Skidlärarpodden

Anna (00:00)
Hej och välkomna till ännu ett nytt avsnitt av skidlärarpodden. Det är ju jag och Anna och så har vi Joel med oss på tråden. Idag har vi äran att ha gästen Johan Frisch med. Johan som de allra flesta skidlärarna känner igen från Upptakt och årsmöte på Skidlärarföreningens årsmöte. Som håller ordning och reda.

på oss, skickar runt lister och säger när vi ska säga ja och när vi ska säga nej och så vidare. Hej Johan, välkommen!

Johan (00:39)
Hej, tack så jättemycket. Jättekul att få vara med.

Anna (00:44)
Du är verkligen en styrelsemänniska. Ordning och reda, eller hur?

Johan (00:50)
Jo, det är jag. Det har inte bara med skildraförändringen gjort. Jag har varit antribinär och driver ett bolag och driver fortfarande bolag. Och tycker att det är väldigt roligt. Jag försöker göra det... Målsättningen är att göra det så enkelt som möjligt. Det kan ibland vara svårt när man kommer till en ideell värld. Många villjer och kanske inte ibland så många som vill vara med och ställa upp och hjälpa till. Så det är lite annorlunda mot den vanliga världen jag har.

Anna (00:55)
Nej, det förstår man.

Just det.

Johan (01:19)
som är mer kursen.

Anna (01:20)
När man får lön för att jobba. Lön som i pengar på banken, inte upplevelser.

Johan (01:23)
Haha, exakt.

stämmer.

Anna (01:31)
Men hur började det? Och när? Och var? Ja, precis.

Johan (01:35)
Ja, vi började med... Hela skidlörakarriären var ju... Jag började också åka skidor väldigt sent i mitt liv. Det hade nog mycket att göra med man var på pass ekonomiska förutsättningar att ta oss till fjällen. Skidor har jag ju stått på med... Det låter som man är 100 år. Det är man ganska snart. Låg fästpunkt och hej och hål på baksidan på Hemavaj i Svithälje och i Trosa där vi hade sommarställe. Men sen blev det i alla fall möjlighet att komma upp till fjällen. Och då var jag nog...

12 eller 13, tror jag. Och så blev det en ganska stor del fram till jag träffade min fru Mia, som då gick på Racklöfska i Åre. Och vi träffades ju då... Det är ju en eftergymnasial utbildning. Åreskildliga linje är en heta multipedara. Så det är en eftergymnasial utbildning. Hon befann sig ju i Åre och har ju tävlingspaket runt så där och har bestämt sig för att jag ska bli skidlärare. Och då tänkte jag att ska det där fungera och hålla...

Anna (02:15)
Vad är det?

Mm. Mm. Ja, mm. Mm.

Johan (02:33)
mellan oss, vilket du har gjort i 33 år snart, så måste jag väl förflätta mig nånstans. Det blev det så. Jag började jobba i liften första halvåret och sen kom jag in på skitskolan. Sen är det liksom...

Anna (02:47)
Var i Sälen när vi rör?

Johan (02:51)
Då var vi i Tandodalen. Det var inte Skistad ändå. Både Humfjället och Tandodalen var separata anläggningar. Nu pratar vi i början till mitten på 90 -talet. Sen blev vi kvar där uppe i fem eller sex år. Vi begav oss hemåt som många gör när man börjar skaffa familj. Men fram till dess har han styr med att bli...

Anna (02:56)
Ja precis.

Johan (03:20)
Jag tog skilliga examen och det öppnade sig en ny värld. Vi jobbade med utbildningsteamet för Sörmland, för Främjandet. Och sen när det blev ett vanligt liv hemma i närheten av Stockholm - kände jag att det var fortfarande kul att röra sig i den här världen. Det är en skön känsla, tycker jag. Det är härliga människor med mycket lika värderingar.

Då fick jag en fråga från Eva Ruder, som satt i styrelsen på skiljoförändringen. Vad skulle man tänka mig att vara med? På den vägen är det. Sen om jag... Det kan säkert återkomma med fler frågor kring det där. Första delen var väldigt mycket att vi var många i styrelsen. Vi var många i styrelsen därför att man skulle...

Man har chans att hinna med jobbet i styrelsen. Ni kan också kalla tio -tal pärs till ett styrelse -möte. Det är inte jättelätt att få ihop det. Det är sex gånger om året.

Anna (04:26)
Det var ju inte direkt då heller så att det fanns teams och så telefonmöten på sin höjd.

Johan (04:30)
Nej. Eller fysiska möten. Då ska man flytta folk. Det var verkligen en utmaning. Sen jobbade vi på. Det hände väldigt mycket. Vi tittade mycket på digitalisering och varför vi ska vara med i skidlareföreningen. Det är fortfarande en fråga. Så vi kom tillbaka till den. Och sen någonstans 20...

Anna (04:34)
Mm. Mm.

Johan (04:59)
2012, 2011 eller 2012. Så var väl jag på väg att känna att jag hade gjort 12 -13 år i föreningen och tänkt att jag skulle göra nåt annat. Men det var många andra som tyckte samma sak och då kom det lite ansvarsgrejen på axeln. Jag kan inte avgå nu också om alla andra gör det. Då fick jag farmorna bli ordförande. Då får man väl alla chans att styra det här. Den stora delen jag gjorde var...

Minska styrelsen till så få som möjligt. Jag tycker att styrelsearbete är roligt, så det är många andra som inte tycker det. Man kanske inte behöver sitta i styrelsen för att hjälpa till. Det finns ändå 500 -600 kloka medlemmar som kan vara med i olika typer av arbetsgrupper. Det blev mer att man såg en långsiktighet i det här.

Flera föräldraledigheter under tiden som jag var ordförande. Det känner jag mig stolt över. Man ska kunna vara med och inte behöva kliva av en styrelse. Lite modernt, lite för att... Man skulle vilja styra ett företag. Det känner jag mig stolt över. Kontinuiteten och långsiktigheten...

Det var inte så stor rullians av människor i industrieret som vi upplevde. Och vi byggde också upp en väldigt god ekonomi, vilket också är viktigt. Och ett förtroende hos medlemmarna.

Anna (06:33)
Alltså, min första kontakt med skillärareföreningen var ju ungefär då när du började, när du var i Sälen. Att det var NM eller SM i Storslalåm eller nåt sånt där. Du får inte vara med om du inte är medlem. Så då satte folk vid ett bord och så betalade man cash eller fick en inbetalningsavis. Så bara, lovat du betalar? Och sen så gick man till posten och betalade eller hade cash med sig. Och så var det ett laminerat...

Johan (06:42)
Mm.

Mm.

Mm.

Anna (07:01)
plastkort som kom hem ur brevlådan. Det har ju hänt jättemycket sen dess. Det är ju lättare att bli medlem. Det är enklare förfarande att man behöver inte skicka in en bild som ska lamineras med något annat och allt det där. Så jag menar, ni har ju gjort det. Det är en stor resa, tänker jag.

Johan (07:20)
Absolut.

Det är en jättestor resa och det är också det som du pratade om som är kopplat till Cansly. Cansly har en tillräcklig bra tillgänglighet för medlemmarna, framför allt under hösten och under säsongen. Vår och sommaren är det ganska lugnt. I början hade vi inte bara ett skillnader i Storslalom. Det var också golf på sommaren och sen tillkom det flera grenar.

Anna (07:37)
Mm. Mm.

Hej då!

Johan (07:50)
eller discipliner under vintern också, där det började med puckel och sen har det blivit så massa olika typer av happenings kring SM -et. Och jag tror att som mest... Det var till och med ett tag där vi hade svårt att få anläggningar att ta evenemanget, för de sa att vi inte kan ta så mycket folk. För det var ju... Jag tror att vi var över 400 personer som mest. Och då är det både tävlande men ändå ganska mycket hangarans som hänger i backen.

Anna (08:18)
Ja, och man åkte ju inte för att man trodde att man skulle ta något guld utanför att gå på banketten.

Johan (08:20)
Du vet.

Exakt. En kul grej att samla. De gånger man samlas annars var när man gick sina utbildningar. Då träffade man en massa människor från olika anläggningar. Det blir lite annorlunda idag också när man kör anläggnings - specifika utbildningar i större utsträckning. Men jag håller med. Det här är väl en del... ...som jag tror att många då var med i föreningen för just den här gemenskapen och framför allt ÅKS. Medlems - talen gick självklart...

Anna (08:39)
Ja precis.

Johan (08:53)
upp ordentligt just under SM -veckan eller SM -hälgen i mars. Vilket bekymrade oss lite grann, för helst ville man ju att man ska vara medlem hela tiden, men man såg inte... Nyttan såg man för de examinerade som fick sitt kort och kunde använda det internationellt, det är en större utsträckning än man kan göra idag. Och att det blev liksom liftkortsrabatterna som led och är fortfarande en väldigt stor del av anledningen till att man är medlem. Vi har försökt med...

Vi har jobbat med saker genom åren och köpa saker och samarbetspartner. Många har sina egna kontakter och kontakter. Det blir för lite volym och för lite del. Vi tror att fortbildningsdelen är en viktig del att umgås. Vi har också jobbat en hel del med att diskutera och ta fram en plan -

Anna (09:26)
Mm, ja.

Johan (09:52)
Jobbdatabas. Därför har man tittat på att mycket anläggningar har behov av extra personal under säsongen. Man vet hur mycket bok det blir. Det är många anläggningar som skriker efter utbildade skidlärare under högsäsong som man kanske inte anställt innan. Då skulle man kunna annonsera efter personal när det är dags att anställa helsäsongerna. Men också titta mycket på extra personal.

Det kan vara nästa steg av den databasen vi har byggt upp om man nu bestämmer sig för att komma dit. Men det är ganska kostamt att bygga det där, så därför är det en förening med begränsade medelsformen. Ta en sak ett tag.

Anna (10:35)
Men hur gammal är skidlärarföreningen? Hur många år är den?

Johan (10:42)
Oj, nu måste jag räkna huvudet. 58, va? 6, 8, 7, 8, 8, 9, 8. Ja, men man är väl 70... 75 år, typ, någonstans där.

Anna (10:46)
Det är.

Det var ju någon typ av jubileumshappening i kläppen. Är det 10 år sen? 15 år sen? 50 års jubileum.

Johan (11:01)
Det var 50 -årsjubileum som var i kläppen. Det är nog mer än tio år sedan. Tyvärr. Det var 15. Det var 50 -årsjubileum. Det stämmer. Det var kul.

Anna (11:05)
Såklart, såklart när man tror att det är 10 då är det 17 -18. Det var femt års problem.

Joel (11:10)
Mm.

Mm.

Jag funderar på att prata om styrelsearbete. För någon som lyssnar som inte har någon erfarenhet av styrelsearbete kan du måla lite grann vad innebär det omfattning och hur påverkar det livet så att säga.

Johan (11:32)
När man försöker bygga det är det viktigt att i ett sånt här styrelsearbete där är långsiktighet otroligt viktigt att lägga upp en plan för som kanske sträcker sig mer än en säsong. Och titta väldigt mycket på ett antal huvuddelar så att man inte är omfång. Bra idéer är ju inget så. Det har ju många människor. Man måste titta på vikten av att kunna genomföra det. Det blir ju huvudverksamheten som genererar pengar, det vill säga medlemskapet.

Fortbildningarna blir viktigt att titta på. Det blir mycket... Styrdelsmötena är ungefär sex gånger om året. Oftast kvällstid. Nu kan jag prata utifrån hur jag tillsammans med hela gänget byggde ut vårt arbete. Man har tydliga ansvarsområden för det här. Och stöttning kring det om man behöver. Så man inte känner att man är...

Nån form av lonely ranger som ska gå ut och lösa hela fortbildningsverksamheten som är ganska stor. Jag tror att det måste finnas ett brinnande intresse för det man gör och inte känna stressen över att jag inte hinner. Men jag tror att du ska tänka efter att det kan jag tänka mig att lägga tid på det här som blir ideellt och frivilligt. Så är det ju. Vi styrelserna har inte haft...

Vi har inget betalt överhuvudtaget. Vi har lite ersättning om man ska resa någonstans.

Anna (13:02)
Men...

Men du som inte bara sitter i den här styrelsen utan i andra styrelser också. Förutom att man på vissa ställen tjänar pengar. Men vad är liksom den största behållningen av styrelsearbete? Så rent personligt?

Johan (13:21)
Vi är människor, för min del. Vi är människa. Att kunna umgås, få personer... Få ut det bästa av personer som man vet är väldigt duktiga på det de håller på med. Samtidigt som de i princip står med familjen, säsongsarbetet... Man känner sig att man inte hinner i det här. Att kunna vara där och säga att det är inga problem. Det här planerar vi på ett bättre sätt. Då kommer du inte att hamna i den här stressen.

Pratar vi om fortbildningarna för nästkommande år i maj, juni och börjar planera dem då och så vidare så kommer det finnas ett lugn. Men det är människor, ska jag säga. Det är lika väl att beblanda sig med den här branschen. Härliga människor som ni också är, som älskar skidåkning, det är nånting som man samlas kring på ett väldigt härligt sätt.

Så. Och som självklart kan leda till intressanta diskussioner. Det är inte alltid att man är överens om saker och ting, men det är väl en del, tänker jag också, i helheten.

Anna (14:24)
När det kommer till styrelserbete så har jag suttit i både Sladam -klubbens och den gamla handbollsklubben och lokalavdelningen, friluftsfrömmjandet. Men det är kul och intressant och spännande och det som händer i det dagliga. Men när man tittar bakåt så är det så att när jag började för tre år sen såg det ut så här och nu ser verksamheten ut så här. Det är en stor boost. Det är sånt som man inte kan föruts.

–och säga att det här kommer att resultera i det här. Det tycker jag är lite häftigt.

Johan (14:59)
Nej men så är det ju. Det är ju kanske inte alltid att alla har den... När du är tillbaka kan man ju titta på det. Det måste man ju påminna sig om ibland. Om man har åstadkommit för någonting. Så att människor får känna att de är stolta över någonting. Och det är det jag menar. Jag tror att det finns en fördel av att ha lite erfarenhet ifrån... Alltså en...

Anna (15:06)
Mm. Mm.

Johan (15:26)
Vad är en normal värld? När man kliver in i en sån här styrelse också. Det skapar ett större lugn, ordning och reda ger det dum. En stabil ekonomi, superviktigt. Ha en förståelse för pengar in, pengar ut och pengar kvar. Hur det ser ut och fatta beslut på det. Och också titta lite på hur pengarflödet ser ut under ett helt år.

Ekonomin är också en otroligt viktig del i det här för att man ska tycka att det är roligt. Skulle man hela tiden inte prata om att man har inga pengar, då är det väl ingen som vill sitta med inom styrelse. Då är det svårt att göra nånting över tag.

Anna (16:03)
Ja, precis. Sådana styrelseordföranden har man ju haft när man har suttit i styrelser. Då kan man fascineras över hur motivationen dyker.

Johan (16:09)
Mm.

Ja, men jag tror att man måste se det som att driva ett bolag på samma sätt. Jag tror att det är ingen större skillnad. Man måste se till att människorna trivs och tycker att det är roligt. Sen är man säkert olika som ledare, men jag gillar ju att... Jag är gärna lite behind the scenes. Nu har man stått på scenen från årsmätet och så, men det är inte riktigt kanske det jag trivs bäst. Men det vet ju du. Anna kanske framför allt. Jag har inte varit på något Interski.

Jag har alltid skickat andra människor. Det är nog de som gör sig bättre i de sammanhangen. Det låter som att jag gillar att vara under en sten. Det är inte absolut inte så. Men personer som befinner sig mycket mer i branschen i vardagen - –gör bättre arbete än vad jag gör. Jag är nog mer av en person som gillar att vara bakom klisserna - –och se till att det är ordning och reda och lyfta människor som är duktiga.

Det är viktigt att när man... Nu är valberedningen som gör det, men det gäller att ta i ett samarbete med dem. Framför allt i en sån här verksamhet att man också får en styrelse som har en bra sammansättning av... Jag ska inte säga hjärnor, men lite grann olika erfarenheter, ålder, bakgrund, kön absolut. Och att man inte bara tar med dem som säger ja, utan att man får en bra, dynamisk...

Sen har det varit en utmaning när vi satt på ett årsmät i Hundfjället. Vi var tvungna att ringa efter Stinas och Kelle Ruders fru. Hon skulle komma upp från byn för att vi skulle kunna rösta. Vi får inte rösta på oss själva eller ge oss ansvarsfrihet i styrelsen. Senaste åren har vi haft...

Anna (18:05)
Nej, det.

Johan (18:15)
100 plus personer på årsnäten. Det har varit hela spannet. Jag kommer också ihåg när... Det var någon gång när vi skulle ha en ny ordförande. Jag tror inte att det var Anna -Joan Larsson som lämnade. Där fick jag sätta mig ner av workshop tillsammans med Ola Rokberg. Hon var ordförande i valberedningen.

Ja, men inte helt normalt. Valbrinningen ska kunna leva ett eget liv. Men vad ska vi göra om vi inte hittar en person som ska kliva in? Vi fyllde en hel whiteboard med namn och sen var det bara att sätta oss och ringa. Så. Det var så att Stefan Attalit kom in. Han ville inte ta ord för en repasta. Det gjorde jag då. Sen sa Stefan och jag jobbat tillsammans de senaste åren också. Nu kläder vi hand om förra året. Man får inte ge upp.

Anna (18:58)
Gästet.

Johan (19:12)
Det är väl ett starkt budskap också, det gäller att hänga i.

Joel (19:14)
Men när du...

Anna (19:15)
Men Joel först.

Joel (19:18)
När du ser tillbaka på din tjänstgöringsperiod så att säga, vad känner du dig mest stolt över?

Johan (19:23)
Jag känner mig stolt över att vi har lyckats skapa en stabil ekonomi. Som man lyckas göra att vi har hela databasarbetet som underlättar jättemycket. Och att vi har också lyckats bygga efter många år ett väldigt stabilt kansli med alla. Det är för mig, det är väl de tre sakerna som jag är absolut mest stolt över. För det är så otroligt bra för alla medlemmar. Det underlättar väldigt mycket.

Anna (19:51)
Det där med kansliet, det har jag i kontakt med som ordförande för examensnämnden. Det är hon som beställer pins, bland annat. Examen är starkt förknippat med E -SIA. Det här med E -SIA, det är bara en organisation i Sverige som kan...

Johan (19:58)
Tyst!

Ja, precis.

Anna (20:18)
Kan inte du berätta lite om det här, hur det funkar och varför är det på det här sättet?

Johan (20:26)
Den här sista frågan kanske får du svara på. Absolut är det så. När jag klev in hade vi förutom Messiah och IFSI, vilket var två ganska jämnbördiga organisationer, styrkemässigt sett ute i Europa. Man hade en mycket större fördel av att ha de här medlemskapet. Det gav mycket mer liftkortsrobatter än vad det gör idag.

Anna (20:39)
Ja.

Johan (20:54)
Det var absolut en stark väg inför en kvalitetssäkring - hos alla de svenskar som jobbade i USA. Sen tittade man på ICI -adelen. Sen är det ju mina ord, så det är jag som förstår för dem. Det är ett gubbvälde på riktigt, genom alla de organisationerna. De har kunnat fram till för några år sen, livnära sig på... De har ju haft betalt för att sitta i de här presidierna och styrelserna.

Åkt runt och käkat middagar och åkt skidor och tyckte att livet har varit ganska nice. Och sen har det varit mycket fokus på de stora Alpländerna. Det som har hänt på slutet nu är att det har luckrats upp litegrann. Dels har Isia fått en större position än vad Ifs har gjort. Och sen har man också med vår del tillsammans med...

Sara, Carolina och även Frida som sitter i styrelsen i skildraförändringen Portrötta. Så var man faktiskt tre tjejer som satt på styrelsmätorna och även på Interski från Sverige. Vilket var att folk började prata om det. Att vi helt plötsligt hade tre tjejer och inte någon kille som satt med det. Det är väl en kul grej. USA har tagit ett större ansvar och vi kliver in mer och ifrågasätter mer varför man ska ha två organisationer i form av IFC och CIA.

Vilket kan vara rimligt, för det är en kostnadsfråga. Hur fyller det i sin funktion? Hur ska man få ihop det här? I SIA har det också varit knutet till möjligheten att jobba utomlands. Där har ju Alpländerna framför allt varit... Allt ifrån att man ville starta en parallell organisation för att man skulle skydda arbets...

Anna (22:23)
Mm.

Johan (22:49)
Arbetsmöjligheterna i de här länderna. Att inte komma in i utlänningar och jobba i skidskolorna. I Amunash -Raych -Asterike och så vidare. Det var då man började försöka stänga ut dem här. Då blev det en EU -fråga. Då fick Lilla skildar - föreningen med Anders Fritson i spetsen - kliva ner och åka till Bryssel och prata på stora möten och försöka förstå vad det här var.

Anna (23:05)
Mm.

Johan (23:19)
Det där är väl inte klart eller slutat, men EU tog ett beslut om att det inte är okej. Vi har en fri arbetsmarknad över gränserna i Europa. Det är väl det man fortsätter jobba med. Det blir väldigt byråkratiskt. Det blir nästan svårt. Då ska man hitta på nya typer av certifikat. Då blir de oftast bestämda av de stora länderna. Då blir det... Då blir certifikatet inte...

Utifrån mitt perspektiv blir det inte kompetensbaserat utan snabbt åker man. Det kanske inte är så rimligt. Det var ju då CTT kom in. Det är EU som har skapat det för att skydda att du ska kunna jobba - om du har det här CTT -certifikatet.

Anna (24:00)
Är det då det här i...

Johan (24:17)
Men det blir en jätteadministration, för då ska vi titta på alla och läsa de där. Vi jobbar tillsammans med Högskolorverket. De fick ta upp juridiken och allt det här som vi har svårt att läsa. Sen fick vi beskriva hur skillnaden av världen fungerar. Det har blivit väldigt krångligt. Jag hoppas att det reder ut. Jag vet att det var mycket diskussioner på Interskriv senast i Läri om det där också.

Vi får se var det tar vägen. Nu är nästa intervjus i USA. Det är bra och kul. Däremot kan jag tycka att det blir tuffare för alla att åka dit. Det kommer att kosta betydligt mer. Kanske rör sig under slänga 80 -90 000 per deltagare att ta sig dit och vara med. Delegationsavgifterna får det från Timo. Då kan man tänka sig själv att skicka till team.

Och plus en delegation av människor, så det är ju miljoner vi pratar. Då får det där att funka.

Anna (25:19)
Men det är så mycket saker. För en annan sak som också föreningen är eller som du återkommer till, det är fortbildningar.

Johan (25:29)
De är styrda väldigt mycket. De kommer från de internationella behörigheterna som du har, både i Ellenrifts och i SIA. Då var det först... När du började också, så var du tvungen att ha x -antal dagars praktik. Plus att du skulle gå fortbildningen var tredje år. Sen tog man bort praktiken. Jag tror att du var tvungen att jobba i en vecka eller sju dagar.

Anna (25:43)
Mm?

Johan (25:57)
Då kan du jobba på kurs eller i skitskolan. Den tog man bort och så satte man in att det räcker att ha fortbildning vartannat år. Det är ett krav. Det är nåt som vi, vi fortfarande, får mycket frågor om. Man säger att man inte kan lösa det på nåt pris. Det kan vi inte. Det är inte vi som satt reglerna. Om vi börjar tulla på de reglerna blir vi av med certifieringen. Det är en internationell regel.

den här och vartannat års fortbildningsdelen. Och den äger ju föreningen helt. Det är ingen annan som kan certifiera. Det gör man både för ISIA och samma krav för IFS för att vi ska kunna få de här små fina frimärken att sätta på våra kort.

Anna (26:46)
Förut, för länge sen, kunde någon främjarutbildning vara i SIA -grundande och någon tränar fortbildning. Lite blandat. Men nu har föreningen tagit kommandot över alla. Då är det många som funderar, varför inte den här det? Kan den här vara i SIA -grundande? Som upptakten för instruktörer och utbildningsteam.

Johan (26:58)
Mm.

Anna (27:15)
Hur många tycker att den ska vara i sida grundande?

Johan (27:19)
Absolut.

Jag har haft många sådana dialoger och jag uppskattar att jag har haft dem. Det finns i grund och botten en kvalitetsfråga där vi kände ett tag när det släpptes ganska fritt. Det räckte att man skickade in ett program och så skulle man hålla det. I det fallet var det tre dagar, nu är det två dagar. Sen var det inte så mycket med det. Vi fyra skulle kunna åka och så släpper vi inte in någon annan. Så drar vi till Alsterika och åker vidare en vecka och så är vi klara.

Anna (27:21)
Mm.

Mm.

Mmm.

Ja.

Johan (27:48)
Det vill vi få bort. Fortbildningen är inte bara att göra ett antal dagar. Självklart ska man hänga med nice människor. Men det är viktigt att man får till sig en viktig information. Därför var vi tvungna att sätta lite kärpar i hjulet för många som har gjort det här i många år. Själva har vi sagt att vi kan göra det här, men det finns några krav. Det enda är att vi tillsätter de som ska vara ledare för utbildningen.

Den andra delen är att den måste vara öppen för alla. Vem som helst ska kunna anmäla sig till de här utbildningarna. Eller fortbildningarna. Det tog nåt eller ett par år sen. Sen tycker jag att det har rullat på på ett bra sätt. Diskussionerna... Jag pratar inte bara om att de har lagt sig. Vi har haft bra svar på de frågorna. Nu tycker jag att det funkar bra. Sen ska man helt klart säga...

Söker du en fortbildningsstatus på nåt som du har - och du vill ta in en ledare från SSLF - och öppnar upp den för alla, då är det bara att köra.

Anna (29:00)
Precis. Jag har ju hållit några stycken åt SSLF. Det är ju väldigt trevligt. Man träffar ju ett stort spann skiljare i alla åldrar. Med tiden har jag kommit på ett jättebra ämne som jag ska göra sen, erbjuda sen när jag har annat för mig. Det är skiljarexamen då och nu. För det är ändå det man liksom...

Johan (29:21)
Kul!

Mm.

Anna (29:30)
återkommer till när jag tog examen på min tid. Och då då som hyfsat nu så har vi ändå varit med i examensnämnden ganska länge. Då kan man jämföra såhär. Det kontra det här. Vad gör vi? Vad är det för likheter? Finns det någon skillnad?

Johan (29:48)
Det är otroligt när man är på de här fortbildningarna. Det är otroligt mycket samlat kunskap i de här grupperna. Man har ju oftast möts skidemässigt någonstans. Antingen jobbat ihop eller tagit examen ihop. Det är nog fler än vad vi tror som synkar sina fortbildningsdelar och säger att man ska åka på samma. Nu har jag...

Anna (29:58)
Mm.

Johan (30:16)
Jag har oftast varit med på många av dem vid sidan om. Så länge du jobbar i SSL -styrelsen räknas det som fortbildning. Man är från tagen över vad man är på dem om man inte vill. Därom gick jag i höstas och samman som min dotter. Hon har också klivit i fotspåren och jobbat. Både Mia och Ida var på samma utbildning i år.

Anna (30:34)
Kul.

Johan (30:46)
Det var hennes första fortbildning. Hon var väldigt nervös för att hon skulle hamna i en annan grupp och behöva prata. Hon kom från Slavs utbildningssteg och såg det mer som att man på något sätt skulle testas. Jag sa att det kommer du inte att göra, utan surga åt dig i massa kunskap och härliga skidåkare. Sväng höger och vänster och sen prata om det spännande. Analysera det själv eller vad det nu är för ämnen som du har. Jag tror hon fick en positiv upplevelse.

Anna (30:57)
just det.

Vad roligt. Men allt det här skidåkandet och all den här tiden i föreningen, vad har det gett dig för övrigt i ditt yrkesliv och ditt vanliga liv?

Johan (31:16)
Tack så mycket.

Jag tror liksom... Jag kommer ihåg när jag började jobba i skilskolan. Min pappa var väldigt bekymrad. Pappa kommer från en ganska hårt arbetande familj och ingen guldsked i mönnen i taget. Och tyckte väl att man skulle utbilda sig, klippa sig beroende av att man inte gör det men skaffar ett jobb. Och när jag bestämde mig för att börja jobba som skillärare och göra det i så pass många år...

som huvudshusutsättning, så tog det ungefär två år innan pappa började sätta i. Det ger ju faktiskt ganska mycket. Som ung person, stå och prata inför vuxna människor i en miljö där du känner dig supertrygg. Det är oftast ingen som åker ifrån dig. Du känner dig sjukt trygg i ditt gårdtext och dina texter. Hon kan stå och prata med vuxna människor.

Det har gett mig mycket i arbetslivet också. Just det här med att kunna ta olika typer av personer och lösa uppgifter. Nu jobbar jag med häddehandling och rekrytering. Det man märker direkt när man mäter en person som har jobbat i skitskolan utifrån sätt att beskriva hur man löser problem. Det är personer som har fått med sig väldigt mycket erfarenhet i väldigt ung ålder. Jag har ju också...

Jag har jobbat med säljutbildningar för skidskolorna. Det saknades mycket hos de unga människorna - att komma in och inte bara tycka att det är dyrt en timme i skidskolan - utifrån min egen skidlärarlän. Försöka få dem att förklara att personer som kommer upp - har inga problem att betala 1 000, 1 200, 1 300 kronor i timmen. De är vana att det kostar mycket mer utifrån den värld de kommer i. Att kunna ge mer sånt...

Anna (32:48)
Ja, det är det.

Johan (33:16)
Man är farmbar i den här åldern. Det tror jag man kan ha med sig.

Anna (33:21)
Den utvecklingen när du bara sätter ord på det, det bara landar i en själv. Jag gjorde också det, jag var 19 år och skulle inte bo en dag till hemma.

Johan (33:27)
Mm. Mm. Mm.

Nej, och sen är det klart att det är en miljö. Man funderar väl inte så mycket på det. Det är ju helt främmande för vad som händer i världen nästan. Det är ungefär om hur mycket det har snöat eller inte, hur det är vädret och blåser och hur ser grupperna ut. Man får ju ett väldigt starkt fokus. Däremot kan jag utifrån baserat på det, kan jag tycka att det är viktigt för skitskolorna. Eftersom gästen ska få en väldigt bra upplevelse och inte bara säga att det är...

De minsta är de som inte kan åka skidor utan skidskolan. Jag har ju skidskolan hållit på mig i många år och försöker lösa den knuten. För så fort man kan svänga höger, vänster och bromsa är man klar. Men jag tror att den här upplevelsen även om man står på ett bergesäl. Var det så att det kallas förr? Så är man väldigt...

Jag skulle kunna visa en fantastisk skidåkning för vem som helst. Jag hittar alla backar. Jag vet inte i liftköerna vilka backar som är roliga att åka i. Jag vet när vi ska äta och var vi ska äta för att få en helhetsupplevelse. Även om jag delar med mig av det, vet jag ungefär hur man ska spändera en vecka i Sälen. Det är samma sak när man är i Åräl, Vemdalen eller...

Kitt eller fjäll. Alla de här ställen har det så mycket att ge som skidåkare. Det tror jag att gästen skulle må bra av att få ta del av på ett annat sätt än vad vi kanske erbjuder idag.

Anna (35:14)
Det är som att åka på semester. Det är först när man åker därifrån som man inser att alla misstag man gjorde första tre dagarna. Då hoppar man i dem så går man rätt på guldkornen.

Johan (35:23)
Ja.

Jag tänkte bara, när du har komplimera så tar du hand om familjen litegrann. Har du två barn i skitskolan sett till att försöka få med de andra? Jag vet när jag jobbade sist i Trysel så hade jag en engelsk dam. Eller dam ska jag säga. Hon var kanske inte jättemycket äldre. Men vi hade fantastiskt. Vi åkte hela förmiddagen en hel vecka. Innan veckan var slutade jag och både med hennes man som absolut inte skulle gå i skitskolan som var jätteduktig på att åka skidor. Vi åkte och fisk och han tyckte att det var det bästa han har gjort. Och vi hade med oss ungarna också.

Det behöver man ha lite erfarenhet för att sälja in på ett sätt - där man inte känner sig som någon dammsuga försäljare. Det är av hela hjärtat som jag verkligen vill åka med de här människorna. För jag vet hur kul de kommer att ha.

Anna (36:12)
Det är väsentlig skillnad där du säger det. För det kom jag ihåg när jag började jobba i Hemsedal. Då stod min dåvarande chef och bara ni måste sälja in lektioner. Ni måste sälja inte brorsan och morsan och sälj flera. Och man bara haha jag hatar det här. Jag vill inte sälja något. Jag är skiljare inte säljare. Jag tyckte det var jättejobbigt.

Johan (36:28)
Tack.

Ja, haha, exakt. Haha, vad? Vad var det? Vad var det?

Anna (36:41)
Men sen när det kom naturligt så beskrev man nåt ställe eller nåt så där och den kommer bokade redan och bara aha, okej, det var det här som var att sälja.

Johan (36:52)
Det där är roligt. Vi har ju de cell -utbildningarna jag har kört som oftast är uppåt 3D. Då kör jag otroligt mycket ute i backen, alltså i en miljö där eleverna sitter och sover vid bänken. Man ska lite upp massa naisa fyrfält där försäljning fungerar och hejo.

Det är en del teori, men vi jobbar mycket ute i backen och praktiska övningar. Olika typer av rollspel som ibland kan kännas kryssat, men som oftast blir kul. Man fångar upp det efteråt och pratar om det. Det är ingen skidskola med i Vetland som... De flesta har ökat sin försäljning. Åter... Återförsäljning, mer försäljning, med över 100 %.

på en säsong. Det är ju pengar.

Joel (37:48)
Men det finns ju ett narrativ som jag tycker jag har hört i flera år från många olika håll om att skidskolorna går bara max plus minus noll. Vad är din syn på det? Alltså skidskola på en anläggning och dess syfte och på nån sorts existensberättigande?

Johan (38:05)
Nu svarar jag utifrån att vi inte har några siffror framför mig över huvud taget. Men när jag skulle säga att... Tittar du till exempel på en skidskola som drivs privat - så har den en mycket större incitament att göra ett bra resultat för att investera i personal. Det blir så väldigt... Det är företaget, själva skidskolan. Där visar man oftast en mycket högre lönsamhet. Du kan läsa tryssill om du vill tills de är köpta av Skystar.

Joel (38:09)
Mm, jag har inte heller.

Johan (38:36)
I skistar blir skidskolan nästan en marginalprodukt, även om den är viktig för upplevelsen. Jämförelse med vad liftkorten omsätter versus skidskolan... Återigen, jag ser inga siffror, men jag gissar att det är betydligt mindre. Man måste se hur det här sitter ihop, tänker jag. Hur kommer man dit? Allt är från kommunikationen innan till gästen. Det kanske kommer...

Det kan inte bara systematisera. Jag skickade ut haken för att jag kan prata med Sjögren om det här också på skristall. Man har köpt ett liftkort i Stockholm. Jag tror att det gör det om du köper på Lidinge och i Hammarbybacken. Om du köper ett OR -kort. Sen har du ett första datum på det.

Då får du ett mejl som säger att du hoppas att din resa till Åre var bra. Man bara, jag har ju bara köpt ett årskok. Det finns för mycket saker i ett system som är för dåligt för att man ska få den genuina, riktigt bra känslan. Det finns fler verksamheter som har en utmaning med det. Jag pratade med Patrik Hofbauer, som är nykonsernchef. Jag känner honom envig att våga se andra spela hockey.

Jag är stort eliga kund och har en massa grejer. Så kom det nåt med mig som sa att det var så mycket kunder här. Så nu kommer du att få ett erbjudande. Då klickade jag upp erbjudandet och det första du sa var att du inte uppföljde kraven för erbjudandet. Man bara, okej, vad är det här? Så jag tror att det är så mycket saker som man förstår. Nu finns människorna som tjänar bra med pengar och kan spendera pengar i fjällen. Tyvärr har många av de andra försvunnit.

Anna (40:10)
Skicka aldrig mer det här mejlet.

Joel (40:11)
Mm.

Johan (40:28)
av ekonomiska skäl. Då måste man ta hand om dem på ett sätt där man verkligen gör alla rätt. Då kommer man att vara villig att spendera pengar. Då tror jag att våra skidlärare blir väldigt viktiga. Man har ett långt touchpoint med gästen. Då är man tillbaka till skidläroföreningen och ser hur man kan botanisera det här i ett fortbildningssyfte. Sen starkar samarbeten också med...

Joel (40:37)
Mm.

Mm.

Johan (40:59)
Slag till exempel. Utbildande även främjandet.

Anna (41:01)
Men jag tänker också så här att skidlärare är ett yrke. På mitt jobb finns det konsulter, det finns elektriker, det finns väldigt många människor som hyr ut sig själv per timme och alla de företagen går med vinst och runt och så vidare. Så då borde ju också en skidskola kunna göra det. Det är ju ingen skillnad, eller?

Johan (41:28)
Det är volymen. Man har för lite... Man maximerar volymen på de nybörjare och barn. Det skulle man ägna sig åt alla personer som finns i anläggningen. Bara en sak när du... Du kanske har två timmar fritt eller inte bokat på eftermiddagen. Då åker du ut i backen och får sälja in sista timmen själv.

Anna (41:54)
Mm. Mm.

Johan (41:54)
Nu låter det väldigt hårt att få ha det jobbigt att sälja. Men om du skapar förutsättningarna för dig att göra det och ser till att människor vill åka som de där. Eller ödmjukt titta på människor när de säger att de har åkt en hel av akut. Jag skulle kunna hjälpa dig från bättre upplevelse. Det här i backen kändes lite jobbigt. Nu drar jag det här ganska hårt. Men det skulle vara intressant att säga att vi inte skulle kunna åka en timme.

Joel (42:19)
Mm.

Johan (42:23)
Är du inte nöjd så skiter du betala, men du är ändå där. Skidskolan måste också skapa en mycket större tillgänglighet. Så att det inte är så här att jag ska av med skidorna, gå mig upp en trappa, jag ska in i en varm lokal när jag har alla kläder på mig. Så ska jag sätta mig och boka. Frågan är om man ska kunna. Jag har ingen aning. Det är som att lämna bilen på verkstaden. Vad är det för fel på bilen? Jag har ingen aning. Det är inte jag som är meck. Det är du.

Anna (42:25)
Vi ses.

Joel (42:26)
Mm. Mm.

Johan (42:52)
Så skidskolan måste nog bli tillgängligare.

Anna (42:54)
och inte bara ses som en ny.

Joel (42:54)
Mm.

Johan (42:56)
Det kan jag tänka mig på främja sidan också. Du får en uppsökande, nån som vill lära sig åka skidor som kommer till Hemavacken och gör det. Eller samarbete med klubben.

Joel (43:08)
Det är en intressant diskussion där vi är just här och nu för att jag har ju tagit över skitskolan i Kitefjäll och nu står vi inför. Okej, hur ska vi? Vad ska hända nästa säsong? Och då är det just det där. Hur kan man? Eller det som går i mitt huvud är hur kan man göra det annorlunda för att faktiskt maximera väl fel ord? Men i alla fall att få in. Du måste ju på något sätt använda tiden så mycket det går för emellan som.

Johan (43:34)
Ja, verkligen. Jag håller med. Man sitter i ett fjäll som många har 100 mil att åka till. När man har varit där skulle man skriva under alla ordskydd. Då skulle man åka 100 mil flera gånger om året. Det är fantastiskt. Fördelen av att följa upp där man inte hamnar i en befolkad anläggning...

Joel (43:45)
Exakt.

Mm. Mm.

Johan (44:00)
Utan att nämna namn så är Kitefred fantastisk. Man ska börja i resanledningen och komma ner dit - och paketera det på ett annorlunda sätt. Jag pratade med Johan Rydén när han blev ansvarig för skidskolan i Högis. Vi pratade om att paketera det här och ta hand om föräldrarna. Skaffa fyra folkarbussar. Ta hand om barnen i Högisbacke som lutar ner åt alla fall. Det är inte en...

Superupplevelser hänger en vecka för en vuxen skidåkare. Sen tar du med de vuxna och jobbar bara med halvdagslektioner. Sen åker du iväg till de andra anläggningarna eller till Tyssel eller till... Med bättre fallhöjd. Sen tar ni honom barnen på anläggningen. Gick inte riktigt i... I ordning med hur skitskolan skulle driva sist. Det var annorlunda mot alla andra på samma fjäll. Men jag tror man måste... Fokar på människan. Så.

Joel (44:34)
Mm.

Mm.

Mm.

Och sen vara unik med de förutsättningar man har på platsen. För det är ju svårt.

Johan (45:00)
och upplevelser.

Ja, verkligen. Helt klart. Och sen inte glömma bort att folk är på semester när de är i anläggningen så att de läser inga skylta. Det kan man ju glömma. Det spelar ingen roll om man skriver 200 skylta på vägen fram till liften. Man har inte läst än. Då går man ju att prata med någon bredvid eller i telefon eller någonting helt annat. Det blir semestergärna ny på.

Joel (45:15)
Mm.

Exakt.

Jag brukar ofta prata om hur man kan sänka tröskeln. Om man tar ett ställe som Kitefjäll som kan ha en teräng som har en högre tröskel än på andra ställen. Framförallt för nybörjare. En del av den skitskolans roll är att sänka tröskeln och göra det mer tillgängligt för att få mer hållbara kunder. Återkommande kunder. Här har vi jättemycket utveckling att göra. Verkligen.

Johan (45:32)
Mm.

Mm. Ja.

Ja, verkligen. Jag tror att det är ett spännande anläggning. Det finns otroliga möjligheter. Framför allt tror jag att folk börjar... Ni vet att det finns anläggningar i USA som drar ner boomen när det är x -antal hundra människor i anläggningen för att de behöver hålla en kvalitet. Jag är ledsen, ni kommer inte in. Jag tror att att hitta de här... Hitta de här bra sakerna...

utan att konkurrera med stora skistar i de stora anläggningar som har helt andra förutsättningar. Det finns ett jättemysigt litet hotell utanför Trosa som heter Sundegården. De har en slaga som är en hiderway för grownups. Det är inte barn tillåtna. Det kan man tycka är inga barn. Vi har barn, jag har barn också. Men det är deras grej. De har hittat sin nisch och det är många som vill åka dit och känna att det här är...

Joel (46:30)
Mm, just det.

Johan (46:41)
Det är superlugnt och supertyskt. Fantastiskt smarta avfattning. Men det är det jag skriker. Det är väl den jag tror man ska hitta.

Joel (46:46)
Mm.

Anna (46:49)
Ja, och att inte fastna i att det bara är för att få igång barnen och sen lösa resten. Det är så mycket mer. Det vet ju vi som har gjort det här så himla länge. Men jag tänker så här, jag och Joel har ju den här podden, skilärarpodden. Vi vill ju liksom lyfta skiläraryrket så att det blir en högre status på dig. Bara genom att dra vårt stort.

Jag tänker att det skiljer föreningen och alla vi som är i branschen väldigt måna om. Tror du att en sån här initiativ gör någon skillnad för oss där ute?

Ja, eller att synas.

Johan (47:32)
Skidlärarpodden, menar du? Ja, men det tror jag absolut. Jag tror att det är otroligt viktigt att man, både som ambassadör och skidlärare och demo -teamet absolut, där som jag sitter nära det, man behöver en förebild när man kommer ut och börjar med skitskorna. Jag kan faktiskt se på Ida, min dotter, som har gått nu. Hon har ju, för henne, ju...

Det finns inget utanför slav. Det är inget fel på det. Jag har inga problem med att de är större. Men de målar inte upp yrket. Som jag säger i tiden, det här har du mer i resten av livet. Du kommer kunna jobba på en kurs. Hon har idag två, tre kunder som hon har jobbat med i skilskolan - som betalar för att komma ner från Umeå till Sälen när de har sina barn. De vill inte åka med någon annan än dig.

Jag tror att man behöver få bort det här standardiserat. Skidåting är inte standard. Sväng är inte standard. Människor är inte standard. Sen kan det finnas en absolut fadel av att sätta ihop människor i grupp. Det är fantastiskt. Det driver det när det utvecklas. Men jag tror att man måste vara lihörd för vad det är för människor vi möter. Vad har de för förutsättningar?

Jag gjorde mitt examensarbete när jag läste marknadsföring på IOM. I det fallet till Tandedalen, att arbeta. Vi tittade på upplevelsen hos personerna när den kommer upp. Det här med att det är lång bilresa och du är trött. Sen första dagen känns det som att du gör av med en halvårslön. Du ska betala hyra.

Det är nån som vill köpa en korv i backen eller nya handskar. Då är det bara att det inte går. Då kommer du ut och säger att du är för små. Vad är upplevelsen? Man blir helt svettig de första dagarna. Det måste man bygga bort. Vi satte i liften och intervjuade människor. Vi åkte upp och ner och satte och ställde frågor.

Det baseras ändå på personers utdelning. Nu har det här renderat till saker som Skistar har gjort. Det var spännande att se att du kan få... ...förbeställa hyran och köpa lyftkortet hemma. Mycket av det här redan är gjort. Jag tror att skidskolan skulle behöva komma dit också och få ut skidlärare mer.

Skapa förebilderna. Då är sånt här också jätteviktigt. Förutom att ni är förebilder för många, så har ni människor runt omkring. Jag vet inte hur mycket förebild jag är, men det finns många andra som har varit med. Jag är väl 54 år och har inga stor del av mitt liv åt skidåkningen på ett eller annat sätt. Det här som man alltid får som skillare, vad jobbar de med i jämtningen? Lite vanliga jobb.

Anna (50:42)
Mm, precis.

Joel (50:42)
Det är väl den andra spekten av det hela, belysa yrket och belysa individerna som utövar det.

Johan (50:48)
Ja.

Ja. Då måste man skapa den här grejen. Man ska vara sjukt stolt för examen. Man ska kunna betala mer för den examinerade. Det är vissa skidskolor som har det. Då har du så mycket mer att ge med den erfarenheten. Skidläraren själv känner att man får... Sen kommer inte alla gå den vägen. Men kan man ha fler som Anders Fridtsson som är äldre än vad jag är som fortfarande inte gör nåt annat än åka skidor förutom på sommaren och spela golf? Det är ju ett unikt.

Eller USA. Man har många, det är inte bara snittad på skidläror där, men den är betydligt högre än i Sverige. Det är för att folk blir skidlärare efter att de har sålt sitt företag eller gjort någon annan form av karriär. Vi har mycket att lära.

Anna (51:35)
Jag fascineras på samma tema som du är inne på nu. När man möter folk man jobbade med 90 -tal i Sälen och så stötte man på dem på någon fortbildning eller någon tågstation. De bara, det verkar som att du fortfarande är aktiv. Att du håller på fortfarande. Att du orkar. Och då vet man ju inte, här är hon som inte gav sig. Eller så här, jag har en annan drivkraft.

Johan (51:47)
Mm.

Mm. Mm. Mm. Mm.

Jag tror att det finns ett driv. Det är hjärta och spännande saker. Det är tur att det finns fler som du finns också. Annars skulle det här inte funka. Ja, exakt. Då hoppas man att det finns på underifrån. Jag visar att Joel är typ yngre.

Anna (52:05)
Hehehehe

Du, som inte helger dig att vi inte ger oss.

Joel (52:14)
Mm.

Anna (52:25)
Det slår an på det vi började på att det krävs kontinuitet för att det ska bli en framåt drift.

Johan (52:33)
Verkligen. Och också... Jag tror inte man får driva det för... Jag tror man måste vara väl uppfattad av alla detaljer i det man gör. Man måste förstå effekten och samordningen mellan alla organisationer. När man pratar med de internationella organisationerna så är det så svårt att förstå i Sverige. Ni har så många skitlärare som utbildar. Normalt sett är det en organisation i ett land som gör det.

Anna (52:41)
Mm.

Mm.

Johan (53:03)
Så. Men i Sverige är ju... Det får man ofta förklara. Svenska skidrådet är ju liksom ett bra forum och har funkat väldigt bra. Nu kan jag inte svara på hur det funkar just nu. Så, men... Ja. Ja. Ja. Ja, men det är bra. Men jag tycker att det där och smartshell har förbättrats under de åren.

Anna (53:12)
Jag är nöjd måste jag bara säga till alla de som sitter där. Jag har mycket kontakt med dem via examen så jag tycker det går bra.

Mm.

Johan (53:29)
Alla våren. Det har blivit en större kontinuitet. Det har blivit ett bättre samarbete mellan organisationerna. Oavsett om man pratar kompatibilitet i våra utbildningar eller vad det nu med vara. Så tar man lite olika roller där föreningen får stå sin ideella del. Främjandet är med på den lite grann också. Sen har man en mycket starkare kommersiell spela i Slav och även i förbundet. Då har man olika förutsättningar, men jag tycker man har jobbat bra.

Joel (53:57)
När man kollar på startups och startup -ekosystem i stort så har man bara sett att många experiment leder ju ofta till mer innovation och utveckling. Det vill säga att om du har både främjandet och slav så är det två varianter på att lösa samma problem så kan du troligtvis ta det fram fortare än när det finns en organisation.

Johan (54:09)
Ja.

Verkligen. Och så måste man våga göra fel också. Det är samma sak som om man utbörjade sig för skidåkningen. Om man ska försöka vara rätt svängare från början istället för att testa ytligheterna så kommer det att kunna snäva av det mycket mer. Kanske mest examen när man skulle göra någon speciell sväng.

Joel (54:20)
Mm.

Ramla minst en gång per dag.

Johan (54:36)
Han fick ett U. Har man testat att göra ytterligheterna i den är det lättare att gå in och försöka göra svängen på ett annorlunda sätt utifrån den feedback man får. Men har man inte gjort det, då kommer man att stressa i hälsa.

Joel (54:46)
Mm.

Så är det. Jag tänker att... Jag tror att vi ska börja ta ner det här för landningen nu för vi kan nog sitta här och snacka en timme till. Det här var jätteroligt att få träffa dig Johan och höra dina tankar och vi får väl... Vi får lämna publiken önskande efter mer och så får du komma tillbaka och snacka vidare. Men innan vi... innan vi rundar av har du möjlighet att dela med dig av ditt favoritminne från din vidare karriär.

Johan (54:50)
Mm.

Anna (54:54)
Mm. Mm.

Johan (54:59)
Alltid.

Mm. Ja, men det vet jag.

Absolut. Det var faktiskt... Jag kommer inte ordna mitt första eller andra år. Jag jobbade med Anders Sandberg på Östra Tandedalen. Vi hade en egen skidskola där vi jobbade in och hyrde ut skidor och stod och stod i liftkort. Vi hade skidskolan så man fick gå runt och träffa gästerna. Jag fick möjligheten att jobba med ett gäng utvecklingsstörda personer som var tillräckligt med på banan. De var på väg att slussa sig ut i samhället.

Han hade tränat och så där. Nu skulle man åka skidor. Jag hade en kille som... Han vägde nog lätt 130 kilo i jeans. Det var första gången han åkte skidor överhuvudtaget. Han ställde sig i den här lilla släpliften som går upp till parkeringen. Den rullade ut hela medbringen och hela allina. Han stod fortfarande kvar utifrån att han dåliggde lite ting.

Sen rycker den iväg och han far i all världens vägen. Bägge skidor på luften landar på ryggen. Det känns som om hela östra stod i hivna på magungning. Då blev det stora utmaningen att inte få honom att parkera skidorna och gå till parkeringen. Det var dåligt. Det lyckades. Vi satt ner och pratade ett tag. Sen hade jag med honom på ankarlyften. Det är väl nog en av dem. Finaste upplevelsen jag haft med en person som både skämdes för att han känner att han inte är en...

De var medvetna om sitt handikapp. Han tyckte att alla tittade på honom och att han hade gjort fel. Att få honom att vända om och säga att det är okej att åka skidor igen. Det var en väldigt stark och kul upplevelse.

Anna (56:57)
Tack.

Joel (56:59)
Människor.

Johan (57:00)
Ja, verkligen. Ja, men människor är viktigt. Det är vår slogan på rekryteringsberörelsen. It's all about people. Det är faktiskt sant.

Joel (57:07)
Om man som jag brukar säga om du vill bli funnen. Hur kan man finna dig i etern? Ta kontakt med dig.

Johan (57:18)
Lättast är att nå mig på joan .frishatgmail .com. Det är nog det lättaste. Eller så får man söka på Facebook eller Instagram. Det finns det också.

Joel (57:23)
Mm.

Perfekt. Tack så mycket för idag.

Anna (57:31)
Tack! Kul att prata med dig, Johan.

Johan (57:33)
Tack själva. Ja, det är samma. Det har varit jättekul.

Joel (57:37)
Tack till er som lyssnar, vi hörs i nästa avsnitt.