Det är tydligt, för det går att göra den väldigt extremt med stora rörelser. En annan övning som jag tycker är väldigt bra att resonera kring är crab walk. Där vi har alla de rörelserna. Vi har både en adduktion, abduktion, flexion, extension inåt och ut.

Allt finns där. Det som är intressant med den är att nu gör jag de här rörelserna och vad kommer det ge för effekter? För det är effekten som vi vill resonera kring. Det är vad som händer med reaktionskraften mellan skida och snö. Jag gör de här rörelserna. Vad blir effekten? Vilken reaktionskraft uppkommer? Och hur väljer jag att hantera den reaktionskraften?

Anna (45:40)
Krabbåk är ju alltid populär och kul att göra också.

Robert Hansson (45:42)
De två övningar nästa stycke. Ja, absolut.

Joel (45:43)
Det beror testas.

Robert Hansson (45:50)
Ja, är den där? För jag vet att jag körde den jättemycket på skottutbildningen. Det var obligatoriskt och ingen hade kört den innan.

Joel (45:50)
Mm.

Anna (45:54)
Nej, okej. Senast gjorde jag den på slalomskidor, det var jättejobbigt. Ja. Japp.

Robert Hansson (46:01)
Ja, då kommer det fort.

Anna (46:04)
om man inte har boken och vill köpa den vart får man tag i den?

Robert Hansson (46:08)
Då tror jag att den finns på Bokus exempelvis. Eller på Adlibres finns det kvar fortfarande. Då går det bara att söka där så går det att beställa hem den.

Anna (46:12)
Mm? Mm?

Precis.

Joel (46:21)
Det ska man ens tidigare uppbilda.

Robert Hansson (46:23)
Ja, det kan man också göra. Eller en puckeltränerutbildning också. Många gamla skillärare som har blivit puckelträner nu i Olof.

Joel (46:25)
Mm.

Anna (46:29)
Tack.

Joel (46:33)
Men du Robert, har du något skillara minne från karriären som värmer extra varmt?

Robert Hansson (46:41)
Ja, du sa ju det där i början att jag skulle tänka på det och faktiskt är det som jag ska säga att skildrarexamen 1992 skulle jag säga att det är ett starkt minne. Framförallt sista dagen när man hade gjort sina omprov där uppe i Björkliden och gick runt och väntade. Jag vet inte hur det fungerar idag, men då sattes det upp på en anslags tavla så fick man gå dit och läsa. Det var listan. Jag tyckte det skulle jag säga att den dagen...

Anna (47:02)
Listan i trappen.

Robert Hansson (47:10)
Det kommer jag aldrig att glömma. Det var fantastiskt. Man blir så närvarande i en sån prestationsmiljö. Sen har jag också funderat på hur lång tid... Jag tänkte för 10 -15 år sen att nån gång kommer nån att säga att man ser när du åker skidor att det var länge sen du tog examen. Den dagen har jag passerat nu ganska många år. Den är tråkig, men så är det.

Anna (47:31)
Det gör inget. Tack för att tog dig tid. Vi kanske kommer på ännu fler frågor som vi vill diskutera, så då kanske vi får komma tillbaka.

Joel (47:38)
Nej, det är häftigt. Ja, tack.

Robert Hansson (47:38)
Tack.

Det skulle vara roligt, det gör jag gärna.

Anna (47:50)
kommer du på något bra ämne så hör du av dig. Vi skulle ju också vilja göra någon puckel special så då tänker jag att du är självklar på den.

Joel (48:01)
Var kan man hitta dig Robert? Om man vill ta kontakt med dig eller om du vill få kontakt, var kan man hitta dig?

Robert Hansson (48:07)
Absolut, och det får man alltid göra. Då skickar man ett mail till robert.hansson@skidor.com.

Joel (48:15)
Just perfekt. Bra, men då har vi tagit ner planen på landningsbanan och så får vi säga tack till alla er som lyssnar. Vi ser väl till att länka till boken, Bokus, Adibis och så vidare. Och sen så tills nästa gång.

Anna (48:32)
Så ses vi. Tack! Bra jobbat.

Joel (48:35)
Tack för idag!