Skidlärarpodden

Joel (00:05)
Välkommen!

Rosita (00:13)
Hej hej!

Anna (00:14)
Men du Rosita, du går ju också under namnet Rosita kvar. Toft säger rätta. Kvar fort. Tack förlåt. Hej tack och förlåt. Kul att du kunde vara med. Topp leverans så här på morgonen. Men vad sade du? Vad säger de flesta fel på?

Rosita (00:21)
Nej, kvar fort.

Yes.

Ja, ja, ja.

Kvar port och kvar, det är massa olika versioner.

Anna (00:44)
Mm.

Men du har ju, du är lite unik i vårt skidlärarland. Du har examen i både alpint och snowboard.

Rosita (01:02)
Ja, det stämmer. Ja, det stämmer det.

Anna (01:03)
Som ensam tjej

Det är sten tufft tycker jag.

Rosita (01:11)
Ja kanske.

Joel (01:11)
Tack så mycket.

Anna (01:13)
Vi har ju träffats i olika sammanhang och oftast så har jag kanske jobbat på examen. Vi har också haft förmånen att åka skidor tillsammans ändå förutom examen. Sånt är det någon gång då och då. Men du kan väl berätta lite både för Joel och för dem som inte känner dig vart du bor, var du kommer ifrån och lite sådär. Men innan du gör det ser jag lite nyfiken på hur det känns.

Rosita (01:21)
Ja, det är väl nog mest.

Mm.

Anna (01:42)
Hur känns det inför dag idag för dig Joel? Nu när vi har Rosita som du faktiskt aldrig har träffat va? Nej?

Joel (01:45)
Nej, vi har aldrig träffats. Det känns superspännande. Jag förväntar mig att bli inspirerad och peppad. Det är jag redan, så det är väl uppnått. Nej, men det känns jättespännande och roligt.

Anna (01:57)
Härligt. Hur känns det för dig i dag Rosita.

Rosita (02:05)
Ja, det är väl alltid nervöst när man ska göra sånt här. Men det är supergulligt.

Anna (02:08)
För när jag skrev till dig, då gjorde du något helt annat. Då var du i.

Rosita (02:14)
Ja, då är jag i Nepal. Jag öppnade det här meddelandet när jag hade varit på expedition på älv i tio dagar. Jag har varit utan internet. Det var en trevlig överraskelse när jag kom tillbaka. Jag är jätteädad att få sitta här och snacka med er. Det är helt fantastiskt.

Anna (02:28)
Mm.

Vad roligt. Du har jobbat när du var i Nepal? Med.

Rosita (02:38)
Ja, jag har jobbat som andra guide på en raftguideutbildning. Det är en femtonveckorsutbildning. Man är först i bergen och får lite basic mountainering och trekking. Sen är man i älven efteråt och blir raftguide. Man får paddla kajak. Man är i älven i sju veckor. Då är det mix med...

mest rafting, vi är på expeditioner i några dagar. Så det är väldigt kul. Jag gick själv den här utbildningen 2019. Det var jättekul att få komma tillbaka och vara på andra sidan. Att få vara instruktör. Det var helt fantastiskt. Det var en väldigt häftig upplevelse. Ja... Det är väldigt...

Anna (03:27)
Gud vad kul. Super inspirerande.

Själv är jag lite extra taggad på sådana här avsnitt och vi kan lyfta kvinnliga förebilder för en stor drivkraft kan jag tycka. Eller jag vet inte vad man säger. En stor inspiration är för mig i alla fall att inspireras så att vår bransch blir mer jämställd. Så vad fint att du fortsätter efter examen.

sprida lite jämställdhet i vår bransch.

Rosita (04:07)
Ja, men för mig är det väl när det började väl efter examen? Så det är min nöje att fortsätta.

Anna (04:11)
Hehe

Mm, vad kul. Men du berätta lite om hur hur gick det till när du började din karriär i skidskolebranschen?

Rosita (04:26)
Min karriär började när jag tatt studenten och egentligen började en lite innan. Jag visste väl att jag ville bli skitlärare. Min mamma och pappa jobbade som reseledare här i Hemsedal. Jag gjorde faktiskt som projektarbete i trean. Förr hade man i alla fall projektarbete i trean. När man gjorde ett stort arbete. När jag gjorde det så gjorde jag en snowboardlärarutbildning.

Anna (04:56)
Mmm, kul!

Rosita (04:56)
Då var jag väl 17, tror jag, eller 18, och gick snowboard steg ett. Som mitt projektarbete. Det var ganska magiskt att jag fick igenom det. Jag fick luska mig igenom, men jag fick till det. Man skulle ha en frågeställning. Kan man genom att ta en snowboardlärare-utbildning lära någon att åka snowboard? Det kunde jag. Jag lärde min mamma och min kusin

Anna (05:20)
Va?

Mm.

Rosita (05:26)
ganska stort projekt om det. Så det var ju superkul. Och sedan när jag tog studenten så så började jag jobba. Jag fick jobba i Branäs och var där i tre år. Fantastiskt ställe. Det var en väldigt bra start på skyddar karriären. Sedan har jag varit lite runt. Jag har varit i Australien och Nya Zeeland och jobbat. Nu är jag i Hemsedal och här har jag bott i sju år.

Anna (05:28)
Mm.

Mm?

Rosita (05:55)
Och har jobbat här några säsonger. Det har blivit ganska många år nu.

Anna (06:01)
Precis. Men hur kände du när du hade tagit in skidlärarexamen att det var självklart att ta en snobbordlärarexamen också?

Rosita (06:13)
Mm... Ja... Ja och nej. Precis efter var jag inte så taggad. Ganska mycket slit, men kul med examen. Jag gick upp på examen första gången 2018. Då gick jag igenom block ett och klarade inte block två. Efter det var jag ganska slut. Jag tränade väldigt mycket.

Anna (06:18)
Uff

Mm.

Rosita (06:41)
och blev lite oinspirerad, så då började jag åka snowboard igen. Det var det jag gjorde när jag var tonåring. När jag började jobba som instruktör blev det skidor och bara fokus på det. Efter första examen hittade jag tillbaka till snowboard. Jag gick steg två, jag gick steg tre. Sen hittade jag tillbaka till skidor igen och gick upp på examen igen på skidor 2021.

Anna (07:14)
Vad roligt. Men vad har du för planer inför den här vintern?

Rosita (07:15)
Ehh

Den här vintern ska jag ha ganska mycket kurs faktiskt. Jag kommer inte jobba fast i skitskolan här i vinter. Jag kommer jobba lite extra. Jag ska ha ganska mycket kurs. Jag har fem kurser i vinter. Det blir intensivt och kul. Så har jag precis börjat jobba som miljöarbetare eller miljöterapeut. Det är ett vikariejobb, så det är väldigt flexibelt. Det gör att jag kan ha kurs.

Anna (07:24)
Vad roligt!

Rosita (07:50)
vilket är det som jag tycker är absolut roligast. Och det som var ett ganska stort mål. Alltså när jag började för tio år sedan så kände jag att jag vill ha examen och jag vill ha kurs. Så det är helt fantastiskt att få hålla kurs. Det är där jag känner att jag kan dela med mig och sprida mest möjligt av min passion för den här sporten. Så det känns fantastiskt.

Anna (08:13)
Vad skojigt. När drar det här igång då?

Rosita (08:17)
Ja, på måndag om en vecka. Så först upptakt i Vemdalen. Jag är jätte taggad. Och sen har jag två kurser nu i december, två i januari. Och sen en kurs vecka 11, som det ser ut nu.

Anna (08:20)
Kul!

Det bästa med att hålla kurs är att man vet att fler och fler kommer få arbeta i den här branschen. Så att vi får fler skiljare och fler som kan hjälpas åt att sprida sporten. Det blir bara fler och fler. Och lyssnare också, såklart. Precis.

Joel (08:33)
Ja.

Rosita (08:43)
Mm-hmm.

Ja, absolut. The more the mer, the merrier.

Joel (08:57)
Mm.

Anna (08:59)
Men om du tänker en nybörjarlektion på skidor och en nybörjarlektion på snowboard, vad är den största skillnaden och vad finns det för likheter?

Rosita (09:12)
Den största skillnaden... Jag uppfattar nog oftast snowboard-lektioner att... Ofta är det en helt annan drivkraft och vilja till att vara på lektionen på snowboard. Inte alltid, absolut inte alltid. Men ofta så vill de verkligen lära sig. Och jag tycker det är en liten annan känsla.

Ja, det är väl den största skillnaden tror jag. Men svårt att beskriva.

Joel (09:44)
Ser du någon skillnad i ålder där? Jag tänker på deltagarna.

Anna (09:46)
Och...

Rosita (09:48)
Ja, det är ofta lite äldre. Ofta är det ju... Runt tio är väldigt vanligt. Tonåring 10-15 är väldigt vanligt. Många vill ju ha en snowboardlektion och lära sig för att de tycker det ser coolt ut. Då har man en drivkraft att man verkligen vill lära sig. Nu är det absolut inte så på skidor också.

Joel (10:08)
Mm.

Mm.

Rosita (10:15)
Jag har jättemycket gäster som vill lära sig. Det är inte det jag menar. Men generellt sett uppfattar jag en större drivkraft till att lära sig på snowboard.

Anna (10:30)
Ja, men jag tänker att det är ju grupplektion, snowboard och grupplektion skidor. Är det något som... Är det same, same?

Rosita (10:30)
Tack så mycket.

Mm.

Det skulle jag inte säga. Jag tycker att det är... Det är svårare att vara väldigt kreativ på snowboard. För det är liksom så, så mycket man kan göra på ett sätt. Alltså, det är... Man får försöka hitta olika sätt, så klart, och lära dem de första stegen. Men sen är det väldigt mycket upp till...

eleven på ett annat sätt, uppfattar jag på snowboarden på skidor. Just för att det är det har så otroligt mycket med balans att göra för att man bara har en kant att stå på.

Anna (11:24)
Och sen kommer de ju i en ålder där de också kanske växer en decimeter om året så att de liksom inte riktigt har koll på vilket som är höger och vänster ben eller vad som är tår och här liksom, utan det är så de är väldigt utdragna just nu, så att det som det grov motoriska tar över före refin motoriska. Det är också jag också jobbat som snorlärare, men det är ganska länge sedan. Jag tyckte att det var svåra i grupp var att kunna finnas där för alla.

Rosita (11:29)
Ha ha

Hehehe

Ja. Mm.

Anna (11:54)
Att ge alla handen att hålla i när det är vingligt. Det tyckte jag var svårt. Då kände man att man kunde klona sig själv till här nu. Ja, precis.

Rosita (12:00)
Det är jättesvårt.

Man känner inte att man räcker till. Det är ganska mycket att vänta i starten för dem. Och sen, som du säger, är det ju ofta en äldre grupp. Ofta när jag tänker grupplesjoner med barn eller på skidor så tänker jag ju barn. På snowboard är det ju tonåringar. Tack och lov. Man kan ha åtta tonåringar på snowboard. Det är markans.

Anna (12:18)
Mm. Mm.

Ja, och så verkligen. Men då håller de ändå låda för med det också min tydliga, liksom minne av att man tonårsgrupperna. Det krävs ganska mycket av en som på instruktörsidan att man eller skidlär sida att man verkligen startar igång.

Rosita (12:37)
Ja.

Anna (12:47)
De vågar prata med varandra och skapa ett klimat där det inte gör något om man ramlar eller slår sig eller står på örat. Det krävs lite mer av en, tycker jag, än när man har fem-sexåringar på alpint som en ganska vanlig klassisk skidlektion.

Rosita (12:47)
Mm.

Ja, absolut. Det är en klassisk tonårsgrupp. I Hemsedal kan man inte boka grupp som vuxen. Det brukar inte bli bra att blanda vuxna och ungdomar. Det är verkligen en klassisk grupplektion. Det är inte alltid enklast. Ibland är det bästa som finns om man har några personligheter i gruppen.

Anna (13:13)
Ja, haha

Nej!

Nej, nej, nej.

Mm... Nej.

Rosita (13:37)
Kanske ändå våga lite mer och prata, men man kan ju ha fem dagar med tysthet. Tyssnad säger man. Man vet aldrig vad man får, men det vet man aldrig.

Anna (13:39)
Men precis. Ja, precis.

Joel (13:45)
Mm.

Men...

Anna (13:51)
Nej, så är det jag varje dag i veckan på något sätt.

Joel (13:53)
Men jag funderar på... just när med snowboard, jag har också kört mycket snowboard på lektion. Det är ju det där att komma över det mentala hindret och våga gå på tårskäret. Hur brukar du jobba med det? Egentemot skidor så är det ju ett mycket större hinder. För nästan alla.

Rosita (13:55)
Ja.

Mm, ja ja ja.

Mm. Det är mycket delmetoder. Alltså mycket små metoder och övningar för att bli bekväm på tå. För att sen kunna sätta ihop det. Och såklart individan passa vilken elev man har och hur fort man kan gå framåt. Men jag tycker att när man väl... Det är någonting jag tycker på snowboard. Snowboard-lektioner versus skidlektioner. Det är så rewarding när de lär sig.

Joel (14:26)
Mm.

Anna (14:49)
Mm. Verkligen.

Rosita (14:50)
lyckan hos dem och lyckan hos mig när de faktiskt gick sin första speciellt tåsväng är helt fantastisk för jag vet hur svårt det är att gå dit. Jag kommer ihåg när jag börjar åka. Det var inte enkelt. Det är svårt. Så det tycker jag är en helt annan grej för på skidor så är det ju en enklare väg att bli svänga.

Joel (14:58)
Mm.

Anna (15:03)
Hehehehe

Joel (15:04)
Ja.

Anna (15:11)
Ja, ja, ja, så många har kanske ett starkt högerben och ett svagt vänsterben eller tvärtom och så svängarna är lite olika, liksom i skidor. Men det är ju inte ens i närheten av att göra en tåsväng och en hälsväng på snowboard. Så ja, så är det. Men hur? Vi är ju också nyfikna på ditt, liksom.

Joel (15:11)
Mm.

Anna (15:37)
absoluta favoritminne från alla dina år som med elever ute i backen har någon sånt hära riktigt guldkorn som du liksom. Aldrig aldrig släpper från minnet minnesbanken.

Rosita (15:48)
Håll med.

Oj, vilken svår fråga. Den här har jag inte tänkt på.

Anna (16:02)
Men har det hänt något skoj? Har du någon sån här erfarenhet där inte gick som det var tänkt som du tänker att andra kan lära sig utav?

Rosita (16:13)
Det har man väl. Det är ganska många gånger man har tappat bort lever. En hel grupp. Det har väl hänt att man har tagit med lever. Jag tog med mig en snowboardgrupp för den brantaste svarta här. Det slutade med att alla fick glida på rumpan. Det var så halt. Kanske man inte ville göra det. Sen kommer jag ihåg en...

Anna (16:22)
Hehehehe

Hehe

Rosita (16:39)
I Branäs jag jobbade. Nu är det en sittlift där, men förr var det bara en knapplift. Och det var liksom när man åkte ner så var det bara knappliften man kunde ta sig upp med igen. Annars var man fast där. Jag kommer ihåg att jag spenderade en hel lektion med att få upp ett gäng sexåringar. Jag åkte ner där i början så kom jag nästan inte upp från ganska brant knapplift. Så det är.

Anna (16:48)
Mm. Mm, mm.

Hehehe

ändå bra byte från knapplift till stollift. Då måste det ändå liksom... Då måste knapplifter vara ganska... Malplacerad, tänker jag.

Rosita (17:08)
Ja, nu är det ju...

Ja, den började ganska bra, men sen är det väldigt brant på slutet. Sen har vi haft på snowboardlektioner ganska många brudd, eller vad säger man på svenska? Frakturer, heter det. Jag hade en i vintras som bröt... Vad heter det? Hela armbågen gick sönder.

Anna (17:18)
Mmhmm.

Rosita (17:38)
Det var inte roligt.

Anna (17:38)
Men men när det händer på lektionen. Hur vad gör du. Hur agerar man då.

Joel (17:39)
Uff.

Rosita (17:50)
När det är skador, man får ju bara hålla sig lugn och agera professionellt. Och värdera situationen. Behövs det att kalla till skidpatrull eller kan man fixa det själv?

Anna (18:07)
Men jag är ju lite slalomtränare. Då blir det ju oftast om någon har skadat sig, och speciellt om man skadar sig så att man behöver tillkalla pistör. Då märker man ju på en gång så här orosnivån i gruppen så att man måste nästan samla alla. Vad hände? Vad kommer hända nu? Vad är statusen? Vad sa skidpatrullen? Vill ni gå in och värma er lite så att man liksom.

Rosita (18:11)
Mm.

Vem?

Mm.

Mm.

Mm.

Anna (18:34)
bryter och gör en omstart med dem som är kvar Och det fokuset hade man ju inte i början kan man väl säga Då ba okej, nu är den borta, nu kör vi, ingen lärde sig skit

Rosita (18:40)
Mm.

Nej. Nej, gud nej.

Det är en lite knivig situation. Som tur var då, och oftast när jag har haft frakturer, så har det varit snowboard level 1 om man har varit i nybörjarområdet. Jag tror att det var en skola från Danmark. Det var som alla andra. De fortsatte åka. Det var slutet också. Men absolut. I början var det mycket svårare att hantera såna situationer när man är lite äldre.

Anna (19:00)
Mm.

Rosita (19:19)
Som tur har jag inte haft alltför många sådana situationer, speciellt inte ute i anlägget.

Joel (19:23)
Ja.

Anna (19:27)
Nej, när området.

Joel (19:29)
Men det... Jag kan väl... Jag kan väl säga att en sak funderar på också är att där i den situationen så är vi som ledare, i det fallet, troligtvis den närmsta vuxna barnet har tillhands. Deras förälder är inte där, så då ska vi ju att se det också att vi behöver... Det är det enda de känner där och då. För det märks att jag hade en liten tjej som bröt lårbenet och då var det ju det att...

Rosita (19:32)
Mm.

Ja.

Mm.

Joel (19:58)
Då gick det inte så mycket mer än att tillkalla Pistör. Då var vi mitt inne i stan i Brentberget där, så ambulansen var på väg. Men då var det bara att hålla varm och vara där tills pappa kom. Det kan jag tycka är ganska... Utöver alla de där praktiska sakerna också bör vara någon form av trygghetspunkt.

Anna (20:19)
Mm.

Ja, precis. Ja. Åh fy. Jag ruser i hela kroppen! Vad sa du?

Rosita (20:25)
Ja, off, lårben. Det är många grumlar.

Joel (20:28)
Det visade sig... Ja, nej, det visade sig ner efterhand att hon var benkör. Så att det gick... Men det var en klassiker, nu tar vi ett fri också i ståket ner till samlingen. Never again. Hon skenade i terrängvågorna.

Anna (20:42)
Åh!

Rosita (20:44)
Ja.

Åh, det är inget kul. Men det är väl som du säger Joel, det är ju inte bara tekniska aspekter och hur man lär någon att åka skidor eller snowboard som är det här yrket utan det är ju att vara bra på människor. Att kunna hantera sådana situationer krävs ju att man är bra på människor och man ska hantera den på ett bättre sätt. Det är väl lite av det fina med det här och det som gör att man fortsätter att vara driven i den här sporten för att man får jobba med människor. Det är ju det som är så fantastiskt.

Joel (20:50)
Nej.

Ja.

Mm.

Anna (21:18)
Men precis. Drivkraft återkommer vi ganska ofta till. Jag tänker att när man håller på ganska många år och man är också. Det är också ett kämpande. Först tar mitt första steg och sedan ska omsätta den kunskapen i någonting och sedan ska ta mitt andra steg och så kanske man får först och träna till en annan examen och så kanske det inte går som det tänkt och då får man kämp.

Joel (21:18)
Verkligen.

Anna (21:46)
kämpa hela tiden lite granna. I varje fall man får jobba mot ett mål. Och den här drivkraften att fortsätta. Hur har du hållit den låga igång genom åren?

Rosita (22:05)
Den största drivkraften är allmänt för yrket och sporten. Det är fantastiskt kul. Jag älskar att jobba med människor, möta människor- och få sprida min passion vidare till människor. Det är väl den största drivkraften. Sen tycker jag om utmaningar och att göra nya saker hela tiden. Jag har ju gått mycket utbildningar.

Det är väldigt kul att fortsätta lära sig. Jag fick i fjol gå funkis. Vi började med det i Hemsedal förra året. Det känns jättekul. Jag hoppas att jag kan få komma in och ta lite funkislationer i vinter. Jag har inte haft det i Hemsedal, men jag har velat jobba med det i så många år. Men det har inte funnits anledning till att ta utbildningen.

Anna (22:42)
Ja, vad roligt!

Mm. Mm.

Vad roligt.

Rosita (23:03)
Så det var helt fantastiskt.

Joel (23:06)
Kan du förklara för dem som lyssnar vad funkis är?

Rosita (23:09)
Ja, funktionell skidåkning. Det finns väl nåt annat, nu kanske. Men det är sitski och bi-ski. Stående skidåkning för folk som behöver hjälp– –eller inte kan åka skidor på helt egen hand. Det är en drivkraft för mig. Det är också en anledning till att jag har börjat jobba som miljöteraput. Jag jobbar med människor med speciella behov i deras vardag.

Så det har ju varit en drivkraft att få kanske göra det någon gång. Examen har ju varit väldigt stor drivkraft, så klart. Redan från första och andra säsongen var det ju så här att jag ska ta examen. Och då med examen att få hålla kurs. Det är ju väldigt många som tar examen och sen slutar helt. Men kurs är ju det roligaste. Det är helt fantastiskt. Så... Ja.

Anna (23:45)
Ja precis.

Ja, det är jättekul och det blir också bara roligare. Det är en nivå att jobba med på utbildning med att utbilda nya skiljare, men också att sedan få följa dem hela vägen till sin examen. Kanske träna eller diskutera eller? Det är super, super, super kul.

Rosita (24:10)
Mm.

Mm.

Det är väldigt häftigt är det. Det är ju en drivkraft i sig. Är det ju verkligen. Det är väldigt häftigt att få vara med om.

Joel (24:44)
Är det det som är din nya utmaning eller har du satt något nytt mål?

Rosita (24:51)
Nytt mål. Mål förra säsongen var ju att jag gjort min i ISIA Safety. Efter examen var väl målet ISIA. Nu har jag gjort det. Mitt nästa mål är väl att hålla med kurs. Som sagt har jag jättemycket kurs i vinter och det känns kul. Men också ha kurs på högre nivå. Jag har absolut ett mål. Jag vill jättegärna jobba på examen. Det är väl...

mitt nästa mål och kunna göra någon gång.

Anna (25:25)
Precis när man tror att vissa saker ska man inte ha bråttom med. Nej men precis. Nu ser inte jag till dig just där. Men till mycket ska man inte ha bråttom med för att när man väl står där. Så är det bra om man har nära stabila grunden att stå på. För det är inte.

Joel (25:25)
Coolt.

Rosita (25:33)
Nej, jag har ingen bråttom.

Mm. Mm.

Anna (25:53)
Bara examen går inte bara ut på att säga till folk att här är din medalj. Du har klarat det här, utan det handlar också om den andra sidan av det. Att man ska faktiskt sätta ihop allt som ska göras och hur man ska testa det. Och sen ska man testa det och sen så ska man också leverera så att det inte så att jag tror att många utbildningar på höga steg.

är en jätte rätt. En riv, en rätta vägen att gå till just det målet. Och få träna på det och test dagar och certifieringar och sådant som finns i de olika organisationerna är också bra och träna på inför.

Rosita (26:29)
Mm.

Ja, det tror jag absolut som du säger. När jag gick upp på examen första gången, det var ju efter fyra år. Jag var ju absolut inte redo. Jag var ju redo fyra år efter, eller tre år efter. Det är ju väldigt många i den här branschen som skyndar på. Man gör fyra steg på två säsonger och så går man upp på examen. Jag förstår inte hur man kan vara klar. Men det är ju klart, alla är ju väldigt olika. Men jag tror absolut att, som du säger, mycket erfarenhet och...

Anna (26:49)
Mm.

Hehehe

Rosita (27:12)
Är det någonstans man inte vill vara förberedd eller färdig för? Det är väl att jobba som examinator. Det är ett ganska stort ansvar. Då vill man känna att man kan göra det bra. Och göra rättvis.

Anna (27:27)
Precis. Det har varit superkul att prata med dig Rosita. Jag tänkte att jag hade kunnat sutt här en tre fyra timmar till utan problem förutom att jag är lite hungrig.

Rosita (27:35)
Hahahaha

Anna (27:38)
Men har du kommit på något sådant där minne som. Skidlärarminne som liksom ligger dig varmt om hjärtat.

Rosita (27:49)
Det är nog inget specifikt minne, men jag har ju väldigt mycket fina minnen av återkommande gäster. Det värmer ju alltid väldigt mycket när folk skriver till en på sommaren och vill åka med en i januari. Och så när man då väl får åka med dem. Vi har en väldigt fin topp här i Hemsedal, de heter Totten.

Fint rosa. Och dit brukar jag alltid ta med dem upp när jag vet att det är fint där uppe. Det är fint att få återkommande gäster att ta med dem upp dit och bara njuta. För det är ju väl fint att åka med folk åter igen. Det är också en stor drivkraft såklart. Så inget specifikt. Jag har väl säkert det om jag får tänka lite. Så här på rak arm är det väl...

Anna (28:28)
Mm.

Så, business.

Joel (28:35)
Mm.

Anna (28:43)
Men just relationer. Kan vi avfattare med.

Rosita (28:45)
Relationer, absolut. Gud ja, relationer. Till både kollegor och gäster.

Anna (28:54)
Precis, precis.

Joel (28:57)
Men om man vill gå på kurs med dig då? Du sa fem kurser. Vilka kurser har du och hur kan man anmäla sig om man vill jobba med dig?

Rosita (29:06)
Jag kommer att ha fyra kurser för NIG i vinter, vilket är norska instruktörer och guider. Vi jobbar ju väldigt hett med SLAO och kurserna är ju i princip samma. Så jag ska ha två steg ett kurser nu och sedan två steg två kurser i januari. Man kan gå in på NIG's hemsida eller så kan jag ha en SLAO snowboardkurs senare under vintern.

Anna (29:34)
Vad roligt. När går den då. Jag tänker att både Främjandet, SLAO och NIG. Det är många som vill gå snowboard kurs men det är inte jättelätt att hitta snowboardinstruktörer som håller i varje fall utbildningsteam som jag är aktiv i och jag har hört flera andra också så är det inte så att det kryllar av snowboard.

Rosita (29:36)
En vecka elva och det blir min första kurs. Det blir superkul.

Mm-hmm.

Anna (30:02)
Bra att veta för alla som vill gå en snobård- lärareutbildning att det går en vecka 11 i.

Rosita (30:10)
i Tandådalen.

Anna (30:12)
mer information finns på SLAOs hemsida

Rosita (30:14)
Mm, precis i salen.

Precis. Vill man gå kurs kan man ju alltid bara skicka iväg ett mail. Hej, jag vill gå kurs. Finns det? Går det att öppna nåt nytt?

Anna (30:21)
Mm. Precis.

Rosita (30:28)
Det finns många instruktörer som kanske kan just då. Man vet aldrig.

Anna (30:28)
Mm, precis.

Joel (30:41)
Jag tror jag tar med mig inspirationen av professionalismen. Att ta det vidare och verkligen ständigt utvecklas. Jag är en sucker för utveckling och att man är måldriven. Så det tar jag med mig.

Rosita (31:03)
Kul.

Anna (31:04)
Och själv tar jag med mig känslan av att det aldrig står still. Samma som du, då, att det liksom det den här är sköna, bara som att man får för sig att man ska ha en podd. Att man alltid mer att göra. Att vi delar den. Gemenskap.

Joel (31:18)
Mm, ja. Ja. Men jag tror att det som... Jag inser det nu när jag...

Rosita (31:22)
Ja, det har jag.

Ja, det är ju tråkigt.

Joel (31:30)
Ja.

Och relationer. Men det... Jag inser det nu, det var ju väldigt konkret, men det som gjorde mig varm i hjärtat var ju det där att åka upp på toppen och bara... Njuta av... Det är ju sådana där när man stannar upp. Som man också behöver komma ihåg.

Anna (31:35)
Mm, mm, mm, mm. Du rör oss hita. Nej, förlåt Joel.

Rosita (31:35)
Och relationer. Gemenska relationer.

Anna (31:55)
Guest experience.

Rosita (31:57)
Absolut. Man njuter ju själv också. Man får inte bara gästerna till att njuta av sin semester. Man får ju själv njuta tillsammans med dem och det är ju väldigt fint.

Joel (31:57)
Exakt.

Anna (32:02)
Jag pratar precis.

på jobbet.

Joel (32:07)
Mm.

Rosita (32:08)
på jobbet. Det är bättre.

Anna (32:11)
Precis. Du rör oss hita. Tar mer något.

Rosita (32:18)
Jag tar med mig... Det var väldigt kul att snacka med er, och speciellt dig, Joel. Jag har inte träffat dig. Du är jättehärlig. Det är alltid kul att bara sitta och snacka, skida och snobboråkning. Men likasinnade. Nu har det varit sommar och höst, så nu var det en stund sen man gjorde det. Så det var perfekt rivstart på den här...

Joel (32:46)
Mm.

Rosita (32:47)
ganska intensiva vintern. Så ja, relationer.

Joel (32:52)
Ja.

Anna (32:53)
Precis fler och mer.

Joel (32:58)
För jag ber, för jag prövar, pröva sätta dig på pottan en sista gång här då. Och om du inte, om du inte kommer på någonting på en gång så då får du, då får du bara säga pass. Vad har, har du några tips för den som ska ta examen? Hur man, för då har jag ändå gjort det två gånger.

Rosita (33:02)
Okej.

Okej.

Jag har varit på som fyra.

Anna (33:15)
Frågar åt en vän.

Joel (33:16)

Rosita (33:25)
Ja, det beror väl lite på vilken del. Men jag tror att inte tappa glöden. Det är nog många som gör det. Det gjorde jag mitt första år. Jag blev så inriktad att jag tappade glöden. Man får tunnelseende. Så fortsätta ha kul. I skideåkningen, att man bara åker. Mycket skidor eller snowboard.

Och inte alltid bara träna på specifika grejer, utan att testa massa olika saker i massa olika förhållanden, i massa olika typer av terräng och backar och bara experimentera och inte öva alltför specifikt. Det tror jag. Sen att man om man vet att man ska gå upp på examen, att man verkligen fokuserar kanske när man jobbar ute på lektioner. Vad kan man ta med sig? Vad kan jag? Vad kan jag lära mig under lektionerna så att man inte blir för slapp kanske under lektionerna?

Ja, svår fråga. Diskutera med andra likasinnade är väldigt bra. Det hjälpte mig väldigt mycket att vara ute och åka massor av skidor och snobbord. Och bara diskutera en massa saker. Det behöver inte alltid ha ett svar. Utan bara, vad händer om man gör så här? Spännande. Så diskuterar man och snackar lite om det. Och så kanske man lär sig nånting.

Joel (34:27)
Ja, jo men det är det.

Anna (34:49)
och diskutera ovärderat.

Rosita (34:51)
Ja, absolut.

Anna (34:53)
Alltså att det inte finns ett rätt och fel i att det här händer där och där. Så var det den svängen, så var det inte den nästa.

Rosita (35:00)
Mm.

Man känner att man är i en trygg grupp att kunna yttra sina tankar. Man behöver inte ha press på att det man säger ska vara korrekt. Det hade jag förmon och tur när jag över på examen. Vi var ett väldigt skönt gäng, som det var väldigt tryggt med. Det hjälpte ju mig jättemycket.

Joel (35:03)
Medvetenhet.

Anna (35:23)
Hull.

Rosita (35:24)
Varsågod. Tack själva.

Joel (35:24)
Det är dags att säga tack för idag då.

Anna (35:32)
Men jag tror det är det och nästa gång vi ses så tror jag att vi har skidor på oss. Jag hoppas verkligen det.

Joel (35:37)
Mm. Jajamän.

Rosita (35:37)
Ja, det är ju faktiskt den här veckan. Eller? Ska ni på upptakten?

Anna (35:40)
Det beror på vilken vecka det här avsnittet kommer ut. När det här kommer ut kanske vi redan har sett. Så är det ju!

Rosita (35:45)
Det är en av dem, men nu när vi pratar så ses vi om några dagar. Det blir superkul. Blir det en tusen?

Joel (35:47)
Ja.

Exakt.

Anna (35:53)
Precis. Jag såg det.

Joel (35:56)
Verkligen. Tack så jättemycket för att du... Ja, ja. Nämen... Nämen, tack så jättemycket för att du var med här och tog dig tid. Och om vi... Vi kan väl säga så här, att vi lägger upp lite länkar till dina kurser i beskrivningen så att man kan gå och anmäla sig. Och...

Anna (36:01)
Hahaha! Så bara 1,2,3, tack!

Rosita (36:04)
Vad sa du?

Joel (36:25)
Och sen så är det väl bara att börja förbereda sig att packa väskorna inför nationella upptaktsträffen.

Anna (36:33)
Det blir roligt.

Joel (36:34)
Yes.

Rosita (36:34)
Det blir jättekul. Jag ska packa massor. Tusen tack att jag fick vara med. Jag är jättehedrad och glad att jag fick förfrågan. Det var jättekul att åka. Vad härligt att höra. Okej. Tack, tillsammans. Hej då. Hej, hej.

Anna (36:37)
Mm.

Vi är precis lika glada.

Joel (36:46)
Verkligen.

Ha det fint!

Anna (36:51)
Tack!

Joel (36:53)
Hejdå!